tystlidande

I förrigår tog jag kontakt med vännen som träffat min mamma, skickade några sms fram och tillbaka och sedan ringde hon upp mig, vi pratade nog över 4 timmar, det var som att vi inte gjort annat än prata i telefon med varandra. Vi pratade minnen, nutid och framtid. Jag märkte under vårt samtal, trots att allt kändes som förut, att jag verkligen förändrats, men inte hon... inte på samma sätt. Jag tänker annorlunda, agerar annorlunda och känner annorlunda mot förut, mycket pga psykologen. I det här samtalet blev det tydligt hur mycket samtalen med psykologen hjälpt, tydligare än någonsin kanske.

 

Igår var jag i skolan och lämnade in ansökan till två kurser som börjar i januari, kunde egentligen sök universitetskurser (enstaka kurser och inte program) men jag är för sent ute, det var synd. Efter att jag lämnat papprena gick jag till psykologen och fick göra ett test och så pratade vi om min konstanta stress, sedan gick jag tillbaka till skolan igen och hade lektion.

 

Har precis frostat av frysen, det behövdes. Passade på nu när jag hade ork, ska få besök fredag-lördag så då är det skönt att ha sånt gjort. Det kommer något konstigt ljud från frysen nu sedan jag satte på den, får hoppas att det försvinner tills jag ska gå och lägga mig...

En väldigt tråkig söndag, har skrivit på ett inlämningsarbete hela dagen men det är en komplicerad uppgift så det tar en väldans tid! Måste försöka bli klar med den imorgon och även hinna läsa massa sidor till tisdag då jag har laboration i skolan och tills dess måste man kunna vissa saker för att kunna hänga med och inte bli underkänd. Börjar kallsvettas bara jag tänker på det jag har att göra, har skjutit upp allt till sista sekund (vilket är olikt mig) så nu brinner det verkligen i knutarna. Imorgon måste jag försöka få tag på kuratorn som hjälpte mig ansöka till kursen jag läser nu, på fredag är sista dagen för att skicka in sin ansökan inför våren och jag måste verkligen ha några kurser som "back-up plan" ifall det blir dåligt med jobb så jag har en alternativ inkomst och något att göra. Får se hur allt går men imorgon ska jag försöka vara så effektiv som möjligt eftersom jag inte hinner med mycket när jag jobbar onsdag-fredag.

 

Har haft en shoppingdag med J idag, köpte bland annat en kräm och en olja från bodyshop (ur serien "vitamin E") som jag hoppas hjälper mot min extremt torra hud i ansiktet. Köpte även ett turkost duschdrapperi som jag bytt ut mot den gamla som var vit, blir lite roligare med färg i badrummet. Hade tänkt att blanda turkost, lila och grått där inne. Igår efter jobbet cyklade jag till stan för att gå förbi optikern och beställa linser och passade då på att kolla lite i affärer och hittade en jätte fin ljushållare (som föreställer en näckros) som jag ställde på handfatet med ett vaniljljus i. Hittade även en stilig, vet inte riktigt vad man kallar det, men typ "låda" med lock i något plats-aktigt material (men det ser ut som glas) som jag har i badrumsskåpet, eftersom den slukar en hel del småsaker som stod där innan så fick jag mer plats till annat så jag gjorde om lite där inne igår kväll.

 

Efter att jag och J gått en stund i affärer så vart vi båda jätte hungriga så vi gick till vårt vanliga cafe och tog en sallad, sedan fortsatte vi i affärer en liten stund och när vi blev sugna på efterätt gick vi till olearys och åt deras friterade glass, så himmelsk god! Kom hem vid 18 tiden och satte direkt igång med att städa, några från jobbet (bland annat min vän M) skulle träffas och gå ut idag och frågade om jag ville följa med men jag skrev ett sms och sa att jag inte orkade, i kväll har jag bara lust att vara hemma och ta det lugnt.

