tystlidande

Jag tror inte att jag nämnde att jag och psykologen provade på EMDR (som är en metod för att bearbeta trauman men även annat) förra gången? I alla fall så var det egentligen var det tänkt att vi skulle fortsätta lite smått med det men vi diskuterade det idag och jag sa att jag inte alls känner mig redo att ta fram och prata mina känslor på det sättet. Vi pratade inte om något "känsligt" förra gången men ändå kände jag att det blev för mycket på något sätt, jag mådde dåligt av det lilla jag kände. Vi kommer nu fortsätta som vanligt och jobba mot att börja med det igen när jag känner mig redo och tagit mig över en del hinder.

Det gick bra på praktiken idag och jag har bestämt mig för att göra om lite i schemat och gå upp i tid. Jag kommer "jobba" onsdag, torsdag och fredag 08.00 - 12.00, går då upp från 9 timmar/vecka till 12 timmar/vecka. Eftersom jag nu kommer ha praktik på onsdagar från och med nästa vecka kommer jag inte fortsätta på arbetsrehabiliteringen och det känns bra, vill satsa allt på praktiken. Ska dock dit imorgon. Jag bytte dag från tisdag till onsdag för att få chansen att lära mig mer och kände mig redo för att gå upp en timme i tid också, men jag och min handledare pratade om att det är viktigt att känna efter och inte pressa sig för mycket bara för att man vill, kroppen och psyket måste även hänga med dom också.

Imorgon kväll ska jag på en föreläsning med en vän och innan det hade vi tänkt gå och äta något. (Har bestämt mig för att i fortsättningen kalla de personer jag lärt känna här och som jag har kontakt med för vänner, istället för tex "en tjej från arbetsrehabiliteringen" osv).

Ställde väckarklockan på 08.20 i morse så jag förhoppningsvis kan somna lättare ikväll. Gick upp och tittade på Vakna med the voice och åt frukost till det, satt sedan vid datorn, tog en dusch, åt lunch och åkte efter lunchen till mataffären längre bort och handlade. Var så sugen på inlagd kronärtskocka men de hade tagit bort den färska och eftersom jag inte gillar de i burk köpte jag ingen, vet inte vart jag ska hitta den färska nu? Köpte en ny rakhyvel då skaftet på den gamla sjöng på sista versen och så blev det även ett torrschampo i "skönhetsväg".

Imorgon är det praktik igen, känns kul och jag ser fram emot att gå dit.

Bestämde mig för att göra en riktigt grundlig storstädning idag, vände upp och ner på varenda liten sak och damsög, skakade, dammade och torkade. Rensat avloppen har jag också gjort. Har nu endast några småsaker som att torka skåpsluckorna i köket och göra rent i kylen kvar. Ikväll har jag tid i tvättstugan också men har inte så mycket smutsig tvätt.

Man märker att det börjar bli ljusare nu, klockan är fyra och det är fortfarande ljust, det är skönt. Tog bort stjärnan som hängde i fönstret idag så nu är det sista av julen undanstökat, vill dock köpa någon annan lampa att hänga där, känns så tomt utan.

Har bestämt mig för att prioritera mig själv den här månaden och bara köpa sånt jag själv behöver, så idag åkte jag till stan och kollade in en grej som pågår där och sedan gick jag runt och letade efter byxor jag kan ha på praktikplatsen. Hittade äntligen två par som är lite annorlunda mot vad jag brukar köpa och som var riktigt snygga så det kändes verkligen som det var värt pengarna, köpte även underkläder till ett riktigt bra pris på rea (15:-/st).

Vi kommer nog bli ett gäng nästa lördag då jag och en tjej från arbetsrehabiliteringen planerat att gå ut, har haft sms kontakt med några fler därifrån idag och det värmer i hjärtat när de skriver att de blir glada av att höra från mig och vill träffas. Härligt.

Nu ska jag titta på gladiatorerna och bara ta det lungt resten av kvällen. Imorgon är det dags för tvätt och städning.

