tystlidande

Var och såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann idag, vilken rolig film! Skratt ska vara bra när man mår dåligt och filmen framkallade en hel del skratt så det var nog bara bra för mig. Var ju på bion med M och hennes sons flickvän och efteråt fikade vi på ett café i närheten, vi satt och pratade och hade trevligt. Jag mådde dåligt i morse och ville egentligen inte gå hemifrån men det var bara att bita ihop och tänka att jag inte vet något än. Jag behövde komma på andra tankar men flera gånger kände jag hur tårarna kom i ögonen under filmen, efter ett tag kunde jag dock koppla bort det nästan helt. De har inte kontaktat mig än och givit svar på de sista blodproverna, de skulle ringa idag men det kan ju ha blivit någon försening då de skulle skicka proverna eftersom deras maskin var sönder.