tystlidande

Blev tillfrågad av två vänner från rehabiliteringen om jag ville hitta på något på valborg, blev så glad över det. Tyvärr så åker jag ju bort men att veta att det finns några här som tänker på mig och vill ha med mig i deras sällskap värmer otroligt. Vi har pratat om att dra iväg med tåg någon dag, någonstans. Liksom bara komma i väg lite.

Har tänkt mycket kring min nya livssituation och de gamla förhållningssätten som inte fungerar längre när jag är i en ny fas (med jobb, vänner mm), så igår hos psykologen pratade vi kring detta. Det främjar inte min psykiska hälsa att fortsätta vara så isolerad och ensam som jag är och inte våga prata med någon. Men det är svårt att låta någon komma in i mitt liv, i stora drag så jag litar inte alls på någon och tror att personer som kommer nära kommer skada mig så fort de får chansen, jag har svårt att skilja mellan han och andra, min hjärna säger mig att alla fungerar precis som honom och det är ett stort problem... man är alltid på sin vakt. Jag kan inte fortsätta skydda mig mot inbillade "hot" från personer som egentligen inte utgör något hot mot mig, även fast det är riktigt läskigt måste jag börja pröva mig fram... testa att lita på någon för att kunna bevisa för mig själv att det inte dödar mig. Jag vill kunna ha nära vänner som vet om min situation, på ett sätt gör det mig mer skyddad eftersom man då har ett större skyddsnät med personer som ser efter en och ser till ingen känslig information läcker ut.

Jag har bestämt mig för att börja med att berätta för en person från rehabiliteringsgruppen som har visat att hon har ett stort hjärta och vi båda tycker mycket om varandra. När jag berättar beror alldeles på när rätt tillfälle ges, men förhoppningsvis snart. Jag vet faktiskt inte om jag vill säga rakt ut att jag blivit misshandlad av min fd pojkvän, men jag kommer berätta att jag lever med skyddad identitet och under dödshot och förklara vad det innebär. Sen om jag säger att jag inte vill gå in på varför eller berättar får känslan i stunden avgöra.

Cyklade hem med cykeln efter praktiken och pakerade den utanför och gick sedan direkt till bussen mot stan. Skulle hämta en sak jag beställt från en affär och köpa nagellack, men kom hem med lite mer än så och 800 kronor fattigare. Köpte äntligen en keps som jag tänkt göra i 1 år tror jag, köpte även bla en silverring som jag velat ha.

Fick något "ryck" och började städa direkt när jag kommit innanför ytterdörren även fast jag egentligen var helt slut, men nu så är det rent och fint. Skönt med fredag imorgon! Denna vecka är min sista lugna vecka, på onsdag börjar jag gå upp i tid... blir mer och mer att göra på jobbet så idag var det full fart.

Bokade tågbiljetter idag och jag åker på söndag och kommer hem på tisdag kväll. Som tur var fick jag tag på biljetter med minsta möjliga restid så det blir 3,5 timmar i tåg dit och hem. Skönt att slippa vara själv på valborg men även att slippa åka till hemstaden.

Känns bättre idag än vad det gjorde igår, hade rejäl ångest. Brukar ju träffa psykologen på tisdagar men det är flyttat till fredag den här veckan så det var ju inte så lyckat, tycker det är enklare att prata om saker när man är "i känslan". Har inte hunnit/orka gå ut idag men det har varit skönt att bara vara hemma.

Ja, skit. Mitt möte gick skit. Allt är skit. När jag gick därifrån kände jag att jag lika gärna kan dö, den känslan försvann ganska snabbt men det känns inte alls bra... har dock inte så många andra val än att bara acceptera att jag inte kommer få någon hjälp, ALLS. Egentligen förstod jag att det inte skulle gå speciellt bra idag, men jag hoppades verkligen, det här var ju det sista jag hade. Känner mig helt tom och vet varken ut eller in, men jag måste ta mig en funderare över hur jag ska börja leva och göra för att få ett så fritt och fungerande liv som möjligt utan att det hotar min säkerhet. Så jag lever nu fungerar inte så länge till, jag måste komma på en ny "handlingsplan".