Det gick bra på praktiken idag, vi gjorde nya arbetsuppgifter den första timmen och resten av tiden gjorde vi sånt jag lärt mig innan. På vägen hem gick jag förbi mataffären snabbt och köpte även en pizza, det är ju ändå fredag och jag orkade inte ställa mig och göra mat, gjorde egna tortillabröd igår och det tog sin tid så det fick bli snabbmat idag. Vid 16 tiden var jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna, var tvungen att gå och lägga mig i sängen och sov 4 timmar. Kände mig jätte pigg när jag kom hem men sen slog tröttnaden plötsligt bara till.

Idag sa min handledare något som fick mig att känna "jag är inte ensam, någon förstår", det var helt underbar och jag tycker så mycket om henne.

Är nu alltså inne på praktikens andra dag, och som tur var så mådde jag bättre idag när jag vaknade än jag gjorde igår. Låg dock i sängen och vred mig i över 1,5 timme igår kväll/natt, skulle vara duktig och lägga mig tidigt så 23.00 låg jag i sängen (det är tidigt för mig som brukar somna vid 2-tiden) och läste till 23.30 men sen var det omöjligt att sova.

Jag fick arbeta helt självständigt idag, först kontrollerade min handledare vad jag gjorde men sa hon att jag lika gärna kunde göra allt själv eftersom jag inte hade gjort några fel och förstod vad som skulle göras. Det passar verkligen mig att man fokuserar så mycket på sina arbetsuppgifter och är inne i det man gör, tiden går snabbt och man hinner inte tänka på sina problem eller vad det nu kan vara som stör en. Fick också boken till utbildningen idag så jag ska börja läsa i den, vill vara väl förberedd när den börjar.

Vet inte hur länge jag ska vänta innan jag går upp i arbetstid, det är så lätt hänt att man blir för ambitiös och vill för mycket för snabbt. Sån är jag i alla fall. Jag tycker de här 3 timmarna går galant, är väldigt trött när jag kommer hem men det blir ju bättre med tiden. Det är många intryck, många nya människor och ett tempo man inte alls är van vid, men de på praktiken är så förstående, de jag har hunnit pratat med som jobbar där är hur gulliga som helst och jag älskar den positiva andan som finns inom väggarna. Man mår bra av att vara där. Min handledare sa "du kommer säkert få en anställning här snart" innan jag skulle gå, blev så glad när hon sa det för jag har innan varit så rädd för att jag ska göra bort mig och inte vara tillräckligt bra, men jag märker att jag kan mer än jag trodde och inte bara är en börda för arbetsgivaren som jag tänkt att jag är innan. Jag vet att det kommer komma dåliga dagar då jag säkert kommer känna mig helt värdelös, men då får man bita ihop och bara fortsätta. Jag har mycket kvar att lära mig, men jag kan nästan inte vänta på att få lära mig det...

Imorgon ska jag vara där igen 9-12, efteråt ska jag förbi mataffären och handla hem lite gott, det blir ett trevligt avslut på den här veckan.

Gick aldrig till arbetsrehabiliteringen idag, vaknade med ont i halsen och kollade då i spegeln och såg att jag hade något form av "sår" på ena halsmandeln där jag haft en stor vit prick efter halsflussen. Tänkte att det var bäst att stanna hemma och vila så jag kan gå till praktiken imorgon, var rädd att jag åkt på halsfluss igen men jag tror inte det. Det har i alla fall inte blivit värre men jag gick till apoteket och köpte tabletter som tar bort det onda så jag har imorgon för jag vill absolut inte missa en dag så här i början av praktiken, det kan sända ut fel signaler, jag vill visa att jag verkligen vill det här.

Har suttit och gråtit framför tvn i över en halvtimme, såg ett program på svt 1 (En lycklig elefant) om elefanter som blivit infångade och dresserats till cirkuselefanter. Mitt hjärta gråter för alla djur i världen som blir illa behandlade.

Jag har ingen lust alls att skriva just nu, men första dagen på praktiken gick i alla fall jätte bra och min handledare och jag klickade verkligen. Imorgon är det dags för arbetsrehabiliteringen, första gången jag går dit efter juluppehållet (som varit i över 1 månad). Ny grupp och en hel del nya människor men även välkända ansikten kommer dyka upp.

