Ett starkt möte med betydelsefull person
I går vad jag så trött när jag kom hem att jag la mig raklång i soffan och sedan kommer jag knappt ihåg hur jag kom till sängen. Blev inget lördagsjobb den här helgen vilket gjorde att man verkligen nu kände tröttheten man inte haft tid att känna de senaste veckorna.
I dag åkte jag och M till en fd kollega som flyttat ut på landet, hon fyller 30 år i dag och hennes pojkvän hade ordnat en överraskningsfest för henne. På festen fick jag träffa hennes pappa, som jag och hon för ett tag sen kom fram till hade varit min rektor på gymnasiet. Vilket otroligt starkt möte det blev och jag känner att det betydde jätte mycket för mig att träffa honom igen, han har varit en person som lett mig rätt på den krokiga vägen... Direkt när jag klev ur bilen sa han "Hej *mitt namn*" och jag skrattade och sa "jag undrade om du skulle komma ihåg mig". Han sa att han absolut kommer ihåg mig och då skämtade jag och sa att det säkert var för att jag var så jobbig i skolan då sa han "nej, du var jobbig men också väldigt härlig". Vi pratade om tiden när jag gick i skolan, minnen, vad som hänt i mitt liv (dock endast få ord om situationen med mitt ex), vad som hänt i hans liv osv. Han har flyttat hit till staden jag bor i februari 2010 och jag flyttade hit i augusti 2010, visste inte alls om att han bor här nu och det är ganska häftigt att våra vägar möts igen. Vi kom dit vid 14 och blev hemskjutsade av min gamla rektor, klev innanför dörren runt 21.20. Det har varit en heldag där och det var skönt att få nya intryck och träffa nya människor, det har varit lite väl mycket jobb på sistonde. Vi åt tårta, grillade och sedan blev det chips på kvällen. Jag lovade mig själv att hålla mig borta från onyttigheter men eftersom det var fördelsedagsfest så åt jag lite av det "dåliga", är det födelsedagsfest tycker jag inte att man kan avstå helt det är nästan otrevligt.
Rektorns dotter (min kollega) har flyttat till ett jätte fint ställe, kände hur jag verkligen någon dag vill bo på landet/närmre naturen. De bor nu i ett stort hus (dock behöver mycket renoveras) med stor tomt/mark och en lada där de i framtiden ska ha hästar. Sitter nu och kollar lite på hus bara för skojs skull för att se vad som finns och vad man får för pengarna, kan vara en bra morot för att stå ut på jobbet när det känns jobbigt! Har man ett mål, något att kämpa för, blir allt lite enklare.
Besviken
Har inte haft en bra dag i dag utan en av de sämsta på ett tag... fick veta att jag inte får plugga på dagtid, för chefen/cheferna. Gissa om jag känner mig ledsen och besviken. Det som hänt är att det brist i kommunikationen mellan 3 personer som gör att jag blivit lovad något som chefen inte gillade, han hade sagt något i stil med "antingen jobbar man eller så pluggar man". Den chefen som "ligger bakom" detta vet hur viktigt det är för mig att plugga, men den fegisen skickar någon annan för att ge mig besked om att jag får välja distans eller hoppa av kursen.Han gör alltid så, han vågar aldrig stå för vad han säger och så går han efter och ler mot en som om att han inte gjort något. Den kursen jag läser finns inte som distans och jag har svårt att plugga när det inte finns någon som förklarar och går igenom saker så där rök min dröm om slutbetyg i december. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Det värsta är också att jag skrivit på ett anställningskontrakt där jag fått höra en sak som nu inte stämmer, jag sa att det är jätte viktigt för mig att få plugga någon kurs även i vår samtidigt som jag jobbar och jag skulle kunna reagera starkare utåt om det inte var för att han som lovat mig saker (men inte veta om chefens specialregler) och som jag haft kontakten med när det gäller det här (han är personalansvarig) kommer få all skit. Jag kan bara inte göra så mot honom. När han berättade för mig vad chefen sagt såg jag hur han fick tårar i ögonen och han sa att han skämdes, tyckte så synd om honom.
