Utan dina andetag

Samma dag som vår hund blev sämre och sämre (och senare avled på natten), och vi förberedde oss för att vi antagligen skulle behöva åka till veterinären dagen efter och avliva honom lyssnade jag på de här låtarna. Det rann tårar bakom mina solglasögon, försökte hålla tillbaka, ville inte att någon skulle se men det var svårt. Gick en kort promenad med mitt syskons barn för att barnet skulle somna och då grät jag...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0