Beskrivning av programmet En lycklig elefant:

Imorgon är det dags för praktik, nervöst. Har haft en del att göra idag och ska försöka gå och lägga mig strax, dock kommer det nog ta ett tag innan jag ligger i sängen, ska hinna duscha och fixa det sista först. Hoppas verkligen att jag kan sova och inte ligger och grubblar, försöker att inte alls tänka på imorgon, ska bara "köra" så får det gå som det går.

Kände att det gjorde ont i höften när jag vaknade och det har fortsatt gjort ont hela dagen. Knappast olidligt ont men det känns verkligen. Det blev en ganska rejäl smäll igår eftersom jag verkligen landade helt fel, konstigt att jag inte alls kände mycket igår kväll men att jag vaknade och hade ont.

När jag ramlade igår och fick ont kände jag exakt samma känsla i kroppen som jag gjorde när jag hade blivit misshandlad. Det är en speciell känsla som, vad jag tycker, man bara känner när man blivit misshandlad och jag fick nästan "flashbacks" på något sätt och blev helt ofokuserad och stressad. Konstigt det där.

Vill kunna gå ordentligt tills på tisdag så idag har jag bara varit hemma och vilat men imorgon måste jag åka till stan och handla ett par saker.

Har varit och fikat i stan idag, blev en jätte god sallad på samma café jag och den här tjejen var på förra gången och vi satt och pratade i över 2 timmar. Vi bestämde att vi ska gå på en föreläsning 1 februari och eventuellt den helgen även gå ut tillsammans till ett relativt nyöppnat ställe ingen av oss varit på förut.

Gjorde en stilig vurpa här utanför på isen, uppfattade inte alls att det var halt och där jag vurpa var det ganska mörkt så jag såg inte den glashala isen. Skulle nog inte vurpat om det inte var för att jag liksom klev snett med benet och när det benet började glida mot det andra så vart jag golvad av mig själv kan man säga. Slog i höften och det gjorde väldans ont, har fått ett väldigt diskret blåmärke men annars klarade jag mig fint.

"Den 21 januari 2012 är det tio år sedan Fadime Sahindal, 26 år gammal, blev brutalt hedersmördad av sin far i Uppsala. Fadime hade innan sin död framträtt i tv och hållit tal i riksdagen där hon lyft upp frågan om hedersrelaterat våld. Fadime var en jämställdhetskämpe och GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) kommer alltid minnas och ära hennes kamp för frihet och emot hedersvåld."

I Uppsala den 21 januari 2012 kommer det hela dagen ske aktiviteter till minne av Fadime.

Gravbesök
Mellan 11 och 12 hedrar man Fadimes minne genom en tyst ceremoni vid hennes grav. Man tänder ljus och smyckar graven med blommor. Fadime ligger begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.

Invigning av Fadimes park
Mellan 12 och 13 invigs den park som fått Fadimes namn. Fadime hedras med tal, musik och en tyst minut. I parken kommer det även att finnas en staty av Fadime.

Stor minneshögtid för Fadime på Uppsala stadsteater
Under två timmar minns man Fadime genom teater, tal, musik och vackra bilder. Evenemanget är på Uppsala Stadsteater och programmet pågår mellan 14 och 16. Jag är moderater för minneshögtiden. Det kommer mycket folk så kom gärna i tid!

Alla programpunkter är öppna för allmänheten.

Källa: http://fadimedagen.wordpress.com/

Glöm Aldrig Pela och Fadime: http://www.pelafadime.se/

Hädanefter nås jag på mailen [email protected], den gamla har raderats ([email protected]).

Skulle verkligen vilja börja läsa en kurs till hösten, har kollat lite på kursutbudet och har skickat mail till utbildaren med några frågor, bl.a. hur man söker kurser med skyddad identitet. Ska se hur det går på utbildningen i februari tills jag slutgiltigt bestämmer mig om jag tror att jag klarar av en kurs eller inte (samtidigt som jag förhoppningsvis har en heltidsanställning). Får en bok nästa vecka och kommer få avlägga ett prov några veckor senare, om det går bra att plugga till det är det nog bara att köra.