Fick dock ett tips om något som ska vara effektivt att ha i väskan; vitpeppar (lite förvånande), avledande och ska göra väldigt ont att få i ögonen. Ta bort plastlocket med små hål så att du kan kasta mycket på samma gång.

Hade jätte trevligt på fikat idag, denna gång blev vi fyra personer. Vi träffades 16.30 och gick därifrån 22.00, jag och en annan promenerade hem så jag kom innanför dörren vid 22.45. Imorgon har jag möte med polisen 10.00, är väldigt nervös för hur det ska gå.

I slutet av sommaren förra året planterade jag en mangokärna från en mango jag köpt i affären, nu har det gått ett tag och det är kul att se hur den växt.

Såhär såg plantan ut 28 augusti (8 cm):




Såhär ser plantan ut nu (24 cm):

I dag var dags för en ny telefonen, tydligen. Kände att jag behövde det nu när livet inte riktigt känns som en dans på rosor. Mobilen ser jag lite som ett sätt att säga till mig själv "fortsätt kämpa även när det känns tungt, för i slutändan får du belöningen"... Jag hade egentligen bestämt mig för att köpa den efter helgen men tyckte tajmingen blev bäst nu och jag hade ändå inget bättre för mig så jag åkte direkt efter att jag ätit, tog bussen vid 14.30 och kom hem vid 17.30.

Påminns verkligen om mina begränsningar i livet när det kommer till en sån enkel sak som att köpa mobil, jag kan inte bara köpa utan redan innan jag åkte dit fick jag tänka ut alla moment kring köpet och vad jag ska säga och inte säga, och hur man ska få det att låta så naturligt som möjligt. Kände mig också ledsen när kvinnan i kassan frågade om jag ville ha försäkring och jag vet att det är en omöjlighet för mig att skaffa det om jag skulle vilja, jag blir både frustrerad och ledsen för allt allt alltid blir både dyrare och krångligare för mig. Går mobilen sönder kan jag tex inte lämna in den i staden jag bor i...osv...osv...osv.

På söndag ska jag träffa 2 vänner igen från rehabiliteringen och gå till samma fik som vi gick till förra helgen, stämningen där är svårslagen. Det blir kul! Något att se fram emot...

Precis när jag hade klivit innanför dörren efter praktiken och hunnit bytt om så ringde min ena telefon, från ett mobilnummer. Jag svarade och personen presenterade sig som polis och frågade "är detta *censur*"? Ja sa "ja det är jag" och då fortsatte polisen med att säga "jag står här med ett papper i handen...", alltså på de få sekunderna hann jag tänka miljoner tankar om vad jag trodde hade hänt/han skulle säga, jag var helt övertygad om att han skulle berätta för mig att min fd pojkvänn försökt få tag på mig genom någon myndighet (och därmed fått ut känsliga uppgifter) och de upptäckt detta och att jag nu måste flytta eller något. Paniken jag kände var inte nådig. Men jag var som tur var helt "ute och cyklade"... för det är så att jag skickade mail till en polis jag haft kontakt med innan för kanske över en månad sen och skrev att jag ville ha ett till möte angående min nuvarande situation, fick aldrig något svar och tyckte det var väldigt märkligt men jag hade ingen ork eller energi till att ta tag i det ytterligare, men det var tydligen så att hon jag mailade har varit sjukskriven en längre tid och polisen jag pratade med sa att de borde ringt upp mig mycket tidigare angåede mailet och bad om ursäkt för att jag fått vänta så länge. Har aldrig träffat personen jag pratade med innan men han verkade väldigt trevlig och tillmötesgånende måste jag säga, vi ska träffas på måndag 10.00 och prata lite om vissa kvarstående problem. Det känns så skönt att de äntligen ringde, håller tummarna för att mötet går bra.

Näst nästa vecka (vecka 18) går jag upp i tid på praktiken; onsdag-fredag 08.00-14.00, veckan efter det måndag-fredag 08.00-15.00 och sedan är min första riktiga arbetsdag 15 maj då jag kommer jobba 08.00-17.00 ända till oktober. Kommer nog bli tufft i början innan jag kommer in i det, nu förstår jag inte ens hur jag ska orka laga mat efter att ha jobbat 9 timmar. Kan ibland känna lite smått panik för att det känns som att livet kommer bli tråkigare nu på något sätt, man spenderar så mycket tid på arbetsplatsen och det känns som att det enda jag kommer att göra hädanefter är att jobba... men jag ska inte klaga, jag är så glad för att det har gått så smidigt och att jag är där jag är idag. Kunde faktiskt inte blir bättre än såhär.

