tystlidande

Har skrivit på ett skolarbete hela dagen, tog en paus under eftermiddagen och gick och handlade. Skickade precis in den till läraren så den här delen av kursen är nu avklarad, nu är det 2/3 kvar. Imorgon börjar jag läsa på den nya delen som handlar om celler, genetik, genteknik osv, har alltid tyckt det är otroligt intressant så den här delen blir roligare att plugga in än den andra.

 

Är ledig måndag och tisdag vilket är jätte skönt. Inte lika trevligt för plånboken men sånt får man ta. Imorgon ska jag plugga och ringa massa samtal, på tisdag ska jag till psykologen och på föreläsning i skolan efter det.

 

Har faktiskt också en bild på mitt hår efter frisörbesöket jag tänkte visa er innan jag stänger av datorn för dagen;

 

 

 

Det blev en utekväll igår i alla fall. Fast jag kom hem vid 12 så det blev inte så sent. Min dag började med ett besök hos frisören 13.30, klippte av lite mer än 1 dm av håret, känns jätte skönt men lite ovant. Älskar den frisören jag går till, man kan alltid lita på att de aldrig klipper för mycket eller något man inte vill ha, jag har varit hos många frisörer där jag sagt: jag vill bara klippa topparna (och visat 2-3 cm med fingrarna), men kommit därifrån med mycket kortare hår och någon konstig uppklippning när jag sagt att jag endast velat ha etappklippt fram. En gång tunnade en frisör ut mitt hår så mycket att det såg tunt och risigt ut när jag egentligen har tjockt hår och bra kvalite på det. Frisören jag går till nu berömmer mig alltid för mitt hår och jag litar till 100% att de aldrig skulle klippa mer än jag vill. Syrianer kan sin grej när det gäller hår, kommer aldrig gå till någon annan.

 

Träffade min vän J på det vanliga cafet vi alltid går till och fikade, satt där några timmar och gick sedan runt lite i stan och funderade ut vad vi hade lust för att göra, jag började bli hungrig så vi gick till burger king åt innan vi tillslut bestämde oss för att gå till ett uteställe/nattklubb/bar vi varit på flera gånger förut iallafall, trots att vi hade tänkt strunta i det när tjejen som skulle följa med oss inte kunde. Vi kom dit tidigt, var inte alls mycket folk men vi satt där och pratade och efter ett tag började det strömma in människor. Av en slump träffade vi på Js syster som var med ett gäng och vi gick med dom till ett annat ställe innan jag tog bussen hem, hade ingen lust att vara ute hela natten, men kul blev det! Det var ett väldigt drag i Js syster och hennes vänner.

 

För ovanlighetens skull har jag två bilder från gårdagen; den första från cafet och den andra från nattklubben. Nu har ni sett mina ben i alla fall haha

 

 

Vilken kväll alltså... pratade i telefon med en säkting och "tände till". Har varit en del sånt på sistonde, antar att känslorna inte går att hålla tillbaka längre. Och jag tar inte vad som helst. Längre. Jag behövde gråta det är en sak som är säker, känner mig som en ny människa...eller något.

 

Håller på att laga kantarellsås med klyftpotatis, blev försenad middag pga samtalet. Var tänkt att jag, J och en annan skulle gå ut imorgon, men det blev ändrade planer så det blir bara jag och J som hittar på något (men vi ska inte ut, vi tappade lusten), den andra personen hade glömt och har andra planer. Kan bli besviken på människor som lovar saker och sedan glömmer eller inte håller det som lovats. Tur att jag har J i alla fall, i dag när vi pratade i telefon tänkte jag "vad skulle jag göra utan denna underbara människa?".

 

J och mina katter är allt jag behöver för att vara lycklig. Alltid när jag gråter kommer mina katter och lägger sig tätt intill mig, när jag blir arg (om jag tex pratar i telefon med någon) så kommer katterna och kollar oroligt på mig och de beter sig som att de försöker lugna ner mig, svårt att förklara exakt vad de gör men de gör alltid samma sak vid sådana situationer. Ja, vad skulle jag göra utan dom?