Att jobba och plugga samtidigt kanske är lite mycket när man precis varit sjukskriven? Men jag är så taggad, jag vill så mycket och jag har väntat på att kunna göra det här länge nu. Att plugga alltså. Vet dock fortfarande inte än vad jag slutgitligen vill jobba med och utbilda mig till, men jag vet att jag någon dag slutgiltligen kommer hitta det rätta bara jag ger det lite tid. Vet inte om jag skrivit det förut men min plan är att gå den där utbildningen i februari, jobba inom det området kanske 2 år samtidigt som jag läser lite olika kurser och sparar pengar och sedan vill jag verkligen hoppa på en utbildning, typ KY eller universitetsutbildning och kanske jobba på helgerna om jag orkar/hinner. Det kan ju bli helt annorlunda än man tänkt sig, men det är bra att ha en liten plan i alla fall än att virra runt och varken veta ut eller in.

Känns som att jag endast stått i köket hela dagen. Efter att jag ätit frukost satte jag igång att göra egna köttbullar och potatismos, av skyn från köttbullarna gjorde jag en sås. Duschade sedan och cyklade till mataffären. Tog lite tid i affären och när jag kom hem gjorde jag fruktsallad och efter ett tag satte jag igång och stekte köttbullar (som redan var färdigstekta från lunchen men värmde dom i stekpannan) och gjorde mer sås. Kokade potatis till det. Halv 8 satte jag igång och började baka semlor, väntar nu på att degen ska jäsa klart.

Imorgon tänkte jag göra allt annat än att stå i köket, blir "fredagsmys" och annat gott. På lördag ska jag fika med en tjej från arbetsrehabiliteringen, det ser jag fram emot, hon är en så härlig person.

Det blir bättre har börjat på tv3 igen (onsdagar 21.00), underbart program. Jag älskar budskapet.

Gick in på min hemliga mail igen, ville av någon anledning se de 2 bilderna jag har där som jag tog efter att han misshandlat mig. Jag vågade inte ha dom på min mobil så jag la in dom på datorn och skickade till mig själv på mailen, jag tog dom för att ha något bevis om jag skulle anmäla honom i framtiden. Det var den gången polisen hade letat efter mig, då kommer jag ihåg att jag tänkte att det var ännu viktigare att ha bild på skadorna eftersom polisen till och med hade sett dom och kunde vara vittnen. Kollade igenom mailen för att se om jag hittade något annat och såg då rubrikerna "varför..." och "varför...2" som jag skickat till mig själv. Klickade på rubriken "varför..." och direkt när jag började läsa kommer jag ihåg vad "varför..." betydde. Min kurator hade sagt till mig att det var viktigt att påminna mig själv om varför jag ville lämna honom och tänka efter vad exakt det var som var dåligt med honom/vårt förhållande. För ofta förtränger man det dåliga och bara ser det som är bra och hur mycket man älskar personen. Jag skrev varför i två mail 7 juli 2010 och det är "kul" att jag har något kvar som är nedskrivet från den tiden. Jag har även kvar mailet jag skrev till min kurator där jag förklarar att jag lämnat honom (hon var på semester). 18 november 2009 skaffade jag den hemliga mailen, 8 månader senare lämnar jag honom.

Från mailet "varför...": "Han slog mig i bilen så mycket att jag trodde han skulle döda mig 3 februari. Direkt när jag satte mig började han slå mig.(...)"

Från mailet till kuratorn: "men då tänkte jag på det du sa, att jag ska låsa in mig och ringa polisen...(...)"

Båda dessa meningar väcker många känslor och minnesbilder från två olika händelser. Jag har suttit och funderat på om jag verkligen vill publicera det här inläggt, om jag verkligen vill dela med mig av dessa, för mig, känsliga uppgifter. Det här är en del av min historia som jag delar med helt främmande människor... och det känns väldigt konstigt ibland. Men sen minns jag också varför jag gör det.

Praktiken börjar på tisdag, kommer vara där från 9-12 tisdagar, torsdagar och fredagar. På onsdagar är det arbetsrehabilitering och har valt att inte gå dit fler dagar så jag kommer få långhelg (lördag-måndag), det kan nog vara skönt. Arbetar 9 tim/vecka till att börja med, men om en månad hoppas jag kunna gå upp till 24 tim/vecka och då arbeta 4 dagar/vecka 6 tim/dag.

