Är nu påväg hem, saknar mina katter men jag hade gärna stannat lite längre. Det blir så mycket på så få timmar. På ett sätt önskar jag att jag bodde närmre, men samtidigt har jag hela mitt liv i den nya staden och jag trivs verkligen där. En sak som jag dock lagt märket till är att jag känner sån kärlek och respekt när jag är med min familj och släkten, jag kan helt vara mig själv och de älskar mig för den jag är... det kan man aldrig känna med personer man bara känt några år. Det där saknar jag ofta.
