tystlidande

Stod för en liten stund sedan i kassakön i affären och märkte plötsligt hur ledsen jag kände mig. Det bara kom över mig. Tidigare satt jag hemma i soffan och tänkte, tänkte på saker som jag är tacksam över, sånt som gör mig lycklig men också allt som gjort ont i livet och jag tror det var känslorna jag kände då som också kom upp i kön.. Kände hur jag "vaknade till" på ett konstigt sätt när jag stod där och jag kände att ögonen var lite uppsvällda av tårarna som fallit ner för kinden tidigare, vilket jag inte uppmärksammat förens då. På vägen hem tänkte jag på hur jag har börjat kunna släppa fram känslor till skillnad från förut och hur befriande det känns, samtidigt som det kan vara jobbigt att känna och blir tvungen att hantera smärtan...

 

Jag tycker känslor är vackert, det är inget obehagligt längre. Tårar kan ge andra förståelse, få de att förstå hur ont det gör.