tystlidande

Har njutit varenda minut av dagen, stannade hemma, behövde det mer än någonsin... Hade en liten "ta-hand-om-mig-själv-dag" och noppade ögonbrynen, färgade dom och färgade även ögonfransarna, pulade lite med ansiktet, tog en lång dusch, målade naglarna (dock endast genomskinligt lack) och låg sedan i sängen och kollade på tv. Tvättade vid 15.00 och ska snart gå till affären och köpa något gott att ha framför tvn ikväll.

 

Grytan jag gjorde igår blev jätte god, frös in 5 portioner så jag har till lunchlåda till jobbet. Ska även försöka laga mer mat i helgen som jag kan frysa in så har man ett litet lager. Får se vad jag hittar på i helgen annars, har inga speciella planer och det är jätteskönt. M kommer hem från sin resa idag, har saknat henne! Blir kul att höra hur hon hade det.

 

Sist jag var hos psykologen (i tisdags) var jag på jätte dåligt humör, blev till och med lite irriterad på psykologen själv. Vet inte vad det var med mig. I alla fall, vi pratade om relationer och den saknad som ibland sköljer över mig efter den grupp människor jag umgicks med förut, under tiden jag var ihop med mitt ex (alltså hans vänner). Jag saknar lojaliteten, tryggheten, respekten och den "plats" jag hade. I den miljön vet jag hur jag ska bete mig, hur jag ska prata och vilka "regler" som gäller. Nu är allt så komplicerat, jobbigt, ansträngande. Jag känner mig inte riktgt "hemma" i någon grupp och jag känner en stor sorg och saknad efter det gamla, saknar känslan av att man vet att man alltid får uppbacknig, att det alltid är någon/några som skyddar en och att man är "speciell". Jag pratade med J om det här förra helgen, men jag märker att det är svårt att förstå för personer som inte levt det liv jag levt och som inte rört sig bland de människor jag har. Känner mig så ensam med mina tankar och känslor för att jag inte kan prata om det här med vem som helst. Jag har umgåtts med kriminella och jag märker att det är laddat att prata om det, det blir lätt missförstånd och jag känner att jag blir dömd. De förstår inte att jag skiljer på människor och handling. Jag har dock fått insikt om vad det är som dragit mig till en viss typ av människor som andra aldrig skulle beblanda sig med, och den insikten är viktig för att kunna förändras och fylla den saknad och det tomrum som finns inom mig.

 

Jag hoppas inte heller ni som läser den här bloggen dömer mig för det jag skriver...