tystlidande

Inte nog med dramat på jobbet har en annan "stor" grej hänt, något jag väntat på i flera år... jag pratade för första gången med mitt ex fd flickvän, alltså flickvännen han hade innan mig. Under förhållandet med han lyckades jag lista ut hela hennes namn, visste dock hela tiden det rätta förnamnet men han ljög om efternamnet (dock så finns det en tjej med det för och efternamnet i samma stad som hans fd bor i, så jag tror det var uträknat från hans sida, att jag skulle ta fel tjej om jag någonsin skulle "få för mig något"). I ett konstigt mail som kom till min mail från hans mail av misstag för flera år sedan så fanns flera e-post adresser med, och däribland han fd flickväns. Jag konfronterade honom men han bortförklarade det hela, så klart. Jag har sparat hennes mail och för och efternamnet under flera år, för jag tänkte att jag någon gång kanske får användning av dom.

 

Jag har en falsk facebook som jag använder vid vissa tillfällen, har sett den här tjejens konto och mycket av det jag vet stämmer överrens med vad som står och i lördags bestämde jag mig för att skriva till henne för det finns vissa saker jag alltid verkligen har velat veta och få svar på. Jag skrev något i stil med "jag ber verkligen om ursäkt för att jag stör, men var du ihop med en kille för runt 10 år sedan som bor i xxx?" (hon bor i en annan stad än jag och han gjorde). Jag glömde konstigt nog bort att jag hade skrivit till henne men kom på det i tisdags kväll och gick in på det falska kontot och kollade... hon hade skrivit tillbaka. hon frågade vem jag syftade på, jag skrev tillbaka "vill inte skriva ut för mycket detaljer men han är född *år* och har födelsedag *dag och månad* och kommer från *land*", fick svar tillbaka direkt eftersom hon var online. Hon bekräftade min första fråga, hon var den jag sökte. Min kropp började skaka, frös samtidigt som jag kände att svetten bara rann, skakade så mycket att jag knappt kunde skriva på tangenterna, jag har så länge suttit och funderat på om den dagen skulle komma då jag skulle prata med denna tjej, sett scenarion i huvudet och föreställt mig vad vi eventuellt skulle säga. En av tjejens första frågor var "har han gjort dig illa?".

 

Vi började prata, lovade varandra att trots att vi inte känner varandra så får det som skrivs inte komma fram till han, vi måste skydda varandra för vi båda vet vad för person vi har att göra med. Han har misshandlat henne också, grovt, men han blev våldsammare i vårt förhållande och jag har fått lida mer... det var precis det jag trodde och har gissat på. Jag fick även reda på en del saker och fick svar på sådant som högg till i hjärtat, förstod att jag blivit så oerhört blåst, han var och är inte den person jag trodde, hoppades, önskade. Jag förstår nu vilken patetisk liten människa han är, han framställde sig som en person som han inte är i närheten av att vara. Jag känner mig så lurad på mitt liv, på vårt förhållande. I tisdag rasade hela min värld.

 

Skriver mer om vårt samtal i ett annat inlägg, när jag känner mig redo för det. I morgon har jag en "akuttid" med psykologen på morgonen, skrev ett mail i tisdags kväll om vad som hänt till psykologen, hade gråtit länge och kände mig så tom och chockad, det var som att mitt liv plötsligt hade tagits ifrån mig, mitt liv blev en lögn. Jag är så arg över att en person har tagit så många år från mig, och fortsätter att göra det. Jag blir arg på mig själv, hur fan kunde jag hamna här, i den här röran, med den här störda killen? Hur kunde jag låta honom lura mig såhär? Hur kunde jag låta mig bli så dåligt behandlad? Jag är tacksam för att han inte dödade mig, tacksam för livet.