Idag har jag haft en liten "hemma spa-dag", orkade inte gå ut så jag passade på att pyssla om mig själv.

Idag kom det på tal om hur länge sen det var allt hände och jag kom hit, och 2 februari blir det 1,5 år sen jag flyttade till den här staden. Herregud det är ju lång tid! Tänk att det nästan första jag gjorde efter att jag lämnat han var att starta denna blogg, på hotellrummet. Har som jag nämnt tidigare haft det här bloggnamnet men raderade bloggen när jag gick tillbaka. Finns det kanske nån läsare nu som följde den då? Vet att det finns en i alla fall.

Det känns nästan overkligt att det gått så lång tid. Fatta hur det kommer kännas när det gått 2, 5, 10 år. Det var den 21 januari 2011 som jag skrev kontraktet på min lägenhet, 49 dagar senare, den 11 mars, flyttade jag in. Jag har alltså bott här i 10 månader nu. Kontraktet var ett enormt stort steg för mig och kändes som "början på det nya livet". Det ska nog firas lite smått med en semla på lördag.

Igår efter att skrivit här kollade jag igenom lite gamla inlägg innan jag gick och la mig. Mycket har förändrats, både tankar och känslor. Ni som varit i samma situation som jag vet hur jobbigt exakt allt är och ni som är i samma "fas" som jag var i just då ska veta att allt blir så himla mycket bättre bara man står ut. Det blir inte lättare bara för att du går tillbaka, de gör bara att du måste gå igenom den jobbiga processen ytterligare en gång, det är lika bra att stå ut för de känslor man har då varar verkligen inte för evigt även fast det känns som de kommer göra det.

Kommer exakt ihåg vad jag gjorde den här dagen för 1 år sen och då hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle stå på en praktikplats 365 dagar senare. Jag tror aldrig man ska haka upp sig på hur framtiden kommer se ut när man lämnat mannen som misshandlat en, för det går inte att föreställa sig, man kan omöjligt veta vad som kommer och inte kommer hända. Efter att ha blivit nedtryckt, förnedrad och allt som kommer med ett sånt förhållande så har man kanske inte höga tankar om sig själv och vad man klarar, man kanske tror hela livet kommer bli ett stort misslyckande och hoppet om framtiden blir ju då knappast stort. Jag vet att det är jätte svårt men lev i nuet, ta var sak för sig och som det kommer. Har du drömmar så dröm, låt ingen ta det ifrån dig, tveka aldrig på att du kommer lyckas. Det kommer alltid finnas hinder på vägen, men jag tror alla hinder har en mening, de finns där för att vi ska lära oss något. Allt du klarar, se det som ett steg närmare din dröm även om det kan tyckas att de inte har något sammanhang eller mening - för i slutändan har det ändå det. Det är allt som hänt i livet som gjort att du är den du är och står där du står. Ibland uppfylls inte drömmar, men det kanske har gjort att du till slut hamnat någonstans mycket bättre än vad du ens hade kunnat drömma om?

Min dröm tog mig hit. Jag hade inga drömmar om att bli snuskigt rik eller något sådant, min dröm var att bli fri och leva ett liv som gör mig lycklig. Mina tankar om vad som gör mig lycklig har lett mig hit, mina drömmar om att utbilda mig inom något jag tycker om och alla andra drömmar jag har kommer leda mig till framtiden.

Pappret är nu inlämnat och uppgifterna blir spärrade någon gång nu i dagarna, ger gärna inte ut mitt nummer så de kommer skicka brev när det är klart. Ska ringa en säkerhetsansvarig (antagligen imorgon) och få en lista hemskickad på vilka som gått in och läst min journal. Jag kanske hittar något intressant?

Imorgon är det dags för introduktion på praktikplatsen och dagar/tider för när jag ska vara där kommer bestämmas, det blir nog måndag, tisdag och torsdag om jag får gissa och önska. Onsdagarna kommer spenderas på arbetsrehabiliteringen. Imorgon ska jag också träffa psykologen som jag inte träffat på 3 (!) veckor, behöver henne just nu när det händer så mycket, behöver henne annars också men extra mycket nu.

