tystlidande

Har haft en jätte jobbig natt, var så trött igår kväll att jag gick och la mig vid 22 och jag somnade snabbt, men vid midnatt så ringde någon på dörren och jag hörde konstiga ljud och röster utanför som avslutades med en smäll i dörren till trapporna. Jag blev livrädd, reagerade starkare än jag gjort på länge och gick i skräck mot dörren för att kunna låsa gallergrinden så snabbt som möjligt, sedan gick jag till sovrummet och kände hur mitt hjärta slog och jag nästan fick panik. Mina katter blev också väldigt rädda och jag tror det är för att de kunde känna min rädsla, de la sig brevid mig i sängen och jag såg att speciellt en av dom såg väldigt orolig ut. Var vaken ett tag innan jag kunde somna och hela tiden kände jag hur mitt hjärta slog. Jag vaknade sedan 7 igen, kände ett tryck och en konstig känsla i bröstet, ett tag funderade jag på att ringa sjukvårdsupplysningen eftersom det blev lite värre ju längre tiden gick men jag var så trött så jag orkade inte för jag hade heller ingen lust att träffa någon läkare. Bestämde mig för att läsa "Konsten att få mentala superkrafter" i mobilen tills jag blev tillräckligt trött för att somna om. Vaknade 10.30 av min väckarklocka, hade ställt den eftersom jag inte ville sova bort hela dagen. Har nu ont i hjärtat till och från, det är jätte obehagligt, men jag tror det är en kombination av ångest och stress...

 

Vet inte vem det var som ringde på i natt, men antagligen någon full granne med sällskap som skulle till krogen, det bor många ungdommar i mitt hus så de tycker väl att det är roligt att skoja, tyvärr så tänker det inte på att det finns de som kan regaera som jag gjorde. Jag önskar att jag egentligen hade blivit förbannad istället och sprungit ut genom dörren och skällt ut dom så de skulle tänka efter nästa gång de skulle få idén att göra samma sak. Ilska är enklare att känna än rädsla, ilska gör en stark, rädsla gör en svag. I alla fall känner jag så när det gäller mig själv.