tystlidande

Idag kände jag mig riktigt grym på jobbet! Fick i uppgift av avdelningschefen att förhandla med en kontakt, och direkt tänkte jag på det som står i boken jag läser - hur man ska tänka. Hade jag fått denna uppgift för bara 1 vecka sedan hade jag blivit nervös och inte trott på mig själv, men idag, då jäklar satt jag där på min stol med rak rygg och tänkte "nu har jag min chans att visa vad jag går för". Föreställde mig i huvudet hur samtalet skulle bli och sa hela tiden till mig själv att det här är lätt som en plätt, jag såg också Isabella Löwengrip framför mig och tänkte "hur skulle hon gjort?". När jag lagt på och gick fram till avdelningschefen och berättade vad som hade sagts så skulle ni sett hans min! Han och en kollega kollade utbytte blickar med varandra och fick först inte fram några ord. Ser de framför mig och kan inte hjälpa att jag börjar skratta, vem hade kunnat tro att jag kunde förhandla mig till något så bra? Nästan löjligt bra.

 

Jag är stolt över mig själv och jag vet att jag egentligen kan mer än vad jag tror och bara jag tror på mig själv vet jag att jag kan nå längre. Boken har börjat fått mig att tänka "sikta högt" när jag ska göra något eller när jag sitter och dagdrömmer, aldrig mer ska mina tankar få begränsa mig. Man märker att man har en annan syn på sig själv och utstrålar det när man mår bra, när jag kollar mig i spegeln ser jag något annat nu än jag gjort när jag känt mig nere ett tag, jag är nöjd med det jag ser och jag ser inte sådär sliten ut som jag annars tycker att jag gör. Äntligen börjar jag få kontroll över mitt liv och känner att jag kan påverka hur jag mår. Äntligen.