tystlidande

Vaknade 8 och gav mig ut och sprang vid halv 10, det blev 4 km i lite snabbare tempo än jag brukar springa i. Fick jätte ont i axeln medan jag sprang och det strålade in mot bröstkorgen (eller strålade det kanske från bröstkorgen ut till axeln?) på den sidan jag har problem med nerverna över lungorna. Hade känningar i revbenen igår kväll så det är väl något som har väckt smärtan igen.

 

När jag kom hem gjorde jag i ording lunch som jag precis åt. Blev vegetarisk tacofärs med groddar, paprika, gurka, riven ost, majs och gräddfil (som inte kom med på bild). Hur gott och fräscht som helst! Ska börja äta mer sånt här, man blir lagom mätt och slipper uppsvullen mage. Åt dåligt onsdag, torsdag och fredag vilket alltid är lika irriterande efteråt, man får kämpa med att ännu en gång få bukt med sockersuget... men jag tänker att man ibland behöver den där chokladen man är sådär jätte sugen på och ska tillåta sig äta det utan att få ångest eller liknande för att man "syndat mitt i veckan". Bara det inte gå överstyr och eskalerar så är det okej. Förut hade jag jätte svårt att sluta äta onyttigt när jag väl börjat och var inne i en dålig period, men jag har blivit bättre på att kontrollera det och "komma tillbaka" till det hälsosamma tänket snabbt efteråt.

 

 

 

Inget regn har börjat falla än, men det ser ut som det är på gång. Skulle verkligen vilja springa ikväll, nu när jag kommit igång vill jag inte tappa det jag lyckats bygga upp men när det är så tungt på jobbet så är inte att träna det första man tänker på när man är ledig. Man måste vila kroppen så den får chans att återhämta sig annars skadar man sig tillslut, men jag kanske springer en liten sträcka ikväll i alla fall, även fast det regnar.

 

Har läst lite nu på morgonen inför kursen i augusti, vill ha läst igenom boken nån/några gånger innan jag börjar och även gjort några uppgifter ur problemboken. Jag börjar smått fundera på vad jag vill utbilda mig till sen och vilken typ av utbildning jag vill gå, har förut ratat universitetsutbildningar helt och inriktat mig på KY/YH-utbildningar men jag har börjat tänka om... tycker dock det är jätte svårt att hitta en utbildning som jag känner passar mig, är intresserad av yrken inom massa olika områden. Försöker tänka på vilket yrke jag skulle trivas bäst inom som helhet men jag vet inte, hur ska man veta det? Många säger att jag skulle passa som dietist, beteendevetare, socionom, biomedicinsk tekniker/analytiker, någon typ av ekonom/jobba på bank m.m, och det är väl även yrken jag också funderar kring, men jag vill kolla runt och se vad mer det finns. Jag vill verkligen söka till en utbildning och börja plugga till höstterminen 2014, jag hoppas och ber för att allt går vägen.

 

 

 

Har ont i fötterna efter att ha stått/gått en hel dag på jobbet, skulle vilja ut och springa men jag tror inte fötterna skulle tycka om det.

 

Verkar som att det ska bli regn, hela helgen. Känns som det regnar så fort man är ledig men när man jobbar är det varmt och strålande sol ute hela dagarna. Vet inte vad jag ska göra i helgen, en från min familj vill komma hit över dagen och hälsa på men jag tror helt ärligt att jag inte orkar. Har ingen lust heller... vill bara vara ensam.

M jobbar sin sista vecka nästa vecka, sedan kommer hon aldrig mer tillbaka till jobbet. Fick ångest när hon sa det idag, hon säger upp sig i morgon och efter nästa vecka har hon semester så uppsägningstiden löper ut under semestern. Hon kommer aldrig mer tillbaka. Aldrig mer.