Hade en bra dag på praktiken idag och det kändes så skönt, har verkligen haft en dipp sen påsk men sakta börjar allt bli ljusare... längtar tills det blir lite bättre väder och vi från rehabiliteringen kan åka och grilla en bit härifrån på ett ställe vi bestämt att vi måste åka till, ska tydligen vara helt underbart där.

Dagen på praktiken blev inte riktigt som jag hade räknat med eftersom arbetsuppgifterna blev andra än det brukar, annars vet man alltid vad som ska göras speciella dagar. Men det var kul, vi i personalen fick mer tid att umgås med varandra och hjälptes åt väldigt effektivt. 26 dagar kvar tills min heltidsanställning börjar, jösses inte långt kvar nu. Jag längtar inte efter att jobba 40 timmar i veckan, trivs jätte bra med de timmar jag arbetar nu, man har både fritid och det sociala, men jag läntar efter en bättre ekonomi och det kan man inte få utan att jobba heltid. Jag har levt på totalt ca 8.500 kronor (ca 4.000 kronor när jag bodde på skyddade boendet) varje månad sen augusti 2010, det har varit tufft och jag har mått dåligt över att ha det så tight i ekonomin... MEN, det har varit så värt det! Jag kan ibland fortfarande inte fatta vilket annorlunda liv jag har nu, ALLT har förändrats.

Hela högra sidan av bröstkorgen gör ont, speciellt när jag andas in och det spänner över revbenen, men jag orkar inte med hela läkarkarusellen det krävs för att få hjälp. Jag får stå ut...

Har fått jätte torr och konstig hud i ansiktet sen 2 månader tillbaka så igår köpte jag en kräm på apoteket som tydligen ska vara bra för en hud som min, kostade 175 kronor så man får ju hoppas att den funkar men det tror jag då jag prövat smörja in mig med den 3 gånger innan och då blev huden perfekt efteråt. Och hittills har jag fått samma resultat.

Går också och funderar på att införskaffa en ny mobiltelefon, en stor anledning till det är att jag vill kunna ha bättre kontakt med familjen än jag har nu och för det har inte min nuvarande telefon rätt funktioner. Det finns speciellt en person som jag gärna skulle vilja komma närmare och som jag vet behöver mig, jag vill liksom kunna finnas där i bakgrunden utan att vara där rent fysiskt. Ska dock fundera på det någon vecka till så jag inte gör något förhastat då det är en dyr telefon.

Jag tog fram två gamla ramar för några dagar sen och satte på tavelhyllan i sovrummet, i dessa ramar har jag satt in två olika bilder och i mitten sitter en ängel. Den ena bilden är från tiden med han, jag har en väldigt allvarlig min och ser faktiskt ganska ledsen ut, den andra bilden är från efter att jag lämnat honom och man ser att hela mitt ansikte lyser av lycka. Om man jämför ansiktena (alltså inte minerna utan ansiktet som helhet) ser det ut som två olika personer även fast det bara skiljer 1 år emellan korten är tagna.

Ängeln som sitter mellan fotografierna är den som man ser här nedanför (blixten tycker jag dock gör ängeln lite missvisande både färg och utseendemässigt och även färgen på väggen), ängeln håller i tre hjärtan och denna ängel känns så speciell för mig, jag vet inte riktigt varför... men när den sitter där mellan fotografierna känner jag mig skyddad på något sätt.

Drömde en mardröm i natt igen, drömde om att jag skulle fly i en bil från ett hus där alla hans kompisar befann sig, de var på min sida samtidigt som de inte var det eftersom det ville vara lojal mot han. Ena stunden befann jag mig i bilen, och andra i huset... och så höll det på sådär. Den jag minns starkast från drömmen är tjejen som jag inte kan ha kontakt med längre, hans bästa kompis flickvän.