 

Har ont i hjärtat och det släpper inte, som det annars brukar göra. Obehagligt faktiskt. Har tusen saker jag ska göra och jag vill bara ligga i sängen och ta det lungt, även fast jag egentligen inte har tid för det så är det exakt det jag ska göra. Man måste lyssna på sin kropp, och min kropp behöver vila. Har läst lite på boken "mamma försökte" och ska fortsätta med det, men först ska jag nog kolla på "par i terapi" på svt play.

 

Känns som hela jag är en vandrande smärta just nu, ont i ryggen, verkar ha sträckt höger ben på något sätt (låret och så går upp mot rumpan) och så har jag ont i hjärtat. Fattas bara att jag bryter något snart också.

Har haft jätte ont i ryggen idag, ska det aldrig gå över? Får kanske gå i väg från jobbet en stund i morgon och gå till sjukgymnast.

 

Vad snabbt mörkret börjar komma nu, tycker det är jätte mysigt, Vaknade klockan 06.00 och då var det kolsvart ute, och nu är klockan 19 och det har verkligen börjat mörkna. Ska laga mat snart och äta framför tvn med tända ljus.

 

Är ledig imorgon, hur skönt som helst, att lönen kommer in på kontot 00.00 i natt gör saken inte sämre heller. Får min sommarbonus denna månad också vilket gör att man blir extra glad när man kollar på kontot. Har nu lyckats spata ihop så jag klarar mig (och lever bra) i 3 månader ifall jag blir arbetslös eller liknande, känns jätte skönt och jag kan andas ut.

 

Det enda jag gjort idag är princip att städa och tvätta, kollat en del på tv mellan varven. Om någon timme är det dags för sängen... det är min söndag det.

 

Jag använder ju två mobiltelefoner, en av de använder jag som "hemtelefon" med ett kontantkort från telenor som man laddar på med 150 kronor varje månad och får 3000 fria minuter i 30 dagar att ringa för till alla operatörer och fasta nätet och man betalar 99 öre i startavgift för varje samtal. Även fast jag ringer mycket från den så lyckas jag aldrig förbruka dessa 150 kronor, max 30-40 kronor och eftersom den prisplanen går ut efter 30 dagar måste jag ladda på igen med 150 kronor och summan på kortet blir bara större och större eftersom det är så billigt att ringa. Jag har länge velat skänka pengar till WWF men har inte kunnat bli medlem pga min skyddade identitet, men i morse fick jag en jätte bra ide! Kom på att man kan skänka pengar dit via mobiltelefonen och gick in på deras hemsida och såg att man kan bli "sms-fadder" och betala 100 kronor i månaden från mobilen. Perfekt! Nu slipper pengarna på kontantkortet läggas på hög + att jag kan lägga pengarna som blir över på något som jag tycker är jätte viktigt. Win-win situation.

 

Här är en länk till deras hemsida om du också vill skänka pengar via sms:

 

 

För Tigerfadder - skicka ett SMS med ordet TIGER till nr 72900  (100 kr/mån)
För Orangutangfadder - skicka ett SMS med ordet BORNEO till nr 72900  (100 kr/mån)
För Isbjörnsfadder - skicka ett SMS med ordet KLIMAT till nr 72900  (100 kr/mån)
För SMS-fadder - skicka ett SMS med ordet PANDA till nr 72900  (30 kr/mån)

 

 

 

Var och fikade med min vän J idag och även en annan från rehabiliteringen, väldigt trevligt. Jag var dock inte så hungrig, mådde nästan illa så det blev bara sallad för mig och skippade efterrätten. Kände mig inte så bra på morgonen heller, vet inte vad det var. Vi bestämde att vi ska ut nästa eller nästnästa helg, har inte haft lust att gå ut på länge men nu känner jag för det, är även några andra som också ska med. Det är kul att sitta och kolla lite på folk och känna "stämningen"

 

Är så skönt att jag kommer börja gå ner i tid på jobbet nu (eventuellt från och med nästa vecka) = mer fritid. Mår inte bra av att jobba-äta-plugga-sova. Det som känns sådär är ju att när man jobbar får man mindre pengar, men man kan inte göra allt för pengar... jag har inte mått bra av jobbstressen (gör någon det egentligen?). Kollade på en jätte bra föreläsning på youtube igår (med Roland Paulsen) om det här med att jobba, det är dålig kvalite på videon men innehållet är intressant så den som är intresserad av att kolla/lyssna så har ni en länk här: http://www.youtube.com/watch?v=kq-9fwVM6q4, verkligen värd att kolla på, man får sig en tankeställare...