 

 

Måste berätta en helt otrolig sak för er. I natt drömde jag en dröm om en gammal vän som jag träffade när jag kanske var 13-14 år, vi träffades på ett ställe där vi var en grupp som anordnade disco för barn i i årskurs 4-6. Vi var väldigt nära vänner tills jag blev ihop med han och har varit med om mycket tillsammans. Nån månad innan jag fick fly så träffade jag henne på gården (vi bodde nära varandra men pratade inte pga att han inte lät mig prata med någon av mina gamla vänner) och träffades i smyg några gånger när jag visste att han var långt därifrån. Även när han satt i häkte (han kom ut 1 år innan jag lämnade honom) träffade jag henne ibland i smyg. Vi träffades ute ibland (men då ganska undanskymt) eller hemma hos henne, några gånger gick vi en kortare bit tillsammans men så fort vi såg någon som liknade någon han skulle kunna känna så låtsades vi inte känna varandra. Vi hade kontakt ett tag efter att jag hade lämnat honom men jag märkte att det var ganska påfrestande för henne, hon var nog ganska orolig för sin egna säkerhet och det förstår jag fullt ut och så hade hon väl mycket själv som hon behövde ta hand om så sen dog kontakten. Har aldrig varit arg eller klandrat henne, hon är en sån där speciell vän som det finns väldigt få av och som man vet har hjärtat på rätt ställe och vill mitt bästa.

 

Drömmen i natt utspelade sig i ett höghus som var väldigt fint och påkostat, jag bodde där i en lägenhet och min vän som jag beskrev ovan (kallar henne P) kom och hälsade på mig, hon hade en vän med sig men jag såg aldrig personens ansikte för vännen stod hela tiden bakom P så jag kunde bara se halva kroppen eller liknande. Jag hade inte träffat P på länge och skulle visa henne min lägenhet, men på något sätt var vi ändå nästan hela tiden ute i korridoren och åkte hiss till olika våningsplan. Det var väldigt rörig dröm så det är svårt att för klara men jag drömde i alla fall om henne och jag har inte drömt om henne på flera år, kommer inte ens ihåg när det senast var.

 

Nu på kvällen ringde jag hem till min mamma för att prata lite, och då säger hon "förresten jag träffade P igår, hon frågade hur det var med dig och sa att jag skulle hälsa att hon tänkt jätte mycket på dig och att du gärna får ringa henne om du vill, hennes nummer sa hon att du kunde hitta på eniro". Jag blev helt chockad faktiskt. Alltså samma dag som min mamma träffar P, så drömmer jag om henne den natten. Hur stor är chansen liksom? Det är som att det är något övernaturligt, något som inte går att förklara. När mitt ex blev gripen och hamnade i häkte så hade vi bråkat så jag hade ingen aning om vad som hänt för vi hade inte pratat på några veckor, men så hörde jag på tv att en person blivit gripen och helt plötsligt högg det till och jag tänkte "det är han, det är han de tagit!" och egentligen borde jag inte kunnat veta det för jag visste inte ens att han hade begått något brott. Men ändå visste jag att det var han, jag kände det i varenda cell i min kropp. Letade upp på internet hur man kan kontakta någon som sitter i häkte men man inte vet vilket häkte personen sitter, och så skickade jag ett brev den kvällen till honom som jag skickade till en speciell adress så han skulle få den. Och jag gjorde det trots att ingen bekräftat att det var han de hade pratat om på tv (hade inte ens pratat med någon då).

 

Jag tycker det där är lite läskigt, samtidigt som det är helt otroligt. Ibland kan jag ju känna "nej nu går jag inte ut, det är bättre att stanna hemma" även fast jag planerat att tex gå till mataffären tidigare, jag bara känner på mig att det är något "farligt" med att gå ut. Den känslan lyssnar jag alltid på, för den känns så starkt och man vet aldrig, skulle jag gått ut då kanske jag hade blivit sedd av nån som inte borde sett mig eller vad som helst. De här med att man känner på sig något har slagit in så många gånger att jag inte kan tro på att det bara är en slump...

