tystlidande

Man märker att det börjar bli ljusare och ljusare, runt 16-tiden är det knappast mörkt ute. Men det börjar skymma. Jag har som jag skrivit tidigare inget problem med mörkret, det får gärna stanna ett tag till.

 

Jag är nu klar med ansökan, det blev tre hela A4 papper där jag skrev kommentarer till de tre dokument jag skickar med som styrker att jag fortfarande kan anses som hotad, motivering till varför jag anser att jag fortfarande är i behov av skydd och annat som också bör tas med i bedömningen. Konstigt nog känner jag mig inte alls orolig över att jag bara ansöker om sekretessmarkering och inte kvarskrivning, känns snarare som en befrielse. Jag är inte rädd, tankarna är mer "du skulle bara våga komma hit din jävel". För bara 6 månader sen tänkte jag helt annorlunda men det är skönt att jag kommit fram till det här beslutet. Jag vet att polisen kan få för sig att göra en anmälan mot mitt ex mot min vilja p.g.a. det jag skriver (de säger att de måste upprätta en anmälan om de får kännedom om brott) som de gjorde för 3 år sedan när jag ansökte om kvarskrivning men då hade jag ingen aning om att skatteverket lämnade över papper till polisen. Mitt ex fick dock aldrig reda på anmälan eftersom utredningen las ner. Det måste finnas fler kvinnor än jag som just nu håller på att ansöka om förlängt skydd och vissa av oss kommer bli nekade skydd, vissa av oss kommer kanske skadas till följd av det. Tycker det är konstigt att samhället inte har någon bättre lösning på det här, varför offra oskyldiga kvinnor? Börja offra de män som förpestar våra liv om nu någon ska offras istället. Låt de får lida istället för oss, vi som bara haft oturen och träffat på dessa monster.