tystlidande

Har varit så trött idag, åkte till stan efter praktiken men egentligen borde jag åkt raka vägen hem för jag kände mig helt svimfärdig! Köpte papper till skrivaren och nya handdukar till badrummet, lämnade även tillbaka väskan jag köpte förra veckan då den redan (!) blivit ful i kanterna så jag får ta och leta efter en annan någon dag när jag orkar. Från och med 14 mars går jag upp till 6 timmars arbetstid 3 dagar i veckan, 8 - 14. Det kommer bli tufft i början men jag får ta många pauser och se till att gå och lägga mig tidigt.

På mindre än 6 månader har två personer från min hemstad och som bodde på samma ställe som jag gått bort, unga personer som hade hela livet framför sig. Otroligt sorgligt. Döden är så långt bort men ändå så nära hela tiden...

Det har varit kul med besök, igår gick vi till ett jätte fint ställe och fikade, handlade sedan mat och gick hem och hade "myskväll". Idag bowlade vi, gick och kollade i affärer och åt på restaurang bland annat. Köpte två blommor från blomsteraffären eftersom det har varit lite tomt här hemma sedan jag kastat några växter som "sjöng på sista versen", blev även en skål från en inredningsbutik här i stan som har helt underbara saker till hemmet.

Imorgon åker de hem och vardagen återgår till det normala.

Cillit BANGs rengörare mot tvålrester var toppen! Nu glänser kaklet i badrummet utan någon speciell ansträngning, annars är det så jobbigt att man måste stå och skrubba flera gånger för att det ska bli helt rent/fläckfritt.

Träffade en från praktiken i mataffären idag, kände inte igen honom alls vilket blev ganska komiskt, det är ju lättare för dom att komma ihåg mitt ansikte än för mig att komma ihåg 30 olika personer ansikten... jag jobbar ju även mest med några få personer och det är dom man liksom har mest koll på så det tog en liten stund innan poletten ramlade ner.

Ikväll ska jag tvätta, städa lite och kolla på tv. Imorgon kommer mitt besök mitt på dagen.

Fick huvudvärk sista timmen på praktiken, vet inte om det berodde på luften eller min syn. Funderar på att skaffa linser eftersom min syn blivit lite sämre, det skulle underlätta en del men jag tycker det är lite krångligt det där när man ska hålla på att pilla i ögonen när man stoppar in och tar ut dom. Glasögon känner jag mig inte helt bekväm med att ha varje dag.

Åkte till stan efter praktiken och kollade på en vårjacka och la undan den, vet inte om jag ska köpa den men jag tror inte det, den kändes inte helt rätt. Köpte i alla fall en scarf för 70% rabatt och en ny handväska. Åkte sedan till mataffären, var helt slut och orkade inte köpa mer än sånt jag ska ha till ikväll och Cillit BANG Active foam för tvålrester och dusch som jag ska städa badrummet med ikväll, allt annat får handlas i morgon.

Åkte till läkaren efter praktiken idag, har väntat nästan 1 månad på att få gå dit och nu var dagen kommen. Blev undersökt snabbt, tog blodtryck och fick lämna blodprov, inte ett sånt där i fingret utan i armvecket vilket är det värsta jag vet! Får se vad som händer sen... men jag hoppas allt löser sig.

Praktik idag igen, hade fullt upp så tiden bara sprang iväg och plötsligt skulle jag hem när det kändes som jag precis kommit. Handlade lite på vägen hem och tänkte bara ta det lungt resten av dagen och kvällen, är ganska trött.

På söndag får jag besök till tisdag och 3 mars ska vi från rehabiliteringen ut igen, kul att ha lite inplanerat. 

14 mars är det bestämt att jag går upp 6 timmar i arbetstid. Då klarar jag en deltidstjänst! Mitt mål är ju att ha kommit upp i heltid innan maj och det ska nog funka, men det beror lite på arbetsgivaren också, vad som behövs.

Jag bakade ju semelbullar för ett tag sen och frös in så idag tog jag fram två och åt en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Gjorde "specialare" och delade bullarna på mitten och hade bara några centimeters lager grädde på varje halva och strödde lite florsocker över grädden, blev väldigt gott! Tycker det blir för mycket grädde i vanliga semlor och det blir för mycket bulle att sätta tänderna i när de bara skurit bort en bit toppen till hatt.