Är nervös inför imorgon, känns som jag börjar kliva utanför min trygga borg och det är lite läskigt. Märker hur "skadad" jag är i tilliten till andra människor, jag tycker det är jobbigt att beblanda mig med människor jag inte känner samtidigt som jag är nyfiken och älskar det. Det är både den "misshandlade jag" och "jag" som talar i det, den "misshandlade jag" är så rädd, så rädd för allt det okända som man inte vet någonting om, hon vill ha en nästan överdrivet förutsägbar vardag eftersom hon så länge levt ett liv där vad som helst kan hända när som helst - utan förvarning. Den "misshandlade jag" är inte jag, men kommer länge vara en del av mig. Kanske för alltid?

Jag har verkligen dragit ut på att lämna in pappret för att spärra uppgifterna i patientdatajournalen, det har gått över en månad sen jag fick hem det! Men imorgon ska jag ta tag i det samtidigt som jag ska fixa med andra papper, det som gjort att det tagit så lång tid är att man inte kan skicka in det utan måste gå dit och visa legitimation och det har kännts så krångligt eftersom jag inte vet vart det ligger.

Blev brödbak idag igen och städning, har inte orkat gå ut.

Hittade bilder på min gamla mail jag använde för att kunna ha "kontakt med omvärlden" det sista året av mitt förhållande. Omvärlden i detta fall var min kurator, en kvinna som jobbar med misshandlade kvinnor, hyresvärdar, en gammal vän m.m. Mailen var hemlig, använde mig av ett annat namn och efternamn och eftersom han på något sätt med internet explorer kunde se allt jag gjorde och märkte när jag hade raderat saker så installerade jag webbläsaren Mozilla Firefox i datorn och satte inställningarna på att all information raderas när man stänger rutan. Eftersom han inte alls hade koll på det programmet eller ens förstod att jag använde det som webbläsare kunde jag göra ganska mycket utan att vara rädd för att bli upptäckt. Jag använde också internet explorer dagligen till "vanliga saker" för att han skulle se att jag var aktiv på datorn när jag sa att jag satt vid den.

Bilderna är i alla fall skickade från min vän (har dock ingen kontakt idag) och det är totalt 16 bilder på mig och oss två tillsammans. Då var jag glad, vi skrattar och har roligt. Man ser att jag mår dåligt, men jag var ändå lycklig när jag var med henne. Kollar man på bilder som är tagna några år senare så ser man att blicken är död och jag ser alltid ledsen ut, även fast jag ler. Åh vad jag saknar den tiden innan jag träffade han, jag önskar att jag hade tagit tillvara på livet mer och uppskattat vad jag hade. Det är svårt att uppskatta saker när man är deprimerad, då allt bara är svart, men jag önskar att jag hade förstått hur bra livet egentligen var då och hur svår framtiden skulle bli.

Ibland kan jag känna mig misslyckad, varför var jag tvungen att ta den svåra vägen? Varför kan jag inte få åka genom livet på en räkmacka? Mitt liv sattes på paus några år, medans alla andra hade fullt upp med att bygga upp sitt så raserades mitt. Jag har fått börja om från början och därför kan jag känna mig misslyckad, jag har inte kommit lika långt som andra i min ålder. Jag vet att jag är ung och att jag har många år på mig, men hade inte jag behövt gå igenom det jag gått igenom så hade jag varit där jag ville, och det är frustrerande att det inte är så. Men ibland kan jag även känna mig väldigt starkt och lyckad på mitt sätt som tagit mig från botten hit och att jag lyckats göra något så jobbigt så bra.

Cyklade till affären och handlade lite tidigare och har precis bakat bröd medans jag tvättar. Städningen får bli imorgon, hade så mycket tvätt kvar från när jag var som sjukast som jag inte hunnit tvätta och en hel del tvätt efter besöket, annars brukar jag tvätta med lagom jämna mellanrum så det aldrig blir sådär mycket för det tar sån tid.

