tystlidande

Jag är helt slut, helt utan anledning egentligen. Arbetsdagen gick sååå segt och för första gången så satt jag vissa stunder och gjorde absolut ingenting alls för jag kände mig så trött och inte orkade. Skönt att vara hemma nu men jag kan inte sitta och lata mig i soffan hela kvällen utan jag måste städa, får besök lördag till söndag och då ska det vara fint.

 

I går morse hittade jag ett grått hårstrå (REDAN?!) vid tinningen, det första gråa hårstråt på mitt huvud. I morse hittade jag 2-3 till på andra sidan och fler lär det väl bli. Bara att acceptera att man börjar bli gammal haha.

Fick resultatet på provet mailat till mig från läraren i dag så nu är jag officiellt behörig till högre studier! Provet gick lika bra som det kändes. Dax att lista ut vad jag vill utbilda mig till nu bara... känner dock inte samma brådska längre, varför kan jag inte svara på.

Vaknade klockan FYRA i morse och kunde inte somna om. Alls. Ögonen ville inte blunda, kroppen ville inte slappna av. I går tänkte jag att jag skulle lägga mig i tid för att vakna riktigt utvilad men icke... det positiva var väl att jag hann diska det sista från matlagningen i går och pyssla med lite annat innan jobbet.

 

Cyklade till stan efter jobbet för att köpa vitaminer och färsk fisk. Typiskt nog var det slut på den fisken jag ville ha men jag köpte ingredienser till en annan rätt som jag precis blivit klar med och ska frysa in i portioner. I går frostade jag av frysen så nu jäklar ska den fyllas med mat! Ska bli mycket bättre på att laga riktig vegetarsik mat än jag varit innan, quorn är bra men man tröttnar och jag vill laga allt själv från grunden med bra råvaror. Inget fabrikstillverkat. Ska försöka mig på att göra falafel någon dag och hummus tänkte jag göra i helgen.

Mina spenatpiroger (eller rättare sagt libanesiska fatayer) blev så bra att mina två tidigare misslyckanden i dag är förlåtna. I stället för att fritera så stoppade jag in dom i ugnen. Först trodde jag dessa skulle bli en total katastrof för jag tyckte fyllningen luktade konstigt, men de smakade fantastisk och degen fick en superb konsistens. Jag gjorde ytterligaren en sats efter den första eftersom de var så goda att jag nästan åt upp alla.

 

Jag använde detta recept:

Deg:
300 g vetemjöl
10 g jäst
1/2 tsk salt
1 msk strösocker
1 msk smör
1/2 dl matolja
1 ägg

 

eller: färdig filodeg

 

Fyllning:
150 g färsk spenat
(1/2 tsk summak, libanesisk krydda)
1 citron, saften av
1/2 tsk salt
1 rödlök
1 krm chilipulver
2 msk olivolja

 

Först blandade jag ihop degen i matberedare och stoppade den i kylskåp 30 min. Medan jag väntade hällde jag lite olivolja i en stekpanna och när den blivit varm hällde jag i fint hackad rödlök och hackade spenatblad. När det började se klart ut kryddade jag. Jag tog sedan ut degen ur kylskåpet, kavlade ut och tog ett glas för att få ut cirklar och la en klick fyllning i mitten, vek och klämde i kanten. In i kylskåp 30 minuter och sedan in i ugnen på 225 grader tills de blir gyllenbruna.

 

 

Hahaha herregud vilken dålig dag jag haft! Skulle vara riktigt effektiv och baka bröd, göra gryta och piroger. Hittade först inte receptet till brödet och jag trodde jag var tillräckligt bra på bakning för att gå lite på känsla men degen fick åka i soporna för det blev total katastrof. Börjar då med grytan och inviger min gjutjärnsgryta för första gången, när jag ska smaka av för att se vilka fler kryddor som behövs, ja då smakar det ENDAST järn. Går knappt att äta. Ska frysa in det för jag vägrar slänga så mycket mat och så får jag ta fram det när jag inte orkar göra matlåda till jobbet för då är det bara att äta och gilla läget. Nu är det bara pirogerna kvar, får hoppas att de i alla fall blir goda annars lägger jag mig i sängen, drar täcket över huvudet och försöker glömma den här dagen haha.

