tystlidande

Imorse när jag vaknat av väckarklockan 09.00 låg jag kvar i sängen och funderade lite. Det här jag ska berätta nu låter säkert konstigt men jag önskade att allt hat mot mitt ex försvann och att jag bara fick minnas den kärleken jag kände för honom. Jag önskar att han vore död så jag slapp allt det jobbiga som är förknippat med honom, verklighetens rädsla, men i mina fantasier hoppas jag att jag en dag endast minns de fina känslorna och allt annat som fick hela mitt ansikte att le. Satt precis och kollade på Stjärnorna på slottet, på Maria Lundqvists dag och de satt och åt kakor och en gräddtårta. Malena Ernman hade lite grädde i ena mungipan och det fick mig att tänka på videoklippet jag fick se efter mitt ex bästa väns barns dop. På den tiden var jag helt inne på att jag skulle vara smal, inte för hälsans skull utan bara för att känslan gav mig en kick. Jag kände mig kvinnlig då. Innan dopet hade jag varit i stan, vet inte om det var för att handla en klänning till dopet eller om det var något annat jag skulle göra där men jag hade i alla fall inte ätit på hela dagen och köpte med mig en smörgås från Subway hem. Säkert den med tonfisk, min favorit. Jag fick bråttom med att fixa i ordning mig när jag väl var hemma så jag hann inte äta så mycket av smörgåsen för sminkningen tog så lång tid.

 

Dopet var fint. Kul att uppleva något annorlunda då föräldrarna är ortodoxer. Efteråt åkte vi alla till en stor festlokal. Vi började med att äta mat, kommer inte alls ihåg vad vi serverades men jag kommer ihåg att det inte var någon favoriträtt direkt. Sedan var det tårta, efter att de öppnat doppresenterna. Av mig och mitt ex fick barnet 5000 kronor som han får när han är 18 (sattes in på ett speciellt konto), det var många som gav pengar på samma sätt som vi. Det var mycket dans, musik och alkohol. Dopbarnets pappas syster hade en son på kanske 2 år med sig som är en av de sötaste barnen jag sett, hade träffat honom flera gånger innan och då alltid lekt med honom och bärt runt honom. Satt och pratade med mamman till barnet ett tag och när han somnat i vagnen ville mamman dansa lite och då sa jag att jag kunde sitta vid vagnen och passa honom. Mitt ex såg jag inte så mycket av, han kom då och då och kollade vad jag gjorde och prata lite med mig för att se så att jag hade kul, sedan försvann han igen. Han kom flera gånger under tiden jag satt på en barstol med barnvagnen framför mig och rullade den fram och tillbaka och jag kommer aldrig glömma den stoltheten jag såg i hans blick när han såg mig. Jag vet att han såg framför sig att det lika gärna hade kunnat vara vårt framtida barn där i barnvagnen på ett dop och han var stolt över att alla såg att jag är ordentlig och inte tycker om att festa och dricka. Det där var viktigt för honom som jag berättat innan. Jag var mitt ex stolthet, hans vänner sa att jag var den bästa tjejen han någonsin kunde få och eftersom många av de hade flickvänner som var mycket "vildare" än jag så såg många av hans vänner upp till mig. De sa att jag var en drömtjej.

 

Vad har det här med grädden i Malena Ernmans mungipa att göra? Jo, de filmade hela dopet och festen, efteråt fick jag se filmen och kameramannen lyckades fånga mig i högsta hugg med en andra tårtbit där på barstolen som jag slängde i mig sådär slafsigt som man gör när man inte ätit på hela dagen. Fick lite grädde på handen och använde ingen servett utan tog bort det med munnen. Jag vet att jag trodde att ingen direkt såg mig äta eftersom alla var upptagna med att dansa, men så fel jag hade haha. När jag såg det där tänkte jag "där är en smal utsvulten tjej mitt i sin hetsätning", för det var verkligen så. Den kvällen tillät jag mig äta hur mycket jag ville och jag hade varit extra hård med maten innan dopet för att jag inte skulle se pluffsig ut. Jag var ju där för att representera mitt ex och då var jag tvungen att vara i min bästa form. Den där känslan när han såg mig där med vagnen sitter i alla fall fortfarande kvar än, och i den stunden var jag så stolt över mig själv och jag var lycklig. Det var en perfekt kväll.

 

Det är sånna minnen jag vill ha, jag vill glömma alla tårar och smärta. Jag vill komma ihåg kärleken och stoltheten. Jag önskar att mitt ex hade varit allt det där han hade kunnat vara. Vi var så lika, vi båda älskade att skämta och skratta, ligga i sängen och fundera ut lösningar på stora livsfrågor eller små obetydliga funderingar. Vi trivdes så bra i varandras sällskap, när jag inte gjorde något som irriterade honom och han inte slog mig... Vi båda hade en känsla av utanförskap, vi båda behövde varandra. Det är så synd att han inte var den han hade kunnat vara.

 

Jag önskar verkligen att jag skulle kunna slippa rädslan, slippa skräcken. Min önskan skulle vara att träffa honom om några år och få ett förlåt. Se honom visa ånger. Det här är bara drömmar, fantasier. Jag vill egentligen inte träffa honom alls, jag vet att han aldrig kommer förändras men jag önskar att hela den här historien skulle kunna få ett fint slut.