tystlidande

I kväll har jag en hel del att hinna med innan jag går och lägger mig, åker i väg i morgon och kommer tillbaka på söndag så jag måste tvätta, städa, packa osv. Har 2 omgångar maskiner kvar och så ska jag städa hela lägenheten ordentligt (det är så skönt att komma hem till en ren lägenhet).

 

Lämnade in ledighetsansökan inför jul och nyår i dag, 23 december och 2 januari har jag lagt som önskemål, får se vad de säger. Nästa torsdag ska alla fast anställda på jobbet på konferens över dagen och eftersom jag är ledig på måndag och vi har konferens på torsdag så blir det en riktigt skön vecka.

Kämpade som en galning på gymmet efter jobbet i dag, "nu ska vi bränna fläsk!" sa jag till mig själv. När jag sprang på löpbandet stog det en ung tjej framför mig på crosstrainer som hade en snyggt tränad kropp så jag kollade på henne lite då och då som motivation. Funkade bra faktiskt. Börjar verkligen komma tillbaka till en vikt jag trivs med vilket får mig att må bra, kunde för några veckor sedan få på mig ett par jeans jag inte fått på mig på 3 år!

 

Medan jag sprang på löpbandet kände jag hur det plötsligt började svida i de "nedre regionerna" precis som det gör när man har urinvägsinfektion och mycket riktigt så verkar det vara just det jag har fått. Typiskt att jag får det just nu när jag inte har tid för sånt. Cyklade jag till affären efter allt gymmande och köpte citroner och tranbärsjuice som jag druckit sedan jag kom hem. Hoppas verkligen det fungerar, det har blivit bättre men jag är knappast symtomfri.

 

När jag varit hemma ett tag och fixat lite ser jag att det ligger något på sidan av akvariet, på golvet.Går fram mot det konstiga föremålet och ser att det är en räka som måste ha klättrat ut! Tog genast upp den och la i akvariet men den var redan död och flöt på ytan. Jätte tråkigt. Har aldrig hört att de ska kunna klättra ut men det var väl en äventyrslysten räka. Har täckglas på akvariet men eftersom det inte finns något hål för doppvärmaren så har glaset legat lite på snedden räkan har klättrat ut genom en av gliporna som blivit. Ska gå till en glasmästare och få ett litet utskuret hål för att doppvärmarens sladd ska kunna sticka upp ur vattnet men tills dess för att det inte ska bli fler olyckor har jag tejpat plastfolie över gliporna.

Cyklade till stan efter jobbet för att byta vantarna jag köpte i går, det var en stor reva i den ena som jag inte hade upptäckt förens på kvällen eftersom vantarna satt fast mot varandra där revan var. Det började regna efter eftermiddagsrasten men jag hade bestämt mig för att byta vantarna i dag så jag har det gjort (hatar när jag har saker ogjorda) och tyckte inte regnet skulle få stoppa mig... men oj vad jag ångrade mig på vägen hem. Det forsade ner vatten från mitt ansikte hela vägen så jag såg knappt något eftersom mina ögon också blev irriterade och sved och jackan var så blöt att det droppade om den när jag klev innanför dörren, behöver jag säga mer? Det måste nog varit det värsta vädret jag cyklat i. Tog en lång varm dusch efter att jag ätit middag.

 

Köpte tester till akvariet i går för att mäta ph-värdet i vattnet och nitrithalten (för höga nivåer av detta dödar fiskar/skaldjur) och gjorde en mätning för en stund sen och det såg jättebra ut. Funderar på att cykla till jobbet lite tidigare i morgon och göra prov på jobbets akvarium där vi har malawiciklider som inte mår så bra, men jag får se om jag orkar.

 

Känner att akvarieköpet har gjort mig gott, jag älskar att "grotta ner mig" i olika saker och istället för att tänka på sånt som oroar mig är jag upptagen med de små varelserna bakom glasrutan.

 

 

I natt skulle man ställa tillbaka klockan 1 timme, jag tänkte att jag skulle vara smart och ändra klockan innan jag gick och la mig men jag var så trött så jag tänkte väl inte helt klart och ställde fram klockan 1 timme vilket resulterade i att jag vaknade klockan 9 (egentligen var ju klockan 7) och tänkte "oj vad mörkt det är fast klockan är 9". Inte förens ca 1 timme efter jag vaknat och jag hade kollat på tv ett tag så märkte jag att något inte stämde, klockan på tvn visade ju helt fel! Min klocka var 9.55 men på tvn stod det 7.55 och nyhetsmorgon skulle börja 4 minuter senare... vad är det här liksom?! När jag förstod att det var mina klockor det var fel på och klockan plötsligt var 8 istället för 10 så blev allt konstigt och hela dagen har fortsatt vara konstig, somnade sent i går också så jag har inte sovit speciellt mycket.