 

 

Det gick bra att jobba kväll igår, skönt att endast jobba 4 timmar men få betalt för 8! Det var så lugnt och tyst eftersom vi var väldigt få personer, annars är det många som springer fram och tillbaka och allt är rörigt. Kom hem vid 22.20 och var ganska trött så jag gick och la mig direkt eftersom jag skulle upp 06.30 idag, borstade inte ens tänderna eller tvättade ansiktet eftersom jag alltid blir pigg då och då hade det tagit flera timmar för att bli trött igen. Men jag faktiskt fick svårt att sova trots min "briljanta plan" eftersom mina katter fick för sig att störa mig, somnade nog inte förens 00.30 men jag har ändå varit ganska pigg idag. Idag kom en kollega förbi med sin son hon fick för 2,5 veckor sedan, han var så liten och det var kul att se vad det var för liten person som fanns innanför den där stora magen.

 

Hade tid hos optiker 17.30 idag så efter jobbet cyklade jag till stan, ska pröva linser igen eftersom jag gav upp efter ett tag förra gången då inga riktigt passade helt bra (fick en suddig nedre kant med alla linser jag prövade) men nu ska jag pröva andra linser (dagslinser istället för månadslinser) och se hur det går. På vägen hem cyklade jag förbi skyddade boendet, såg tre kvinnor i ett fönster i ett av allrummen, påmindes om min tid där och tyckte synd om dom, jag vet hur dåligt man mår där... hur hela livet är upp och ner.

 

Imorgon fyller J år så i helgen ska vi hitta på något för att fira, vi vet dock inte helt vad än.

 

Har inte varit ute idag = inte bra, så snart ska jag gå en promenad till mataffären och köpa kokostoppar doppade i yoghurt (jätte sugen på det), bomull, bananer och något att äta till frukost. Har lyckats plugga lite idag och ska fortsätta med det senare. Imorgon har jag tid hos psykologen och jobbar kväll (18-22) och sedan jobbar jag som vanligt onsdag, torsdag och fredag.

 

Gick upp 08.40 och tog bussen 10.17 mot busshållsplatsen jag skulle träffa J på för att byta buss. Vi åkte och köpte skulpturerna (bild nedanför) och är väldigt nöjd med köpet. Skönt att ha det gjort så man vet att de inte tar slut eller något. De ska stå ovanför tvn men jag har ingen hylla än så det får stå på byrån under tiden. Tog också en bild på tavlan jag köpte förra helgen med elefanter som hänger i sovrummet. Väggljusstaken köpte jag nog för ca 6 månader sen.

 

Gick också förbi en djuraffär där jag såg ett akvarium jag skulle kunna tänka mig köpa! Ett sexkantigt på 60 liter som kostade 1790 kronor, komplett med möbel och alla nödvändiga tillbehör. Ska fundera på saken och se vad jag kommer fram till.

 

 

Åkte och träffade min vän M efter att jag ätit lunch, vi skulle ta en promenad eftersom vi båda kom fram till att vi behövde det. När vi möttes upp sa hon "lite ändrade planer", istället för att gå runt där vi tänkt gick vi en promenad hem till hennes son C som inte var hemma för att sätta ihop byrån som han köpt på IKEA när vi åkte dit förra helgen för att överraska honom. En av Ms söner som jag aldrig träffat var också där så det var kul att äntligen träffa honom, har träffat alla hennes barn nu och det betyder mycket att hon vill låta mig vara en del av deras familj. För nån vecka sa hon "gifter du inte dig med nån av mina barn så adoptera jag dig så får du bli deras syster istället" haha vi båda skrattade jätte mycket åt det.

 

När vi var klara med byrån så skjutsade M mig till ett fik där jag träffade J (fiket jag och J alltid går till). Vi åt sallad och kladdkaka och pladdrade på om lite allt möjligt i några timmar. Imorgon ska J följa med mig till ett stort köpcentrum en bit härifrån, ska köpa skulpturerna "jag ser inte, jag hör inte, jag pratar inte". En av skulpturerna, "inte höra", ser ut såhär: 

 

Ringde tingsrätten och fick hans dom skickad till mig på mailen, till min besvikelse fick han endast böter (på ca 25.000 kronor). De ska tydligen hittat en kniv i bilen som det ska finnas en bild på och som inte fanns med i domen men som jag bad de leta upp och skicka till mig, vill se vad exakt det var för kniv. Jag kan tycka att det är obehagligt att jag var i samma stad som honom samma dag som polisen hittar kniven (vi var inte långt ifrån varandra, hade skrivit i bloggen dagen efter så jag vet vad jag gjorde den dagen), vad hade hänt om han hade sett mig? Hade han i impuls hämtat kniven och huggit ihjäl mig?

