tystlidande

Hade en sån tuuung morgon, låg i sängen och funderade på om jag skulle ringa och säga att jag var sjuk för att jag var så trött, kunde knappt öppna ögonen. Kom dock på ganska snabbt att så kunde jag ju absolut inte göra. Det tog emot hela vägen till jobbet, ville inget annat än att få stanna kvar hemma... men hade en sån himla tur idag som fick sluta 12.30! Just precis på rätt dag, hur kunde det träffa så rätt? Det fanns så lite att göra så vi var flera som fick gå hem om vi ville. Ekonomiskt har det här varit en väldigt bra månad för mig, har jobbat heltid vilket innebär en bra lön nästa månad, känns tryggt jämfört med några månader tillbaka.

 

På lördag ska jag träffa Ms son och kolla på film där och på söndag ska jag träffa J och dricka te hemma hos mig. Att umgås med Ms son är som rehabilitering för mig, vi har liknande bakgrund fast på olika sätt och jag känner mig trygg med honom. Vi kan förstå varandra. Med honom och hans syskon lär jag mig på nytt om tillit och respekt. Det är jätte viktigt för mig att vara bland killar som jag vet aldrig ens skulle höja handen mot mig, eller höja rösten och bete sig aggressivt. Sonen som jag ska träffa på lördag har lärt mig att det verkligen finns killar som har stor respekt för kvinnor.