 

Åkte i alla fall till ett stort köpcentrum och var där vid 11 och då började 4 timmars affärsmaraton. En sväng förbi en djuraffär blev det också och jag kunde inte hålla mig så en zebrasnäcka och tre crystal red räkor fick följa med mig hem. De verkar trivas bra i akvariet och det är roligt att kolla på dom. Köpte bl.a. två växter till också för att invånarna ska trivas.

 

Helgen har gått alldeles för snabbt, en dag till hade jag behövt. Är helt slut fast jag borde vara utvilad men jag försöker trösta mig med att jag endast jobbar 4 dagar denna vecka och nästa vecka eftersom jag tagit ledigt fredag + måndag. Anledning? Jag åker bort.

 

Gissa om jag började kallsvettas en aning när jag märker att jag ställt in doppvärmaren i akvariet fel och temteraturen varit alldeles för hög. Tyckte att vattnet var lite väl grummligt och har inget minne av att det ska kännas så varmt när man lägger handen mot rutan. Köpte en klistertermometer som mäter vattentemperaturen med i tordags men som jag inte klistrade på förens i morse och den visade då konstant 30 grader fast jag ställt in att vattnet ska vara 25 grader. Tänkte att det måste vara något fel på den och gick sedan i väg till gymmet och tänkte inte så mycket mer på det. Men när jag kommit hem och ätit tog jag fram bruksanvisningen till doppvärmaren eftersom jag tyckte att det var något som inte stämde när jag börjar lägga ihop ett pus ett och ju mer jag läste desto mer förstog jag att man måste vrida på två reglage för att det ska bli rätt och jag har bara vridit på ett som man först inte ska röra eftersom den "eldar på" temperaturen om man vrider den. Så går det när man har bråttom och inte läser ordentligt. Nu har jag bytt ut lite vatten mot kallare för att få ner temperaturen 2 grader och hoppas nu att jag ska få bukt med det hela, vattnet ser i alla fall mycket bättre ut redan. Den första tiden, ca 1-2 månader med ett akvarium är den mest kritiska så att göra rätt nu är skillnaden mellan att lyckas och misslyckas.

 

 

Vaknade vid 05, drömde om min hund som gick bort för 3 månader sedan. Jag drömde att han hade fått en hjärntumör och var döende och jag grät floder... hade fått ett jätte fint halsband med ett hjärta i glas med diamanter i brevlådan efter beskedet av Agria där de skickat med en lapp; vi beklagar bortgången av dina två hundar. Och det stod "två hundar" för han hade varit döende en gång tidigare och klarat sig men Agriga trodde det var två olika hundar som hade varit sjuka. Även i förrigår drömde jag om honom, jag drömde också då att han var döende. Undrar om det är någon slags bearbetningsprocess som har börjat i hjärnan eftersom jag aldrig tidigare efter dödsfallet drömt om honom och man drömmer ofta om sånt hjärnan behöver bearbeta sägs det.

 

I går efter jobbet cyklade jag direkt till fiskaffären för att köpa allt jag behövde till akvariet. Det var en sån härlig känsla att kunna gå runt där och välja vad jag ville, inte behöva välja bort något p.g.a. priset. När jag köpte ett akvarium 2008, när mitt ex satt i häkte, hade jag det ganska dåligt med pengar och hade kanske 1500 kronor att köpa akvarium och inredning till det för, och vissa tillbehör var jag tvungen att vänta med att köpa trots att jag egentligen behövde det... men jag ville så gärna ha ett akvarium. Hittade ett billigt akvarium på 63 liter till ett kraftigt nedsatt pris och det var jag glad för, men då hade jag egentligen plats för ett mycket större men pengarna tillät inte.

Akvariet lyfter hela vardagsrummet/köket och varje gång jag kollar på det så blir jag glad och en härlig känsla letar sig igenom hela kroppen.