Fick en bok av psykologen i tisdags, G(l)ömda heter den och är en studie om kvinnor och barn som lever med skyddad identitet. Min psykolog tyckte att jag skulle läsa den. Det känns ju helt omöjligt ibland att leva med skyddad identitet, man måste ligga steget före, känns omöjlig att ha en naturlig relation till någon människa och man måste vara försiktig och ha säkerhetstänk dygnet runt, att slappna av kan man glömma. Boken handlar en del om det här och det känns faktiskt väldigt skönt att förstå att man inte är ensam för det känns som jag är den enda i hela världen som lever såhär...

Var så skönt att träffa de från rehabiliteringen idag (vi blev 3 personer totalt), kände mig faktiskt lugn med att berätta saker om mig själv som jag aldrig gjort innan, att låta någon komma nära mig igen. Det är lite kul för det här är jätte stort för mig och man kan tro att jag berättat något riktigt personligt, men jag har endast sagt saker som andra säger utan att ens tänka efter. Jag avslöjar väldigt sällan något om mig själv förutom "bas saker" och en stor del av det är påhittat... men idag så kände jag att jag äntligen fick släppa ut lite av personen som finns där bakom alla lögner. Känner mig trygg med de personerna. Vi satt och prata på ett cafè från 14.30 till 20.00, vi hade kunnat fortsatt hur länge som helst om det inte hade varit för att cafet stängde.

Var på praktiken idag, eftersom det är första dagen denna vecka har jag gått runt och trott det är onsdag idag, men det är ju fredag, den 13:e till och med. I morgon ska jag träffa några från rehabiliteringen och fika eller äta, behöver komma ut, vara bland folk och socialisera mig lite... vi ska eventuellt hitta på något nästa helg också, men då kommer det bli med allihopa.

Åkte till stan för att kolla efter en lykta men kom hem med en jätte fin väggljusstake istället. Hängde den i sovrummer och det blev riktigt fint! Jätte mysigt att ha den tänd när man ligger och läser.

Mår bättre till och från, ibland känner jag mig ganska dålig och ibland nästan frisk. Konstigt. Ska vara hemma imorgon också i alla fall men på fredag går jag om det inte blivit värre. Känner mig dock mindre bra rent psykiskt, det kanske är det som visar sig fysiskt och att det egentligen inte är någon sjukdom som är på g alls? Känner ett sånt där konstigt sug efter att äta hela tiden som jag brukar göra när jag känner inre ångest, känns lite som jag halvt kraschat efter den konstanta stress resan innebar och sedan ett tungt samtal med psykologen där jag där och då inte kände så mycket och egentligen inte nu heller men det finns nog där någonstans inom mig. Var nog bra att jag var hemma och tog hand om mig själv idag och att jag är hemma imorgon också, men sedan ska jag nog vara "back on track".

Har ändrat lite hemma, flyttat på några saker och ställt undan och tagit fram andra. Blev väldigt nöjd, känns som jag fått fram lite mer "mysfaktor".

Började känna mig dålig i går kväll, hade lite ont i halsen och kände mig hängig och svag. Blev jätte trött redan vid 21 och gick och la mig lite efter 22. När jag vaknade i morse kände jag mig bättre men efter ett tag kom det jag kände igår tillbaks så jag bestämde mig för att inte gå till praktiken idag utan vara hemma och vila istället, och det gjorde jag nog rätt i för jag somnade om och vaknade nyss och mår nu ännu sämre. Har ingen feber men en jätte konstig känsla i magen som man brukar ha innan man blir magsjuk, men jag hoppas för guds skull att jag slipper det!

Trodde jag skulle få en lååång sovmorgon i morse men jag vaknade redan 08.20, har haft mardrömmar hela natten och det har varit liknande handling som spelats om och om igen, minst 5 gånger. Varje gång blev jag jagad av han med kniv.

Ska träffa psykologen i eftermiddag och tänkte då samtidigt kolla efter en lykta i stan och köpa något till mina djur. Måste även handla lite mat men utöver det ska jag inte göra så mycket, i morgon har jag praktik så jag ska ta det lungt idag och vila efter de intensiva dagarna.

Kom hem för 1,5 timme sedan, blev en riktigt mysig biltur med olika radioprogram som jag lyssnade på istället för musik som jag annars brukar. Köpte pizza i närheten och åkte hem och åt halva innan jag bar upp all packning till lägenheten, åkte sedan och lämnade bilen och tog bussen hem. Har ätit den sista pizzabiten och ska gå och lägga mig snart, ska bara kolla lite till på tv.

