tystlidande

Jag var idag, för första gången, och träffade en person som jobbar med en speciell terapiform som går ut på att man ska lära känna sin kropp och kunna hantera t.ex. stressade situationer bättre. Blev remitterad dit av min psykolog eftersom jag har svårt att slappna av, är alltid spänd och stressad i kroppen och har svårt att "komma tillbaka" till nuet när jag får flashbacks eller den posttraumatiska stressen sätter igång. Jag tror verkligen det här kommer göra mig gott. Utlåtandet efter första mötet blev att man kan se (jag gjorde några övningar) att jag är väldigt spänd i rygg och axlar när jag går och att jag andas "onormalt" ytligt, hon (som jag alltså träffade) sa att hon inte ens kunde se min rygg eller bröstkorg/mage röra på sig under övningarna. Om det sa också "jag är utbildad och har jobbat med det här länge så jag om nån borde se sådana rörelser på kroppen men jag såg inget alls". Jag själv har märkt tidigare att mina andetag är väldigt korta och slutar ganska tvärt i bröstkorgen, jag tror det är en följd av mina brutna revben, jag har vant mig att andas så eftersom jag hade ont så länge. Hon frågade även "märker du inte ibland att du får dåligt med luft?" haha, det gör jag faktiskt inte! Men nu när jag tänker på det är det lite konstigt att jag klarar mig med mina miniandetag, att jag inte blir snurrig ibland...?

 

Efter att jag varit där cyklade jag till psykologen och efter det hade jag tid hos optikern, ska pröva några andra linser eftersom det blir så dyrt med de jag har nu. Gick in i en klädaffär mittemot optikern och köpte två jätte fina tröjor innan jag började cykla hemåt.