 

Nu är akvariet på plats i min lägenhet. Mannen som äger akvarieaffären kom hit vid 19 och lämnade alla delar och sedan dess har jag hållt på och pyssla för att få upp allt. Det jag har kvar att göra är att tvätta pumpen/filtret och montera upp lampan, ska göra det i morgon när jag varit iväg och köpt sand och någon växt så jag sedan kan fylla på med vatten. Längtar tills lite levande varelser kan börja bosätta sig i akvariet om några veckor!

 

I natt drömde jag en konstig dröm, jag drömde att jag hade en dotter med mörkblont hår på ca 5 år som hette Olivia. Jag var med min mamma och vi tre var påväg någonstans och plötsligt kunde jag inte se Olivia och min mamma sa då att hon hade glömt bort henne och jag blev jätte upprörd och sprang tillbaka för att hämtade henne. När jag hittade henne hade jag glömt bort vad hon hette, hon kallade sig något konstigt och jag frågade hela tiden vad hon hette och först ville hon inte säga men tillslut sa hon sitt riktiga namn. Väldigt märklig dröm. Efter att jag gjorde abort 2006 drömde jag efter flera månader att jag hade en liten dotter som grät och skrek mamma efter mig men hon var hela tiden för långt borta för att jag skulle kunna trösta henne, och ibland tänker jag att det är själen efter det barnet jag kunde haft som letade sig in i min dröm. Hade jag aldrig gjort abort hade jag haft en son eller dotter på 6 år i dag och eftersom jag igen drömde om en flicka, i precis den åldern, börjar jag tänka på att det kanske är samma själ som gör sig påmind. Aborten kan man säga enbart var hans beslut och gjordes efter dödshot, jag fick välja mellan att göra abort eller bli dödad, och när jag vaknade från narkosen gjorde det så ont i hjärtat. Jag hade förlorat mitt barn.

 

 

Slutade som vanligt 14.45 i dag och tog mig till gymmet direkt efter. Var ganska opeppad i dag men det blev ändå 65 min på löpbandet, sprang 9 km i intervaller i lite olika hastigheter. Körde inte roddmaskinen i mer än 5 minuter innan jag fick sluta eftersom jag kände mig så trött i kroppen så jag bestämde mig för att jag var klar för den här gången efter det.

 

Cyklade till mataffären efter och köpte med mig en god sallad som bestod av; tonfisk, olika bönor, inlagd vitlök, ägg, keso, majs, gurka, tomat, rödlök, isbergssallad och fullkornspasta.Var riktigt hungrig så det tog inte lång tid innan det var tomt på tallriken.

 

 

Har gått och köpt akvarium med möbel till, bara sådär. Mäktigt pris var det också men det var det enda akvariumet som jag verkligen kände "wow" för. Har velat ha akvarium sedan den dagen jag flyttade från mitt gamla liv och det akvarium jag då hade haft i flera år och äntligen, på onsdag eller torsdag, så anländer det hem till mig. Har köpt ett likadant akvarium som det på bilden nedan, fast med vit möbel och på 35 liter. Med tänd lampa ser akvariet helt magiskt ut! Ska inte ha fiskar i då jag tycker det är för litet, men sötvattensräkor blir det i alla fall och sedan får jag se vad mer som kan tänkas passa där i.

 

I dag har jag en bra dag, känner mig tacksam över min fasta anställning som gjort det möjligt för mig att skaffa detta akvarium som jag drömt om så länge.

 

 

 

I dag efter frukost cyklade jag med tre fulla kassar till Myrorna för att lämna av saker och kläder jag inte längre använder. Lämnade även det sista påslakanet som mitt ex har sovit i många gånger och som jag kände var dags att göra mig av med. Det är ett snyggt påslakan som jag haft sen jag flyttade till en lägenhet efter att jag försökte lämna honom första gången men sedan gick tillbaka för att jag inte klarade av alla känslor just då och inte fick någon bra hjälp. Det var 2007 så i sex år har det påslakanet hängt med.