 

Man bli besviken på rättssystemet, jag inser hur svagt det är när jag vet hela hans historia men att inget ordentligt görs. Känns nästan som han kommer lindrigare undan än vanliga medborgare, men jag kanske känner fel? Som tusen gånger innan kommer jag fram till att man måste skydda sig själv, inte förlita sig på systemet. Sverige skadar sina egna medborgare genom att stryka medhårs på kriminella. Det ska hela tiden vara så rättvist, men jag tycker man förbrukat sin rätt till vissa saker när man gång på gång misshandlar, rånar, utsätter oskyldiga människor för fara (genom tex vårdslös körning), utnyttjar systemet och håller på med organiserad brottslighet som kostar samhället osv.

 

Hur grymt det än låter så är mitt enda riktiga hopp att någon av hans fiender tillslut skjuter ihjäl honom. Min tro på att polisen eller samhället kan göra något är 0, när samhället accepterar att jag förlorat allt men han inget så finns det inget kvar att tro på. De kommer aldrig kunna ge mig ett helt normalt liv tillbaka. Mitt "brott" är att jag valde fel kille som tonåring, hans brott är flera år av psykisk tortyr och fysisk misshandel så tydigen är mitt "brott" värre än hans. De kanske tycker att jag får skylla mig själv? Det är sorgligt att ens enda hopp ligger hos kriminella, de som är utanför de sk "perfekta samhället", de som går emot lagar och regler, de man egentligen borde tycka gör fel...

 

Skönt att vara hemma idag. Har lagat mat och bara tagit det lugnt, vaknade 11 så jag har verkligen fått sova ut. Ska vara hemma imorgon också men på måndag är jag redo att jobba igen om jag behövs på jobbet, annars är jag ledig måndag och tisdag.

 

Känner att jag behöver komma ut så jag ska nog ta och gå en promenad senare. Nu ska jag ringa J, har inte haft tid att prata på ett tag så nu är det dags att ringa känner jag.

 

Fick hem hans beslut från skatteverket idag (bad om att få det hemskickat då det är offentliga uppgifter), det ärendet jag blev inblandad i men blev avskriven ifrån. Var inte beredd på att få det hemskickat bara sådär utan trodde först handläggaren skulle meddela mig när ärendet var klart och sedan skicka det till mig. Men glatt överraskad blev jag. Läste igenom varenda sida (totalt 10 sidor) noggrant och blev både glad och chockad. Blev väldigt nervös när jag skulle läsa det som skrivits om mig, totalt 3 sidor (men nämns även på ställen här och där). Svettades igenom texten men jag tycker ändå min version/förklaring/inblandning blev bra beskriven, tror dock att han är vädligt uppretad nu eftersom beslutet var till stor nackdel för honom med stränga konsekvenser.

 

Blev väldigt irriterad när jag läste att han påstått att jag haft kontakt (rättare sagt "skött all kontakt" enligt min fd pojkvän) med en person som jag tror att jag bara har sett en gång (men det behöver inte vara han), i beslutet står han beskriven och kom då ihåg en kille som jag träffade vid ett speciellt tillfälle och kommer endast ihåg honom eftersom hela situationen var konstig och jag förstod inte varför han och min fd pojkvän träffades. Det finns en hel del i texten som fått mig att förstå saker jag tänkt på i flera år och man får en tydlig bild på hela situationen som gjort att skatteverket valde att kolla upp honom. Förstår ju att jag blivit inblandad i något som var mycket större än jag trodde, många personer är inblandade och det är en hel del "skumma" saker som pågått.

 

Finns så mycket jag känner på samma gång, det är jätte svårt att få ner det i ord och jag börjar känna att huvudvärken blir starkare igen så jag ska ta och lägga mig i soffan och kolla på tv/vila.

