tystlidande

Jag har haft mardrömmar flera nätter nu, den värsta av dom var när jag drömde att jag var inne i badrummet här hemma när någon plötsligt försökte ta sig in. Jag vaknade precis när jag skulle skrika och jag kände hur skriket var i halsen. Jag kunde i alla fall gå upp direkt när väckarklockan ringde i morse utan att känna att jag behövde somna om en kvart för att orka ta mig upp. Skönt!

 

Har lagat linssoppa att ha till matlåda imorgon och en hel del portioner ska frysas in. Soppan blev riktigt god kan jag säga, passar perfekt med en klick gräddfil eller naturell yoghurt. Jag hade i: gullök, röda linser, riven morot, passerade tomater, vatten, vitlök, potatistärningar, grönsaksbuljong och massa kryddor. Med kryddorna gick jag bara på känsla och smakade av. Jag använde en stavmixer när soppan kallnat lite för att göra soppan slätare.

 

Imorgon ska jag träna efter att jag är klar med tvätten, har tid i tvättstugan 18.00 och det bör inte ta så lång tid. Är nog senast på gymmet 20.00. Tycker inte om att träna direkt efter jobbet eftersom det är så himla mycket folk då men samtidigt är det smidigast egentligen för man blir så lat när man kommer hem. Jag har dock väldigt svårt för att köa och känna att träningen inte flyter på.

 

 

Ett 3 månaders gymkort med gym+pass är nu köpt. När jag ställde mig på vågen i morse kände jag att jag inte hade något annat val trots att ekonomin är ganska kärv just denna månad (många födelsedagar, räkningar som endast kommer 1 gång/år ska betalas i mars osv.). Men det är skönt att komma igång, det var på tiden om man säger så! Tränade efter att jag varit i stan och hämtat linser, köpt handsfree till min telefon och ett säkert hänglås till cykeln. Jag sprang i lugn takt 25 min, rodde 10 min och körde en maskin för benen. Tänkte att jag inte ska börja för hårt eftersom jag då ofta får ont i knäna och sen tröttnar, jag måste lära mig att göra saker mer lagom.

 

Det går bra med sockeravvänjningen, jag har inget sug alls efter socker. Nästa vecka ska vi fortsätta med utmaningen men i helgen tar vi "paus" eftersom två av oss får besök, men vi ska ju ändå tänka på att inte få i oss så mycket socker. Nästa vecka blir det ännu striktare, nu får vi t.ex. äta yoghurt (dock inte t.ex. sylt) men nästa vecka kanske det inte blir tillåtet att få i sig någon form av socker.

 

 

Jag har haft en jättebra helg, träffade mitt syskonbarn som är 2 veckor gammal för första gången och konstigt nog känns det som hon funnits i mitt liv hela tiden. Direkt efter att jag blivit hämtad vid tåget åkte vi och köpte pizza som vi åt hemma, två timmar senare gick vi till mitt syskons granne som hade lagat massor med libanesisk mat och umgicks med henne och en vän till henne. Resten av tiden tog vi det lungt hemma hos mitt syskon med dennes partner (som varit en nära vän till mig i över 10 år) och deras två barn. Jag hjälpte föräldrarna med den minsta så de fick vila lite och så städade jag i köket så de slipper tänka på det. Det var en jätte härlig helg och jag fick massor av energi, var dock väldigt trött igår på tåget hem, satt och blunda nästan hela vägen men jag somnade aldrig (har svårt att sova på tåg, flyg, i bilar osv.). Träffade förresten också en gammal gemensam vän jag och mitt syskon har, träffade henne snabbt på min födelsedagsfest men innan det var det flera år sen vi träffades.

 

Jag började min sockerfria vecka idag, fast det blir nog inte en hel vecka för jag kom på att jag får besök i helgen och då kanske jag inte helt kommer kunna undvika socker, men jag kommer absolut se till att det inte blir mycket socker. Sånna här veckor ska det bli fler av! I morgon tänkte jag eventuellt träna på gymmet, vill komma igång nu!