JAAAAAAAAAAA!!! Lyckan är total och äntligen efter allt kämpande har jag med 99,9 % säkerhet fullständiga gymnasiebetyg!! Betyget meddelas nästa vecka skulle jag tro men provet gick så pass bra att jag vet att jag klarat det om jag nu inte skulle ha missuppfattat alla frågor eller liknande, men den chansen är mikroskopisk.

 

Jag kom till skolan väldigt tidigt (precis som många andra) så jag satt i klassrummet och väntade ca 35 minuter innan det började. Skulle tagit bussen till skolan men i sista sekund bestämde jag mig att ta cykeln även fast det var minusgrader och den kan krångla då. Med bussen hade jag kommit fram ännu tidigare och eftersom jag var ute i så god tid skulle det inte göra något om cykeln pajja eftersom jag då hade tid på mig att promenera. Innan provet började var det pirrigt och nervöst men när jag väl sen öppnade kuvertet med provet i och började skriva så flöt det bara på under de ca 3 timmar som jag skrev. Blev inte stressad och fick hjärnsläpp en enda gång vilket var otroligt skönt att slippa! Jag kände att jag hade kontroll över situationer och min kropp och mina känslor. Prövningen jag gjorde var i ämnet Biologi 1, i den tredje delen av kursen som innefattar evolution, systematik och etologi.

 

Herregud vad jag har lovat mig själv saker nu som jag måste göra, den senaste veckan har jag gått runt och sagt högt till mig själv att jag ska göra massa saker "bara jag klarar provet". Har liksom haft det som motivation.

 

Just nu är jag så lycklig och sjukt trött. Jag tog det här provet på blodigt allvar, det var vinna eller försvinna, liv eller död. Jag kände att det här var min sista chans, jag hade aldrig orkat ett prov till, självförtroendet hade svikit helt och jag hade känt mig så misslyckad. Jag hade aldrig tagit mig upp igen. Mitt mål har sedan 2008 varit att bli klar med gymnasiet, och jag var så nära 2010 men då lämnade jag honom för att överleva och fick posttraumatiskt stressyndrom. Jag gick biologikursen augusti-december 2012, men gjorde inte sista delen som jag nu gjorde prövning på för att det blev förmycket och jag klarade inte av att plugga.

 

Jag kommer aldrig glömma den här lyckan, den här segern.

 

 

Jag är så trött på att plugga, sen 11.30 har jag pluggat ca 1-1,5 timme och sedan haft paus, pluggat 1-1,5 timme och sedan haft paus osv... och allt känns bara som en röra i huvudet. Jag vill få det här provet överstökat så jag aldrig mer behöver läsa den där boken! Vissa stunder känner jag mig värdelös och vill bara lägga mig ner och gråta, det är så svårt att få in allt jag läser, så extremt mycket fakta och detaljer.

 

M skickade sms till mig för några timmar sedan och skrev att hennes ex man som misshandlade för ca 18 år sedan och som hon har barn med är döende. "Vad skönt för henne" tänkte jag direkt, hon kommer aldrig mer behöva terroriseras av honom för han har faktiskt med nått års mellanrum sedan hon lämnade honom försökt få kontakt men han har inte varit hotfull (det är vissa omständigheter kring det som jag inte vill skriva om men som skulle förklara en del). Det är dock många år sedan han sökte upp henne rent fysiskt men i början hade hon ett helvete, jag har varit väldigt skonad från sånt. M ska åka till staden han finns, och vad jag uppfattade det som, träffa honom. Jag reagerade när hon skrev det eftersom jag känner att jag själv aldrig hade gjort det, fast det beror på i vilket syfte egentligen, hon kanske vill ha ett avslut? Säga några sista saker? Få ett förlåt? Jag vet inte...