 

Gick från jobbet 14.30 idag, började må dåligt efter lunchen och det blev bara värre och värre så tillslut kände jag att jag inte klarade av att vara kvar, hade jätte ont i huvudet, kände mig svag i kroppen, febrig och seg. Under morgonen rann det från näsan och jag stod och snörvlade hela tiden men det gick över, har fortfarande ont i huvudet och känner mig snurrig men jag mår bättre än jag gjorde på jobbet. Ska vara hemma imorgon och se hur jag känner mig på fredag.

 

Jag är HELT slut. Har suttit på konferens och kollat på två föreläsningar (på dvd - jätte intressanta!) mellan 8.30-16.30 med några pauser för mat och fika. Sedan 18.00 hade jag lektion där läraren höll föreläsning 1 timme och 45 min, redan efter konferensen hade jag ont i både ögonen och huvudet och ville bara hem och slänga mig i soffan så jag led mig igenom lektionen. Då och då låtsades jag anteckna något på pappret framför mig men i själva verket satt jag och blundade för att få "vila" lite (kände mig smått desperat). När jag äntligen kom hem var jag jätte hungrig så jag slängde i mig mat och nu sitter jag här och samtidigt kollar på tv.

 

På torsdag är sista dagen för skatteverket att komma in med sitt yttrande angående sin hantering av post för personer med skyddad identitet. Blir spännande att se vad de skrivit och vad som händer. På torsdag tror jag även jag kan få ut domen han fått på rättegången för 2 veckor sedan, jag hoppas verkligen på fängelse.

 

Jobb från 8 till 17.00 idag, hade en jobbig mardröm i natt och mådde psykiskt jätte dåligt imorse, funderade ett tag på om jag skulle orka ta mig till jobbet men det blev bättre ju mer jag vaknade till.

 

Vi var väldigt få på jobbet idag eftersom en hel del var på konferens (den jag ska på imorgon). Var skönt att det var så lungt och dagen gick jätte snabbt förutom den sista timmen. Ska försöka lägga mig tidigt så jag inte är så trött imorgon, måste upp tidigare så jag hinner fixa mig ordentligt och eftersom jag har lektion 18.00 tänkte jag gå till jobbet istället för att cykla så jag kan släppas av direkt i stan efter konferensen.

 

Mitt besök har precis åkt hem och vi har åkt runt till olika affärer sedan 10 i morse. Har fått massor av inspiration till lägenheten och så köpte jag en jätte fin tavla som jag bytte ut mot tavlan jag hade i sovrummet innan men som egentligen är en av mina syskons tavla som jag haft så länge. Tavlan är 100x70 cm och är en bild på två elefanter, en vuxen och ett barn, men man ser även skymt av en till elefant bakom vuxna elefanten. Bilden är så himla underbar och blir glad varje gång jag ser den, jag älskar elefanter och tavlan var värd varenda krona. Har även kollat på 3 skulpturer som alla är ca 34 cm högra och är tre huvuden i svart/guld som symboiserar "jag hör inte, jag ser inte, jag pratar inte" som ursprungligen kommer från ett japanskt motto. Tänkte sätta upp de på en hylla ovanför tvn vilket nog skulle bli stiligt men jag ska fundera lite på det eftersom de tillsammans kostar en slant.

 

Har ingen lust att jobba imorgon, hade varit så skönt att vara hemma och ta det lugnt. Ska snart iväg till mataffären och köpa något jag kan ha till matlåda imorgon.

 

 

Åkte iväg med M och hennes son C (som är i min ålder och även jobbar på samma ställe som oss) idag vid 11.30 till ett köpcentrum och IKEA för att kolla inredning till Ms lägenhet och köpa en tv-bänk till C. Därefter åkte vi hem till C och hjälpte honom möblera om lite och fixade några småsaker. M lämnade av mig hemma vid 16.30 och jag frågade om hon hade tid och lust att komma upp och se hur jag bodde och det ville hon så vi var här en liten stund och diskuterade inredning men även lite annat också. Vi bestämde att hon ska komma hit någon dag snart och fika eller äta något och prata mer. Vi trivs verkligen i varandras sällskap och har jätte mycket gemensamt, vi delar åsikter om det mesta och brinner för samma saker, vi har även exakt samma smak när det gäller inredning vilket är kul för då kan man gå tillsammans och handla och hjälpa varandra.