Kände hur mitt lyckorus som jag ändå måste säga att jag haft på jobbet på två sekunder byttes ut mot den vanliga ångesten. Känner mig fast, lurad, utnyttjad.
Har haft sådan träningsverk sedan jag sprang, kan knappt röra mig! När jag skulle sätta mig på toaletten i morse gick det knappt för det gjorde så ont i låren haha. Jobbade 8-18 i dag och börjar 7 i morgon, har ett möte med skolan 15.00 och får se vad vi kan hitta för lösning till mig när det gäller studier. Fick veta att jag blir moster för andra gången till en till liten tjej i dag i alla fall...
Festligt på jobbet
Det var KAs sista dag i dag. När jag kom till jobbet efter att jag varit i skolan stog en stor godisskol på avdelningen som KA bjöd på och på eftermiddagsrasten bjöd hon på glass med maränger, kola och chokladsås, strössel och morotskaka. Hon har jobbat där i 4 år och som avskedspresent från oss alla fick hon ett jätte fint silverarmband från Pandora med "charms" som man trär på och kan byta ut, skulle själv vilja ha ett sånt armband måste jag säga men de är dyra. Här är deras hemsida; http://www.pandora.net/sv-se/
Slutade 18.00, har ätit så mycket onyttigt i dag att jag bestämt att jag inte får röra något onyttigt fram till nästa fredag. Inget vitt bröd eller något annat som inte är bra för kroppen ska få slinka ner. Tänkte jogga på fredag och söndag om jag inte jobbar på lördag vilket jag hoppas att jag inte gör, det är osäkert hur det blir med det men jag håller tummarna.
Rört på fläsket
Blev så trött på allt sittande på jobbet och soffliggande hemma att jag tog mig ut på en joggingtur som slutade på 8,22 km. Tänkte att "jag springer tills jag blir trött" och det var där vid 8 km trots att jag inte sprungit på 5 veckor och innan oftast legat på 5 km/pass. Känns jätte bra nu efteråt.
Började 7 i morse och slutade 17.30, vaknade 04.30 av någon konstig dröm och kunde inte somna om men jag somnade i alla fall vid 22.30 så 6 timmars sömn blev det. I morgon har jag lektion från 8-10, ska köpa med mig en god smörgås från Subway innan jag åker till jobbet så slipper jag släpa på en lunchlåda.
För mycket stressande
I går kväll när jag låg i sängen och skulle sova började mitt hjärta slå sådär konstigt som det gjorde på jobbet förra veckan men den här gången slog det ännu hårdare och jätte snabbt under några sekunder. Blev faktiskt rädd och flera minuter efter att det kändes konstigt kring hjärtat, som om att ett nytt "anfall" var på väg. Kändes även som att höger sida av ansiktet domnade av lite, speciellt vid munnen och kinden. Jag är helt säker på att det där beror på stress eftersom det kommer just nu under en hektisk period. Den här veckan jobbar jag övertid varje dag och även på lördag eller söndag... ska i alla fall försöka att verkligen ta det lugnt hemma och inte stressa upp mig för saker jag inte hinner göra. Jag har också börjat gå och lägga mig alldeles för sent så jag får aldrig sova speciellt många timmar, i morse var det värst, när jag kom till jobbet såg man till och med i ansiktet att jag var trött och det gör man aldrig på det sättet i vanliga fall. Problem med magen har också kommit på köpet.
Börjar 7 och jobbar troligtvis till 18 i morgon. Ska ta och duscha nu, göra i ordning matlådan, diska och sedan försöka plugga lite.
Äntligen vila
Det blev så att jag cyklade till två mataffärer och cyklade hem emellan för att lämna maten jag köpte i första affären. Det tog sin lilla tid men det var skönt att få röra sig lite. Cyklade först till en mataffär jag få gånger varit inne i men som jag verkligen tycker om, den är mysig på något sätt. Det är dock ganska dyrt att handla där men de har en jätte god plock sallad som jag köpte för att ha till matlåda hela veckan (fyller ut salladen hemma så det blir mer), så slipper jag hålla på att värma maten och hålla på också. På den andra mattafärren köpte jag hem annat som jag behöver och även ingredienser till en vegetarisk lasagn som jag gjort och fryst in i 6 portioner. Tänkte att jag skulle passa på att laga mat nu när jag hade lust så har jag mat till andra dagar det behövs.