I morgon går tåget vid 10 och på söndag kommer jag hem vid 19, känner redan nu att helgen kommer gå alldeles för snabbt och sedan är det fem arbetsdagar till tills man får ledigt igen. Måste peppa mig själv! Får inte tänka sådär för då blir allt så jobbigt... har gymmet att se fram emot på tisdag och på måndag kör jag igång med sockerförbudet, ska bli skönt att äntligen ta tag i de dåliga vanorna som kommit tillbaka. Min motivation kommer hållas uppe av att jag ska vara gudmor på ett dop som antagligen blir av i maj och då vill jag ha en frisk tränad kropp som jag är nöjd med, utmaningen är alltid att sedan hålla det och inte "tjocka upp sig" igen. När jag tränade som mest för ett tag sedan vägde jag 54,9 kg och kände mig stark och frisk, nu väger jag nog 58-59 kg och den vikten trivs jag aldrig med, jag är kort och fettet fördelar sig illa vid den vikten. Det är så skönt att jag har en på jobbet som jag pratar träning och kost med nu, blir så sjukt peppad av våra samtal.

På tisdag ska jag ta tag i att köpa ett gymkort! Herregud vad jag fläskat på mig och blivit lat men nu har jag en på jobbet som börjat på min avdelning som peppar mig så vi ska träna tillsammans. Jag och en annan kollega ska också vara helt sockerfria i 1 vecka från och med måndag, blir intressant att se hur det går.

 

Jag har fått domen som föll mot mitt ex i januari och läst den, han hotade två poliser och ringde någon och sa att denna person skulle komma och döda poliserna. Utan tvekan måste han ju gå på droger. Jag vet inte om det är rätt eller fel av mig att ta reda på domar och liknande, borde jag släppa det och skita i vad han gör? I normala fall, när man lämnar någon utan att behöva skaffa skyddad identitet, så tycker jag det skulle vara fel men i min situation vet jag inte. På ett sätt gör jag det för att kunna lämna ytterligare uppgifter om honom till skatteverket om jag får avslag på min ansökan men jag kan inte bara skylla på det, det är bara en liten del av det. Det är ganska skönt att få bekräftat att han är upptagen med att hota poliser och har ett kaotiskt liv, hur många tankar tror ni han lägger på mig då? Nada. Men snart måste han helt ut ur mitt liv, han ska inte få existera i mitt medvetande längre...

 

 

I går kom alla papper från transportstyrelsen! Efter att jag hämtat ut paketet och varit hos Anders träffade jag min kollega som ska till sydamerika i 3 månader för att handla massa gott och sedan gå hem till henne och gå igenom alla papper. Vi köpte bl.a. bröd, ost, oliver, aioli, choklad, cola och pizza från pizzeria, hur gott som helst! Det var många papper att gå igenom och läsa, det fanns med domar från tingsrätten och hovrätten där trafikbrottet var en del av åtalet men "känsliga uppgifter" i domarna har maskerats så man t.ex. inte kan se uppgifter om andra personer än mitt ex och hot och detaljer är övertäckta. På alla papper står de dock målnummer som jag kan använda för att få ut domarna. Nu i januari föll en dom i tingsrätten mot honom som jag ska be om att få skickad till mig.

 

Det är sjukt hur många gånger han åkt fast för att ha kört för fort och ibland är det så mycket som 70-80 km/h över tillåten hastighet. Polisen har vid ett tillfälle skrivit till transportstyrelsen att mitt ex bör fråntas körkortet då han inte är en lämplig förare av ett fordon, men de verkar inte bry sig. Visst, han har blivit av med det då och då några månader, men alltid fått tillbaka det. Hur kan han anses som lämplig i trafiken? Han är en trafikfara! Vid ett tillfälle har polisen stoppat honom och nämnt att han kan råka köra på ett barn och undrat hur det skulle kännas för honom då, varav mitt ex svarar att hon hoppas köra på ******** (och så säger han något som man inte får se).