 

I går kväll somnade jag tidigt, kunde knappt kunde hålla mig vaken. Men jag sov dåligt i natt sov eftersom mina läppar kliade hela natten och katterna väckte mig av någon anledning med jämna mellanrum. Kände mig så seg efter lunch att jag gick och la mig och sov 3 timmar, trots det är jag fortfarande trött

 

 

Vaknade 9 trots att jag somnade runt 02. Cyklade till gymmet vid 11 och var där till 12, var mindre männsikor där än jag trodde, vid 11.20 var det nästan tomt så det var jätteskönt. Efteråt cyklade jag till mataffären och köpte en plocksallad som jag åt nät jag kom hem, duschade, gjorde mig i ordning och tog sedan bussen till stan. Där köpte jag äntligen vinterjackan från Boomerang och hade 500 kronor rabatt på den så jag gick till intersport för att kolla efter en sport bh och hittade en som jag letat efter länge och som sitter jätte skönt, har tränat i vanlig bh innan och det är inte speciellt bekvämt och så får jag skavsår på vissa ställen. Gick förbi Hemtex och kollade lite också och hittade ett jätte fint påslakan som hade kostat 399 kronor men jag betalade 125 så jag har gjort en del bra kap idag. Påslakanet passar perfekt i sovrummet som behövde lite färg.

Kom precis hem från bion med M, vi såg Snabba cash - livet deluxe. Både jag och M tyckte den var jätte bra och slutet var otroligt! Trodde faktiskt inte jag skulle tycka om den så mycket. Jag kände igen mig på ett sätt, det var lite som att få återuppleva sitt förflutna genom filmen. När jag och M efter filmen stod och skulle låsa upp cyklarna kom en man från sidan och skrämde mig, blev jätte rädd och hoppade bakåt. Fick nästan lite panik först eftersom jag redan var lite uppjagad av spänningen i filmen.

 

Sedan i morse har jag haft snabb puls till och från, så som man har när man går i snabbt takt även fast jag bara sitter eller står upp. I morse slog hjärtat runt 102 slag/minut och min puls brukar normal vara låg. Under filmen, mer mot slutet, blev jag nästan lite orolig över att hjärtat slog så snabbt. Det känns som att det är något fel eftersom mitt hjärta ibland börjar rusa utan anledning och jag får smärta i bröstkorgen. Jag har också tidigare skrivit om att hjärtat ibland slår konstigt och vissa gånger har det pågått upp till 1 minut. Kanske är stress? Men jag känner mig inte så stressad... fast jag har egentligen en del jag oroar mig över så det är väl det så gör sig påmint i kroppen.

 

Har haft en riktigt bra kväll i alla fall. Tror jag struntar i gymmet i morgon på morgonen och tar det på kvällen istället eftersom klockan är så mycket och jag behöver få sova. God natt.

Bestämde mig i går för att gå till gymmet efter jobbet i dag, var faktiskt inte alltför mycket folk där men det kanske beror på att det regnade? Behövde i alla fall inte stå och vänta på någon maskin och först körde jag 25 min på löpbandet sedan 20 min på roddmaskinen och sist sittande benpress. Mina kläder var HELT blöta när jag var klar och roddmaskinen är klart jobbigast men jag tycker den är rolig och man tränar många muskler samtidigt. Förra helgen när jag skulle träffa M fick jag på mig ett par jeans som jag inte fått på mig sedan jag var ihop med mitt ex, äntligen!

 

Har fått i uppgift på jobbet att gå igenom alla felaktiga fakturor, jag tänker att allt jag kan lära mig där kan hjälpa mig senare i arbetslivet så jag försöker lära mig så mycket det bara går. Det är en stor komplimang (speciellt på min arbetsplats) att få sådana "specialuppdrag" eftersom de låter så få personer göra sådant så något gör jag rätt i alla fall.

 

I morgon kväll ska jag på bio med M och innan filmen ska vi gå äta någonstan, ska bli så skönt med helg och kul att gå på bio eftersom det måste vara minst 5 år sen sist. På lördag morgon ska jag träna och efteråt försöka orka ta mig till stan för att köpa en vinterjacka jag kollat på och på söndag ska M och jag eventuellt till kyrkan, det var ett bra tag sedan jag var där.

 

 

Fick i dag jag besked om att psykologen blir borta till december (men jag tror det kan bli längre) och att man kan få hjälp tills hon kommer tillbaka om man har behov av det.Jag har sagt att jag behöver få träffa någon, känner att det blir för jobbigt annars. I dag har jag inte mått bra, har lust att sjukskriva mig och stänga in mig hemma men det går ju inte riktigt.

 

Jag blir trött på människor runtomkring mig, de får mig att må dåligt med deras beteenden och sätt att säga vissa saker. Man kan inte vara sig själv utan måste göra sig till, spela fult spel för att ingen ska trycka ner en och hela tiden hålla koll på vart man har olika människor. Jag hatar det. Jag vill inte känna de där obehagliga känslorna som vissa framkallar.

