tystlidande

Imorgon är det måndag och jag ska jobba 8-17 men sedan har jag ledigt till 7 januari. Det värsta med att ha så många lediga dagar som det varit nu är att man inser hur mycket annat man hade kunnat gjort om man inte behövde var på jobbet 9 timmar per dag, och den insikten gör att man tappar lusten att jobba. Dagarna bara går när man jobbar, man gör samma saker och hela tiden önskar man hade tid för sånt som verkligen betyder något. Men, det finns ett stort men, skulle man inte jobba eller jobba färre timmar skulle det inte finnas pengar till att göra sånt man drömmer om och brinner för. Här gäller det alltså att tänka om och inse att utvägen inte är att säga upp sig, utan se till att göra vad man kan för att göra arbetsdagen betydelsefull och på fritiden lägga tid på annat än att glo in i tvn eller datorn. Drömmarna ska inte fortsätta vara drömmar, de ska bli verklighet. Jag måste komma på hur jag ska kunna hjälpa djur som har det svårt mer än att skänka pengar, skulle gärna vilja hjälpa till på katthem men eftersom det finns stor risk att jag drar hem sjukdommar till mina katter så vågar jag inte chansa, både för mina katters hälsas skull och min plånbok. Jag ska i alla fall klura på vad jag kan göra...

 

Igår färgade jag utväxten (i mocka chokladbrun) och i morse smörjde jag in brun-utan-sol i ansiktet och på halsen, jag är på jakt efter den där känslan jag så länge sökt nu... den jag kände när jag såg mig i spegeln och log, log för att jag var nöjd med det jag såg. Jag skulle aldrig börja sola solarium som förut, men jag vill känns mig lika fräsch, utstråla samma lyster, känna samma känsla. Ibland undrar jag om jag egentligen kanske är på jakt efter något annat? Att allt det här handlar om ett tomrum av något slag? Äsch jag vet inte.