tystlidande

Väckarklockan ringde aldrig vid 09.30 så jag vaknade 11. Det blir katastrof för min sömn i natt men det var skönt att vakna utvilad. Hade fåttt ett sms från M om att hon blivit förkyld och inte kunde träffas idag, Kände mig nere i morse så jag funderade fram och tillbaka på om jag verkligen skulle gå till katthemmet själv eller inte, men till slut tänkte jag att ingen annan ska få stoppa mig och jag behöver komma ut och träffa lite nya människor. Människor som tänker som jag.

 

Ångrar (såklart) inte en sekund att jag gick till katthemmet. Djur gör mig lycklig och alla katter där fick mitt hjärta att le. Jag hade med mig godis till katterna (100% frystorkat kött) och jag blev riktigt poppis! Fastnade speciellt för en honkatt som låg på sin plats under hela tiden jag var där och såg så förståndig ut. Jag gick fram till henne och räckte fram en godisbit som hon tog så försiktigt och jag såg hur hon lyste upp en aning, fick en lite livligare blick. Gav henner några fler bitar och lämnade lite i hennes bås också. Hon hade hittats ute, väldigt mager i kyla och regn och försökte följa med in i portar för att få värme. Jag önskar att jag hade kunnat ta hem henne, ge henne allt hon behöver och förtjänar för resten av hennes liv. Hade jag inte bott så litet som jag gör hade jag adopterat henne om hon hade gått ihop med mina andra katter, utan tvekan. En ur personalen sa att de tillfälligt givit henne lugnande eftersom hon varit stressad och börjat slicka bort päls. Stackars liten, vem vet vad hon varit med om?

 

Anmälde mig som volontär och fick bra kontakt med en kille som jag pratade med som var volontär och hjälpte till där väldigt mycket. Han hade haft en katt som gick bort förra julen som han sa fortfarande satt i, och nu brann för att hjälpa katterna på katthemmet. Det var många besökare där som trodde att jag var en ur personalen och som började prata med mig om de olika katterna och fråga saker, ibland kan jag se sånt som ett tecken på att jag "ska" vara där. Att det är där jag hör hemma.

 

Var på katthemmet i 2 timmar och sedan gick jag till mataffären för att köpa räkor, får se om jag lyckas peta in min katts medicin där så hon får i sig den. Jag har försökte på många olika sätt men min katt är envis, hon förstår inte sitt eget bästa.