 

Hittade en sida där man kan läsa om "den traumatiska krisen", vad som händer i kroppen osv. Tyckte det var ganska intressant.

 

Gå in här för att läsa: (BOJ är brottsofferjourernas riksförbund)

 

 

 

Jag har på sistonde verkligen känt att det är svårt att skriva om honom genom att skriva; han, honom, mitt ex, min dåvarande pojkvän osv... det kan bli lite snurrigt och konstigt. Så därför har jag bestämt att hädan efter kalla honom "Adam". Så när jag skriver "Adam" så vet ni att jag menar mannen som jag älskade av hela mitt hjärta och som samtidigt var den som höll på att släcka mitt liv.

 

Hade ont i ryggen i torsdags när jag gick hem från jobbet och har inte känt speciellt mycket av det efter det, men idag på jobbet kom smärtan tillbaka, fy tusan vad ont det har gjort. Gick till apoteket för att få lite råd och köpte inflammationsdämpande tabletter så jag hoppas det hjälper lite, annars får jag gå till läkare.

 

Skönt med fredag imorgon trots att det bara blir två arbetsdagar för mig denna vecka, jag behöver få vara hemma, vila, och göra sånt som jag mår bra av. Arbetsmiljön på jobbet är inte på topp just nu vilket är väldigt psykiskt påfrestande, många är arga på cheferna för de har "hittat på" massa konstiga regler och imorgon är det fackmöte osv så man får se vart det leder. När man inte blir uppskattad för hur mycket man kämpar så tappar man lusten... tack och lov för mina underbara kollegor i alla fall, idag frågade några om jag ville ta en fika med dom någon helg inom en snar framtid (samma personer som jag åt middag med hemma hos en av dom), väldigt trevligt. Jag har faktiskt också nästan helt bestämt mig för att berätta för dom min riktiga histora om varför jag är här, en av dom (min handledare) vet ju redan, men det skulle på något sätt kännas bättre om jag fick berätta för de andra två också, slippa ljuga och samtidigt kunna komma dom närmare. De är helt underbara och jag litar till 100% på att de inte skulle föra det jag berättar vidare.

 

Jag tänkte på det jag skrev igår, att jag och killkompisen var "ihop" ett tag, enligt honom. Det kanske låter konstigt så jag vill förklara det för jag vet inte om det framgick igår? Min killkompis var väldigt populär och många tjejer var intresserade av honom, skulle nog säga att vissa var besatta av honom... men i alla fall så var han ju van vid att få vem han ville och när jag inte ville ha honom på det sättet blev han frustrerad, arg. Han försökte få mig att tro att jag tyckte om honom, liksom som en typ av hjärntvättning. "Jag vet att du tycker om mig", sa han hela tiden. Kommer aldrig glömma när han sa "jag vet att jag hela ditt liv kommer ha makten över dig, vilken kille du än träffar och gifter dig med VET jag att jag kommer kunna ta dig i från honom på några sekunder för du tycker om mig så mycket, jag är din första kärlek". Förstår ni hur sjukt det var, vaddå första kärlek när jag aldrig ens älskat människan! När jag skrattade åt det han sa (för det lät helt patetiskt) eller blev arg så sa han alltid "du reagerar bara så för att det är sant, jag vet nog". Vad jag än sa eller gjorde så tolkade han det som att jag var omåttligt förälskad i honom. Åhh ännu när jag tänker på det kommer ilskan fram, blir arg på både mig själv och honom. Jag önskar att jag hade stått upp för mig själv i den åldern, inte varit så osäker och kunnat ge mig själv den kärlek och uppmärksamhet jag hela tiden sökte efter. Så alltså, enligt honom var vi ihop, när han märkte att jag inte betedde mig som han ville tröttna han och ångrade sig angående ett förhållande.