Min gäst har nu åkt och jag har städat lite men fortsätter ikväll då jag även har tvättid. Är fortfarande inte helt bra i halsen och bihåleinflammationen är kvar.

På tisdag ska jag på introduktion på praktikplatsen, mer än så vet jag inte riktigt hur det kommer se ut den kommande veckan på den fronten. Arbetsrehabiliteringen börjar nästa måndag. Skönt att komma igång samtidigt som det är lite läskigt, men jag längtar efter ett normalt liv... det har jag gjort länge. Jobb, aktiviteter, till och med det tråkiga i vardagslivet längtar jag efter. Känner dock att jag har börjat få ett socialt nätverk här och det är en av de viktigaste sakerna man kan ha enligt mig. Jag har riktigt bra personer runt omkring mig och jag känner mig sällan ensam. Jag trivs bättre här än vad jag någonsin minns att jag gjort i min hemstad faktiskt. Vissa frågar hur länge jag ska bo här, som om att det vore självklart att jag ville "hem", men det vill jag inte, det finns ingen längtan alls om att flytta tillbaka till min hemstad oavsett om han finns där eller inte.

Besöket på praktikplatsen gick jätte bra och jag skulle nog inte kunnat hamna på en bättre praktikplats (förhoppningsvis blivande arbetsplats) än just den! Allt var över mina förväntningar och chefen var en så underbar och godhjärtad person. Atmosfären på företaget verkade vara så positiv och man märkte att de tog väl hand om sin personal, jag kommer nog inte annat än trivas där. Troligtvis kommer jag också få utbildning på företaget i februari vilket har varit en utbildning jag haft som mål att få. Jag kan inte vara annat än tacksam för de möjligheter jag fått och de drömmar jag haft chansen uppnå. Jag har vunnit så mycket sen jag lämnade min relation, det trodde jag aldrig den sommardagen jag stod där brevid polisen med mina packade väskor och visste att jag aldrig skulle återvända igen. Jag trodde mitt liv var slut, att jag skulle gå under och vara olycklig för resten av livet.

Fick besök igår (i form av en nära familjemedlem), personen har andra ärenden att göra här än att bara träffa mig så då jag kan vila upp mig emellanåt. Jag börjar bli bättre men det är ändå en bit kvar tills jag är helt frisk.

Fick ett samtal idag om att jag ska besöka en praktikplats i morgon på eftermiddagen, jag hoppas att jag kommer tycka om den och kan se mig själv jobba där, det skulle vara toppen! Den ligger nära mig vilket är ett stort plus och det är en praktikplats jag haft som önskemål vilket är kul. Går allt vägen med detta så blir mitt mål att ha en anställning innan maj (i år). Jag känner lukten av frihet!

Igår när jag skulle kolla på mina halsmandlar i spegeln för att se hur uppsvullna de var såg jag ca 5 st stora vita prickar på dom och en del små - inte så konstigt att jag haft så ont. Visste (såklart) inte om det var pga virus eller bakterier jag fått dom och jag vill inte gå till läkaren i onödan så jag tänkte att jag väntar till idag och ser hur jag känner mig. Vaknade strax innan 7 på morgonen av att det kändes som att jag hade knivar i halsen och ringde då sjukvårdsupplysningen för att höra med dom vad de tyckte jag skulle göra och kom fram till att jag skulle boka tid på vårdcentralen. Gjorde detta och gick dit 10.15, tog prover och pratade med läkare. Efter 45 min från att jag kom dit fick jag gå hem med utskriven antibiotika mot streptokockbakterier, bihåleinflammation har jag också. Mår ändock helt okej, sover dåligt men annars orkar jag ganska mycket, behöver inte ligga i sängen hela dagarna. Köpte mangosorbet på vägen hem som jag tänkte äta nu för att kyla ner halsen lite.

Obs! Har du skyddad identitet och är orolig för att bli spårad (du kopplas automatiskt till sjukvårdsupplysningen i det län du ringer ifrån och därför vet de vart du befinner dig) så kan du ringa sjukvårdsupplysningen utan att ange ditt personnummer eller säga vem du är.