 

24 januari 2012 träffade jag henne för första gången och vi klickade direkt, hon har hjälpt mig mycket på jobbet och sett till att jag har det bra. I blåsväder har hon hjälpt mig och jag har hjälpt henne. Jag vet inte hur det kommer bli nu på jobbet när hon är borta, men det kommer i alla fall bli tuffare/psykiskt jobbigare... min plan är väl att jobba fram till efter nästa sommar sedan vill jag därifrån. Antingen söka nytt jobb eller börja plugga, mest troligt är väl att jag börjar plugga. Jag trodde jag hade fått underbara chefer, men jag har insett att de är riktiga psykopater som skiter totalt i sin personal. När chefer har den inställningen tappar jag också viljan till att ställa upp för företaget, allt jag gör gör jag för egen vinning, för att jag ska kunna ta mig till nästa steg i livet. Bara jag klarar kursen så är vägen öppen, och jag måste inte bara klara den utan också känna att det flyter på ganska bra, hur ska jag annars klara en hel utbildning?

Det är tufft på jobbet nu, och det har bara börjat... är glad över att jag övertalades att ta semester, annars hade jag aldrig orkat. Är jätte trött när jag kommer hem och igår kom jag knappt upp ur sängen där jag hade lagt mig för att vila lite efter jobbet. Är glad för alla portioner jag lagat och fryst in, bara att tina så har man en matlåda. Behöver dock fylla på förrådet i frysen snart...

 

Jag börjar 7 i morgon och slutar 17. Det extra timmen på morgonen är valfri men jag känner att jag vill ta chansen till extrapengar.

Frisören var fantastisk! Vi klickade verkligen och hon klippte mig precis som jag ville så henne kommer jag definitivt gå till hädan efter. Klippte håret ca 6-7 cm kortare med rejäl etappklippning i fram och en aning v-klippning, dock väldigt svag. Det var en kvinna som kom in medan frisören klippte mig och fick syn på mitt hår och sa "är det där äkta?", frisören svarade att det var det och kvinnan utropade "vilket oroligt hår!", det lät lite kul och självklart betyder det en del för mig som fått höra i flera år hur motbjudande och ful allt med mig är.

 

Köpte med mig två smörgåsar från Subway på vägen hem och när jag ätit den ena gick jag och la mig i sängen och fortsatte läsa i "Och bergen svarade" (är snart klar). När jag läst ett tag kände jag att jag behövde komma ut, trotts att det duggregnade till och från hela tiden. Tog mig ut på en promenad på nästan 1 mil och jag tyckte regnet bara var skönt eftersom det ändå var varmt ute.

 

Har gått ner 3,7 kg sen 16 mars, känner mig lättare och smidigare i kroppen och äntligen, äntligen känner jag att jag börjar få kontrollen igen. Jag har haft "svårt" i perioder med vikten sen jag lämnade Han, som mest har jag vägt nästan 14 kg mer än när jag var med honom, men då var jag även en aning underviktig så jag hoppas på att med träning och bra mat kunna gå ner sammanlagt totalt 8-9 kg (har nu 3 kg kvar) och sedan stanna där, för det är ju alltid det som är utmaningen. Att sakta gå ner i vikt hjälper nog en att göra det hela till en livsstil och inte bara en snabbdiet. Jag är egentligen inte ute efter att bli smalare, utan att leva mer hälsosamt, inte få i mig så mycket tillsatser och annat som är dåligt för kroppen. Sockersuget har verkligen minskat, även sug efter t.ex. bullar och chips. Det som jag dock har svårast att släppa är coca-cola, men man måste få unna sig någon dag i veckan med sånt man inte äter/dricker till vardags.

 

I morgon börjar en ny tuff arbetsvecka och det är 2 veckor kvar till semestern. Kommer antagligen åka bort några dagar men annars tror jag att jag håller mig här. Har faktiskt på sista tiden funderat på hur det skulle vara att åka utomlands ensam, låter ju så spännande! Men också lite läskigt. Vem vet, i höst kanske jag drar iväg på någon resa?