 

Imorgon får jag besök hela dagen och ska åka och köpa lite till hemmet, det blir kul. Jobbar på måndag, har konferens hela tisdagen och jobbar sedan onsdag - fredag. Känner att jag hade behövt ha ledigt måndag och tisdag som jag haft de senaste veckorna men man får väl tänka på de extra pengarna man får ...

 

 

För 6 år sen vid den här tiden höll jag på att packa inför vår resa till Tunisien. Kommer ihåg att vi åkte på eftermiddagen/kvällen den 11 november och kom fram sent till hotellet och gick och la oss nästan direkt. Någon gång mellan 11-17 november så kom hans första riktigt ordentliga utbrott, jag kommer ihåg hur rädd jag blev och att jag bara ville hem, hem till Sverige och bort från honom. Jag satt på golvet och grät och skakade, hade en filt som jag tryckte in mitt ansikte i och grät. Jag blev inte slagen vad jag kommer ihåg, men hotad till max. Vi hade varit ihop 6 månader och känt varandra lite mer än 1,5 år men han var ändå än främling på många sätt, 1 år av tiden vi känt varandra hade han suttit i fängelse och avtjänat ett straff för grov misshandel. Vi pratade då ofta i telefon och skrev brev, men man lär inte alls känna någon lika bra då som i verkliga livet, man ser inte sidor som man annars ser lättare. Under utbrottet hotade han med att våldta mig, eller se till att någon tunisie gjorde det så jag skulle lära mig att inte gå emot hans vilja eller hans ord. Jag var så rädd och att jag var i ett land där jag visste att ingen kunde hjälpa mig gjorde det hela mycket värre.

 

Vad var det som startade det hela då kanske man kan undra. Jo det var så att vi var ute under dagen och när vi skulle äta så ville han äta på ett ställe där det absolut inte fanns något jag tyckte om och jag ville hellre gå till ett ställe där vi varit tidigare och där båda tyckte om maten, men han började kalla mig fula saker som t.ex. "otacksam hora" för han menade att jag försökte "leka fin" när jag egentligen var en hora (vet inte hur han fick det hela att gå ihop...vi skulle äta och plötsligt var jag en hora) och jag sa tillslut "okej vi går dit då, men jag är inte jätte hungrig så du kan äta så gör jag sällskap och tar en dricka, det är okej för mig jag klarar mig". Sa att jag inte var hungrig eftersom jag är ganska kräsen med mat och han tvingade mig alltid att äta upp allt på tallriken när vi åt tillsammans även fast jag kände hur det växte i munnen och jag knappt kunde svälja så jag visste att om jag skulle ta något och inte tycka om det hade jag behövt tvinga mig i det ändå, och när man inte tycker om det man äter tar det lång tid att äta så då vet jag att han hade blivit jätte arg för att jag inte åt tillräckligt snabbt. När jag tänker på det nu så inser jag hur förnedrande hans beteende var, han tog ifrån mig min rätt över min egen kropp, min egen vilja och mina egna känslor. Jag kommer ihåg att jag kände obehag i dessa situationer, men jag tror jag blev osäker på om det var "tillräckligt" allvarligt för att reagera.