 

Jag blir olycklig av alla känslor jag känner just nu, jag vill att livet ska flyta på och att jag ska få vara lycklig. Varför ska det vara så svårt? Jag tror jag skulle känna mig mer tillfreds med livet om jag kände att jag var påväg någonstans (mot ett mål) eller gjorde något som jag brann för eller betydde något för mig. Jobbet känns ganska meningslöst och även fast jag är glad över att jag har ett jobb så är det absolut inte där jag vill vara egentligen. Jag vill annat, jag vet att jag har så mycket mer att ge än jag gör nu. Hade jag inte haft min historia hade jag kunnat ta fler chanser, vågat mer. Jag kan inte leva fritt och hoppa på vad som helst, eller ens söka vilka jobb som helst eftersom jag har skyddad identitet (är svårare att få arbetsgivare att vilja anställa). Jag sitter fast i ett liv jag inte vill leva.

I går ägnade jag hela kvällen åt att fundera och leta upp vad det är jag önskar mig när jag fyller år. Under alla månader förutom den månaden man fyller år kommer man på massor av saker man behöver, men när det väl gäller står det helt still i huvudet. Efter ca 4 timmar kom jag i alla fall fram till några saker som jag önskar mig: en gjutjärnspanna och gryta från Skeppshult, en smörgåsgrill (älskar dom!), och två "snowball" ljuslyktor från Kosta Boda. Just de ljuslyktorna kommer jag väl ihåg från min uppväxt och jag älskar dessutom vintern så det är något som jag verkligen vill ha på mitt vardagsrumsbord.

 

 

Skickade ett mail till mottagningen där jag träffar psykologen i går och fick ett svar i dag som jag läste medan jag gick på löpbandet på gymmet mellan en löpsträcka (sprang i intervaller). Psykologen blir borta minst en månad till stog det...

 

Tänkte ni på samma sak som jag när ni läste minst en månad till? Minst kan betyda att hon blir borta hur länge som helst. Jag kände på mig att det skulle bli såhär, och jag tror att jag kanske aldrig kommer träffa henne igen. I morgon får jag besked från mottagningen om hur de ska hantera det här, om jag får träffa en ny eller hur det blir. Jag ska alltså kanske dra om allt som jag pratat om med psykologen i snart 3 år, försöka få den personen att förstå allt som jag känner och tänker. Det är verkligen inte lätt och orkar jag det? Vill jag det? Jag vet inte... jag har egentligen ingen lust att börja om men samtidigt behöver jag all hjälp jag kan få. Jag klarar inte livet ensam.

 

Som jag nämnde tidigare var jag i alla fall på gymmet efter jobbet. Hade glömt gymkortet hemma så jag fick cykla hem och hämta det. Sprang i intervaller i 45 min (7km) och körde roddmaskinen 10 min (2 km) och sedan sittande benpress (35 kg). Sedan började det välla in så mycket folk att jag bestämde mig för att gå. Cyklade förbi mataffären och köpte massa nyttig mat.

Vad hemskt det är när man kommer till jobbet på morgonen, sätter sig på kontorsstolen, blundar och tänker "herregud hur ska jag klara mig igenom dessa 9 timmar". En sådan dag hade jag i dag. Och jag led. Ville hem och slippa se någon, slippa prata med någon och bara få vara. Psykologen har inte hört av sig i dag heller och inombords är det kaos.

Behöver skriva av mig lite ångest, allt känns så jobbigt just nu. Psykologen har inte hört av sig och jag är jätte rädd för att hon inte kommer göra det heller... känner mig lämnad åt mitt öde. Jag trodde aldrig att hon skulle svika mig på det här sättet, att hon i alla fall skulle se till att jag får annan hjälp när hon är borta men ingen bryr sig. Som vanligt bryr sig ingen.

 

Jag känner mig ensammast i världen, finns det någon annan ung kvinna där ute som sitter i en stad ensam utan familj, släkt och när vänner? Jag har mina katter, det är det enda jag har och de betyder hela världen för mig. De låter mig aldrig vara ensam, när jag är ledsen blir oroliga och försöker få min uppmärksam, när jag ska sova lägger de sig tätt intill och ger mig värme. De får mig att skratta och de får mig att känna mig älskad. Utan djur vore mitt liv ingenting...