 

Ja vad ska man säga... förstår inte vad han har haft i mitt liv att göra, jag var värd så mycket bättre än det där.

Vad kul det var att titta på matchen! Flera som spelar i laget har jobbat på mitt jobb och några har jag träffat på fester eller andra sammankomster så det var roligt att se hur otroligt duktiga de är. De spelar på elitnivå och tränar 6 (!) dagar/veckan och lägger ner flera timmar varje dag på träningen, det är imponerande.

 

Efter att ha sett alla dessa vältränade tjejer och deras passion för sporten känner jag verkligen att jag vill komma igång med min träning igen, vet dock inte om jag kommer kunna löpa lika ofta som förut eftersom jag har problem med ett knä men det finns massa andra träningsformer man kan syssla med. Blir kanske ett gymkort nästa månad?

 

Känner mig inte alls peppad för att jobba i morgon, hade gärna haft en dag till ledigt. Kom dock precis på att jag ska träffa Anders på tisdag så då känns det lite lättare, något att se fram emot. Ska sätta mig och skriva ner några saker som jag vill ta upp med honom så jag inte glömmer när jag är klar vid datorn.

Kom hem strax efter 1 i natt så det blev inte så sent i går, vi gick när vi hade som roligast och vi hade en toppenkväll! Först var vi hemma hos kollegans vän från 19 till kanske 23 sedan gick vi till krogen. Vi var runt 25 personer på festen och alla var jättetrevliga och roliga att prata med. I natt har jag dock sovit helt kasst så jag är jättetrött men jag kan ändå inte somna om så jag håller på att tvätta eftersom jag aldrig gjorde det i går, när jag är klar tänkte jag cykla till mataffären och klockan 16 ska jag på en match med en hel del folk från festen i går.

 

 

Jag ringde precis polisen. Har hört höga röster från våningen under, en man och en kvinna och när det började dunka började jag undra vad som egentligen hände så jag stängde av pumpen till akvariet som lät högt då jag sitter precis brevid och öppnat ventilen helt för att det skulle bli fart på vattnet. Jag hörde efter bara 30 sekunder hur en man skrek "hora" eller något liknande och en kvinna grät, han skrek sedan något längre sen hörde jag dunkar och en kvinna som skrek. Hon skrek sådär högt och ilande som jag gjorde när jag blev misshandlad och var livrädd, ett skrik man inte kan ta miste på. Det blev bara värre och värre, fler dunkar och fler skrik. Jag hörde två kvinnoskrik, kan ha varit tre och de alla lät likadant. Bestämde mig för att ringa polisen. Jag kanske var feg och borde gått ner? Jag kanske borde gå ner nu och se om jag kan prata med kvinnan och fråga vad som hänt? Men tyvärr är jag alldeles för rädd, mina egna minnen gör sig påminda och jag har suttit med hjärtklappning och skakat. Det är som att jag är tillbaka i förhållandet jag levde i, det är som om att det händer mig. Jag vågade inte säga till polisen vem jag var, det är också p.g.a. rädslan, jag vet inte vem den där mannen är och vad händer om han får reda på att jag ringde? Tänk om han är lika störd som mitt ex? Jag vet nästan att polisen inte kommer komma, jag känner det på mig. Jag har inte sett dom hittills i alla fall och när jag inte ville säga vem jag är så blev hon i telefonen riktigt otrevlig utan att tänka på vad orsaken kunde vara till att jag inte ville säga det. Jag vill inte riskera att få problem, jag är så "skadad" från mitt tidigare liv att jag inte vill riskera att vara rädd igen. Få en galning efter mig som kanske hakat upp sig på att jag ringde.