 

När vi kom till hotellet efter en hel dag ute så var jag jätte hungrig (men kunde inte säga hur hungrig jag egentligen var eftersom han då skulle bli arg för att jag inte åt med honom) och sa att jag gärna ville gå till ett speciellt smörgåsstånd som vi gått till flera gånger för de hade så goda tonfisksmörgåsar och köpa en smörgås för att jag började bli hungrig. Efter att jag avslutat meningen så såg jag hur hans ögon svartnade och hans blick blev helt förändrad, han spände kroppen och väste "vi ska ingenstans, vad fan tror du, du äter när jag äter annars äter du inte och nu får du inte äta förens imorgon för att du ska spela för fin för maten på restaurangen". Jag höll på att få panik för jag kände hur magen skrek efter mat och sa emot och han blev fly förbannad och tog på sig skorna och sa "jag går ut ensam, du får inte följa med, du ska sitta här och skämmas för hur du beter dig och när du känner hur hungrig du är ska du tänka på att det är DITT EGET FEL att du är hungrig, jävla hora", och sen gick han. Jag stod där chockad som ett frågetecken.

 

Vid den här tiden hade jag inte än "lärt mig" att inte gå emot det han säger, inte lärt mig att det får konsekvenser, så efter ett tag efter att han hade gått så blev jag så irriterad på det han hade sagt och att han lät mig gå hungrig så jag tog på mig skorna för att ensam gå till smörgåsståndet som låg nära hotellet. Jag tyckte inte om tanken att som ensam ung tjej gå på de där gatorn men jag var verkligen jätte hungrig så jag hade inte så många val och jag visste ju inte heller hur länge han skulle vara borta, kände att jag inte kunde vänta en sekund till innan jag fick mat i magen. Jag gick och köpte en smörgås, väde snabbt hem igen och precis när jag kom in genom entredörren till hotellet så ser jag honom komma från trappan, först ser han orolig ut men direkt när han ser mig förändras hans blick sådär igen och hela hans kropp spänner upp sig, man ser att han är riktigt jävla arg. Han går fram mot mig med snabba steg och när han kommit riktigt nära så spottar han mig rakt i ansiktet, framför ögonen på receptionisten. Jag börjar genast gråta, jag kände mig så förnedrad. Han tog tag i min överarm och drog mig efter sig och in till hotellrummet. Väl där inne börjar han skrika vilken hora jag är som går ut utan hans tillåtelse och för att jag gick själv utan honom, inte för att han var orolig för att något skulle hända mig utan snarare för att han tyckte det såg horaktigt ut med en tjej som går ut ensam och han får skämmas över mig. Ja och sen fortsatte det sådär, och det blev bara värre och värre ju argare han blev. Mitt i allt tog han också smörgåsen och kletade in i mitt hår.

 

Kommer inte ihåg vad det var som gjorde att han lugnade ner sig, men tillslut blev han lugn och "förlät" mig, men jag fick lova att aldrig göra sådär igen, nästa gång skulle jag stanna inne även om jag så behövde svälta ihjäl. Sedan ville han ha sex.

 

 

Träffade arbetsförmedlaren jag hade på arbetsrehabiliteringen på jobbet idag, han var där för att träffa någon annan men vi pratade lite efteråt eftersom han behöver hjälpa mig med att byta arbetsförmedlare nu när jag ska söka annat jobb till våren och mina uppgifter är spärrade så endast han kan se dom. Han är så fantastisk, det är tack vare honom jag träffade M och hennes barn och han bryr sig verkligen vilket långt ifrån alla myndighetspersoner gör. Han sa att han skulle handplocka en ny handläggare så jag får en som är riktigt bra och kommer ta hand om mig på bästa sätt, sånt där gör mig jätte glad då det är så viktigt för mig att känna mig trygg och säker och han förstår verkligen det.

 

Har haft 2 bra dagar på jobbet och det är jätte skönt, ingen ångest eller panikkänsla och dagarna har gått snabbt. Tycker alltid det är roligt när man får nya arbetsuppgifter att hålla på med och när man får ansvar för en uppgift, det blir liksom en helt annorlunda känsla tycker jag.

 

Åkte till stan innan jag skulle till M på fika för att leta efter jeans och hittade direkt några som satt jätte bra, gick till åhlens för att köpa klädvårdsrullar och vem ser jag inte där om M, hon handlade lite till sin nya lägenhet. Vi gick tillsammans till mataffären och handlade lite mat och sedan hem till henne. Hemma hos henne satt vi och pratade och åt glass och pepparkakor.

