Vårt förhållande i drömmen
Hade en konstig dröm i natt, drömde om Han. Vi var ihop, och jag var lycklig och kände mig enormt älskad av honom... den känslan jag kände i drömmen har jag tänkt på hela dagen, saknar den otroligt mycket. Någon som älskar en, någon som bryr sig, någon som är stolt över en. I drömmen var vi i alla fall hemma hos hans bästa kompis och hans flickvän och det kom och gick människor, precis som det var i verkligheten. Allt kändes så verkligt i drömmen; samtalsämnen, situationer, relationer, förhållningssätt... Efter ett tag händer det något, och plötsligt blir han arg på mig av någon anledning och börjar jaga mig, jag är jätte rädd och försöker fly från honom med bil. Vaknade strax innan 6 mitt i flykten och kunde inte somna om, men jag skulle ändå upp 06.15 så det gjorde inte så stor skillnad egentligen.
Har känt den där tomhetskänslan i kroppen hela dagen, tänker på de där bra sakerna som jag aldrig glömmer, det där som jag inte har nu och som lämnat ett tomrum i hjärtat. Egentligen hänger mycket ihop med mitt och hans outtalade spel framför andra, spelet om det perfekta förhållandet. Efter ett tag insåg många att det fanns ett mörker, ett väldigt mörkt mörker och de förstod att det skedde saker som de aldrig fick se... men jag vet att de förstod till 100% att det inte berodde på mig, utan på han. Jag var ingen jobbig flickvän, jag tjatade inte, bråkade inte, och jag ställde alltid upp. Oavsett vad. Det gav jag bevis på många gånger. Jag fick ofta komplimanger av hans kompisar och deras flickvänner och jag kan lova att jag kommer leva på dom hela livet. När jag tänker på vad de sa värmer det i hela hjärtat. När jag skriver det här kan jag inte hjälpa att jag börjar undra vad de gör just nu, eller hur deras liv ser ut. Jag undrar alltid om de tänker på mig, om de försökt leta upp mig för att höra vad som hänt eller få mig tillbaka med mitt ex? (ovetandes om vad han gjort). Det är 3 år sedan jag träffade alla sista gången, och i slutet av denna månad är det 3-års dagen för den dagen jag bestämde mig för att lämna allt och aldrig återvända igen. Den dagen betyder mycket och kommer alltid göra det.
15 juli, 2010, bröt han mina revben i samband med en misshandel. Jag tror det också var den gången han stod med en skruvmejsel mot min bröstkorg... jag trodde jag skulle dö, jag visste inte hur det skulle sluta eftersom det inte gick och lugna honom. När han märkte att jag skadat mig så började han håna mig, putta på mig och skrattade åt att jag "låtsades ha ont" för att han skulle tycka synd om mig. Förnedring... det är verkligen något man fått känna på många gånger. Den gången är en av de händelser som satt djupa spår och finns som ett trauma i min kropp. En av anledningarna till att jag har gallergrind. Skräcken de minutrarna som det pågick går inte ens att beskriva, och att spring från någon och känna personen flåsa en i nacken och veta att man inte är tillräckligt snabb... det är som en skräckfilm. När jag tänker på det nu känner jag tårarna som är på väg.
Kommentarer
Svar:
Hej igen! Det måste ändå kännas skönt att ändå ha ett hum om vad han gör idag osv, jag vet absolut ingenting om mitt ex liv under de här 3 åren, förutom att han satt i häkte och fick fängelse nån månad efter att jag lämnat honom (väldigt kort straff och inte för något som har med mig att göra), hans pappa tog kontakt med mig då via mail.
Hemskt att läsa vad ditt ex gjorde mot dig, jag kan verkligen förstå känslorna bakom orden du skriver eftersom jag själv varit där... det är så starka känslor man känner i sådana situationer. Får du någon hjälp att bearbeta minnen eller försöker du läka dig på egen hand?
Stor kram till dig, och kom ihåg hur jäkla stark du är som tagit dig ifrån ett sånt förhållande, det är inte alla som klarar det!
Tystlidande
Svar:
Det blir nog uppfriskande att flytta till en ny stad, det är kämpigt i början men efter ett tag kommer man in i det och lär känna nya människor. Det blir en nystart och jag tyckte att det kändes skönt, ingen som känner till en eller ens bakgrund. Man bestämmer själv hur man vill ha sitt liv.
Att ha sin familj nära är guld värt i en hel del situationer, det förenklar också läkningsprocessen vid trauma och ibland är det jätte tufft att känna att jag är helt ensam här... vad gulligt skrivet av dig :) Ta hand om dig!
Tystlidande
Svar:
Hej! Åh jag älskar drömtydningar, kommer inte riktigt ihåg om det var jag som körde i drömmen men jag tror det :)
Tystlidande
Trackback
