tystlidande

Det var tufft att gå till jobbet i morse, kände mig så ledsen och nedstämd. Det blev dock bättre under dagen och tiden gick snabbt efter lunch. Ringde veterinären och fick tid för ultraljud av levern på fredag, försöker hela tiden se framför mig att jag kommer få ett positivt besked, att allt ser bra ut, men ibland är det svårt. Bara allt det här fixar sig så är jag världens lyckligaste.

 

Har haft ont i mitt vänstra knä sen igår kväll, hade känningar i knät under joggingturen men när jag väl hade tagit mig ut ja då skulle jag fasen springa också. Får skylla mig själv för att jag är så envis. Längtar till jag ska träffa Anders (psykologen), jag behöver det verkligen. Jag önskar att jag hade haft en tid på eftermiddagen så jag slapp gå till jobbet efteråt, för jag vet att det kommer bli ett jobbigt samtal med massa tårar... kommer knappt hinna sätta mig i stolen innan tårarna rinner. På ett sätt önskar jag att jag fick prata med M, min gamla psykolog. Hon förstår mig när det gäller djur, med Anders vet jag inte...

 

Jag försöker i alla fall vara positiv, njuta av livet, tänka på allt fint jag har i det.