 

Ni måste tänka "men hallå var det inte bara att vända på klackarna att gå?", men det ligger mycket djupare än att "bara gå", om ni hade varit i mina skor hade ni förstått att det inte var så lätt. Jag var deprimerad, tror även jag hade en del ångest om jag inte minns fel och jag kände mig utanför och ville så gärna vara en del av en gemenskap. Han blev en central del när många andra relationer blev väldigt gungiga men tillslut såg jag den onda personen bakom masken och visste att den här killen kunde ställa till problem för mig och mitt motto var väl "håll vännerna nära men fienden ännu närmre". När man är ung täker man annorlunda än när man blir äldre, saker som var viktiga då är inte viktiga nu...

 

Är hemma idag också, var en konstig natt och jag kände på något sätt ångest under hela natten och vaknade flera gånger, behövde få vara hemma och bara ta det lugnt idag efter pluggstressen och samtalet hos psykologen igår. Har kollat på programmet "par i terapi" på svtplay.se, det är 6 par som går till en jätte duktig terapeut och får hjälp med sin relation, rekommenderas verkligen att kolla på.

 

Här är en länk till programmet: http://www.svt.se/par-i-terapi/

 

 

Är ledsen, vill gråta för det gör så ont. Jag vet inte ens varför, jag vet inte varför det gör ont. Är jag besviken för hur det gick på provet? Kan det verkligen göra så ont? Är så besviken över mig själv, har lagt ner mycket tid på att plugga inför det här provet och när jag väl satt där blev jag jätte stressad och fick hjärnsläpp, jag hade även pluggat på saker som jag absolut tänkte var viktiga att kunna, så jag la ner mycket tid på den biten men frågorna var på biten jag inte hade lika mycket koll på. Stressen som bara ökade när jag satt där vid bänken var hemsk, det var inte såndär vanlig "nervös-stressad", utan det var samma typ av stress som jag levde med under flera år. Den liksom högg mig inifrån. Jag vet inte varför den kom, varför det blev en sån kraftig reaktion på stressen, jag var på väg att ge upp och gå därifrån för det nästan blev olidligt. Jag känner hur stressen har påverkat kroppen fysiskt och det är obehagligt, känner mig nästan sjuk.. vill sätta mig i ett hörn och dra upp knäna mot hakan och bara sitta där i flera timmar.

 

Men det är nog inte det som gör så ont i själen. Stressen. Den står nog mer för utmattningen men det är svårt att veta när det är två så kraftiga känslor som kommer samtidigt... var hos psykologen idag och hon lyckades trycka på rätt knapp, komma in på rätt ämne, ett ämne jag hade glömt, och kanske aldrig tidigare förstått hur starkt det präglat mig. Samma mönster återkommer i mitt liv och pusselbitarna faller ihop. Innan jag träffade han så hade jag en killkompis, vi var väldigt bra vänner och tyckte mycket om varandra, men han tyckte om mig på ett annat sätt än jag tyckte om honom. Den här killen hade haft en svår uppväxt och blivit misshandlad av sin pappa precis som mitt ex, och han, precis som mitt ex, tyckte om mig på ett annat sätt än jag tyckte om honom. Jag såg mitt ex som en vän i början och var inte alls intresserad av ett förhållande med honom, men mitt ex var förälskad i mig. Jag ville bara hjälpa honom, på ett sätt som någon aldrig hjälp mig. Jag ville "rädda" honom, ta hand om honom. Ställa upp. Jag trodde att jag kunde få honom ur det kriminella och jag såg hans rop på hjälp (men som jag nu inte vet om det verkligen fanns). När han kom ut ur fängelset förväntade han sig ett förhållande, och jag visste det, men jag kände inte de där rätta känslorna, han var min vän... men jag kunde bara inte svika honom, efter alla brev och telefonsamtal, så jag blev ihop med någon som jag inte älskade.  Min tidigare killkompis blev jag i princip aldrig ihop med, varför jag skriver "i princip" är för att vi enligt , honom under en kort period var ihop och jag var så svag att jag inte vågade säga sanningen, jag ville inte svika honom för jag visste hur det kändes och så ville jag inte få någon annan att känna. Jag gav upp en bit av mig själv, ljög och spelade med. Kan tillägga att jag var väldigt ung vid det här tillfället, vilket man kanske förstår. Den här killkompisen var inte snäll mot mig, och jag skäms över att skriva det här, men han slog mig. Precis som mitt ex gjorde. Han slog inte alls på samma sätt som mitt ex men jag gick alltid runt med blåmärken på armarna. Han hotade mig ofta "gör du inte si eller så för mig kommer jag sprida rykten om dig, att du är en hora och har legat med den och den, och de vet att alla tror mer på mig än dig". Det började inte såhär, det växte fram med tiden och han fick mig att tro att jag inte kunde klara mig utan honom, att jag måste ha honom i mitt liv. Jag borde sagt "men sprid ryckten då, vem fan bryr sig, viktigaste är att jag vet att jag inte är någon hora", men i den åldern brydde man sig mycket om vad andra tyckte, och jag hade väldigt dålig självkänsla. Jag var jätte rädd för honom till slut, inte för att jag trodde han skulle döda mig, utan för att han alltid hotade mig och var riktigt elak.