Skönt att vara hemma efter dessa dagar, jag tycker alltid man blir inspirerad till att fixa i lägenheten när man varit borta, speciellt när man sett hur andra myst till sina hem så jag vill ta och ordna lite här när jag har tid. Vissa saker behöver jag hjälp med, som tex att sätta upp en hylla ovanför tvn men det mesta kan jag göra själv, skulle bla vilja köpa en stor lykta att ha på golvet så det ska jag kolla efter redan i morgon tror jag.

Jag har inte skrivit här på flera dagar men det har varit så sjukt intensivt, kan inte fatta att jag åker hem redan i morgon! Känns som jag kom igår, vart har dagarna tagit vägen? Önskar jag kunde komma hit oftare men jag tror inte riktigt mitt psyke skulle klara det, vore det inte för familjen skulle jag aldrig vilja komma tillbaka. Påsken har varit bra men jag har inte hunnit och kommer inte hinna med allt jag hade tänkt mig men så får det bli, jag har i alla fall för en gångs skull enbart gjort saker jag vill göra och mår bra av.

På eftermiddagen i morgon bär det av hemåt och jag ska lämna tillbaka bilen direkt efter att jag varit hemma och lämnat packningen sedan hade jag bara tänkt att ta det lungt och mysa med mina djur som jag saknar väldigt mycket, är halvt slutkörd efter denna påsk men det har det varit värt.

Får skriva mer i morgon kväll, måste ta och sova nu så jag är pigg när jag ska köra.

Har stressat runt idag för att hinna få allt fixat till fredag; köpt födelsedagspresenter och ny foundation, ätit snabbt i stan, hämtat hyrbilen, åkt hem och kopierat papper och sedan åkt iväg för att posta brev och handla några viktiga saker. Har tvättid 21 till 00, tänkte städa hela lägenheten samtidigt eftersom jag inte hinner göra mycket imorgon förutom att packa pga personalfesten. På fredag kommer jag åka 8 på morgonen eller ännu tidigare, måste anpassa mig efter vädret...

Kom nyligen hem från mötet som visade sig vara ett riktigt toppenmöte, och jag som fruktade det... Kan berätta att jag nu officiellt är anställd på heltid från 15 maj till någongång i oktober, sedan blir jag timanställd och kommer plugga på distans samtidigt. Det hela visade sig bli bätte än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på och lönen blev jag väldigt nöjd med, hade förväntat mig mindre. Blir så glad av att höra att andra tycker jag sprider glädje omkring mig och att jag har en sådan positiv inställning som smittar av sig, fick mycket beröm på mötet och ibland behöver man nog bli påmind om sådant...

Mitt mål var att klara av och få heltidställning i maj, och helt otrolig så har jag uppnått det målet!

Kollade i gamla almanackor, vad jag gjorde vid den här tiden 2010 och 2010 och kände mig så tacksam för att slippa det livet och haft möjlighet till det livet jag lever idag. Det är så konstigt för man känner ångesten när man öppnar almanackorna och bläddrar i sidorna även fast det liksom inte finns något hemskt synligt för ögat skrivet där i. Jag är lycklig över allt jag lyckats åstadkomma under dessa snart 2 år sedan jag lämnade förhållandet...

Nu är det alltså april och sommaren börjar närma sig... helgen har mestadels tillbringats framför datorn förutom en "avstickare" till optikern i lördags för att kontrollera ögonen/linserna. De nya linserna passade inte de heller och under ögonlocket på ena ögat känns det som att det blivit något som irriterar/skaver i ögat så idag sket jag i att sätta i linserna helt. Ska till optikern någon gång i veckan och få pröva några andra. Köpte en ny bh och trosor i stan också när jag ändå var där.

Nästa vecka är det möte på tisdag och psykologen efter, på onsdag ska jag hämta hyrbilen efter praktiken och fixa allt som behövs innan jag åker, på torsdag är festen och på fredag lämnar jag staden som sagt. Funderar på att åka tidigt på morgonen, kanske vid 8? Annars brukar jag åka mellan 11 och 13...