tystlidande

Jag blir så lycklig av att se en sån här video, fast först gråter jag, det är mest på slutet jag blir lycklig. Egentligen har jag svårt för att se sånt här, jag kan må dåligt flera dagar efter och de värsta bilderna spelas upp i mitt huvud om och om igen. Jag önskar verkligen att jag en dag får chansen att ta hand om en hund som haft det svårt, eller kanske till och med jobba med att rädda hundar (och katter) någonstans i världen. Djur är min lycka, de ger mig en känsla inombords som ingen/inget annat lyckats göra. Det värsta är bara det här med döden, jag klarar inte rikitigt av det. Min äldsta katt åt inte i morse och jag blev jätte orolig, hon brukar annars vara hungrigast på morgonen och hon betedde sig inte som hon brukar. La ett fryst fiskblock i kylen och kokade när jag kom hem eftersom jag vet att hon tycker om det och tack och lov så åt hon med god aptit. Hon får aldrig lämna mig, jag panik av tanken att hon en dag inte kommer finnas på jorden mer...