tystlidande

Nu har jag bott här i 2 månader och 1 dag, och som jag skrivit förut så trivs jag verkligen. Nästan varenda kväll umgås vi, sitter och pratar, spelar spel, tittar på tv m.m. I början är det alltid lite jobbigt men nu har jag kommit in i allt och det går på rutin. Man känner sig mer hemma och tar för sig och det är skönt att man kan vara sig själv. Vissa av oss är som en familj här och det känns så underbart att få känna gemenskap i en sån här situation. Jag har fått vänner och även fast alla kommer försvinna åt sitt håll så kommer man alltid hålla kontakten på ett eller annat sätt.

Det är så skönt att bo på en plats man verkligen känner sig trygg på och jag vet att han omöjligt kommer åt mig här. Det är en sån trygghet för mig att jag ibland har svårt för mig att känna att jag någonsin kommer kunna släppa den här tryggheten och flytta till en egen bostad. Här kan man slappna av och man känner sig befriad från stor del rädslan som annars alltid hänger över en.