Nu är jag i alla fall klar med alla måsten och ska ta det lugnt nu tills det är dags att sova. Ytterligare en 6 dagars arbetsvecka väntar antagligen med övertid några dagar också.
En person som känner sig hotad, är mer hotad...
Vaknade klockan 9, förvånansvärt utvilad, av att väckarklockan ringde. Jag låg kvar i sängen 15 min innan jag gick till tvättastugan med tvätten. Väntar nu på att torktumlaren ska bli klar och sedan ska jag till mataffären, måste bara komma på någon god maträtt jag kan laga till veckan.
För att återkomma till det jag skrev om i går, avskedsfesten, så var det som sagt väldigt trevligt, men när jag såg alla människor där i min ålder, hörde om deras liv och såg hur den här familjen jag var hemma hos levde så började jag tänka... mitt liv är så mycket annorlundare än deras. Min tonårstid var jätte jobbig och ibland hemsk, och jag satt där och undrade varför jag alltid dragits till fel människor, som om jag tyckte att jag inte var värd bättre? Tänk om jag hade haft vänner som dom när jag var yngre, känt gemenskap med den typen av personer, då hade mitt liv varit ett helt annat. Jag har bidragit till varför jag varit med om det jag har, det kan jag inte skylla på någon annan, men jag undrar varför jag låtit det bli såhär? När jag jämför mitt liv med deras, är jag som från en annan planet. Jag önskar att jag hade haft ett sånt där "enkelt" liv, där det mesta flyter på och det värsta man varit med om är att ens snälla pojkvän gjort slut. Gårdagen fick med verkligen att känna att jag är påväg mot rätt håll, jag kan inte få saker i mitt liv ogjort, men jag kan se till att framtiden blir helt annorlunda. Jag måste göra mig ännu friare ur mitt ex grepp om mitt liv, även fast jag inte pratat med eller träffat honom på 3 år så är han "med" i mina beslut på ett sätt fortfarande.
För några dagar sedan gick jag faktiskt och tänkte på en sak, om man är rädd för en person som hotar en och drar sig undan och låter personens hot inkräkta ens liv så är det farligare än när man är stark, går med huvudet högt och gör det man vill. Det här stämde inte för 3 år sedan, men nu ligger det något i de är orden... vad som fick mig att tänka på det här är vissa saker hans ex sa till mig när vi pratade i telefon förut och vissa saker jag vet om hur han funkar. En person som känner sig hotad, är mer hotad. Tänk er själva in i ett scenario där ni är förbannade på två personer som står framför er, den ena ser rädd och osäker ut och den andra stark och bestämd, vem är mest trolig att ni "attackerar"? Jo den rädda och orsäkra... man kan ju nästan själv känna sig hotad av någon som ser väldigt säker och stark ut. Som utstrålar den energin. Därför ska jag verkligen jobba på att förändra min inställning och syn på mig själv, jag vill se mig själv som stark, och tänka att han aldrig någonsin kommer komma åt mig. Han ska aldrig våga komma i närheten av mig igen. Varför jag kan skriva det här nu är för att det har gått några år och saker har förändrats, saker i mitt liv och jag har övertygad om att det också gäller hans liv.
Avskedsfest
Det gick bra att jobba i dag och några kollegor övertalade mig till och med att gå på en avskedsfest efter jobbet som jag blivit bjuden på. Jag hade inte tänkt att gå eftersom jag tänkte att jag skulle vara alldeles för trött men de fick med mig med sina argument om varför jag skulle hänga med och vi hade det faktiskt riktigt trevligt. En tjej på jobbet har sin sista dag på onsdag då hon ska flytta till staden jag flyttade ifrån för att plugga och det var hon som hade festen, jag var den enda från jobbet där som inte var vän med henne sedan skoltiden så det kändes lite speciellt att hon ändå ville att jag skulle komma. Vi var runt 15 personer där och två av hennes syskon som också jobbar med oss var med. De bor riktigt fint måste jag säga, i en stor villa med stilig inredning och en jätte fin bakgård. De har också en hund på 1 år (en Japansk spets) som är otroligt söt! Vit och jätte fluffig.