 

På grund av resan dit kommer hon inte hit på lördag vilket jag tycker är jättetråkigt. Jag såg verkligen fram emot det och jag hade behövt det. Känns som det alltid blir såhär, men det kanske är för att jag bara "snappar åt mig" det som är negativt och fastnar på allt dåligt som händer och "glömmer bort" det positiva? Jag gick faktsikt för någon dag sedan och tänkte på att hon skulle komma och tänkte "tänk om hon avbokar träffen...det skulle vara så typiskt" och såg det nästan framför mig (sådär som man gör när fantasierna spinner i väg) och mina "katastroftankar" hade rätt. Använde mina sista pengar till att köpa sånt jag tänkte vi skulle äta och satsade verkligen på att det skulle bli mysigt och så blir det såklart såhär. Ensamhetskänslorna gör sig påminda i dessa situationer, och känslan av att alla sviker en, att jag bara har mig själv. Jag hoppas ni förstår att det här egentligen handlar om något större än att M inte kunde komma för jag har all respekt för hennes vilja och beslut, men situationen bidrog till känslor och tankar. Måste börja möblera om i huvudet, tänka och göra annorlunda, ändra på reaktioner - ja det är mycket som jag aktivt verkligen tänker börja jobba med igen tillsammans med psykologen när provet är över. Det krävs en förändring.

 

3 dagar kvar till prov. I morgon och på fredag ska jag vara hemma från jobbet för att plugga, jag hinner nästan ingenting efter jobbet och jag vill verkligen klara det här. I går fick jag filmen "The Secret" som bygger på boken med samma namn från en av cheferna, fick även en annan liknande film för en vecka sedan. Han vet att jag är intresserad av sånt så det var snällt. Vi har även fått höj- och sänkbara skrivbord på jobbet och speciella mattor man kan stå på som är skonsammare för kroppen än att stå på golvet så det är toppen för oss som får ont i ryggen av att sitta hela dagen.

 

Har halkat efter med städningen p.g.a. pluggandet så i dag tog jag äntligen tag i det efter att inte ha städat på 2 veckor, det behövdes kan jag säga så nu kan jag plugga utan att störa mig på oröran. På lördag eftermiddag kommer M hit, vi ska kolla på filmen jag fick och äta kex med ost, vindruvor, mörk choklad osv. Mums! Längtar tills provet är över och jag hoppas jag känner att det gått bra när jag går ut därifrån så jag slipper oroa mig tills jag får svaret. Provet pågår mellan 09.00 - 13.00 på lördag, håll tummarna för mig då!

I dag har pluggandet gått riktigt dåligt, läser massor men kommer ihåg - nästan ingenting. I går gick det toppen, årtal, detaljer, sammanhang, ja allt satte sig. Vet inte om det är just kapitlet eller om det är något annat som gör att ingenting funkar i dag, men jag har tagit en liten paus och sen ska jag gå igenom 150 sidor som jag läst i veckan + i går istället för att jag ska kunna det perfekt så får jag försöka ge mig på resten i morgon. Jag är rädd för att få hjärnsläpp på provet, att allt jag kan bara ska försvinna pga av nervositeten. Försöker att inte tänka på det men om det händer när jag väl sitter där kommer jag nog bryta ihop. I dag har jag känt att jag bara vill lägga mig ner och gråta och ge upp, skita i allt, men jag måste kämpa!

 

Har bokat en frisörtid 7 december, tänkte klippa en annan frisyr än den jag har nu. Inte jätte stor skillnad men jag ska jämna till håret (har bob-klipping nu men håret börjar bli för långt för den frisyren) och klippa i etapp. Har inte varit helt nöjd med bob-klippningen jag haft sen juli då jag inte tycker den passar min hårtyp, så det bli skönt att fixa till den nu.

 

Drömde om några killkompisar jag hade för 10 år sedan i natt, det var en sån där dröm som gav mig en härlig känsla inombords. Jag kände mig betydelsefull och älskad, och den vänskapen jag hade med dom är något jag verkligen saknar. Jag känner mig ofta osynlig på något sätt, jag lever ensam och har inte någon eller några som jag delar livet med... när man t.ex. har en familj som man träffar ofta delar man livet med dom, samma sak gäller med vänner, men jag har inte riktigt något av det. Jag lever ett separat liv från alla andra. Både med och utan vilja. När jag var hos psykologen PA så pratade vi om det här, och han sa en intressant sak (som egentligen är så självklart) som fick mig att börja fundera; Du säger att du vill ha nära vänner, men så fort någon kommer för nära så stöter du bort dom, hur ska du då få det du så gärna vill ha?". Jag måste komma på ett sätt att lösa det här, måste släppa in någon riktigt nära och hantera paniken med psykologen. Bli av med rädslan för att bli sviken, huggen i ryggen eller lämnad. Jag gör mig själv olycklig...

