tystlidande

Var så härligt att träna med IK igår, sprang 6,5 km på löpband (sprang i mycket högre tempo än jag brukar utomhus), gjorde benböj med vikt och lite rygg och armövningar. I dag har jag träningsvärk i kroppen (speciellt lår och armar) trots att jag inte tyckte jag tog i speciellt mycket, alltså måste jag vara sjukt otränad på dessa ställen! Ska till gymmet i morgon på morgonen, får se om IK också kommer, sedan vid 11.30 ska jag träffa M och gå en promenad. Måste köpa nya träningsskor i helgen också, kan knappt fortsätta många gånger till med de jag har nu.

 

Ska kolla på "Frihet bakom galler" nu på SVT Play som jag kollade på för några dagar sedan men inte hann se klart, mycket bra dokumentär! Fast i och för sig jag kanske ska kolla lite på idol först? Här kan ni i alla fall se den; http://www.svtplay.se/video/1482371/frihet-bakom-galler

 

I går var det en tanke som slog mig på gymmet i omklädningsrummet, alla klädde av sig och stod nakna som om att de inte gjort annat medans jag knappt kunde ta av mig byxorna och visa en bit av låten utan att känna mig obekväm.. trots det hade de allt annat än perfekta kroppar (perfekta kroppar finns ju egentligen inte ens) och det såg så naturligt ut för dom. IK duschade på gymmet vilket jag aldrig hade kunnat tänka mig göra och det var inte precis som att hon skyndade ta på sig handduken för att skyla sig som jag hade gjort frenetiskt utan gick sakta mot handduken medan hon pratade med mig. Man såg i flera situationer att hon kände att det var naturligt att vi som två kvinnor kunde vara bekväma med att visa oss framför varandra medans jag inte visar min kropp framför någon, varken män eller kvinnor. Är det något fel på mig? Varför är jag så livrädd för att visa min kropp och mina skavanker? Det är inte precis så att jag tror att bara jag ser ut så, men jag tror nästan att andra ska tycka jag är äcklig om det ser något fel på min kropp. Jag fattar inte hur det kan ha gått så långt? Det har varit såhär så länge jag kan minnas, men blivit mycket värre ju äldre jag blivit. Jag hoppas verkligen att jag en dag är så nöjd med min kropp att jag i alla fall kan byta om i ett omklädningsrum utan att försöka dölja kroppsdelar. Att träna och få en mer vältränad kropp kan nog vara en hjälp på vägen...