Känner att jag måste sova nu eftersom jag ska upp och tvätta (och städa) i morgon. Måste även handla mat och laga något att ha till matlåda hela veckan.
Fredag
Vaknade och kände mig pigg i morse, men nu känner jag mig sliten måste jag säga... i morgon är det dock ingen vila för mig heller, jobbar 8-17. Fick ett sms från mottagningen där jag träffar psykologen, hon är fortfarande sjuk och kan inte träffas nästa vecka heller. Jag blir lite orolig, tänk om hon blir borta länge? Tänk om hon "gått in i väggen" eller något och blir borta en längre tid?! Jag tänker det värsta... men sist jag var där kändes någonting konstigt med psykologen, jag såg att hon var trött, på något annorlunda sätt än vanligt. Hoppas verkligen att det här bara är min fantasi som spökar för jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne och jag vill inte gå till någon annan.
22 augusti
Jobbade från 8 - 18, sista halvan av dagen svullnade magen upp och ett tag kände jag mig nästan sjuk men det försvann lagom till att jag slutade. Brukar alltid vänta på en tjej (vi kan kalla henne IK), som jobbar på samma avdelning som jag gör nu, när vi slutat och går tillsammans för att hämta cyklarna som vi "parkerar" utanför på morgonen innan vi cyklar hem. I dag dröjde vi oss kvar lite, eller snarare jag märkte att hon ville stå kvar och prata lite så vi diskuterade, skrattade och hade oss. Klockan gick och ju mer vi pratade desto mer kände jag "det här är rätt tillfälle för att berätta om min skyddade identitet, när ska jag annars få chansen?" Jag umgås med henne en hel del på jobbet och som ni förstår är det svårt att få en bra relation till någon man måste ljuga för hela tiden. Så jag bestämde mig för att berätta det hela i stora drag, jag märkte att hon blev väldigt förvånad men hon sa också "på ett sätt har jag förstått att det är något, men jag hade ju aldrig kunnat tro att det var det här!". Precis som de andra gångerna får man frågor (så klart), men det har jag inget problem med, förstår att man undrar över vissa saker. Känns faktiskt som att hon var väldigt förstående och inte alls dömande, tyckte det var så fint av henne när hon sa "du kan alltid ringa och komma hem till mig om du behöver, min kille kan sova på soffan om du skulle vilja sova över".
Jag känner mig faktiskt lite tryggare nu när det finns personer runtomkring som vet om min historia och som kan hjälpa till att skydda mig... förut kände jag mig alltid hotad av andra människor, men det har börjat släppa, jag ser inte alla som onda "varelser" som vill skada mig (även om de tillfällena kan dyka upp ibland). Varför jag tror att jag börjar bli bekväm med att berätta för fler och fler tror jag beror på att jag inte känner mig "mitt i det" längre och känner mig inte heller lika sårbar. Det börjar bli som en del av min historia, inte en del av mitt liv här och nu... det "normala" börjar ta över. Jag känner att jag skulle kunna berätta för många fler, även sådana som jag aldrig hade kunnat tänkt att göra det för förut. Jag märker att min älskade hunds död förändrade något inom mig, mitt sätt att tänka, mitt förhållningssätt, min syn på livet. Han fick mig på något sätt att hitta en kärna inom mig som har fattats länge, han fick mig att inse vad livet ska handla om... åh nu känner jag hur tårarna rinner från kinderna, önskar så gärna att han skulle kunna komma tillbaka. Aldrig någonsin igen kommer jag få känna hans mjuka päls, jag önskar att den sista pussen jag gav dig på huvudet inte hade varit den sista... fy vad ont det gör fortfarande. När jag stannar upp och tänker kommer alltid tårarna, jag önskar att livet aldrig tog slut, speciellt inte ditt.
