tystlidande -

Tung dag

Vaknade i morse och kände mig lite förvirrad, tänkte "hmm det känns som det hände något igår...", och så kom jag på hur kvällen hade varit och tänkte "fan", ville dra täcket över huvudet och somna om. Har varit nedstämd idag och jag laddar nu inför att orka gå till jobbet imorgon.

Jag var hos psykologen idag och vi kom in på hur han styrde mig som en docka och såg mig som en ägodel/förlängning av honom själv. Det var så hemskt när jag tänker tillbaka på det, han la sig i ALLT jag gjorde, hur jag åt, hur jag klädde mig, hur jag sminkade mig, hur jag pratade och vad jag sa, hur jag rörde mig, hur jag skrattade, ja verkligen allt. Han tvingade mig att äta fast jag var mätt och bestämde hur snabbt jag skulle äta, jag hade problem med att äta eftersom jag blev så stressad runt honom och kunde inte få i mig mat många gånger pga stressen men han accepterade aldrig när jag sa att jag inte var hungrig så om vi var på restaurang tvingade han mig att beställa portioner jag visste att jag inte skulle kunna äta upp men jag fick absolut inte lämna något på tallriken för honom så jag fick tvingade i mig maten fast det kändes som jag ville kräkas och jag var alltid tvungen att ge honom en tid på när jag skulle vara klar (det fick inte gå för lång tid efter att han var klar, oftast max 5-7 min) och så måste jag ha ätit upp allt tills tiden "gick ut". En normal människa skulle aldrig göra såhär mot någon annan.

Vi pratade också om tänkbara anledning till varför jag mår sämre och jag insåg idag att jag måste acceptera att det är såhär för att kunna bli fri från vissa saker, försöka lägga vissa saker åt sidan och återigen acceptera att saker inte kan bli exakt som jag vill just nu, att vissa saker får fortsätta vänta.

2013-01-22 @ 18:20:04 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

Hej! Kom in på din blogg av ren slump! Har läst lite! Tycker så otroligt synd om dig att du träffade på en sådan ond människa som tryckte ner dig! Skönt att du tog dig fri denna människa! Han var mycket farlig! Som du skrev i ett inlägg, detta var inte kärlek! För kärlek lyfter man varandra, uppmuntrar tar hand om o gör en lycklig!!! Jag önskar dig detta i framtiden!! O jag hoppas du får hjälp att hitta dig själv igen, bli stark o inte behöver bära hans fel! Utan ta alt som en stor erfarenhet i livet o tänka det bästa om dig! Tänk att du klarade att lämna honom:)!! Så duktigt o det bästa som hänt! Hoppas du mår bättre snart!! Stor varm kram från en tjej som hejar på dig!!

Svar: Tack! Det du skriver betyder mycket. Kram på dig :)

Tystlidande

2013-01-23 @ 12:52:11

Postat av: Anonym

Blev glad att min kommentar blev läst av dig! Jag hoppas verkligen denna kille får lånnngt fängelsestraff o att du får frid( får känna detta)! Jag har lärt mig genom mycket i livet att tiden är en sann vän! O ibland måste man ge saker man är med om upplevelser tid:)! Sen kan jag förstå till viss del vilken skräck du måste leva i... Att träffa på denna onda människa! Har en släkting som för i tiden drev ett behandlingshem, jag var där som barn o hälsade på med min familj... Jag kommer ihåg att jag frågade min mamma varför dessa kvinnor var här.... Jag fick svaret sv mamma o jag kommer ihåg hur konstigt svar jag fick... Kan vuxna människor slå? Jag som barn förstod att detta var helt fel o tyckte vuxenvärlden var lite konstig!!! Man lär sig så mycket av barn! Har själv en son som lär mig mycket om livet varje dag! :)! Jag kommer nig att följa din blogg från o med ny, blev så uppgiven av din historia! Man inser verkligen fin kille man har som säger varje dag att han älskar mig med goda varma ögon, kramar mig o frågar hur jag mår osv! Jag önskar dig detta i framtiden!! En relation där du känner frihet, glädje, riktig kärlek:)!!! Stor varm kram från Maria i stockholm !!

Svar: Tiden läker alla sår säger dom, men fan vad man får lida på vägen. Just nu är det väldigt mycket som kommer upp, inte alltid som minnen utan det kan visa sig kroppsligt och det är jätte jobbigt, kroppen har också ett "minne" och jag kan känna saker som egentligen kommer från förr. Det är ganska svårt att acceptera att mitt ex tagit så många år av mitt liv och att jag fortfarande efter att jag lämnat honom får lida för saker han utsatte mig för, i 8 år har han funnits i mitt liv och gjort det till en mardröm och jag undrar när han ska försvinna på riktigt. Jag önskar också att jag någon dag får känna riktig kärlek från en kille som verkligen älskar mig och bryr sig från hjärtat, ibland undrar jag om jag aldrig kommer våga komma nära någon igen och kanske aldrig kommer få känna det jag längtat efter i så många år, men hoppet är det sista som lämnar människan.
Tack för din kommentar, kram på dig Maria!