 

Jag vill inte vara missnöjd, önska att jag hade ett annat liv, men vad ska jag göra? I går när jag pratade med M så sa jag "har du tänkt på att ingen frågar mig hur det går med allt eller hur jag mår, är inte det lite konstigt? Inte ens cheferna på jobbet har frågat mig en enda gång hur det går"och hon höll med... jag undrar om det är för att min situation gör människor obekväma, de vet liksom inte hur de ska hantera det? Eller är de för själupptagna för att bry sig? Min familj låtsas som ingenting, vilket är jätte jobbigt för mig. De beter sig som om att inget har hänt och de har ingen aning om att jag ska ansöka om förlängt skydd i december och jag säger inget för att jag vet att de inte "vill" veta. Jag känner mig ofta som en främling i min egna familj, och det är svårt att känna mig som en del av deras liv när jag bor här och de där. Det spelar ingen roll hur ofta man pratar i telefon, eller hur många mms man skickar, vi är ändå inte en del av varandras vardag eller minnen på samma sätt som om vi hade bott nära varandra. Jag var så rädd för ensamheten när jag var ihop med mitt ex, bara tanken på att behöva vara ensam var så skrämmande. Men här sitter jag, ensam, precis så som jag var rädd för att det skulle bli. Förut var det i alla fall jag och han mot världen på ett sätt, nu är det jag mot honom och hela världen.

 

Hur ska jag förändra min situation? Jag vet inte alltså... jag sitter fast på något sätt. Samtidigt som jag inte vill vara ensam, så vill jag det. Människor stör och irriterar mig många gånger, det finns så många som är själviska och inte har någon känsla för andra eller andras känslor. Jag hatar att man behöver vara bland sånna och försöka bita ihop, de tar min energi och det blir ett falskt spel. Jag vill inte spela sådana spel. Jag vill att det ska vara äkta.

 

Har ätit massor av choklad i dag fast jag inte borde, men jag behövde det. Det är lite som en tröst när det inte finns något annat.

 

 

Lyckades ta mig till gymmet, var där 09.00 och tränade till 10.30. När jag gick därifrån var jag HELT SLUT. Sprang i intervaller i 1 timme och sedan ben, arm och ryggövningar. Åkte och köpte en sallad efteråt och åt hemma, riktigt gott. Träffade M 13.30, vi gick in i en kyrka och tände ljus, jag tände ljuset för min hund i himlen. Vi satte oss på en bäkrad och pratade lite innan vi gick vidare. Vi kollade lite i affärer och jag prövade jackan jag tänkt att köpa men behöver fundera lite till, sedan satte vi oss på en restaurang, delade på en stenugnsbakad pizza med mozzarella.

 

Kom hem för 30 minuter sedan och nu ska jag ringa min mormor och sedan gosa med mina katter i soffan.

Såg en katt som precis blivit påkörd när jag satt på bussen, de som hade kört på den var på väg att bära bort den och jag såg att katten inte rörde sig alls så han eller hon hade dött av krocken. Det gjorde så ont att se det, jag tänkte på om det skulle vara någon av mina katter, och så tänkte jag på ägaren... som kommer börja sakna katten och bli orolig och undra vad som hänt. Ägaren/ägarna är ännu helt ovetande om att deras katt inte längre finns med oss på jorden. Hemskt. Vila i frid fina katt.

 

Hade den värsta kvällen på länge i går, jag har känt ett tag att jobbiga känslor legat och väntat på att få explodera och i går kom det. I morse vaknade jag med ångest och tänkte "herregud vad har jag gjort nu" och jag har tänkt på det som hände hela dagen på jobbet, ångrade en hel del. Jag överreagerade, förstod en sak fel och helt plötsligt satt jag och storgrät och tog ut det på en person som inte förtjänade det.Ofta när det blir en motgång jag inte kan hantera så kommer allt som varit de senaste åren upp, och då inser jag hur mycket känslor och främst sorg jag håller inne. Jag är jätte ledsen över att jag behövt flytta, att rädslan måste vara en del av min vardag och att jag inte har haft en uppväxt/tonårsperiod som alla andra. Jag är både arg och ledsen, känner mig sviken och ensam. Tror att jag känner mig ännu mer ensam nu när jag inte ens har psykologen att prata med och jag har hela mitt liv känt att ingen förstår mig, och jag vill ta reda på varför... för jag känner så fortfarande och det gör ju att jag aldrig kan bli av med tomhetskänslan som förföljt mig så länge.

