Nya träningskläder
I natt vaknade jag i smärta varje gång jag skulle vända mig, har sådan träningsvärk. Men det är också skönt med träningsvärk, då kan man vara säker på att man tränat hårt.
Färgen efter hårfärgningen blev bra, bättre än jag trodde, äntligen är hela håret mörkt (och inte bara för någon vecka)!
Cyklade till en outlet-butik som säljer märkeskläder billigare efter frukosten för att köpa nya träningskläder, främst en tröja med quick dry-material. Hittade en perfekt t-shirt, två träningsbyxor (trekvarts) och en ryggsäck att ha träningskläder i. Ryggsäcken är jag riktigt nöjd med; svart med dragkedjor i guld, inte för sportig (utan mer stilig) och i perfekt storlek. På listan över "viktigt att köpa" är en till t-shirt och långa byxor man kan dra över träningskläderna när jag ska hem från/till gymmet.
Gick en promenad på eftermiddagen i rask takt i 6,3 km. I morgon är det en vilodag men på tisdag ska jag till gymmet när jag slutat vid 14.45. Känner mig jätte trött nu och ska bara borsta tänderna och sedan gå och lägga mig. Har gjort en riktigt god sallad till lunchlåda i morgon och har köpt gott bröd till frukost, med god mat blir dagen alltid en aning lättare...
Kommentarer
Svar:
Hej!Tänkte först skriva att jag inte tänker på det som varit varje dag, men sedan kom jag på att jag visst gör det. Men jag tänker nog mer på min situation (med skyddad identitet) varje dag eftersom jag hela tiden blir påmind om saker jag inte kan göra/säga.
Mitt ex blir jag påmind om på samma sätt som du skriver, för mig har det ändå gått tre år men fortfarande sitter det i, vet dock inte om det också beror på situationen jag hamnat i och den rädsla (posttraumatisk stress) jag har. Det tog nog 2,5 år att bli människa igen efter förhållandet, efter de åren blev jag mig själv (fast ändå förändrad efter omständigheterna så klart) och började få intressen osv.
Jag hoppas du verkligen inom en snar framtid kan blir friare från alla minnen. Hur ofta blir du påmind om ditt ex? Hur känner du inför dessa minnen? Förut tyckte jag allt som fick mig att tänka på honom var jobbigt, men det blir faktiskt lättare och lättare för varje dag.
Kram
Tystlidande
Svar:
Det var faktiskt ett bra tag sedan jag hörde kommentaren "det skulle jag aldrig kunna tro att du varit med om, du som är så stark" och det är jag faktiskt glad för, för den där kommentaren är nästan det värsta jag vet. Nuförtiden bli människor mest förbannade över att Sverige inte är bättre på att skydda kvinnor och att jag måste leva som jag gör. Kommentaren ovan upplever jag att man mest för höra när man berättar det för någon man inte känt så länge, men eftersom jag berättat för arbetskamrater som jag jobbat med ett tag (har ni varit där i snart 2 år) så har det lärt känna mig på ett annat sätt. Förut försökte jag hela tiden dölja att jag i en mening är annorlunda, men jag försöker inte riktigt längre... jag vill att människor ska förstå att det är något utan att jag behöver säga vad.
Kan känna samma sak som du skriver, att jag kan sakna att mitt ex förstod mig på ett sätt som ingen annan förstått mig och älskat mig (då menar jag den goda sidan av hans kärlek) på ett sätt jag vet ingen annan kommer göra. Men jag tror att han aldrig egentligen förstod mig, men han var en mästare på att låtsas förstå och få mig att känna något som egentligen aldrig existerade mellan oss. För hade han förstått, så hade han aldrig kunnat gjort vissa/många av de sakerna han gjorde. Personer som mitt ex är experter på sociala spel, och att få människor att göra som han vill. Det handlar bara om det, han fick mig att känna det han ville att jag skulle känna helt enkelt. Som du skriver... de hjärntvättar oss.
Kram
Tystlidande
Trackback