 

Dessa två killar som har betytt så mycket för mig, skadade mig. De bröt ner mig till minsta lila organsim man kan tänka sig. Och jag undrar varför jag tror alla är onda, varför jag är rädd för att människor ska vilja skada mig på olika sätt. Här har jag svaret, i den här texten. Jag vet att någon av alla som läser den här texten kommer tänka "åhh typisk, så här slutar det alltid, en dum tjej som är med dåliga killar och inte fattar det, inte konstigt hon blir misshandlad". Men man måste se längre än näsan räcker, läsa mellan raderna. Det finns ingen speciell kategori misshandlade kvinnor tillhör, kvinnomisshandel finns inom ALLA samhällsklasser. Olika öden med liknande utgång. Jag har förträngt vad killkompisen gjorde mot mig, velat glömma det obehagliga men nu kom det upp i samtalet med psykologen och det gör ont inombords...när man inser hur man låtit sig bli behandlad inte bara en gång utan TVÅ. Hur de kunde få mig att känna mig värdelös, ful, äcklig, motbjudande, korkad. De var intresserad av mig, men ändå hamnade jag ändå trampad under deras skosulor. Hur kunde de få ett så starkt övertag när jag borde haft det? Det kommer aldrig hända igen, aldrig. Aldrig igen ska jag ge en bit av mig själv pga dåligt samvete, offra mig för att jag tycker synd om en person. De var parasiter som försökte döda mig långsamt inifrån. 

 

Vet inte om jag lyckats få fram det jag ville med texten, kanske bara blev massa osammanhängande meningar?

 

I morgon någongång innan 20.00 borde jag vara klar med provet som slukat de sista 4 dagarna. Provet börjar 17.30 så håll tummarna för mig då. Är helt trött på pluggandet, samma text hela tiden och massa ord man försöker trycka in i det redan fullproppade huvudet, vill ha den här delen överstökad nu. Imorgon träffar jag psykologen 15.30 och är väl där till16.30 så sen har jag 1 timme tills jag ska befinna mig i skolan. Tar en fika då eller något.

 

Skickade precis ett mail till min gamla gymnasieskola för tat få kursinnehåll till två lokala kurser så jag kan räkna in de i betyget. Om de går att ordna så är jag efter den här kursen klar med mina gymnasiebetyg, då har jag "tagit studenten"! Otroligt. Den misslyckade tjejen tar sig uppåt. Får se vart studierna tar mig, jag har ingen som helst aning just nu.