 

Jag gör mig själv ensam, så det kan jag inte bara skylla på min livssituation. Jag stöter bort människor, vill inte att de ska komma nära. Hittar fel på alla nära mig, alla som älskar mig. Det är som om att jag är rädd för något, eller om det är att jag omedvetet på något sätt försöker skada mig själv, bevisa för mig själv att "kolla, henne kunde du inte lita på" fast det egentligen inte finns någon riktig anledning till att jag inte kan lita på personen. Jag kanske vill att världen ska vara ond på något sätt, men vad tjänar jag på det? Jag vet inte alltså... Sov jätte dåligt i natt och drömde om att psykologen sa till mig att hon fått cancer, hon har förresten inte hört av sig i dag och jag blir nervös, tänk om hon är sjukskriven ytterligare? Då går jag sönder.

 

Färgade håret nyss, behövde fixa färgen närmast hårbotten då den inte blev lika mörk som resten av håret sist jag färgade. Blev nog riktigt bra, men det visar sig när håret torkat. I morse stog vågen på 55,9 kg, det har stått stilla ett bra tag men jag har varit noga med att äta nyttig och bra mat och slutat äta när jag är mätt och "framgången" med fysiska hälsan får mig i alla fall att må bra. Får se om jag orkar träna på lördag morgon, men det borde inte vara något problem.

Jag tycker det kan vara ganska tungt att komma tillbaka till jobbet när man varit borta några dagar, som nu när jag hade tandvärk. I dag redan vid 9 längtade jag hem... jobbar man varje dag, 8 timmar/dag så hinner man inte känna efter, men när man är hemma så inser man hur mycket tid jobbet tar av ens liv och hur mycket annat man skulle vilja göra.

 

Blev så upprörd nu efter ett sms att ilskan fick mig att börja gråta. Avslutar därför här...

Vid 18.30 i går knackade/ringde någon okänd på dörren, vilket gjorde att jag sov med gallergrinden låst. Kollade genom titthålet och såg någon vars kroppspråk jag inte gillade, gjorde en snabb bedömning av det jag såg och bestämde mig för att inte öppna. Han stirrade rakt in i titthålet, såg arg ut, stoppade ner handen i fickan för att kolla sin mobil vilket gjorde att jag såg framför mig hur han skulle ta upp en kniv om jag öppnade dörren och attackera mig. Mina ben skakade så jag knappt kunde stå. Hörde sedan att han knackade på hos grannen, vet inte om han knackat på fel dörr för jag hörde skratt och fick en känsla av att de kände varandra, men ändå var jag jätte rädd hela kvällen och även i morse. Känns som min rekation är som ett kliv tillbaka, trodde jag skulle klara av en sån här situation bättre.

Kom precis hem från en promenad på 9,8 km som tog 90 minuter, hade tagit på mig för mycket eftersom jag inte var beredd på att det skulle vara 17 (!) grader ute. Svettades rejält men det kan nog vara bra att rensa ut lite.

 

På torsdag är det sagt att psykologen ska vara tillbaka efter sjukskrivningen men jag får en känsla av att hon inte kommer tillbaka, kan dock ha fel...

 

Jag som var så peppad på att hårdsatsa på träningen måste nu vänta på att jag blir piggare, försökte jogga ute i dag eftersom det var så fint väder men orkade bara 2 km. Tråkigt. Ska vara hemma i morgon men går med all sannolikhet till jobbet på tisdag, har varit trött hela dagen och mest legat i sängen så jag behöver vila upp mig en dag till känner jag.

 

Sitter nu i soffan med en kopp vitt te med smak av granatäpple och är hur trött som helst, ska fortsätta plugga till prövningen så länge jag orkar och sedan kolla om det finns något bra på tv.

 

Har de senaste dagarna haft jätte jobbigt med visdomstanden men nu börjar det gå åt rätt håll, behöver inte äta värktabletter för att stå ut längre så det är skönt. I morse fick jag äntligen sova ut men vaknade av att jag hade ont kring hjärtat i natt, speciellt när jag andades ut... var väldigt obehagligt. Har 6 dagar kvar på penicillinkuren och jag får se om jag går till jobbet på måndag, känner att det kan vara skönt att få vila två dagar till.

