tystlidande

Jag hade rätt, det var något fel med min ansökan om sekretessmarkering till skatteverket och det är därför jag inte fått något svar på så lång tid. Ringde dit idag och frågade om det verkligen ska ta såhär lång och att jag reagerat på att jag inte har fått brev alls på ett ganska bra tag nu. Vi kom fram till att jag skulle ha lagt till c/o i adressen i ansökan eftersom jag har ett annat namn på dörren men jag trodde att det skulle bli så automatiskt eftersom skatteverket redan vet om det men så är det tydligen inte. Det är i alla fall ändrat nu. Den 25 februari kom beslutet och sen dess har jag alltså haft sekretessmarkering istället för kvarskrivning vilket är en lägre skyddsgrad. Det känns bra, lite läskigt om jag tänker för mycket på det för då skrämmer jag upp mig själv men det här är ett steg till att en dag inte behöva skyddad identitet alls. Kan tänka mig att skyddet gäller i 1 år och sedan måste jag skicka in en ny ansökan, jag får se hur det känns då men jag hoppas att jag känner mig redo för att helt bli av med skyddet. Det skulle vara en sån frihet. Jag hade kvarskrivning från augusti 2010 kan man säga (beslutet kom i december men jag hade tillfällig kvarskrivning tills dess) till 24 februari 2014. En smärtsam tid som jag alltid kommer minnas. Vilken resa alltså. Vilken enorm förändring jag gått igenom. Nu längtar jag till den totala friheten, till friheten jag hade innan jag träffade mitt ex, den friheten som de flesta människor i Sverige känner. Det var 8 år sedan jag fick uppleva den, jag är idag 25 år och jag bara längtar till den dagen jag kan skriva "jag är fri"!