 

Då och då kommer det fortfarande ljud från lägenheten under, men det är mer som att någon går hårt, men jag hör inga röster. Två gånger har det låtit som att någon bankar på dörren hos grannen. Förhoppningsvis polisen men jag tvekar. Jag är orolig, vad var det som hände egentligen? Min tvättid började 12.00 men jag vågar inte gå ner, tänk om jag stöter på mannen och han har kniv? Eller att han är förbannad och försöker ge sig på mig? Jag vet inte vem den där mannen är men jag hörde hans ilska, även fast jag inte kunde se honom förstod jag att hans ögon blivit svarta precis som mitt ex ögon när han blev sådär arg de gånger jag trodde han skulle döda mig. Jag kommer aldrig tveka att ringa polisen, jag önskar att fler hade gjort det när jag blev misshandlad men jag hoppas jag en dag blir modigare och förbannad istället för rädd.

Vaknade vid 09.45 och kollade ut genom fönstret och såg massa snöflingor falla mot marken, "men det ska ju bli vår snart" tänkte jag. Snöandet har dock nästan helt slutat och eftersom det är blött på marken har det mesta smält bort. Har nu ansökt om ledigt vecka 28-30 i sommar och jag tror denna sommar kan bli en bra sommar, jag ser fram emot den mer än jag normalt brukar i alla fall. Jag har länge inte tyckt speciellt bra om sommaren, vintern är min årstid.

 

I kväll ska jag på min kollegas avskedsfest, innan jag ska dit tänkte jag ta tag i att tvätta och städa hela lägenheten. Akvariet är precis rengjort och nytt vatten har hällts i. Nästa helg åker jag bort lördag-söndag och jag har fler små resor inplanerade de närmsta månaderna, det är dags att ge sig ut i livet igen helt enkelt.

Cykeln är köpt! Det blev dock ingen Monark, bestämde mig för att köpa en Trek C720 deluxe årsmodell 2013 som var nedsatt med 700 kronor istället. Tyckte bättre om modellen på ramen och korgen som kommer med cykeln, läste även att just denna modell ska vara bra/hålla hög kvalité och två på jobbet har denna cykel och båda är jätte nöjda och har aldrig haft problem med sina cyklar. Det väger tungt. Cykeln har 7 växlar, riktigt bekväm sadel och speciella handtag som är väldigt sköna att hålla i. Jag har gratis service på cykeln 1 gång/år i 10 år och om cykeln blir snodd inom 1 år så står Trek för självrisken. I går ringde jag till försäkringsbolaget för att ordna så hemförsäkringen verkligen täcker stöld (oturs/drulleföräkring), min gamla cykel är ganska ful och inte alls speciellt intressant att sno eftersom man inte skulle få många slantar för den men med den nya är det lite annorlunda.

 

Cykeln fanns bara i grafitgrå så det fick bli den färgen, på bilden nedan ser ni exakt hur cykeln ser ut. Sjukt bekväm att cykla på, man bara glider fram! Har tagit en ganska lång tur med den redan eftersom jag fick cykla till veterinären för att köpa ett speciellt foder till min katt. När jag stod i kassan och skulle betala kom veterinären jag träffade sist (han är även grundare) och han kände igen mig och började prata med mig om min katt och hur bra värdet hade gått ner, det gjorde mig faktiskt förvånad eftersom de flesta inte kommer ihåg en.

 

Veterinären ringde för 40 minuter sedan och gav mig det bästa beskedet jag kunde få! Levervärdet har gått ner med 100 enheter vilket visar på att levern återhämtar sig jättebra. Jag är så lycklig, det går inte ens att beskriva. Mina katter betyder allt för mig och i går tänkte jag "bara proverna är bra så ska jag inte oroa mig över något, bara njuta av hur bra livet är" och det är just vad jag tänker göra. Just nu, i denna stund, är livet helt underbart.

