tystlidande

Om 2 veckor, den 23 november, är prövningen jag anmält mig till i ämnet biologi. Klarar jag provet har jag fullständigt gymnasiebetyg och det finns inget annat alternativ än att jag ska få ett besked att provet gick bra och att jag är redo för högre studier. I 2 veckor ska jag ge allt jag har och gå in för att plugga, jag måste bara göra det, det här är min chans att få göra den sista delen av biologikursen som saknas. Jag är så sjukt nära målet men ändå så långt bort. Jag måste ha en målbild, se den framför mig och hela tiden påminna mig om varför jag vill det här.

 

När jag cyklade hem från jobbet var himlen så häftig, går inte att förklara men månen lös på ett väldigt speciellt sätt och en strimla moln framför var starkt upplyst, då och då kom ett mörkt molntäcke och täckte så att man endast kunde ana månen där bakom för att sedan lysa starkt och klart igen. Kollade knappt på vägen när jag cyklade, blev helt förtrollad. Tänkte på min hund, finns han där i himlen bland molnen?

 

M har dragit ihop några från jobbet för att fira mig i morgon, vi ska träffas på ett café och äta/fika. Uppskattar verkligen det M gör, det betyder mycket. Jag vet inte riktigt vilka som kommer så det blir lite spännande.