Ingenting talar för att det inte skulle kunna vara Du
Varje år mördas mellan 13-20 kvinnor av en man de har nära relation till. Om Du lever i ett misshandelsförhållande är den statistiken ett skäl nog till att lämna. Många, inklusive jag, har tänkt "det händer inte mig", även de kvinnor som har blivit mördade. Man tror att just jag och min man har en speciell relation som inte är likadan som de där andra kvinnorna som lever i ett misshandelsförhållande har med sin man, eftersom min man älskar mig och vi har ju det bra ibland och vi har det jätte bra när vi väl har det bra. I alla sånna här relationer finns det bra och dåliga stunder, inte bara i din. Jag kan ta mig själv som exempel; mitt ex har gjort saker för mig som jag inte tror någon annan människa skulle göra och vi hade en väldigt speciell personkemi, vi var som gjorda för varandra, precis som Du kanske också känner för din man i vissa stunder? Men vi är värda mer än de slag och ord vi får ta mellan de bra stunderna, det är inte normalt att ha det så i ett förhållande. Par bråkar alltid, det kan man inte komma undan, men i en frisk relation blir man inte slagen eller kallad för hora, blir Du behandlad så är det något som är allvarligt fel.
Och om du blir slagen, även fast det inte händer ofta; det blir alltid värre. Man kan inte förändra de här männen om de själva inte vill ha hjälp. De säger förlåt men slår dig ändå igen för de anser att de har anledning till att slå. De ångrar sig inte även fast de gråter, för har man gått över den gränsen att aldrig lägga handen på en kvinna finns det ingen väg tillbaka. Om du inte ser någon anledning att lämna för din egna skull, gör det för dina barn, din mamma och pappa, för dina systrar och bröder och alla som älskar dig.
Alla de kvinnor som blivit mördade av en man de har nära relation till är kanske rädda för sitt liv när mannen i vissa stunder är väldigt vålsam och uttalar hot, men tror inte han ska döda dom. Ändå blir de det. Det är ingen skillnad mellan Dig och de kvinnorna. Ingen alls. Det finns ingenting som talar för att hon inte skulle kunna vara Du. Jag tror ända skillnaden mellan de kvinnor som blivit dödade och vi som fortfarande lever är att deras män hade kommit till det stadiet att de gjorde verklighet av sina hot, de tog inte bara upp den där kniven utan de högg också, eller tryckte av pistolen.
Jag har alltid haft en teori att olika män kommer till olika stadier olika snabbt; vissa börjar inte slå förens efter kanske 10 år, medans andra börjar slå redan efter några veckor. Och bara för att mannen inte börjar slå förens efter 10 år betyder det inte att det snabbt kan gå över till extremt grovt våld eller att han faktiskt dödar. Man vet aldrig vad de är kapabla till och även fast man tror att man känner dom har man ingen aning. Fortsätt inte kämpa för att förhållandet ska fungera och att han ska sluta slå, kämpa istället för att komma därifrån och få det liv du alltid drömt om.
Jag ångrar att jag inte lämnade tidigare, det hade kunnat kosta mig mitt liv.
Du har så rätt.. Felet jag tror många tjejer tänker är,
Det är bara jag som kanhjälpa han, han älskar mig jag älskar han... Bara jag gör så här, bara jag inte säger de där, bara jag inte gör så.... Då blir han inte arg då slutar hanslå...
Jag va gravid, vi hade precis köpt hus... Jag va såå kärleksfull..
Allt va "så bra" så allt skulle sluta...
Men två månader efter så höll jag på att förlora mitt liv o allt slutade med fängelsestraff o är jag trygg??? À kanske nu men inte sen.... Vet inte...
Men som du säger alla ni som lever i ett förhållande med våld
GÅ snälla ni kan inte hjälpa dom.....
Tyvärr...
Du är så himla stark som vågade lämna honom! Jag har en vän som blir misshandlad av sin pojkvän och han har även varit otrogen mot henne. Dem har gjort slut flera gånger men ändå tar hon tillbaka honom. Det böarjade med ett litet slag och nu har det gått över till skallanden och hot. Förstår inte hur hon tänker eller hur hon kan ta tillbaka honom. Har försökt stötta henne i allt och försökt få henne på rätta vägar, men hon vägrar inse det. Har slut på idéer och vet inte vad jag ska göra med henne!
Anonym: Tack!
Jag förstår att det måste vara jätte svårt att förstå hur din vän tänker, men ge aldrig upp hoppet om henne! Jag tror hon innerst inne lyssnat till vart enda ord du sagt och tagit det till sig, men det är nog väldigt svårt för henne att lämna honom eftersom man blir så psykiskt nedbruten och känslomässigt bunden till dom att man tror att man inte kan leva utan dom. Känn aldrig att hennes val är ditt ansvar, för det är hon som måste ta beslutet att lämna men det är jätte fint av dig att bry dig och att du försöker hjälpa henne. Jag önskar att jag hade haft någon som dig när jag var i mitt förhållande.
Försök få henne att gå och prata hos någon på en kvinnojour eller hos en kurator, det brukar vara till stor hjälp för många. Jag antar att hon mår ganska dåligt och hon kan ju gå dit för att bara prata om hur hon mår till en början, man går inte alltid endast dit för att man vill lämna förhållandet. Även du kan ringa till en kvinnojour och få tips av dom hur du kan gå till väga för att hjälpa henne, de har ju verkligen kunskap om sånt här. Det som hjälpte mig var ju att jag gick hos en kurator och kom till insikt med vilket hemskt förhållande jag levde i.
Ett tips är att inte låta för anklagande eller oförstående när du pratar med henne om förhållandet, för det kan få henne att dra sig undan och då är det jätte svårt att få kontakt med personen igen. När jag pratar med tjejer/kvinnor som lever i ett misshandelsförhållande försöker jag bara få de att förstå att jag finns här för dom och oavsett vad de berättar för mig kommer jag aldrig dömma dom.
Du kan alltid maila mig ([email protected]) om det är något som du vill prata om men inte vill skriva här. Eller vad som helst. Kram.