 

Har spenderat morgonen med att fixa mina ögonbryn, de har sett ut som "hej-kom-och-hjälp-mig" ett tag så nu var det dags att ta tag i dom! Blir så besviken på mig själv över en sån sak, pratade med psykologen om det för några veckor sen... jag och han var alltid välklädda och jag la ner mycket tid på utseendet, gick aldrig ut "hur som helst" utan gick ofta i högklackat, håret perfekt fixat och kläderna satt precis som dom skulle. Nu för tiden känner jag mig ofta slaskig och saknar att känna mig så som jag gjorde förut. Psykologen frågade mig: men vad är det som hindrar dig att fixa dig så nu? och jag sa "men det är ju inte samma sak när jag är så ensam, jag gör inte speciellt mycket förutom att jobba och det är inte direkt så att man klär upp sig och gör sig väl i ordning för att handla mjölk på ICA". Jag vill när det gäller vissa saker ha tillbaka det där livet, jag var någon som jag sagt förut, jag blev sedd och uppmärksammad (men inte överdrivet mycket, det är bara jobbigt! Jag är inte ute efter att stå i centrum). De som såg mig var vänskapskretsen vi hade, och ibland han när han var på det humöret. I vissa tillfällen, i missären, kände jag mig ändå bra, och jag älskade den känslan.

 

Utseende är inte allt, men vi lever i ett utseendefixerat samhälle och jag har alltid tyckt om att sminka mig, klä upp mig när tillfällen ges och att även i vardagen ha kläder jag känner mig fin i. Nu känns det som att jag endast köper "bas plagg", en svart tröja hit, ett vitt linne dit... det har aldrig innan varit min typ av klädstil, jag har tyckt om en viss typ av kläder men köper aldrig sådana längre... kanske för det känns som ändå ingen bryr sig, ingen ser eftersom jag inte har så många tillfällen att ha på mig kläderna på. På jobbet har jar arbetskläder och använder alltså inte mina vanliga och det känns så tråkigt ibland, när jag ser mig i spegeln ser jag alltid likadan ut. Det här låter så himla töntigt när jag tänker på det, hallå det finns värre saker! Men ändå känns det som en del av mig är borttappad, en del av vem jag är, eller hur jag vill uttrycka mig...uppfattas.

 

Den här månaden ska jag försöka lova mig själv att köpa nya kläder, sådana som jag verkligen tycker om, blir oftast så att pengarna går till massa annat och massa "måste ha" kommer före. Den här månaden t.ex. behöver jag några saker till nya datorn och där kommer det dra iväg ganska rejält, som Microsoft office-paketet jag behöver till skolan som bara den kostar 890 kronor. Ett måste är också att gå till frisören, blir nog nästa helg.

 

Nej nu är det dags för plugg!

 

Njöt av varenda sekund av ledigheten igår, även fast jag pluggade var det skönt att slippa stressen på jobbet. Skrev klart ett arbete igår så nu har jag endast ett arbete kvar på den här delen vi håller på med, men den ska jag göra efter provet. Kommer vara ledig måndag och tisdag också och de närmsta dagarna kommer bara bestå av massa plugg.

 

Igår hade jag lite "spa" här hemma, la in inpackning i håret och satt med det i 2 timmar, färgade ögonbrynen och noppade dom, målade om tånaglarna och fixade naglarna med "nagel klistermärken/nail sticker". Kände att jag förtjänade lite uppfräschning. Har börjat tappa mer hår än vanligt på sistonde, vet inte om det är pga stress eller om det bara är en sådan period. Funderar på att klippa av runt 15 cm av håret snart, behöver något nytt och mitt hår växer ändå snabbt om jag skulle tycka att det blir fult... men det är ändå lite läskigt. Det är bara det att det är så jobbigt att ha utsläppt hår på jobbet, är i vägen hela tiden och det är svårare att sätta upp håret på ett bra sätt (har annars alltid utsläppt) när man har långt enligt mig + att håret blir väldigt slitet av toffsarna. Långt slitet hår är ingen bra kombination. Luggen som jag klippte i början av håret har snart helt växt ut, var för jobbigt att fixa den så den fick återgå till sitt normala tillstånd.

 

Nu är det dags att börja plugga första passet, sedan paus.