Tystlidande

2013-01-24 @ 11:29:44

Postat av: Maria

Jag förstår att du har massor att bearbeta! Det är ditt förflutna, och det har du all rätt att känna! Jag tror på att acceptera är bra o bearbeta vad som hände... Sen är det nog livsfarligt att tänka i banor som om/ man! Nu var det så att du träffade denna människa o försöka acceptera det... Hitta verktyg att gå vidare osv genom hjälp! Människor går igenom så mycket! Kände mig rätt ensam under en period i mitt liv under gymnasiet... Det var då! Jag har accepterat det att en tjej i min klass var rätt ond mot mig' men det går inte att jämföra med vad du varit med om! Du har en otrolig livserfarenhet med dig o jag kan inte tänka mig att du träffar en lika! Det bästa rådet jag kan ge är att dejta läääänge! Jag o min kille träffades nästan ett halvår innan vi sa att det var vi ! Låt inte ditt förflutna o denna kille äga dig i framtiden utan planera o dröm om em framtid som du vill ha :)! Han har ägt för många år av kontroll över dig!! Trevlig helg önskar Maria

Svar: Jag förstår vad du menar och du tog upp tjejen som var ond mot dig i skolan, förstår att det var jobbigt och det är bra att du gått vidare men i mitt fall så är skadan "djupare" än att bara kunna "tänka på annat" eller "glömma det"/"acceptera". Att jag upplevt flera trauman efter varandra gör att det är svårare att "läka" rent psykiskt och det blir ännu mer komplicerat eftersom jag fortfarande lever under hot och rädslan inte försvinner. Med trauman menas att min hjärna inte kan sortera ut minnen utan den tror att de där händelserna fortfarande är pågående och därför kommer kroppsliga reaktioner till följd av det, hjärnan/kroppen återupplever det hela. Det är ganska komplicerat det hela. Det jag känner att jag måste acceptera är att jag inte fungerar som förut, att mitt minne inte är som det brukar, att jag inte klarar samma saker, att jag inte kan göra allt jag vill osv, men i allt det kommer också en enorm sorg och det kan kännas väldigt tungt.
Tack desamma, hoppas du får en toppenhelg, kram!

Tystlidande

2013-01-25 @ 12:13:00

Postat av: Maria

Okej! Jag visste inte att det fungerar så! Om jag kunde trolla då skulle jag vilja trolla bort det onda han gav dig o att du känner frid i din kropp!! Jag är en person som vill rädda hela världen från allt ont som finns!!! Intressant inlägg du skrev om tillit ! Får jag fråga, är det den onda killen som gjort att du känner så? Det måste ju vara det... Erfarenheter av besvikelser! Jag vet att man kan lita fullt ut på nära! När det är en frisk relation!! Jag litar hundra på tre personer i mitt liv. Sambo, mamma o plastpappa! Min mamma har alltid funnits för mig, men inte min pappa! Hoppas så att du träffar goda människor framöver!! Sen kan du alltid tänka vilken fin tjej du är o dina sunda värderingar! Därför kommer du att träffa en lika prins i framtiden som ger dig allt gott o glädje!! Jag hoppas jag får vara din anonyma vän som kan ge dig lite pepp o styrka!! Kramar Maria

Svar: Vad snäll du är :) jag har också varit en sån som vill rädda hela världen och jag ville rädda mitt ex, men det slutade ju med att jag fick rädda mig själv...lite komiskt. Det där med (ej existerande) tillit till andra människor kommer nog från tidigare i livet, innan jag träffade honom, men han var väl det sista som behövdes för att det skulle bli ett problem i mitt liv. Har tidigare blivit sviken/lämnad av vuxna personer och vänner som betytt jätte mycket för mig, dock inget allvarlig egentligen men jag har tagit det hårt. Det som hänt i fallet med mitt ex är att jag litade väldigt mycket på honom (litade på alla och trodde hela världen var god) och jag älskade honom mer än något annat, ändå var han den som skadade mig mest av alla både psykiskt och fysiskt och då blir hjärnan förvirrad och förstår att den inte längre kan lita på vad den tidigare uppfattat som "säkert" och alla människor ses som en "fara för mitt liv" som man måste skydda sig emot för att inte bli dödad (överlevnadsinstinkt) eftersom hjärnan inte vet vilka människor man kan lita på längre.
Jag tycker tex att det är jätte jobbigt med människor som har sina händer i fickorna eller personer som "går aggressivt" emot mig och kan ibland få dödsångest av det (på samma sätt som när mitt ex slog mig), det är inget allvarligt men jag kan må riktigt dåligt och bli skakig. Jag undrar när det där kommer försvinna, men det gör väl det med tiden när man träffat på många olika människor och inser att de inte är ute efter att skada mig. Det är också svårare för mig att "komma igen" eftersom jag egentligen inte har någon trygghet eller någon som stöttar mig och jag kan vara mig själv runt, det har gjort studier om det där och personer i min situation har "sämre prognos" till ett snabbt tillfrisknande. Aldrig ska det vara lätt :)

Kram

Tystlidande

2013-01-26 @ 23:25:40

Trackback