Kära måndag, varför är jag så trött när jag haft det så lungt och skönt i helgen och haft massor av tid att vila? Arbetsdagen flöt dock på i extremt bekväm fart så det har varit en bra dag på så sätt.

 

Efter jobbet cyklade jag till stan med en kollega och vi satte oss på en restaurang och åt. Det var en sån dag i dag då jag hade lust för det. På lördag har hon avskedsfest för hon åker till Sydamerika i hela 3 månader!

 

Veterinären har inte ringt än, jag har inte ringt dit och frågat heller. Jag kan känna att jag inte orkar veta egentligen, jag vill leva i ovissheten, men ändå inte. Jag slutar 14.45 i morgon så jag ringer veterinären när jag kommer hem, vill nog inte höra provsvaren när jag är på jobbet.

 

Igår bara några minuter efter att jag skrev inlägget så föddes mitt andra syskonbarn. Barnet har fått ett namn som jag föreslog att deras första barn skulle heta i mellannamn och för ett tag sedan berättade föräldrarna att de ville att jag skulle bli gudmor. Det är en stor ära måste jag säga. Jag har fått se många bilder på barnet och jag verkligen smälter, längtar efter att få träffa och mysa med den nya familjemedlemmen.

 

 

Ni vet ju hur mycket jag skrivit om min tro på att det finns någon mening med saker som sker, att många händelser i livet hänger ihop och verkar ske av en anledning eller vill säga oss något. För exakt 7 månader sen hade vi de sista timmarna med vår fina hund som dog natten till 10 juli, det var ett syskon till mig som tog hand om hunden den sista halvan av hans liv och de hade ett väldigt fint band, en speciell relation till varandra. Vi var på mitt syskons landställe när han dog, den plats han älskade mest. Just nu i skrivandets stund är det bara några minuter kvar till mitt syskon som hade hunden blir förälder för andra gången och det är otroligt att mitt syskonbarn föds just den här dagen, 7 månader efter hundens bortgång. Det hade kunnat skett i går, dagen innan det, i morgon eller i övermorgon men det sker just nu, timmarna innan vår hund för 7 månader sen somnade in.

I fredags efter veterinären kände jag att jag inte ville vara själv och frågade då M som skjutsade mig om hon ville komma till mig eller om vi skulle hitta på något men hon sa att hon inte kunde men att vi kan träffas nästa helg. Just i sådana tillfällen känner jag mig så ensam och sårbar, jag behövde verkligen någon som kunde stötta mig och hjälpa mig få tankarna på annat än provsvaret... och trösta mig om jag hade brytit ihop. Jag inser att jag är ensam, familj och vänner är två skilda saker, familjen ställer upp oavsett vad (om man har turen att ha en sån familj) och vänner ställer upp efter att de ställt upp för sin egna familj. För mig har det aldrig varit skillnad mellan vänner och familj, jag har haft många kompisar men få vänner just för att vänner är några jag ser som en syster eller bror och skulle göra allt för. Alla tänker inte som jag, inte när det kommer till kritan.

 

Ibland kommer funderingar på om jag kanske ska flytta närmare min gamla hemstad (men ändå tillräckligt långt bort för att kunna leva fritt) för hur länge orkar jag leva såhär? Jag kan inte sitta och skylla på alla andra, jag vet att jag är en stor del i varför jag känner mig ensam men jag tänker aldrig umgås med människor som jag inte känner något intresse för eller utbyte av bara för att man ska kunna kalla några kompisar och vara omgiven av massa människor. Jag saknar att ha riktiga nära vänner. Jag ger det ett år, sedan måste jag börja tänka om, tänka nytt.