En helg som jag inte längtat till väntar, jag måste plugga som en dåre och på söndag kväll är det meningen att jag ska ha läst minst 140-150 sidor och kunna det som står. Ända sedan jag lämnade mitt ex har jag haft problem med mitt minne till följd av Posttraumatisk stress och det är det som gör mig orolig, vissa dagar har jag läst utan att komma ihåg något. Jag fick med mig en övning från psykologen (PA) som jag dock tror kan hjälpa, använde mig av den igår och och i dag kommer jag ihåg det jag läste bättre än jag gjort innan.

 

Jag längtar verkligen inte till den dagen jag får brevet från skatteverket som säger att jag måste ansöka om kvarskrivning igen eftersom 3 år nu har gått. Ända sedan förra veckan får jag lite ångest varje gång jag ska öppna min post (all post ser likadan ut för att de kommer i likadana kuvert så jag kan inte se vem det är från). Jag hoppas att jag inte får brevet på en fredag, då blir hela helgen förstörd och man sitter hemma ensam med alla tankar och känslor.

 

Blev så lycklig när jag såg att de klätt in ett stort träd utanför mig med lampor som lyser upp så otroligt vackert. Vintern är underbar!

 

Första gången jag träffade nya/tillfälliga psykologen i dag och åh vad jag tycker om honom! Han är precis vad jag behöver just nu och det var så skönt att äntligen efter 3 månader (egentligen kan man säga 4 månader om man inte räknar med den enda gången jag träffade psykologen i augusti efter sommaruppehållet) få "köra igång" igen. Han väckte känslor inom mig så snabbt och på ett sätt som ingen annan gjort tidigare... tänk att jag har gått hos min vanliga psykolog (PM) i över 2 år och gråtit 2 gånger, men det tog kanske 20 minuter med honom (PA) så kände jag hur tårarna rann ner för kinden. Förstår nästan inte hur han lyckades. Det kändes skönt även fast jag i vanliga fall brukar tycka det är jätte jobbigt att gråta framför andra, jag vet ju att jag känner mig ledsen inombords men håller det inne för att jag tycker det är jobbigt att känna det. Jag var där i 1,5 timme och gjorde en EMDR övning i slutet.

 

PA berättade att PM är sjukskriven för utbrändhet och ska börja arbetsträna nästa vecka fram tills årsskiftet (dock utan att ta emot patienter). Känns bra att äntligen få veta vad det var som egentligen hände.

 

Nu - dax att plugga!

Det var riktigt mysigt att gå upp 05.45 och gå hemifrån 06.50 när det var mörkt ute. Älskar (oftast) vinterns mörker. Efter som jag cyklar till jobbet, vilket tar ca 4-5 minuter, så hinner jag inte se så många olika människor som jag gjorde i dag. Tycker alltid att morgonrusch är en speciell "upplevelse", man ser så många olika människor påväg till jobbet eller skolan och det kan vara lite roligt att kolla på alla.

 

Var hos tandläkaren 30 minuter, tog bilder, blev undersökt och tog bort tandsten. Det var faktiskt inget fel på tanden jag trodde, men en lagning på en annan tand har gått sönder/börjat lossna och det är ett litet hål där så jag ska laga den tanden 13 december. En tand som jag haft lite problem med kommer jag troligtvis få rotfylla i framtiden (eller rättare sagt när problemet blir väre), låter dyrt och obehagligt.

 

Har lagat mat och måste nu sätta i gång och plugga. Ingen vila här inte!