Såg att jag för ett år sen, 17 februari 2011, hade skrivit här i bloggen att "om 5 år kommer jag ju förmodligen ha vänner och ett bättre liv"... skulle nog snarare påstå 1 år, så lång tid tog det från att vara mitt i krisen till att få allt jag har nu; ett bättre liv, vänner, en praktikplats osv. Jag vet att livet kommer bli ännu bättre med tiden också, det kommer komma en dag då jag kommer kunna leva helt som alla andra, utan lögner och rädsla. Jag har dock varit väldigt skonad från förföljelse vilket gjort att jag snabbare har kunnat "ta mig upp", men jag har från första stund varit väldigt noga med att hemlighålla all känslig information om mig och vart jag befinner mig vilket har gjort att han inte haft någon chans att hitta mig, det är även viktigt att bryta kontakten helt så mannen tillslut går vidare i sitt liv och börjar fokusera på annat, för det är inte roligt att leta efter någon som man inte har ett enda spår efter vart personen är. Man får bete sig som om man vore död helt enkelt och ansvaret i att skydda sig ligger en hel del hos sig själv.

Ett tips: Dela med dig av så lite information som möjligt för det är svårt för en person som inte är eller har varit i en så hotfull situation att förstå hur viktig varenda liten detalj är, bara som en sån liten sak att inte berätta exakta tider när man ska på möten eller liknande till utomstående kan faktiskt vara avgörande.

Det är så oerhört sorgligt och tragiskt med kvinnan som levde på skyddat boende och blev mördad på öppen gata av sin ex-make framför deras döttrar. Förstår verkligen inte varför man fortfarande inte tar hot mot kvinnor som levt i våldsrelationer på större allvar? Det säger väl sig självt att dessa män inte har normala gränser på vad som är rätt och fel och kan vara kapabla till att mörda om de förlorar kontrollen över kvinnan. En man som slår och torterar en kvinna han älskar är knappast en frisk person och borde därför heller inte behandlas som en, hade han fått sitta kvar i häkte i väntan på att "domen skulle vinna laga kraft" hade kvinnan levt idag och deras döttrarna hade fortfarande haft sin mamma.

För att lämna en man man blivit misshandlad av så krävs det att man själv har kraften och orken att skydda sig och ordna med det man behöver för att leva säkert. Man får förlita sig på närstående som tar på sig uppgifter polisen egentligen jobba med. Jag har aldrig litat på myndigheter eller satt mig under deras "lagar och regler", då hade jag säkert inte levt idag eller blivit utsatt för något hemskt. Jag gjorde det jag visste behövdes för att överleva, men det är långt ifrån alla som har kraften till det och jag tror inte jag egentligen heller kanske hade haft det om det inte var för kuratorn jag gick hos 1,5 år innan jag lämnade han. Den gången jag försökte lämna honom 3 år tidigare satte jag mig under myndigheterna och lyssnade och gjorde allt de sa och det blev bara pannkaka av alltihop.

Känns så skönt att äntligen fått håret klippt ordentligt hos frisören, kalaset gick på några slantar men det var det värt, jag tycker man får lite vad man betalar för även i "frisör-världen". På ikea köpte jag ett skohorn, en ny toalettborste och ett dra-på-lakan. Det blev inga glas, får ta det någon annan gång.

Det är bestämt att vi från arbetsrehabiliteringen ska gå ut igen den 3 mars och den här gången ser det ut som att vi kommer bli fler än förra gången. Det är kul att ha det inplanerat och man får gå och längta lite. Igår träffade jag en från gruppen på bussen, vi skulle till samma ställe och göra samma sak samtidigt konstigt nog och hon frågade om jag ville ta en fika med henne i veckan. Tycker det är väldigt kul att en del därifrån vill träffas nu efter på tu man hand, ska börja ta promenader med en annan så fort snön är borta och det blir lite varmare.

Är jätte trött nu och ska börja gå och lägga mig, ögonlocken känns väldigt tunga...