 

 

I går fick jag en paketavi för att hämta ut paketet med alla papper från trafikverket, om jag räknat rätt så är det över 300 papper! Att man låter en sån person ha körkort är för mig en gåta, Sverige är bra på många sätt men ibland så måste man förstå att någon kommer dö för att han ska få ha sina rättigheter... vilka jag egentligen tycker är förbrukade. Han är falig, både i trafiken och i samhället. Varför ser ingen det? Han manipulerar sig fram i livet, det är väl det. Det blir intressant att se vad det står i de där papprena. Eftersom paketet hamnat i staden jag är kvarskriven i (som det alltid gör när man har kvarskrivning) så tar det tid innan jag får tag i det, men förhoppningsvis har jag det nästa vecka.

 

Snart ska jag ta mig iväg till affären och handla mat, lagret med matlådor i frysen börjar ta slut så det är dags att fylla på. Bland annat ska jag göra vegetarisk tacogratäng och vegetarisk paj men med en annorlunda botten (sojamjöl och kesella).

 

 

Nu är vi hemma från veterinären och har känt mig hur lugn som helst tills nu... jag sitter och väntar på att veterinären ska ringa och berätta hur levervärderna ser ut, om de blivit bättre eller sämre. Det regnade när vi åkte dit och snöade när vi åkte hem och jag försöker se det som ett gott tecken eftersom jag älskar snö.

Vad plågsamt det är att gå upp på morgonen när man är trött, förstår inte hur de som har det så varje morgon orkar genomlida det. Två kvällar i rad har jag nu lagt mig tidigt och vaknat sådär perfekt pigg så man kan gå upp direkt när väckarkockan ringer, så skönt!

 

När jag träffade min mormor i helgen fick jag 2000 kronor av henne. När jag kom hem och öppnade kuvertet hon givit mig och jag såg pengarna blev jag helt paff. När jag ringde henne så sa hon att jag fick pengarna för att jag har haft det jobbigt med katten och hon vet att det kostat mycket. Hon är så fin mot mig min mormor men vi har inte alltid haft en så bra relation som vi har i dag. Fram till att jag var kanske 17-18 år gick vi inte speciellt bra ihop, i vissa perioder avskydde vi nästan varandra... men sen hände något, jag vet faktiskt inte riktigt vad men plötsligt började mormor ringa mig, och vi kunde prata på ett helt annat sätt än förut. Nu pratar vi flera gånger i veckan och kan prata över 1 timme per gång. Både jag och min mormor älskar djur, även min mamma och jag är så glad att de båda har fört vidare deras inställning, tankar, känslor och respekt till djur till mig. Min mormor har så fina historier att berätta om djur och hon förstår verkligen smärtan av att förlora ett eftersom hon själv tycker att det är det värsta som hänt henne.

 

I morgon ska jag på återbesök med min katt till veterinären, jag hoppas verkligen alla prover ser bra ut. Jag jobbar till 14.00 och ska dit till 16.00 med M som skjutsar mig.

 

 

Hur kan jag vara så trött fast det börjar bli ljusare? Borde jag inte bli piggare? När jag cyklade till jobbet i dag släcktes gatuljusen - ett tecken på att våren och sommaren är påväg. Tröttheten kan dock bero på att vi börjar närma oss mars vilket många år betytt nedstämdhet och depression. Många blir nedstämda när mörkret kommer, jag blir det när ljuset kommer av någon anledning. Slutade 14.45 i dag och cyklade då förbi mataffären innan jag åkte hem och la mig i soffan och somnade med katterna, den ena vid huvudkudden och den andra tätt intill min mage. Det var riktigt mysigt.

Vad skönt det hade varit att vara hemma från jobbet hela veckan, få sova ut och bara ta det lugnt. Men livet funkar ju inte riktigt så tyvärr. I morgon slutar jag dock två timmar tidigare, i vanliga fall går jag till Anders 1 gång/vecka men vi har besämt att jag inte ska dit förens 18 februari så då går jag hem istället.

 

La ut en annons på blocket för 3 veckor sedan och fick i dag äntligen den sista boken av fyra såld. Fick över 1000 kronor för dom, böcker som bara låg och skräpade...