tystlidande

Gick hela 11,70 km! Det tog 1 timme och 41 minuter och jag joggade till och med 10 minuter av den tiden, helt plötsligt bara släppte det och jag började springa utan att känna att jag knappt kunde andas efter 1 minut som det blivit förut. Det var så otroligt skönt och jag tyckte om faktiskt det, började svettas som en gris men det kändes konstigt nog härligt, som att kroppen rensade ut lite. Vågar man kanske ge sig ut på en liten joggingtur?

 

Tror inte jag tidigare har nämnt att jag har ett möte med skolan på måndag, ska försöka ge mig på en kurs för tredje gången, nu med extra hjälp. Posttraumatiskt stressyndrom gör att man kan får svårare med minnet vilket har hänt mig och jag kanske kommer få undervisningen anpassad till mina behov för att jag ska klara de två kurser jag har kvar för att bli helt klar. Det är jobbigt att tänka på att man klarat skolan galant förut men nu knappt klarar ens hälften av det man gjorde förut, jag blir orolig över att jag aldrig kommer bli som förut.

 

Dags att börja gå och lägga sig nu, i morgon väntar tvätt, disk och städning och något påhitt med J.