Fredag är här och veckan på praktiken har gått bra, om 2 veckor ökar jag praktiktiden men har inte bestämt med hur många timmar än, men det lutar mot 2 timmar mer/dag. Kommer då gå upp till 18 timmar i veckan och har då bara 2 timmar kvar till 50% arbetstid.

I morgon har jag tid hos frisören klockan 12 och efter det ska jag till Ikea och kolla runt lite med en vän från arbetsrehabiliteringen. Har av någon oförklarig anledning tagit sönder en del dricksglas så jag måste köpa nya, hoppas på att hitta några fina på Ikea.

Det var jätte trevligt igår kväll, jag var där i 3 timmar och vi bjöds på italienskt buffé bord, snacks, 3 olika sorters tårtor och champagne. Ångrar absolut inte att jag gick även fast det kändes lite jobbigt innan, blev så glad och förvånad när jag skulle gå och en av cheferna kommer och ger mig en bukett med tulpaner och små vita blommor i (vet ej vad de heter), alla i personalen fick likadana buketter men jag är ju bara en praktikant så det uppskattades verkligen att det hade tänkt på mig också. Cheferna på företaget är verkligen något extra dom. I morse hade vi frukostbuffé med det som blev över från igår, hur gott som helst!

Efter att jag slutat idag åkte jag elgiganten och köpte en "allt-i-ett" skrivare (skrivare,kopiator och scanner) som jag tittat ut på nätet, är trött på att behöva åka till biblioteket varje gång jag måste kopiera eller skriva ut något (kostar även 2:-/kopia eller utskrift) så då har jag hellre en egen hemma.

Ikväll är det personalfest på praktikplatsen, de ville att jag också kommer dit och är med så det är där jag kommer befinna mig ikväll. Det blir kul att hinna prata med andra som jobbar där om annat än mest jobb relaterade saker som det brukar bli, men samtidigt är det lite jobbigt i fall jag får väldigt privata frågor som jag inte kan svara på och måste hitta på något, kan bli väldigt pinsamt. Jag pratade med min handledare innan jag gick hem och vi diskuterade lite hur jag ska göra med vissa saker, känns så skönt att hon varit i samma sits och exakt vet vad jag pratar om och hur det känns. Håller nu på att kolla på en karta och ska titta ut ett ställe/en gata jag kan säga att jag bor på som ligger i närheten men ändå inte är där jag bor, måste gå och kolla hur det ser ut i området så jag kan beskriva det och även hittar där om det skulle vara så att nån "ska åt samma håll". Det gäller också att veta vad det huset man säger har för storlekar på sina lägenheter, så det är inte "att bara" hitta på något. Ska börja ta en lite annorlundare väg till praktiken från och med imorgon, blir ingen omväg men det ser ut som jag kommer från "rätt håll" då.

Lyckades plugga 1 timme till igår vilket jag är väldigt glad över, kändes så skönt efteråt. Har inte hunnit plugga något idag men ska sätta mig vid 20.30 och plugga en timme.

Hade inte tänkt att göra något speciellt idag, men när min psykolog konstaterade att det är alla hjärtans dag efter vårt samtal så tänkte jag "nej nu jag ska faktiskt göra något för mig själv", det kändes inte alls viktigt för mig innan hon nämnde det konstigt nog, så jag bestämde mig för att gå förbi mataffären och köpa hem något gott. Virrade runt i affären ett tag eftersom det stod helt still i huvudet, kom liksom inte på något jag var sugen på och jag var även kissnödig så jag kunde inte tänka riktigt klart. Tillslut blev det i alla fall pastasallad med krutonger och en god dressing jag brukar göra själv, köpte även en ny smak bubbelvatten (hallon och björnbär) som var jätte god! Blev inget jätte lyx men jag är nöjd ändå.

Även den här gången blev det fokus på mitt gamla förhållande hos psykologen, det känns skönt att börja prata om det, behovet av det känns stort just nu. Sorgligt bara när man inser hur man levt och vad man behövt gå igenom.

