Hoppas du är lycklig vart du än nu är
Skulle egentligen kommit hem under kvällen idag, men pga det som hänt kom jag igår med tåget 17.11, behöve få träffa mina katter och sörja ifred.
I söndags åkte jag till ett syskons landställe och var där till igår morse då vi hastigt åkte till staden jag kommer ifrån där hela min familj finns. Sa ett sista hej då till vår älskade hund hos veterinären dit vi hade kört för kremering. Han dog en naturlig stillsam död vilket jag är jätte glad för, han slapp djursjukhus, stress och sprutor. Jag hörde honom ta sitt sista andetag och jag hoppas han är lycklig vart han än nu är.
Jag gråter hela tiden, så fort jag tänker på honom så får jag ont i hela kroppen. Tankarna gör ont. Känslorna gör ont. Döden gör ont. Jag önskar att döden inte fanns, att han hade fått leva för alltid... men jag vet ju att det aldrig kommer vara så. Någon gång måste det hända och det var som att han hade valt det tillfället, som att kroppen kämpade tills alla var samlade. Jag är så tacksam att jag fick träffa honom innan det sista andetaget, att jag fick vara med trots att det var en smärtsam upplevelse.
Kommentarer
Trackback
