tystlidande

Det skyddade boendet jag bodde på var en stor villa med 3 våningar, men det kan se ut på alla möjliga olika sätt beroende på vart du söker skyddat boende och hur stort skydd du behöver (detta avgörs av dig och socialtjänsten tillsammans). Vissa skyddade boenden består av egna lägenheter som i ett hyreshus och det finns även ställen där du delar en vanlig lägenhet med andra och alla har ett varsitt rum, men som sagt det kan se olika ut, ett tips är att ringa till det skyddade boendet och höra efter hur det ser ut hos just dom, du kan även på vissa boenden få komma på besök och kolla om du är orolig/rädd för vart du kommer hamna. Där jag bodde fanns det 8 rum i olika storlekar, alla på översta våningen. Vissa hade handfat på rummet (i de större rummen) men annars delade man på toaletter, dusch, kök och tv-rum. I rummen fanns det säng/sängar, garderober, byrå, spegel (matbord och stolar i de större rummen) samt en del andra saker gjorde det lite mer hemtrevligt. På baksidan fanns en trädgård med högt stängsel, men det var väldigt sällan någon vistades där.

I köket fanns två spisar, 4 kylskåp och 2 frysar och man delade halva kylskåpet med någon annan och alla hade några frysfack var. Trots att det var 8 personer (både ensamma och familjer) som samsades om 2 spisar så var det sällan "kö" till spisarna, när man bor där blir det lite si och så med mattiderna så alla åt lite när som helst. Det fanns 1 matbord och ofta åt man tillsammans med nån annan som också åt, men när jag ville vara ensam tog jag upp maten på rummet och åt där.

Det fanns 4 tv-rum, men konstigt nog trängdes alla oftast i en eller två av rummen, kanske för att man oftast inte ville vara ensam? Det fanns de vanliga kanalerna 1-6:an, tv4plus, Discovery, tv11, tv4 fakta. Det fanns även ett datorrum med en dator med internet som man fick använda, men vissa hade med sig bärbar dator med trådlöst internet (som man stod för själv). På vissa skyddade boenden finns det tv-uttag i rummet så om man har en egen tv kan man titta på tv i rummet. "Gym" fanns, med 2 gåband och 2 cyklar men de var i ganska dåligt skick så ingen använde dessa.

Vi delade på 4 toaletter och ett duschrum med en dusch och ett badkar. Till duschen kunde det bli kö vissa gånger, men det flöt ändå på ganska bra.

1 gång/vecka kom volontärer som lekte med barnen och bakade, ordnade filmkväll, pysslade, gick till parker m.m med de som ville. De kunde även hjälpa en kvinna som var rädd för att gå ut att handla eller följa med henne om hon ville ta frisk luft. De som hade barn som kände att de behövde en stund för sig själva eller behövde gå på möte kunde få hjälp med barnpassning nån/några timmar. Det finns även barnpedagoger som finns som stöd till barnen och de har samtal (om föräldern samtycker till det) och aktiviteter för dom.

Tyvärr fick man inte ha med sig husdjur, och som jag uppfattat det får man inte det på de flesta skyddade boenden pga allergirisken. Men man kan alltid ringa och höra med personalen hur reglerna ser ut på just det boendet och de kanske även vet hur man ska lösa det hela eftersom det finns många kvinnor som flyttar till skyddade boenden som har djur.

Det är socialtjänsten man kontaktar när man vill flytta till skyddat boende, och de i sin tur tar kontakt med boendet. På vissa boenden finns det personal endast några timmar/dag och på vissa dygnet runt. Där jag bodde kom personalen 8 på morgonen och gick hem klockan 15-16 på eftermiddagen, ibland även vid 17. De hade sitt kontor vid ingången där de oftast höll till. Personalen var väldigt noga med att försöka att inte gå upp till de boendes våning då de ville att vi skulle känna oss trygga och det inte skulle vara massa springande där, det var vår privata våning där endast vi som bodde skulle vistas. Personalen kan bl.a hjälpa till med att ringa samtal, följa med på möten, ta kontakt med diverse myndigheter och de följer även med på rättegångar med de som anmält om man vill det. Var inte rädd för att be om hjälp, de finns där för din skull!

I huset fanns 2 olika larm, det ena var ett tyst direktlarm med knappar som satt lite överallt i huset som man kunde trycka på om något hände (direktkopplat till polisen) och det andra var ett vanligt larm som man kunde sätta på innan man skulle sova (eller på kvällen om man var rädd) så ingen skulle kunna bryta sig in. Jag var med om en händelse där då vi var tvungna att ringa polisen, och de har hög prioritet på larm som kommer från skyddat boende så de var på plats väldigt snabbt.

Kommer i ett senare inlägg skriva allt om hur det var att bor där, från första gången jag klev in i huset tills jag lämnade det.