Har mått riktigt dåligt sen i torsdags där runt kvällskvisten, har haft ont i hela kroppen (och nu snackar jag på cell nivå), legat och svettats/frusit om vartannat och kännt mig halvt döende, sådär som man kan göra när man är sjuk. Idag har jag kännt mig bättre, har ingen feber och orkar mer. Har fortfarande ont i halsen och är jätte förkyld men det är skönt att det värsta gick över så snabbt.

Jag märker verligen skillnaden på att vara sjuk när man är ensam och när man har någon som kan hjälpa till, den är rätt så stor! Men det är bara och vänja sig och jag kan tycka det är skönt att veta att man klarar sig helt själv också.

Kunde inte sova i natt, inte igår natt heller för den delen. Känner mig mycket sjukare idag än jag gjorde igår och jag skulle egentligen åkt iväg i helgen men det orkar jag inte alls så jag har bestämt mig för att stanna hemma istället.

Ett tips för er som har ont i halsen är att köpa mucoangine på apoteket, tar bort det onda i halsen på nolltid, har testat strepsils (honung) också men den fungerade inte alls och smakade jätte konstigt.

Surdegsbrödet blev precis som surdegsbröd ska bli; luftigt med hård skorpa. Blev lättade när jag skar upp brödet och smakade eftersom jag lagt ner så mycket tid på att baka det. Resultatet av baket blev 4 halvstora baguetter.

Idag är jag ordentligt förkyld men har fortfarande inte speciellt ont i halsen. Kände mig piggare idag så jag cyklade iväg till affären och handlade. Till middag gjorde jag tonfiskröra som jag åt med surdegsbrödet, resten frös jag in.

Nu ska jag bara vila resten av kvällen, på tisdag får jag besök som stannar till lördag och tills dess borde jag ju hunnit bli frisk och kry.

Vaknade sjuk idag, men vad jag är för sjuk vet jag inte? Det är ingen vanlig förkylning, men jag får snyta mig då och då, har ont i halsen men det känns inte som det brukar och huvudet gör ont. Har ingen feber, dock känns det som det och jag har ingen ork. Hittar inget namn på det här tillståndet men sjuk känner jag mig, inte jättesjuk men sjuk. Behövde posta ett brev idag som jag egentligen borde postat för flera dagar sen, tar inte alls lång tid att gå till brevlådan men det kändes som en pina att gå den där korta sträckan och efteråt gick jag hem och la mig och sov några timmar.

Håller på att baka surdegsbaguetter trots mitt tillstånd, det tar en väldans tid. Började i morse och det är inte förens imorgon de ska gräddas i ugnen efter en natt i kylskåpet.

Vaknade runt 1 idag med en enorm huvudvärk som tack och lov har försvunnit. Orkar inte göra så mycket mer idag än att hålla mig hemma och hitta på saker här.

Har fixat med en surdegsgrund sen lite mindre än en vecka tillbaka och nu är den klar så jag hade tänkt baka surdegsbaguetter imorgon, har aldrig gjort detta tidigare så det blir väldigt intressant att se hur resultatet blir. Här finns anvisningar för hur man gör en sådan grund; http://www.kollega.se/index.cfm?c=15116, det är inte alls så komplicerat som man tror, följ bara det som står så ska det funka.

Kan nästan inte förstå att det är ett nytt år, både jul och nyår kom och gick i en väldans fart! Jag minns nyår år 2000 och det har gått 12 år sen dess, det känns lite sorgligt på något sätt. Livet rullar hela tiden på, tiden stannar aldrig och livet förändras efter varje år.

Igår hade jag jätte kul, vi var först på en fest på ett ställe en tjej hade hyrt och fixat jätte mysigt och det var runt 35 personer där, sedan tog hälften av oss taxi till det bästa utestället här och vid 12 slaget stod vi ute och kollade på fyverkerierna. Kom hem vid kanske 03.30 och vaknade 13.00 idag med underbart väder utanför fönstret. Jag hade på mig samma klänning som på nyår för två år sedan och jag tänkte "vem hade då vetat att jag skulle vara här och att mitt liv skulle vara som det är bara två år senare".

Besöket har åkte hem och idag ska jag bara vara hemma och ta det lungt. Jag hoppas 2012 blir ett toppenår, precis som 2011.