 

Pausen blev inte speciellt lång, förklaringen till det är att min dator gick sönder igår när jag höll på att skriva ett arbete till skolan som läraren hade sagt var bra att lämna in innan provet på tisdag, så jag hade planerat att skriva klart det igår kväll så jag "låg i fas" med min planering. Att den gick sönder var mitt fel, fast den sjöng ändå på sista versen så det var bara en tidsfråga. Det som hände var att jag på något sätt råkade vrida sönder skärmen, blev irriterad på att bilden frös helt när jag höll på att skriva och skulle ta i lite för att försöka fixa det och då sa det "krasssh" och skärmen sprack tvärs över. Hela skärmen blev vit/svart mönstrad förutom en liten del i högra hörnet. Fick halvt panik, höll ju på att skriva så allt försvann och jag hade inte hunnit föra över pengar från sparkontot till mitt vanliga konto så jag hade pengar till att köpa en ny så jag sprang runt här hemma som en yr höna för att försöka komma på någon bra lösning. Lyckades överföra pengar genom telefon och letade upp koden till telefonbanken så jag kunde ringa från jobbet för att hålla koll på om pengarna kommit fram (var inte helt säker på att det var kontot med bankomatkort pengarna sattes in på).

 

Åkte till affären direkt efter jobbet med buss, fick hjälp av några på jobbet att kolla ut en bra dator men väl i affären stod jag och velade, tänkte på hur mycket pengar det var och om jag kanske skulle ångra köpet, men jag har absolut ingen tid till att kolla på någon dator imorgon, då måste jag lägga ner min tid på att skriva och plugga, har till och med tagit ledigt imorgon från jobbet för att hinna med allt och då kan jag inte åka till affärer! Så jag köpte datorn och ångrar mig inte en sekund. Nu kan jag andas ut och lägga all min tid på skolan. Det blev en ASUS och hittills är jag helnöjd med den, är bättre än vad jag förväntat mig.

 

Vägen hem blev låg och krånglig från affären, har aldrig varit där innan så jag kände mig helt vilsen, men huvudsaken är väl att jag kom hem. Så skönt att vara ledig imorgon, hade så ont i ryggen idag och har mått illa sen efter lunch och nu är jag jätte trött, ska bli skönt att gå och lägga sig!

 

Jobbade igår och idag har jag uträttat ärenden på stan och sedan pluggat hela dagen. Min dator kommer när som helst totalstrejka så jag måste köpa en ny. För att skriva nu tex måste jag trycka in skärmen och hålla den så hela tiden vilket är jobbigt för handen/armen, annars fryser bilden och blir totalt vit. Tills jag köpt en ny dator, vilket blir absolut senast om 3 veckor, tar jag en paus.

 

Vi hörs.

 

Fick fel post, IGEN! Detta är fan katastrof. Denna gången handlar det till och med om känsliga uppgifter, jag kan se kvinnans personnummer, kontonummer och man förstår vart hon befinner sig. På kort tid har skatteverket gjort fel två gånger och blandat ihop mig med någon annan. Jag blir så jävla arg på att systemet inte fungerar! Och när jag ringde skatteverket och berättade om misstaget borde de bli ännu striktare med sina rutiner. Detta får bara inte hända tycker jag. Har skickat mail till en annan myndighet om det som skett eftersom skatteverket ändå inte vidtog åtgärder första gången och jag blir väldigt orolig.

 

Hade jag kunnat hade jag sett till att få min post på något annat sätt än via skatteverket, jag hatar att vara beroende av andra.

 

La mig för sent och var alldeles för trött på jobbet. Det är hemskt att vara så trött. Pratas om att det blir jobb på lördag men det kan ändras så man får se, för pengarnas skull hoppas jag på att det blir jobb, för psykets skull hoppas jag att det inte blir det. Måste ju få vila lite mellan jobbet och pluggandet och jobbar jag på lördag måste jag hets plugga lördag kväll och hela söndagen. Ingen vila här inte.

 

Fick brev från banken idag, det var inte mitt fel att PIN-koden spärrades, de kunde inte scanna in min namnteckning av någon anledning, och därför spärrades koden eftersom man enligt lag måste kunna styrka kundens identitet. Nu får jag i alla fall en ny på tisdag.

 

Kom hem 20.30, hade jätte roligt på lektionen. Vi fick jobba i grupp och jag jobbade med 2 andra tjejer som var lätta att prata med så det blev inte sådär stelt som det kan bli. Köpte hamburgare på vägen och åt direkt när jag kom hem. Var hos psykologen 15.30 men gick tidigare än jag brukar då hon kände sig dålig så jag cyklade till ett cafe och köpte mjukglass och pluggade, jag kände mig klar inför lektionen innan det var dax att gå dit så jag gick lite i affärer också och gjorde några fynd.