 

 

 

Gick ut och sprang vid 10, det var väldigt få mäniskor ute vilket var skönt. Idag var det en sån där dag då det snabbt blev jobbigt, men jag kämpade på i 4,4 km i alla fall och kände inget alls i vaden. Det började duggregna under min uppvärmingspromenad så jag började springa och tog en annan runda än den vanliga för att hinna i fall det skulle bli spöregn men det blev det aldrig. När jag kom hem kände jag mig jätte trött så jag duschade, åt mat och sedan la jag mig i sängen och halvsov i 2,5 timmar. Känner mig fortfarande seg och orkeslös.

 

I morgon ska jag till frisören 12.00, ser fram emot det!

Har varit trött hela dagen idag och knappt orkat göra någonting, cyklade dock till kullen med en filt och en bok och satte mig i solen. Orkade inte läsa men jag låg och lyssnade på "P3 dokumentär - helikopterrånet". Var där i 1 timme tills solen helt gick i moln och då cyklade jag hem. Varje gång jag jag varit där har jag sett samma man (har inte riktigt uppfattat någon ålder på honom, men jag skulle gissa på 35+) med sin hund gå förbi eller sitta på en bänk. Hunden är verkligen något speciellt, jätte lugn och fin och en gång kom hon fram till mig och M, vi blev helt förälskade!

 

När jag kom hem la jag mig i sängen och låg där i 3 timmar och vilade/halvsov. Tvättade 4 maskiner vid 18 så har jag det gjort. Tänkte gå en promenad för en stund sen men jag orkar verkligen inte, känner mig svag i hela kroppen, har ingen kraft alls.

 

Lyckades springa 4,5 km idag. Har inte sprungit sen i lördags då jag fick problem med min högra vad men jag har suttit stilla så mycket på jobbet att jag kände att jag behövde få röra på mig. Det gick bra och jag kände mig lätt som en fjäder, men började känna lite i vaden efter 4,5 km så jag bestämde mig för att stanna. Stretchade ordentligt efter och har masserat vaden med tigerbalsam så det ska nog inte vara någon fara.

 

Efter jobbet gick jag och M och tog en glass och satte oss på "vår" kulle, satt där och pratade i solen nån timme tills vi tillsammans gick och handlade i mataffären innan vi skildes åt. I morgon på midsommarafton kommer jag med största sannolikhet vara hemma och bara ta det lugnt, känner att det är vad jag vill. Det har varit en tuff vecka och jag orkar inte vara social, kanske sätter mig på kullen i solen (om det blir någon) med min bok och njuter av ensamheten.

Bokade tid hos en frisör igår, ska dit 12.00 på söndag och klippa mig igen. Har inte bestämt mig än för hur slutresultatet ska bli, får se hur jag känner på söndag helt enkelt. Färgade (rättare sagt tonade) håret och ögonbrynen idag också, håret behövde få lite jämnare färg.

 

I dag slutade en kvinna på jobbet som ska flytta till Göteborg, jag ska "ta över" hennes plats i kontorslandskapet vi sitter i och det ska bli skönt, får verkligen den perfekta platsen!

 

Börjar 7 i morgon och jobbar till 17, sedan är det ledigt i 3 dagar! M frågade mig om jag ville fira midsommar med henne och hennes barn, men jag tror jag väljer att vara hemma istället, har verkligen ingen lust...

Jobbade över 1 timme idag (till 18 istället för 17) och börjar 7 i morgon istället för 8. Slutar dock tidigare eftersom jag ska till psykologen som vanligt så det blir inte så slitsamt, men i sommar väntar en hel del övertid så det är bara att ladda inför det.

