tystlidande

Kom hem för en stund sen efter en kväll med några kollegor. Vi var väl runt 12 stycken som träffades. Först var vi hemms hos en några timmar (han hade en jätte fin lägenhet) och satt på balkongen och pratade för att sedan cykla till stan och sätta oss på ett ställe. Jag och två andra gick efter ett tag för att gå till Mcdonals och sedan var det raka vägen hem för alla tre. Hade ingen lust att stanna så länge. Det var trevligt i dag men jag ville hem till mina katter, hem till tryggheten. Hade ångest redan innan jag gick hemifrån och den kom och gick under hela kvällen, den gör det svårt att uppskatta livet och känna glädje.

 

Innan jag skulle åka i väg i dag knackade det på dörren, blev först stel någon sekund som jag alltid brukar bli, men den här gången gick jag till titthålet nästan direkt för att kolla vem som stod där. Det var en tjej med lockigt och ganska kort hår, dröjde mig kvar lite vid titthålet för att iaktta kroppsspråk osv, velade fram och tillbaka om jag skulle öppna men tillslut gjorde jag det. Min första tanke när jag låste upp dörren var att detta var en fälla, att mitt ex stod där i porten och bara väntade på att få hoppa på mig och skickade tjejen för att jag skulle våga öppna. Min kropp blev spänd och gjorde sig beredd på anfall, men inget hände... hon frågade bara om jag hade en vinöppnare. Mitt huvud var så upptagen av alla tankar att jag sa nej, per automatik utan att tänka efter, trots att jag har en. Ville väl "bli av" med henne så fort som möjligt eftersom rädslan ändå fanns där på något sätt, men inte alls lika stark som den varit innan.

 

Vaknade 4 i natt pga oväder och hade jätte svårt att somna om så jag har inte sovit många timmar i natt och nu är jag riktigt trött. Hoppas verkligen på att få sova ut i morgon...