I går när jag stod och borstade tänderna kände jag hur det ilade till i någon tand bak i munnen på höger sida varje gång jag borstade där, det ilade till så kraftigt att det nästan gjorde ont. Gapar då och försöker titta i spegeln om jag ser något konstigt och märker att tanden längst in ser konstig ut på en kant, och efter lite tittande och kännande kommer jag fram till att jag lyckats bita av en liten bit av tanden. När jag tänker efter måste det varit i fredags när jag åt hårda godisar (turkisk peppar) och tänkte "oj det här hårda kan inte vara bra för tänderna". Jag kände att det ilade konstigt redan innan jag upptäckte det i går men brydde mig inte speciellt mycket, en tand på den sidan brukar ila till så jag trodde det var den som krånglade.

 

Har tid hos tandläkaren i morgon 07.40, ser framför mig hur bankkontot kommer tömmas på pengar, men det är väl tur att jag har pengar där som jag kan ta ifrån...

 

Ska börja plugga nu samtidigt som jag ska hinna duscha och göra lunchlåda innan sängdax. Måste upp tidigt i morgon så jag måste försöka ligga i sängen senast 21.15 och somna runt 21.45, så det är inte så många timmar jag har på mig att plugga. Men jag ska göra mitt bästa!

Vaknade vid 12 i dag, behövde den vilan... vaknade först vid 8 men somnade om för jag kände mig så utmattad. Jag var inte jätte trött, men jag kände i kroppen att jag behövde mer sömn.

 

För 4 månader sedan 12.20, satt jag i bilen hem från djursjukhuset och hade sagt hej då till min hund för sista gången. Har tänt ett ljus på byrån för honom. Nedan på bilden är korset jag skrev om måndags, till höger ser man en del av ugglan jag köpte för 2 veckor sedan och till vänster syns lite av fotot på hunden som jag har på byrån. När fotot togs var det vinter, vi hade gått på en lång promenad och lekt med snöbollar och innan vi skulle in tog jag ett foto på honom med mobilen. Som alltid när man tog fram en kamera/mobil och riktade mot honom stod han blixtstilla tills jag var klar, och bilden blev helt perfekt.

 

För en lite stund hoppade min äldsta katt upp på spisen och satte tassen på en kokhet spisplatta och brände höger framtass stackaren, hon haltar och sätter gärna inte ner tassen men jag har kollat under och jag ser inget konstigt så jag hoppas att hon snabbt blir bra. Mina katter brukar inte hoppa upp på diskbänken men den äldsta kan göra det ibland när hon är hungrig och eftersom det stod massa saker på diskbänken hoppade hon upp på spisen. Jag såg inte att hon var på väg upp men jag hörde att hon hoppade upp och sedan snabbt ner igen och då förstod jag att hon måste bränt sig.

 

 

Om 2 veckor, den 23 november, är prövningen jag anmält mig till i ämnet biologi. Klarar jag provet har jag fullständigt gymnasiebetyg och det finns inget annat alternativ än att jag ska få ett besked att provet gick bra och att jag är redo för högre studier. I 2 veckor ska jag ge allt jag har och gå in för att plugga, jag måste bara göra det, det här är min chans att få göra den sista delen av biologikursen som saknas. Jag är så sjukt nära målet men ändå så långt bort. Jag måste ha en målbild, se den framför mig och hela tiden påminna mig om varför jag vill det här.

 

När jag cyklade hem från jobbet var himlen så häftig, går inte att förklara men månen lös på ett väldigt speciellt sätt och en strimla moln framför var starkt upplyst, då och då kom ett mörkt molntäcke och täckte så att man endast kunde ana månen där bakom för att sedan lysa starkt och klart igen. Kollade knappt på vägen när jag cyklade, blev helt förtrollad. Tänkte på min hund, finns han där i himlen bland molnen?

 

M har dragit ihop några från jobbet för att fira mig i morgon, vi ska träffas på ett café och äta/fika. Uppskattar verkligen det M gör, det betyder mycket. Jag vet inte riktigt vilka som kommer så det blir lite spännande.

Fastnade framför stickningen i går och somnade inte förens halv 1, tappade maskor och fick dra bort en ganska bra bit och göra om och de gjorde mig så irriterad att jag vägrade sluta innan jag tagit igen det jag dragit bort för att fixa till det. Och jag som bara tänkte sticka några minuter efter att jag var klar med städningen...