 

Tycker det känns så befriande att ha klippt av håret, jag tänker alltid att allt gammal sitter kvar i håret eftersom topparna ju är flera år gammla, man kan till och med ta ett hårstrå från en människa och se hur personen levt under hårets tillväxt! Mina toppar var säkert 6-7 år "gamla", och det var 3 år sedan jag lämnade mitt ex, alltså fanns hår kvar sen tiden med honom. Den värsta tiden med honom. Lidandet fanns kvar i håret på något sätt. Låter säkert helt galet men om ni tänker efter så är det ju lite så. Förut höll jag mig nästan krampaktigt fast vid att allt skulle vara "som förut", vågade inte göra stora förändringar eftersom jag nästan fick panik av tanken att ännu en sak i mitt liv skulle bli annorlunda, att jag skulle bli för annorlunda. Kanske var jag också rädd för att han inte skulle tycka om mig om vi mot all förmodan skulle träffas igen? Rädd för att återigen få höra hur ful jag är och hur mycket jag äcklar honom, hur jag totalt saknar stil och att jag borde kolla mig runtomkring och ta efter alla tjejer som går förbi, de som vet hur en riktig kvinna ska se ut. Det utseendet jag hade hade han godkänt, varit med och bestämt, påverkat och utvecklat. Nu är det inte så längre, nu är det jag som bestämmer vad jag vill ha och vad jag trivs med. Jag lyssnar på mitt hjärta, på mina tankar, "vad är det jag vill"? Jag har haft en tendens att vilja ha bekräftelse och "okej" från min mamma efter att jag lämnat honom, men den här gången sa jag inte till någon att jag skulle klippa mig eller bad om något råd om hur jag skulle göra det.

I morse vaknade jag och bara kände "herregud nu måste jag göra något åt mitt hår". Mitt hår har växt sig längre än kanske någonsin det här året och ju längre det blir desto mer tid tar det att sköta det och jag fått många tovor på sistonde (vilket jag aldrig fått förut). Att sätta upp ett hår som går ända ner till bykanten/början av rumpan är svårt och eftersom mitt hår är så tjockt blir det väldigt tungt, och har man utsläppt är det i vägen hela tiden (när man äter, sätter på sig jackan, joggar osv.). Kände att jag nu ville göra det enklare för mig själv och även göra en förändring, få en ordentlig frisyr och sluta gömma mig under håret, för på något sätt har det känts som att mitt hår har varit ett sätt att döljakroppen och skydda mig från omvärlden.

 

För första gången kände jag ingen ångest av tanken att gå till frisören, hade snarare inställningen "klipp av det bara, jag struntar i hur bara det blir av idag". Letade på nätet efter frisörer i stan som hade öppet idag, den jag brukar gå till hade stängt och även många andra så jag tänkte att jag kunde passa på att gå till någon frisör i köpcentrumet en bit härifrån som jag ändå skulle åka till för att byta ett par utav mina träningstights som gått upp i sömmen på låret. Väl där hittade jag till slut en salong som hade en ledig tid direkt, frisören var en ung tjej, 1 år yngre än mig och jag tyckte verkligen om henne så jag kände att det här inte kunde bli annat än bra. Klippte av ca 15 cm av längden (hårets längd är nu till nästan under brösten fram) och hon klippte håret en aning v-format efter mitt önskemål och etappklippt/uppklippt fram. Fick beröm för hur väl jag sköter mitt hår, "det är inte ofta man ser någon med så långt och välskött hår, och det är ju helt otroligt tjockt!". Är väldigt nöjd med klippningen och jag funderar på att klippa det lite ännu liiite kortare nästa gång, något i stil med Eva Longorias frisyr på bilden, tycker hennes frisyr där är riktigt stilig! Jag har samma hårfärg som på bilden, men en utväxt börjar synas (har ljusbrunt hår naturligt) så jag tänkte färga håret nästa helg eller någon dag nu i veckan.

 

 

 

Vädret fortsatte visa sin bästa sida igår och jag tog mig ut och joggade 5 km, blev även en tur på 5 km idag också. Har dock ont i höger vad efter idag och vet inte vad det kan bero på, masserar och stretchar och hoppas det blir bättre.

