tystlidande

Har nu beställt en Kindle paperwhite läsplatta med hjälp av en kollega på jobbet, eftersom han också ville beställa en sak från amazon så gjorde vi en beställning tillsammans för att minska fraktkostnaden för båda. Eftersom vi gjorde det tillsamman kom jag inte ifrån att jag behövde berätta att jag har skyddad identitet eftersom jag fick uppge mitt riktiga efternamn osv. Det kändes helt okej att berätta, men det ger mig alltid en viss ångest och jag undrar hur han ser på mig nu? Det som var skönt är att jag på något sätt kände att han direkt förstod mig på ett helt annat sätt än förut, han la säkert ihop pusselbitar i sitt huvud och gjorde kopplingar på saker han inte förstått sig på, varför jag har sagt och gjort vissa saker, men det blir så självklart när jag säger orden "skyddad identitet". Varje gång jag berättar det här är det som att de plötsligt förstår vem jag är, det liksom vänder totalt, alla murar faller och det kan kännas riktigt befriande! Jag hatar att ljuga, men ändå måste jag ljuga för nästan alla... jag har gjort det i 3 år men snart räcker det, jag kan inte leva såhär så länge till, jag tänker berätta sanningen för fler när tillfälle kommer. Jag vill helt enkelt börja vara jag igen. Jag sa egentligen inte så mycket till min kollega, känner inte att det är nödvändigt heller. Jag sa att jag har skyddad identitet och använder mig av ett annat efternamn på jobbet och att min adress är hemlig. Berättade inte varför, eller när det började, men det är inte så viktigt heller känner jag.

 

Vi har jätte mycket att göra på jobbet så imorgon måste jag jobba extra, börjar 07.00 (börjar vanligtvis 10.00 på torsdagar), tar bussen till Anders (psykologen) 08.00 och sedan är jag tillbaka på jobbet vid 10.00 och jobbar till 18.00. Köpte med mig pizza hem efter att jag varit hos frisören (förresten så blev frisyren skit bra!) eftersom jag kände att jag behövde det när en jobbig dag väntar imorgon. Pizza kan vara riktigt bra för själen i vissa tillfällen hehe