 

Konferensen i dag var toppen, vi kollade på en film/föreläsning med Kjell Enhager. Den mannen är helt fantastisk! Skulle vilja se honom live. Kolla på klippet nedan så förstår ni varför. Vi fick en present i form av en jättefin filt av cheferna innan vi åkte hem, har liknande filtar hemma som jag älskar så den kommer användas flitigt.

 

 

 

 

Kom hem efter jobbet och kände direkt att jag behövde röja undan lite, alldeles för många saker stod i hallen och det kändes trångt och stökigt. Eftersom det kommer några hit och ska rensa ventilationen i morgon så känns det extra viktigt att inte massa saker står framme och att det är städat, så jag bestämde mig för att cykla till Myrorna och lämna två kassar som bara stod i vägen med bl.a. kastruller (teflon), böcker osv. Det är så svårt att "gömma" saker när man bor litet så det är lika bra att åka i väg med det direkt. Cyklade som en galning för att det skulle gå snabbt så jag var helt svettig när jag kom hem.

 

Fick äntligen ett mail från mottagningen där jag går och får hjälp för traumatiska minnen där en man skrev att han skulle bli min stödkontakt tills ordinarie är tillbaka. Jag tror jag vet vem det är jag ska träffa, han brukar alltid hälsa på mig när jag sitter och väntar på att få komma in till psykologen och han verkar väldigt trevlig. Kan dock känna att det är lite jobbigt att börja prata med någon jag inte känner, blir lite blyg och generad, kanske speciellt för att han är man? Men han var faktiskt den jag hoppades på att få för han är den enda där, förutom min psykolog, som jag får en "bra känsla" för. Sånt är viktigt.

 

I morgon ska jag på konferens med jobbet, förhoppningsvis blir det kul och givande. Klockan är mycket och jag måste hinna städa klart och sedan försöka gå och lägga mig i lagom tid. Får se hur det går med det.

Tiden gick så snabbt i går, åkte till stan och fick med mig en hel del fint hem, bland annat en prydnad i form av ett kors med en ljushållare framför som jag ställt brevid ett fotografi av min hund som gått bort och ett hjärta (vet inte vad det kallas men är gjort av torra vita "kvistar") med lite detaljer på som jag ställt på tavelhyllan i sovrummet brevid en ängel jag har där. Köpte även flera fina garner och stickpinnar så att jag ska kunna börja sticka hemma, fick lära mig grunderna i helgen av ett syskon och fick verkligen blodad tand, det finns ju så mycket fint man kan göra! Just nu håller jag på att göra en mörkgrå halsduk eftersom jag inte har någon ordentlig vinterhalsduk och nu kan jag ju verkligen få den precis som jag vill.

 

På kvällen gjorde jag i ordning ett fotbad och använde produkterna jag köpt tidigare under dagen. Har använt fotbadet 3 dagar i rad nu, älskar det verkligen! Till middag åt jag pizza och de goda kakorna från Subway som jag köpte med mig hem.

 

Tänkte ta och göra tacogratäng nu och frysa ner i portioner så jag har till lunchlåda till jobbet, "lagret" börjar ta slut i frysen så det är dags att börja fylla på igen. För första gången ska jag använda gjutjärnspannan också. Teflonpannorna som jag använt innan ska till myrorna!

 

 

Sitter i soffan, kollar på Efter tio på tv4 och äter en god frukost. Ska till stan om ett tag och kolla lite i affärer och köpa med mig lite gott hem. Det är strålande sol ute vilket är riktigt härligt.

 

I går kväll packade jag upp alla fina presenter jag fått, bland annat en stekpanna och en gryta med glaslock - båda i gjutjärn från Skeppshult, köksmaskin, smörgåsgrill, olika produkter från Body Shop, fotbad osv. Riktigt fina presenter var det verkligen.

Åkte 9.45 i fredags med en ryggsäck på ryggen och var hemma vid 19.30 i dag med en stor resväska full av presenter. Min helg har varit toppen, bättre än jag någonsin vågat hoppats på. För första gången har jag kunnat vara i staden jag flyttade ifrån utan att vara livrädd, jag kände mig stark och jag hade bestämt mig för att hans existens inte skulle få ta bort glädjen från mig. Istället för rädsla kände jag styrka. Jag ville njuta och få med mig härliga minnen och det var precis det jag fick.