 

Efter att vi suttit och pratat ett tag så frågade jag henne "men hur är det nu, har du fortfarande skyddad identitet?" men det har hon inte sedan några år tillbaka (var över 10 år sedan hon lämnade sin fd man) och jag tog upp min oror för att inte få förlängt skydd och då säger hon plötsligt "men det är ju bara att skriva dig här hos mig om du inte får ha kvar kvarskrivningen, då kan han ändå inte hitta dig eftersom ingen då vet vart du bor", förstå ni hur stort det är? Hon vill hjälpa mig, hon är min räddning när samhället sviker, hon ställer upp utan att tveka en sekund trots att det handlar om något så allvarligt som det ändå gör. M är en otroligt fin människa och även hennes barn, finns få som dom. Är så tacksam över att jag fått chansen att lära känna dom.

 

Jag har varit så orolig över hur det ska lösa sig om jag inte får kvarskrivningen förlängd, vilket är en väldigt liten chans att jag kommer få eftersom det är jätte svårt att bevisa att hotbilden finns kvar och jag har ju heller inte gjort någon polisanmälan vilket gör det ännu svårare för mig (sorgligt nog). Bir jag av med skyddet från skatteverket så kommer han ju lätt kunna hitta uppgifter om mig på internet (som tex på ratsit.se) och är jag skriven hos M så kommer han veta vilken stad jag befinner mig i, men kan omöjligt få reda på vart jag på riktigt bor den vägen. Jag kommer fortfarande vara skyddad fast på ett annat sätt, jag får vara lite försiktigare när jag är ute men det är ju knappast så att han kommer åka runt här i flera månader planlöst tills han hittar mig, det är bara i början jag får hålla mig hemma och vara extra försiktig.

 

Känns så skönt att ha hittat en alternativ lösning, ett sätt att slippa leva i skräck. Jag kan släppa det här lite och fokusera på annat, inte längre behöva känna att mitt liv hänger på ett beslut som en främling som inte ens varit en dag i mina skor ska ta.

 

 

 

Idag kände jag att det var dags att köpa lite nya kläder till mig själv, inga basplagg som jag köpt en del av innan, utan mer karaktäristiska, mer jag. Känns som jag byter mellan 5 olika plagg för de är de enda som sitter bra och jag blir trött på att se mig själv i spegeln. Aldrig något nytt, bara samma hela tiden. Köpte en kofta, en långärmad tröja, en body med militärmönster, bh, två par sockor och strumpor. Kollade efter byxor som egentligen är mest akut men hittade inga som satt bra, får fortsätta kolla igen när jag har tid.

 

Efter klädletandet träffade jag J och vi hade båda med oss matsäck och satte oss vid en bänk och fikade, fick för några veckor sen iden om att det skulle vara mysigt att göra nu när det är kallare och det var det faktiskt. Jag hade med mig varm choklad och smörgås. Efter någon timme gick vi hem till mig eftersom det började bli för kallt och var här ett tag tills vi fick till mataffären för jag behövde handla, sedan tog J bussen hem. Måste låta konstigt att man går ut (speciellt idag då det regnat) och fikar vid den här årstiden haha, men det är kul att få lite avbrott i vardagen.

 

Imorgon ska jag till M innan psykologen, hon har flyttat in i en lägenhet precis i närheten av mottagningen så jag tänkte passa på att träffa henne.

 

Var några dagar sedan jag skrev, har just nu besök av några familjemedlemmar som åker hem lite senare idag. Har haft en jätte trevlig helg och igår var vi i stan och äntligen köpte en taklampa som jag satt upp över matplatsen, köpte även en jättefin slinga (silvriga bollar i stål) som jag har satt runt fönstret, blev hur mysigt som helst.

 

Igår var jag på kyrkogården här i närheten, precis som jag var förra året också på alla helgons dag och kollade på alla fina ljus de sätter där, ska visa bild senare. Tycker det är så vackert.

 

Skönt att inte börja jobba förens på onsdag, får se om jag imorgon eller på tisdag åker och köper en stång och någon gardin eller liknande att sätta upp i öppningen mellan sovalkoven och vardagsrummet så att sovrummet blir mer ett eget rum.