tystlidande

Jag började ganska nyligen släppa taget om att jag ska vara så hemlig och icke existerande som möjligt, jag orkar liksom inte hålla på och krångla. Efter nästan 3,5 år så tröttnar man och vill bara kunna göra som alla andra, i vissa situationer gäller det självklart att vara försiktig men i andra orkar jag inte bry mig inte lika mycket längre. Som till exempel hos veterinären, jag uppgav mitt personnummer när jag kom dit även fast det sa att det kanske inte behövdes beroende på om recept skulle skrivas eller inte, men jag struntade i vilket och uppgav personnummer ändå. Nu hade de ju ändå behövt mitt personnummer eftersom jag fick en ögonkräm utskriven men i sådana situationer vill jag bara kunna göra som alla andra och blir så irriterad på att jag inte kan rabbla personnummer, adress och allt vad det är. Tänk på det nästa gång ni hamnar i en situation där någon ber om personnummer och adress, le för er själva och uppskatta den friheten! Jag önskar verkligen att jag kunde göra en sådan "obetydlig" sak.