Till min stora förvåning är det svårare att plugga än jag trott, inte för att det är svårt innehåll utan för att jag har problem med koncentrationen. Har innan läst i sängen innan jag gått och lagt mig men eftersom det närmar sig kursen vill jag plugga ordentligt och göra anteckningar och stödord till det jag läser men det går som sagt inte riktigt som jag tänkt, det är svårt att hitta ro och komma till skott. Har pluggat 30 min idag (dock gick det väldigt bra och effektivt de minutrarna) men jag skulle vilja hinna plugga 1 timme till, får hoppas att jag kan sätta mig och göra det.

Blev igår påmind om att det ju är Alla hjärtans dag imorgon. Är det någon som är deppig över att sitta själv denna dag? Jag tänker inte alls i de banorna, man kan ha det lika bra ensam, laga god mat och varför inte köpa en present till sig själv om man nu vill det? Jag vet att det är många som tycker det är tråkigt att tex laga god mat till sig själv, att det är "mycket roligare med någon annan" men jag tycker att man måste kunna uppskatta och ta hand om sig själv, inte vara beroende av att hela tiden ha någon annan vid sin sida för att tycka man är "värd det lilla extra".

I helgen har det verkligen varit lugna gatan här, i lördags pluggade jag lite och igår tog jag hand om tvätten och handlade mat. Satte klockan på 07.45 i morse, gick upp och gjorde smoothie till frukost med hallon, blåbär (som jag plockade själv i sommras) och banan. På tal om sommaren ser det förresten inte lika "ljust ut" som förra året, får jag anställning kommer jag troligtvis jobba hela sommaren, men det tycker jag ändå är ganska okej så kan jag vara ledig under hösten eller vintern istället. Vill man ha ett jobb får man offra sig lite.

Vaknade flera gånger i natt och drömde mardrömmar, när jag klev upp vid 09.30 så kom jag ihåg varenda dröm men nu kommer jag inte ihåg något... det är väl lika bra det. Tycker bara det är så obehagligt när man precis vaknat och inte riktigt kan skilja på vad som är verklighet och vad som är är en dröm, man har kvar känslan av rädsla i kroppen och man kan i huvudet på något sätt vara kvar i samma (hotfulla) situation som i drömmen.

Idag hade jag bara tänkt vara hemma och ta det lungt, kanske städa och fixa lite.

Märker hur viktigt det är att ha en arbetsplats att gå till, tillhöra ett sammanhang, känna sig behövd, göra något meningsfullt, få kunskap om något nytt, veta att någon/några saknar en när man är borta, vara bland människor som blir glada av ens existens, lära känna personer som man aldrig annars hade kommit i kontakt med...osv. Ja listan kan göras lång. Jag kom också att tänka på att helt plötsligt "smälde" det och helt plötsligt sitter jag här med en normal vardag och jag får äntligen vara den sociala personen som jag verkligen är! Det gick så snabbt alltihop. Det jag har kvar är att komma upp i 100% arbetstid, mitt mål är satt i maj och det kommer jag nog med all säkerhet nå.

Skönt med fredag, behöver ladda batterierna lite. Mycket att lära sig och komma ihåg på praktiken, och konstigt nog är det lite svårt att få ihop allt i vardagen trots att jag bara praktiserar 4 timmar/dag! Man ska hinna träffa vänner, städa, handla mat, laga mat, diska, tvätta, sitta vid datorn, kolla på tv, duscha, lägga sig i tid och allt detta vissa klockslag, förut har jag ju kunnat gjort allt lite när jag känner för det.

Fikat var trevligt igår, hon är så himla snäll och gullig och har hjälpt mig mycket, det var hon som bland annat hjälpte mig att få den här lägenheten. Hon berättade igår att hon såg att jag inte alls trivdes på det skyddade boendet de sista månaderna och de brukar egentligen inte hjälpa kvinnor att fixa lägenhet men hon kände att jag verkligen behövde få komma därifrån. Hon har också lärt mig saker som jag kommer ta med mig genom hela livet och som jag haft användning för många gånger.

