tystlidande

Kom hem efter jobbet och kände direkt att jag behövde röja undan lite, alldeles för många saker stod i hallen och det kändes trångt och stökigt. Eftersom det kommer några hit och ska rensa ventilationen i morgon så känns det extra viktigt att inte massa saker står framme och att det är städat, så jag bestämde mig för att cykla till Myrorna och lämna två kassar som bara stod i vägen med bl.a. kastruller (teflon), böcker osv. Det är så svårt att "gömma" saker när man bor litet så det är lika bra att åka i väg med det direkt. Cyklade som en galning för att det skulle gå snabbt så jag var helt svettig när jag kom hem.

 

Fick äntligen ett mail från mottagningen där jag går och får hjälp för traumatiska minnen där en man skrev att han skulle bli min stödkontakt tills ordinarie är tillbaka. Jag tror jag vet vem det är jag ska träffa, han brukar alltid hälsa på mig när jag sitter och väntar på att få komma in till psykologen och han verkar väldigt trevlig. Kan dock känna att det är lite jobbigt att börja prata med någon jag inte känner, blir lite blyg och generad, kanske speciellt för att han är man? Men han var faktiskt den jag hoppades på att få för han är den enda där, förutom min psykolog, som jag får en "bra känsla" för. Sånt är viktigt.

 

I morgon ska jag på konferens med jobbet, förhoppningsvis blir det kul och givande. Klockan är mycket och jag måste hinna städa klart och sedan försöka gå och lägga mig i lagom tid. Får se hur det går med det.