tystlidande

Tog mig ut för att springa idag vid 19, har suttit i soffan hela dagen och gråtit, kollat på tv och pratat i telefon. Hade mina känslor fått bestämma hade jag suttit kvar i soffan tills jag blivit trött och gått och lagt mig, men jag vet att man bara mår sämre då (även fast det inte känns så i stunden). Sprang 4,2 km, kände smärta från den skadade sidan av bröstkorgen under hela turen och har haft känningar sen igår, tror det beror på påfrestningarna efter all gråt... lungorna får jobba en del och trycker mot skadan.

 

När jag mår som jag gör nu har jag svårt att hålla mig till bra och nyttig mat, det blir lätt chips, godis, choklad, coca cola, pizza osv. Jag brukar kalla det en "sockerkram" eller "fettkram"... hjärnans sätt att försöka få tröst. Efter joggingturen har jag försökt få i mig mat som är bra för kroppen, men det är svårt att låta bli det andra.