Var inte lika trött när jag gick hem från praktiken idag som jag var igår vilket var skönt, lyckades ligga i sängen vid 23.10 igår och läste lite innan jag släckte lampan, har ingen aning om hur lång tid det tog att somna men jag vaknade ganska pigg så jag måste somnat ganska snabbt. Min kontaktperson på arbetsrehabiliteringen kom och hälsa på praktikplatsen 08.30 för att prata lite och se hur det gått dessa 3 veckor. Om 1 månad är målet att jag ska vara uppe i 50% arbetstid, och vi (jag, min kontaktperson, min handledare och chefen) ska boka in ett möte i mars då vi ska diskuterar anställning.

Om en timme ska jag till stan och fika, det blir trevligt.

Idag fyller en väldigt speciell tjej år, har tänkt på henne sen jag vaknade och önskar att jag hade kunnat fira henne, precis som jag önskade förra året. Gick tillbaka i bloggen för att läsa vad jag hade skrivit då, bla det här: "Det kanske ändå är det bästa att man har de minnena man har kvar, går vidare och hoppas att man träffar lika fina människor i framtiden?" och det som gör mig glad är att jag faktiskt har träffat fina människor (vilket jag kommer ihåg att jag hade svårt att tro att jag skulle göra) som jag verkligen tycker om. Har inte kommit någon riktigt nära men det är inget jag har ett behov av eller vill just nu.

Det var svårt att gå upp 06.15 idag, kände som jag knappt hunnit somna, trots det gick det väldigt snabbt för mig att göra mig i ordning, blev klar snabbare än jag räknat med och gick tidigt för att jag inte hade något att göra hemma. Jag kom till praktikplatsen 07.50 (och då gick jag seeegt för att jag inte ville komma för tidigt). Trodde inte det skulle vara sån stor skillnad på 1 timmes mer arbetstid (dock kan det ju bero på att jag inte sov så många timmar i natt + mycket ny information och nya arbetsuppgifter) men jag var helt slut vid 12, hjärnan slutade sammarbeta och jag kunde inte tänka klart den sista kvarten, hela kroppen skrek efter vila. Ville bara hem och lägga mig men eftersom jag måste försöka komma in i nya rutiner där jag lägger mig vid tio, senast elva och sen går upp sex på morgonen så måste jag hålla mig vaken nu men jag kommer bärgis vara pigg vid tio ändå.

Har fått ont i ryggen, vid skulderbladen (speciellt när jag tar bak och fram huvudet), vet inte alls varför jag fått så men jag ska pröva att sova med färre kuddar, det kanske är att jag ligger för högt med huvudet/nacken som är boven?

Mitt besök som kom igår åkte precis hem. Är jätte trött måste komma i säng tidigt ikväll.

På torsdag ska jag träffa en från personalen på skyddade boendet jag bodde på och ta en fika, var ju tänkt att vi skulle träffas efter nyår men jag blev sjuk och har haft fullt upp med annat efter det men jag skickade ett sms idag och vi bestämde en träff. Blir kul att träffa henne och snacka "lite skit".

Träffade psykologen idag, vi pratade om hela resan från det att jag träffade han till att jag lämnade honom, och då inte om allt han gjort mot mig utan hur jag försökte kämpa mig ifrån honom men alla blundade, svek och vände ryggen till. Egentligen började min resa mot att lämna honom redan 4-5 månader efter att vi blivit ihop, jag har gjort flera försök men ingen har lyssnat, jag har försökt greppa en hjälpande hand men ingen har stäckt ut sin. Jag känner mig enormt sviken av dessa människor, detta ska vara professionella människor som har gjort alla fel i regelboken. Det var så skönt att prata om allt det här, det är något jag tänkt mycket på och som påverkar mig i vardagen på ett sätt, det har satt sina spår kan man säga...

Vi hade hur kul som helst igår! Vi blev fem stycken, 2 blev sjuka och 2 kunde inte. Vi gick först till en pub och satt i 2,5 timme och egentligen var det meningen att vi bara skulle vara kvar där men vi alla kände för att gå till ett ställe med mer musik och drag så vi gick till en krog och var där ända till klockan 01.45. Vi bestämde att vi absolut måste göra om det här om en månad igen, det var en behövlig kväll för oss alla.

