tystlidande

I går efter jobbet åkte jag med två kollegor till stan för att handla en present (till firandet jag ska till i helgen) och sedan satte vi oss på en restaurang/bar och åt mat. Vi satt där och prata, skratta och skvallra ända till ca 21.30 men sedan var det dags att börja röra sig hemåt. En av kollegorna som var med vet om allt med min skyddade identitet men den andra har inte haft en aning fram till igår. Det är inget riktigt problem att berätta om det där längre, fler och fler vet det nu och jag känner mig inte alls orolig över det, vilket jag gjorde förut... jag ville inte att någon skulle veta. Man vill kanske inte att alla ska veta, men de man pratar med och umgås med då och då de får gärna veta känner jag för då slipper jag ljuga och det är skönt att andra kan hjälpa till att skydda en och förstå i vissa situationer varför jag blir mer orolig eller rädd än vad som är "normalt". När jag berättar om allt som varit får jag ibland kommentaren "...det där är ju sånt man bara ser på tv" och det var vad kollegan sa igår och hon såg helt chockad ut. Men jag kan också förstå att det blir en chock och att många frågor kommer upp i huvudet.

 

Jag somnade alldeles för sent igår, som vanligt, och i morse var jag tröttare än någonsin. Satte in två linser i samma öga och det tog ett tag innan jag förstod det haha, trodde det var något fel på linsen på det ögat eftersom jag såg så konstigt och när jag märkte att det inte var någon lins i andra ögat så trodde jag att den mystiskt förvunnit för jag var ju helt säker på att jag hade stoppat in en lins. Ni förstår kanske hur trött jag var? Kunde inte ens tänka klart.