 

Träffade M vid 11 på förmiddagen och tog en promenad i naturen här i näreheten, det område jag ofta gick igenom förra året när jag promenerade. Det är helt underbart där, som att komma ut på landet bara 4 minuter från mitt hus. Medan vi gick där flög plötsligt en svan över mig och M och det var en speciell upplevelse måste jag säga, har aldrig varit med om att en sån stor fågel flyger så nära att man nästan skulle kunna ta på den, det var mäktigt.
 M orkade inte gå så långt så efter ca 40 min satte vi oss på en kulle i solen och sätt där och pratade ända till 16.40! Tiden går snabbt när man har roligt.

För ca 1 år sen satt jag och M på samma ställe som idag och åt glass och pratade efter jobbet, och idag sa M att hon kommer ihåg det väl och att om man jämför mig nu och då har jag förändrats otroligt mycket, hon sa att hon blir inspirerad av mig, mitt sätt att tänka och göra saker. Blev glad när jag hörde henne säga det och jag blir stolt över mig själv, jag känner själv att jag äntligen börjar få bättre självförtroende och jag står verkligen upp för mig själv, jag skäms inte längre för att säga ifrån och det har tidigare varit ett stort problem som gjort mig olycklig.

Jag har hamnat i en period där jag inte har lust att träffa någon alls, vill bara vara själv och göra sånt som gör mig glad. Jag orkar inte kompromissa, ta hänsyn, anstränga mig, känna att man blir dömd om man gör eller säger något som inte passar personen man är med osv. När jag är själv känner jag mig helt fri, fri i tankar och känslor. Jag gör precis vad jag vill när jag vill.

 

På midsommar när hela familjen träffas (+ några bekanta) har jag valt att avstå, men de har nog svårt att förstå varför. Jag har egentligen ingen riktigt bra anledning, förutom att jag helt enkelt inte vill. Det är jobbit att resa och det finns saker jag vill göra här istället, inget viktigt men det betyder mycket för mig och gör mig glad. Jag har ingen lust att sitta och prata bara för att prata, svara på frågor från personer som egentligen inte bryr sig och känna att man inte passar in. Halva mitt liv är en lögn och jag måste sitta där och låtsas, låtsas att allt är så bra hela tiden fast jag egentligen skulle vilja säga exakt hur jag känner, vad jag tänker, vad mina riktiga problem är. Ibland på jobbet tänker jag att jag har lust att bara ställa mig upp och skrika ut " hallå alla, jag har skyddad identitet, bara så ni vet" och liksom få det överstökat. Det är komiskt att jag ofta får höra att jag är den gladaste personen de vet, många tvivlar på att jag har några problem alls i livet utan att jag bara glider runt i ett lyckorus. Ja verkligen...

 

Väntar nu på att vädret ska bli bättre så jag kan ta en promenad och jogga, det regnade precis men solen är på gång så jag tar nog mig ut vid 8 om vädret ser ut att hålla i sig.

Rushen har börjat komma igång på jobbet, skönt att tiden går snabbt på dagarna nu. Längtar till helgen, mer än vanligt. Inte för att jag ska göra något speciellt, snarare för att jag inte ska göra någonting alls... förutom att ta min vanliga promenad och joggingrunda.

 

Har 1,6 kg kvar att gå ner till en vikt jag verkligen trivs med, har försökt nå denna vikt i oändlighet känns det som men det har varit svårt, har gått ner en del och sedan upp igen när jag mått dåligt och tappat fokus. Jag tror dock denna gång är annorlunda, jag har läst mycket om kost, hälsa, stress osv och det har gjort mig övertygad om att jag vill leva på ett sätt jag är på väg mot. Har nu varit vegetarian i 8 månader, har minskat markant på intag av halvfabrikat (har börjat laga större portioner och fryser in), livsmedel med mycket tillsatser, godis, chips, läsk, osv och jag har inte alls det där suget längre. Påminns ofta om vad allt det där gör med kroppen och det ger mig avsmak.

