tystlidande

Frisören var fantastisk! Vi klickade verkligen och hon klippte mig precis som jag ville så henne kommer jag definitivt gå till hädan efter. Klippte håret ca 6-7 cm kortare med rejäl etappklippning i fram och en aning v-klippning, dock väldigt svag. Det var en kvinna som kom in medan frisören klippte mig och fick syn på mitt hår och sa "är det där äkta?", frisören svarade att det var det och kvinnan utropade "vilket oroligt hår!", det lät lite kul och självklart betyder det en del för mig som fått höra i flera år hur motbjudande och ful allt med mig är.

 

Köpte med mig två smörgåsar från Subway på vägen hem och när jag ätit den ena gick jag och la mig i sängen och fortsatte läsa i "Och bergen svarade" (är snart klar). När jag läst ett tag kände jag att jag behövde komma ut, trotts att det duggregnade till och från hela tiden. Tog mig ut på en promenad på nästan 1 mil och jag tyckte regnet bara var skönt eftersom det ändå var varmt ute.

 

Har gått ner 3,7 kg sen 16 mars, känner mig lättare och smidigare i kroppen och äntligen, äntligen känner jag att jag börjar få kontrollen igen. Jag har haft "svårt" i perioder med vikten sen jag lämnade Han, som mest har jag vägt nästan 14 kg mer än när jag var med honom, men då var jag även en aning underviktig så jag hoppas på att med träning och bra mat kunna gå ner sammanlagt totalt 8-9 kg (har nu 3 kg kvar) och sedan stanna där, för det är ju alltid det som är utmaningen. Att sakta gå ner i vikt hjälper nog en att göra det hela till en livsstil och inte bara en snabbdiet. Jag är egentligen inte ute efter att bli smalare, utan att leva mer hälsosamt, inte få i mig så mycket tillsatser och annat som är dåligt för kroppen. Sockersuget har verkligen minskat, även sug efter t.ex. bullar och chips. Det som jag dock har svårast att släppa är coca-cola, men man måste få unna sig någon dag i veckan med sånt man inte äter/dricker till vardags.

 

I morgon börjar en ny tuff arbetsvecka och det är 2 veckor kvar till semestern. Kommer antagligen åka bort några dagar men annars tror jag att jag håller mig här. Har faktiskt på sista tiden funderat på hur det skulle vara att åka utomlands ensam, låter ju så spännande! Men också lite läskigt. Vem vet, i höst kanske jag drar iväg på någon resa?