 

Åkte till stan i dag för att köpa lyse (fram och bak) till cykeln då de gamla slutat fungera, hittade även fina höstskor som jag var i akut behov av. En tröja fick jag också med mig hem, behöver fler sådana fina tröjor... det gör mycket hur man känner sig beroende på vad man har på sig.

Hade en jobbig natt med jobbig tandvärk. På morgonen kände jag mig dålig men bestämde mig för att gå till jobbet ändå och stå ut så länge jag orkade. Trots maxdos värktabletter hade och har jag ändå ont. Gick hem 13.45, en stund efter att vi hade ätit lunch som jag inte ens hann äta klart för att det tog så lång tid att försöka tugga. De kommande dagarna blir det bara soppa och yoghurt och jag stannar hemma hela veckan, det var ingen höjdare att sitta och prata i telefon när man har så ont. Vissa stunder kan jag knappt gapa och smärtan går ända till hakan och kinden är uppsvullen och stel. Inte trodde jag att en liten tand kunde skapa denna smärta. När jag kom hem gick jag och la mig i sängen och sov 2 timmar, har varit trött sen i morse så det var underbart att få lägga sig i sängen med ena katten brevid mig.

 

Fick ett papper från hyresvärden i dag som gjorde mig jätte nervös, trots att de har sagt att "kravet" som stod inte gäller mig (de sa det i samband med att jag flyttade in) så började panikkänslorna komma eftersom jag inte tidigare har fått ett såndant papper där det står att man kan vräkas om man inte skickar in vissa papper (rättare sagt studieintyg). Tänkte att de kanske ändrat reglerna för mig eller nått. Men jag mailade personen som hade undertecknat pappret som skrev tillbaka att de hade bytt ansvarig för mitt bostadsområde och att hon inte blivit informerat om att jag har "specialregler" men att jag inte kommer få pappret igen. Skönt! I dessa situationer hade jag tidigare blivit halvt hysterisk och börja se skräckscenarion framför mig men jag har börjat försöka tänka annorlunda sen en tid tillbaka, jag tänker "jag tar det steg för steg som det kommer" så jag slipper stressa upp mig för sådant som inte ens är i närheten av vad jag tror. Visst får man små panikkänslor men jag tar inte ut något i förskott.

 

Smärtan jag känner i munnen nu är riktigt hemsk, har tagit ipren men jag tycker inte det hjälper så jag tog en alvedon också. Dags att lägga ifrån sig datorn och hoppas på att det släpper.

Var på en akuttid hos tandläkaren 09.40 i morse, ringde i morse vid 7 eftersom jag i går började känna kraftig smärta runt visdomstanden som håller på att spricka upp. När jag vaknade var hela vänster sida i munnen/kinden svullen, det strålade ner mot hakan och halsen och jag kunde knappt äta. Tandläkaren sa att jag hade fått bakterier under tandköttet som ligger över tanden och att de skulle spola rent, men när hon skulle lägga sprutan märkte hon att det var alldeles för svullet för att kunna göra som de tänkt så jag fick penicillin utskrivet och en bakteriedödande gel. Jag får hoppas att det här är första och sista jag får såhär, det är dyrt och jobbigt att ha problem med tänderna. Känns dock så himla skönt att jag har fast anställning nu och jobbar heltid och vet att det egentligen inte är något problem med kostnader för tandläkarbesök, hade jag fått gå ner i tid nu som de timanställda vi har på jobbet (pga det är en sådan period på jobbet)  hade jag gått och oroat mig för eknomin varje dag och knappt haft råd med det här.

 

Slutade 14.45 i dag och bestämde mig för att gå och träna direkt efter eftersom jag planerat det sedan tidigare och jag frågade tandläkaren om det var okej och hon sa att det var det bara jag inte får feber eller känner mig påverkad i kroppen av tanden. På gymmet ställde jag mig direkt på löpbandet och sprang först kanske 4 km i samma tempo och sedan sprang jag i intervaller (gick snabbt - sprang - gick snabbt i lutning osv). Blev totalt 7,7 km på 1 timme. Sedan blev det lite rygg, ben och arm - övningar i 30 min. Bestämde i går att jag från 1 till 11 oktober ska försöka hålla mig helt borta från socker för att bli av med sötsuget. Det blir en utmaning! På fredag ska jag heller inte ha någon ätardag som jag brukar utan jag få bara äta något enstaka onyttigt för att det ska bli lite som en detox, vill få ett mindre behov av sånt som är dåligt för kroppen.