tystlidande

Kom hem för en stund sen från IK, jag om dit vid 20.00 och totalt blev vi 6 personer där som lyssna på musik och pratade (de drack också vin osv). När de skulle ut och festa cyklade jag hem istället, har ingen lust med allt som festande innebär... jag trivs bra hemma där det är lugnt och skönt med mina katter (jag=galna kattkvinnan?) haha. Lovade dock att jag nästa gång skulle följa med dom, har sagt så flera gånger men den här gången fick jag lova att det skulle bli så på riktigt.

 

Ibland är det jobbigt att vara sådär bland folk som i dag till exempel, jag börjar tänka och fundera... fundera på mitt liv, vad jag har och inte har, hur annorlunda andra har det jämfört med mig osv. Jag märker att jag kan börja jämföra mig väldigt mycket och känna mig dålig, dålig för att jag inte är som dom. Det är nog en anledning till att jag drar mig undan, jag hatar den där känslan av att jag är sämre, fulare, värdelös. Och på senare tid har jag också börjat fundera på det här med nära relationer, hur svårt det är för människor att komma nära mig. Jag tror att det egentligen alltid har varit ett "problem", jag har alltid haft vänner så det är inte problemet utan problemet är snarare att komisrelationen från mitt håll inte blir som den borde. Jär är så rädd, men jag försöker klura ut vad jag egentligen är rädd för? På vägen hem kom jag faktiskt på något som jag kunde känna igen och som kan vara en anledning, jag är rädd för att om jag är mig själv, visar min personlighet och även brister kommer det göra för ont om någon avvisar/lämnar mig att jag måste skydda mig själv genom att ha ett skal runt kärnan. Detta är något jag vet att psykologen tagit upp, men nu känner jag verkligen det...att det är just så det nog är. Jag tycker det är synd, det gör mig så ensam. Mitt ex är faktiskt den enda som jag vågat öppna mig helt för, den enda som fått lära känna mig påriktigt, som jag blottat mitt inte för och som jag sagt saker till som jag aldrig skulle säga till någon annan... Men han gjorde precis det jag alltid varit rädd för, han utnyttjade det jag sa och svek mig. Han hånade det jag berättat, sa saker som andra sagt tidigare som han vet sårat mig.

 

I dag klippte jag mitt hår, själv. Det har växt fort sen jag klippte mig och jag ville fixa till frisyren lite framtill och har ingen lust att gå till frisör för att klippa några cetimeter fram. Blev jämnt och bra, väntar på att håret bak ska växa lite mer så att jag kan klippa mig så att hela håret är lika långt, har ju en "bob-klippning" nu så håret bak är kortare än det fram. I morgon ska jag och M gå en promenad.