 

Fick svar på mailet till kuratorn jag skickade igår, blev faktiskt rörd av en sak hon skrev. Kan inget annat än älska henne. Nu måste jag varva ner och sedan göra i ordning mig inför natten.

 

Blev så otroligt glad när jag kollade i mobilen på jobbet och såg att jag fått mail från kuratorn som hjälpte mig bort från han! Hon har varit föräldrarledig så vi har inte haft kontakt på över 1 år. Jag skrev ju till henne för några veckor sen och hon skrev att hon blev jätte glad över att se mitt mail hennes första dag efter all ledighet. Skrev precis tillbaka och skickade även med lite bilder, berättade hur jag har det, hur livet har utvecklas och vad jag har för mig osv. Saknar henne verkligen jätte mycket.

 

Imorgon börjar jag 08.00, vi har återgått till vanliga tider på jobbet så hädan efter börjar jag 08.00 och slutar 17.00. Dock slutar jag 15.00 eftersom jag ska till psykologen och efteråt ska jag sätta mig på ett cafe och plugga tills lektionen börjar 18.00. Det blir en lååång dag imorgon.

 

 

Äntligen klart! Skickade in uppgiften för ungefär en timme sedan så den tog mig heeela helgen. Utöver pluggandet hann bara göra de viktigaste sakerna som att handla, städa och tvätta. Har precis gjort matlåda som blev ris med tikka masala och quorn bitar. Ska duscha strax och göra mig i ordning för läggdags och läsa lite inför tisdagen innan jag somnar.

 

Skulle logga in på min internetbank tidigare och tror ni inte jag råkar spärra PIN-koden! Jag blir trött på mig själv, det kommer inte vara det lättaste att få en ny, som med allt annat jag gör så är det aldrig lätt... fast det gick faktiskt väldigt smidigt att gå med i a-kassan måste jag säga, fick brev förra veckan om att jag är medlem from 1 augusti och jag behövde inte ens skriva ut vilket företag jag jobbade för. Tackar och bockar för enkelheten.

 

Tog mig ut i skogen idag istället för imorgon så jag har det gjort och kunde börja skriva, skrev "fältstudie" i mitt förra inlägg, men det var lite fel benämning. Har suttit och skrivit från ca 18.00 till nu, men små pauser emellan. Är jag klar? Absolut inte. Fast den nu den sista spurten så föll många bitar på plats tack och lov. Höll på att bli galen för jag inte visste hur jag skulle formulera mig, jag skrev, radera, skrev, radera, skrev, radera osv osv. Förhoppningsvis lyckas jag bli klar imorgon och kan börja läsa ett annat kapitel för jag har inte så lång tid på mig så det här måste gå som på räls nu...

 

 

För ett år sen hade jag inte ens ett jobb, var sjukskriven och väntade på arbetsrehabilitering men idag har jag ett jobb och pluggar. Önskade att jag skulle träffa någon att umgås med, få vänner, och idag har jag min vän J som jag är närmast med och andra personer runt mig jag också skulle kalla vänner. Jag fick allt det där som jag önskade. Ge aldrig upp är allt jag har att säga om det.

 

På tal om plugg, fan vad jag måste plugga idag. Började läsa direkt när jag vaknade vid 08.40 och ska läsa om samma stycke igen när jag skrivit klart här. Måste sen till stan för att skaffa material till en fältstudie jag ska göra imorgon. När jag kommer hem är det ännu mer läsning. Ibland vill jag ge upp, men nej! Även fast jag ligger efter pga krångel måste jag bara lägga i en högre växel så kommer jag ikapp, det här är bara början av kursen så det är ingen jätte katastrof att ligga lite efter. Har prov tisdagen den 18 september (såg jag nu när jag kollade i min almanacka, trodde det var 11 september!) så jag har tid på mig. Fick inloggningsuppgifterna igår så nu har jag tillgång till kursmaterialet, äntligen!