tystlidande

Jag gick till jobbet idag eftersom jag inte kände mig så dålig i morse, men inatt kunde jag verkligen inte sova så pigg är jag inte... vred och vände mig i flera timmar och vaknade hela tiden. Mår bättre nu än dagarna innan men jag känner att luftrören är irriterade och så har jag torrhosta, i morse hade jag sån där "förkylningsröst" men var inte täppt eller något.

 

Imorgon kommer en kvinna som jobbade/jobbar på skyddade boendet hit (vi har träffats två andra gånger efter att jag flyttade därifrån) och hälsar på, vi ska fika och prata lite. T på jobbet frågade om jag ville följa med ut på kvällen imorgon men jag har verkligen ingen lust, är i allmänhet trött på människor och vill bara vara ensam, hemma kan ingen göra illa mig. Blev enormt sviken av en släkting i helgen, så sviken att jag just nu ser den personen som "död". Kan även bli besviken på min familj, det som jag tycker borde finnas automatiskt i hjärtat finns inte där hos vissa av dom, vissa saker jag ser som självklara är inte självklara för dom och där försvinner den där speciella kärleken man har till dom som är närmast. Jag vill ha villkorslös kärlek, känna tveklös tillit och få hundra procent uppbackning men just nu står jag ensam, så som jag gjort i så många år. Det är ett stort tomrum inom mig som jag önskar någon kunde fylla.

 

På tisdag ska jag till psykologen efter 3 veckors uppehåll och så jobbar jag måndag, tisdag och fredag som det ser ut som just nu. På söndag ska jag nog träffa J.