tystlidande

Jag har tänt ett ljus på vardagsrumsbordet och nästan alla lampor är släckta, sitter med en dumleklubba i munnen och har en skål med chips och en med dipp framför mig. I glaset har jag det sista av apelsinjuicen jag köpte tidigare idag, har snart druckit en hel liter. Livet är härligt.

 

Tidigare idag bestämde jag mig för att åka till stan för att kolla på lite saker till mig själv och en julklapp till M. När jag såg alla springa runt och försöka klura ut julklappar (som skulle köpas bara för att köpas) så kände jag mig så lättad för att jag slapp sånt. M är den enda som får en köpt julklapp i år och till henne blev de två olika te sorter från en speciell te affär och ett stort ljus utan parrafin osv som man kunde använda som både ljus och massageolja, häftig kombo! Doftade kiwi oc aprikos tror jag det var. ljuvlig doft. Såg efter ett tag när jag gått runt i stan att jag hade fått ett sms från M, hon undrade om jag ville följa med till ett stort köpcentrum, så jag ringde upp henne och vi åkte dit med en av hennes söner.

 

Kom hem med en del till mig själv, såsom tvål och ansiktsvatten från Clinique, schampo från Kerastase mot fel och mjällig hårbotten (får hoppas att jag nu slipper tvätta håret lika ofta!) 6 galaxyrasboror för att fylla på akvariet lite och "godis" till både mina katter och chefernas hund av 100% frystorkat kött. I stan där jag gick själv köpte jag ett fint nagelack och ett torrschampo från Toni&Guy.

 

När vi var i köpcentret träffade vi Ms sons kompis, jag hälsade på honom och vände mig sedan om när jag märkte att M pratade med någon som jag inte hade sett och såg du en av de vackraste kvinnorna jag sett på länge. Det var hans kompis fru och stod bakom en barnvagn och i barnvagnen satt deras dotter. En av mina första tankar var "varför låter jag mig själv förfalla sådär?" och såg framför mig spegelbilden jag såg i morse på en halvsliten helt vanlig människa, nästan lite tråkig. Hon i spegeln känns inte som jag, men det är jag. Det är så annorlunda från hur jag såg ut förut, då var jag alltid lika välklädd och hade lika perfekt fixat hår som den där vackra kvinnan. Jag vill inte vara henne, jag vill inte se ut som henne, men jag vill vara mitt bästa jag och det är jag inte nu. Och så har jag sagt länge. Antingen skärper jag mig eller slutar klagar känner jag...