Jag var så lycklig igår, jag har ett eget liv nu och det är ett liv som jag lyckats skapa alldeles själv. Jag har helt egna vänner, en sysselsättning och en egen vardag. Jag omger mig med bra människor som har stora hjärtan, människor som tycker om mig för den jag är och som bryr sig. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade till den här staden... jag har fått det liv som jag aldrig trodde jag skulle få. Jag är i extas.

Det kommer nog dröja några år till innan jag kan leva helt fritt, men jag har det ändå bra som jag har det nu så det är helt okej för mig. Och på ett sätt är jag ju redan fri, det finns inget eller ingen som hindrar mig länge från att få det liv jag vill ha här.

Både igår och idag har jag kännt att jag skulle kunnat stanna längre på praktiken så det är bra att jag går upp i tid nästa vecka. Det är tydligen så att man börjar diskutera anställning när man kommit upp till 50% arbetstid, är uppe i 12 tim/vecka så det är + 8 tim/vecka kvar tills jag eventuellt får anställning. Min preliminära plan är att fortsätta arbeta 4 tim onsdag,torsdag,fredag i 2 veckor och om det känns bra så vill jag lägga till en 4 timmars dag eller öka tiden på dom dagar jag redan går.

Har nu ledigt i 4 dagar och imorgon ska vi ut ett gäng från arbetsrehabiliteringen, det kommer bli riktigt kul! Måndag-tisdag får jag besök.

Är jätte trött och skulle kunna gå och lägga mig för natten redan nu, men jag tänkte kolla lite på tv och gå och lägga mig om några timmar...

Läste i Svenska Dagbladet igår att en arbetsgrupp i Moderaterna har kommit med ett förslag om att polismyndigheter som är duktiga på att utreda mäns våld mot kvinnor ska få extra pengar. De säger även att det "också är viktigt att det finns behandlingsprogram för förövaren, och långsiktigt måste man börja jobba med de här frågorna redan i skolan". Detta tror jag är precis det som behöver göras och jag har också alltid sagt att det är viktigt att undervisa ungdomar inom detta ämne så jag hoppas det hela blir verklighet.

Moderaterna och statsminister Fredrik Reinfeldt har fokuserat mycket på mäns våld mot kvinnor och sitt jultal ägnade han åt denna fråga. Jag tycker det är bra att de har fått upp ögonen och vill göra det bättre för oss kvinnor, varje år är 1300 kvinnor och 1000 barn på flykt undan våld och hot, det är inte acceptabelt. Ett stort problem som de också måste få bukt med är att kvinnorna måste våga anmäla så att fler män hamnar där de hör hemma, vi kan inte fortsätta gömma oss. Moderaterna vill höja straffvärdet för kvinnofridsbrott vilket är jätteviktigt för att det ens ska kännas värt att ibland riskera sitt liv för att få sin revansch och för att visa för männen att det dom utsatt kvinnan för är ett allvarligt brott. Men skyddet måste också förbättras, det långsiktiga skyddet från polisen existerar knappt idag och som de flesta kanske vet är många av männen långsinta och att då få skydd 1-2 månader efter rättegångens slut gör inte så stor skillnad. Utan att förändra denna viktiga del vet jag inte hur effektivt en ökning av straffvärdet eller extra pengar till polisen blir.

Föreläsningen var jätte intressant och bra, men när jag kom hem igår var jag riktigt trött kan jag säga! Så trött att jag nästan kände mig sjuk. Trots det så kom jag inte i säng förens 12 eftersom jag först vill titta på Det blir bättre på tv3 när jag kom hem  och sen var jag tvungen att diska och fixa lite hemma. Jag har märkt att jag alltid vaknar till vid 5-6 tiden och sedan somnar om de dagar jag har praktik, vet inte vad det kan bero på, det är som att jag är orolig på något sätt.

Igår var jag på arbetsrehabiliteringen också, hoppade över själva aktiviteten och gick endast på fikat. Det var kul att träffa de gamla deltagarna som var där och vi uppdaterade oss lite om vad som händer i varandras liv, efteråt tog jag sällskap med en som skulle till samma område som jag så vi tog en promenad dit. Hämtade där logguppgifterna från patientdatajournalen, hittade inget som såg konstigt ut i de papperna så det var skönt.