 

Mitt närmsta mål är att gå ner 1,6 kg, förbättra konditionen (kunna springa 40 min i stäck) och fortsätta jogga ca 3 gånger/vecka och göra arm och ben + rump- övningar. Till 8 juli (när min semester börjar) har jag bestämt att kilona ska vara borta!

Blev en 40 minuters promenad och 5 km jogging idag också, det var dock jätte tungt hela turen, kände från hela början att det inte skulle flyta idag. Kroppen tappade mer och mer energi och stegen blev bara tyngre, fick verkligen diskutera med mig själv i huvudet och övertala kroppen att fortsätta springa. Känns jätte skönt nu efteråt och jag kommer nog sova gott i natt.

 

Var på fysioterapin idag och hos psykologen efter. På fysioterapin gjorde vi stående övningar och jag fick med mig en del intressanta saker att tänka på när det gäller kroppshållningen, speciellt när det gäller hur man ska stå med knäna/benen. Hos psykologen pratade vi om mitt ex, hans sätt att styra mig och vissa händelser som sitter kvar starkt i min kropp, som när han försökte köra på mig med sin bil.

 

När jag kom hem åt jag middag, hade tvättid vid 18 och tvättade två maskiner och sedan gav jag mig ut på turen. Nu ska jag diska och göra i ordning lunchlåda till imorgon och sedan lägga mig i sängen och fortsätta läsa på "Och bergen svarade" innan jag somnar.

 

 

Ångrar inte en sekund att jag tog mig ut, känslan i kroppen efter en joggingtur är nästan oslagbar. Jag hatade att svettas förut, oavsett i vilket sammanhang det var men nu har jag snarare inställningen "jo mer desto bättre".Jag har alltid varit en person med mycket energi i kroppen och att få utlopp för den på det här sättet känns befriande. Jag har så länge jag an minnas varit obekväm med min kropp och velat dölja den. Sommrarna har alltid varit en plåga för mig, jeans och någon lite mer täckande tröja har varit mitt signum och i + 20 °C förstår ni kanske hur svettigt och jobbigt det blir. Jag blir lätt "överhettad" och mår dåligt eftersom jag naturligt är väldigt varm i kroppen och är alltid den sista som fryser. Efter att jag har börjat motionera regelbundet så börjar jag blir mer och mer bekväm med min kropp och jag mår allmänt mycket bättre, hade till exempel ett linne på mig igår när vi var i stan och när vi var här hemma så hade jag korta shorts på mig, utan att försöka dölja min kropp eller skämmas. Det kändes så härligt att inte behöva lida i värmen utan istället njuta av den som alla andra gör. Sommaren har tidigare varit en årstid som ger mig ångest, men jag börjar tänka om och uppskatta även denna tid på året.

Mitt besökt åkte vid 17.30 och vi har haft jätte trevligt, har ätit på libanesisk restaurang, ätit äkta italiensk glass vid vattnet, gått långpromenad, fikat på café, gått lite i affärer osv. Trots att jag redan gått en lång promenad idag tänkta jag ut gå på min vanliga runda (promenera + jogga) om 30 min, känner att jag behöver det.

Kom för en stund sen hem efter en 5 km lång joggingtur! Sprang på 29,34 minuter och det gick betydligt lättare idag än igår när jag sprang mitt på dagen när det var så varmt, idag var det snarare en sån där dag då det bara flöt. Hade egentligen bara tänkt springa 4 km men eftersom jag inte var speciellt trött fortsatte jag springa ända hem.

 

Vaknade 05.50 i morse och la mig sent igår så jag var jätte trött idag på jobbet, hade huvudvärk på förmiddagen och dagen var riktigt seg, en halvtimme kändes som en evighet. I morgon får jag i alla fall besök till söndag, blir kul. På måndag börjar en del nya sommarjobbare, blir lite mer liv då och det är alltid roligt med nya ansikten.

 

 

Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag gav mig ut på en promenad/joggingtur mitt på dagen i 22 gradersstekande sol, att promenera gick bra men att jogga i värmen gör jag aldrig om. Tänkte jogga 4 km men jag fick stanna efter 3,5 km, svetten bara rann och jag kände att värmen sög ut all energi ur mig. Är i alla fall nöjd över att jag inte gav upp så fort det blev lite jobbigt utan kämpade tills kroppen sa stopp.

 

Ska tvätta lite vid 18.00 och handla lite mat efter, men nu tror jag att jag ska lägga mig i sängen en stund och läsa lite. På lördag-söndag får jag besök. Det blir kul, hoppas det blir bra väder.

 

Vi var ungefär 25 arbetskamrater som igår efter jobbet träffades på ett populärt ställe/naturområde ca 30 minuter med cykel från mig och åt, vissa grillade, hade tipspromenad, kasta frisbee och pratade. Jag gick inte med på tipspromenaden eftersom en blåsa på en tå blivit infekterad och ville lägga allt krut på en lång promend idag istället, får se hur det känns i tån sen. Efteråt åkte 10 av oss till stan och satte oss på en nattklubbs uteservering. Träffade även på en del sommarjobbare där från förra året som också ska komma tillbaka i år. Jag drack endast vatten eftersom jag kände att jag inte ville lägga massa pengar på alkohol och det är inte heller det bästa för kroppen så jag stod gärna över. Cyklade hemåt vid 01.40, somnade nog vid 03.00 och vaknade jätte pigg vid 09.30. Har precis ätit frukost och ska börja göra mig i ordning för en promenad/joggingtur.

Slutade 13.30 idag och åkte till fysioterapin direkt efteråt. Där jag fick jag göra liggande övningar, speciellt inriktade på ryggen och sedan fick jag massage på axlar och rygg. Jätte skönt. Psykologen var ledig så det blev inget där idag så när jag var klar på fysioterapin cyklade jag till en stor sportaffär där de alltid har billiga priser på märkeskläder. Gick nog runt där i över 1 timme innan jag hade kollat klart på allt och prövat massa plagg, köpte tillslut en träningströja, korta (knäkorta) träningstights, shorts och ett mobilarmband man har mobilen i när man tränar.

 

Skönt med en ledig dag på torsdag, jobbar på klämdagen men det blir nog en lugn dag. Ikväll innan jag går och lägger mig ska jag försöka göra några avslappningsövningar och se om jag lyckas blir mer avspänd i kroppen.

Fick en intressant idé igår medan jag läste boken Ett sötare blod, fick för mig att det skulle vara kul att testa mitt blodsocker efter vissa måltider för att se hur kroppen reagerar för alla människor reagerar ju olika. Idén kändes så intressant att jag gick till apoteket efter jobbet och köpte en blodsockermätare. Mätte blodsockret direkt när jag kom hem, testet visade 5 mmol/l och ca 1,5 timme efter att jag ätit visade det 5,8 mmol/l, perfekta värden. Tänkte testa igen på fredag efter att jag ätit en hel del socker, vill se vad det har för påverkan på min kropp.

 

Tog en joggingtur idag också, tillsammans med min vanliga promenad. Joggade nära 4 km och sitter nu i soffan med kramp i benen, kunde knappt gå ner för trappan när jag skulle släppa ut katten. Stretchade lite när jag kom hem men funderar på att stretcha lite till efter att jag ätit.

 

Tidigare idag åkte jag till ett stort köpcentrum i närheten och köpte ett till par träningstights, även lite saker till katterna och ett nytt diskställ då det jag hade sjöng på sista versen.

 

Tjejen som kommer från samma område jag flyttade ifrån och som bodde granne med mig här har äntligen flyttat, tillbaka till staden vi kommer ifrån. Känns så befriande, en stor lättnad. Behöver aldrig mer oroa mig för vem jag ska störa på henne med.

 

På tv11 21.00 (alltså alldeles strax!) börjar filmen "Bodyguard", tänkte ta och kolla på den och sedan kanske lägga mig i sägen och läsa tills jag somnar.