IK frågade, efter att vi stått utanför jobbet 1 timme och 45 minuter (!), om jag ville följa med henne hem. Jag cyklade hem med cykeln och IK tog bilen och åkte till mig för att hämta upp mig, vi åkte till Max och köpte mat för att sedan åka hem till henne. Hon frågade om jag inte ville sova över men jag, "hemma-älskare" som jag är, tycker alltid det är bekvämast att sova hemma med mina katter. Kan nästan tycka det är lite jobbigt att sova hos andra. Men det var gulligt att hon frågade. Kom hem vid 21.45 och måste sova nu om jag ska orka komma upp i morgon. God natt.
Tisdag
Ingen rolig dag i dag. Började 07.00 och slutade 18.00, skulle träffat psykologen mellan 15.30-16.40 men när jag kom dit sa dom att hon var sjuk så det var bara att cykla tillbaka till jobbet igen. Kom fram helt svettig. Jag som trodde det här skulle bli en lugn och skön dag men icke. I morgon har jag i alla fall lektion mellan 8 och 10 så det gör dagen lite enklare, men jag jobbar till 18 och man vet inte om det blir ännu längre...
Är så trött nu att jag knappt orkar med mig själv, somnade alldeles för sent i går så det gjorde mig inte direkt piggare i dag. Ska sätta mig med en kopp te efter att jag har diskat och se till att lägga mig i sängen 21.30!
Bild från semestern, skulle vara härligt att vara där just nu...
Världens godaste apelsin
Var ett tag sen jag sprang, nästan exakt 1 månad. Måste börja komma igång snart igen, men det är svår när det är så mycket övertid på jobbet nu + helgjobb. Ska i alla fall köpa nya löparskor med lönen som kommer så jag har några ordentliga, de jag har nu börjar gå sönder. Efter en liten dipp med kosten så börjar jag komma tillbaka till bra vanor. Dåliga perioder kommer man alltid ha, men det är skönt att de blir kortare och mer kontrollerade än förut. Åt nog den godaste apelsinen jag någonsin ätit i dag, det är sällan man köper så "perfekt" frukt. Smaken, konsistensen och allt med den var perfekt! Sitter nu och dricker te, rooibos med smak av jordgubb och vanilj som jag köpt som lös te från en speciell affär. Alltid gott med te när man fryser.
Precis efter lunchen på jobbet fick jag en obehaglig känsla i bröstkorgen, det var som att det var luft i hjärtat och hjärtslagenblev konstiga under nästan 1 minut. Jag kände efter pulsen på halsen och jag kände hur konstiga och oregelbundna slagen var... jätte obehagligt. Antar att det där beror på stress, har haft så förut men inte under så långt tid som i dag.
Börjar 07.00 i morgon och förhoppningsvis slipper jag cykla tillbaka till jobbet efter psykologen för att jobba till 18.
Tagit fram breven igen
Av någon anledning fick jag för mig att ta fram breven från tiden då han satt i häkte i nästan 1 år. I ett grannland. Jag börjar läsa igenom brev efter brev, har läst mer än hälften. Jag fastnade för speciellt ett brev han skrev 2009-05-15 på 4 sidor, det var inte ofta han skrev om hur mycket han älskade mig och vad jag betydde för honom på det sättet som han gjorde i det brevet. Han visade sig extremt sällan sårbar. Men jag tror det är det som är lite farligt, att han kände att jag visste för mycket om hans svaga sida och blev rädd. Han var så rädd för att jag skulle använda det emot honom så efter sådana brev fick jag alltid något elakt skickat till mig.
Meningar tagna från brevet;
-"Jag hoppas att jag inte förlorar dig när jag sitter, det skulle göra det jätte svårt för mig, jag tror jag är rädd för det älskling".
-"Att förlora dig skulle vara att komma ut till en tom värld".
-"Det känns som att du inte förstår mig ibland och tappar hoppet, det gör mig jätte ledsen. Det kommer att göra att jag kanske blir ensam i framtiden. Tanken gör mig ledsen".
I vissa brev ser jag igenom honom på ett sätt jag inte kunnat förut, och jag kan tydligt se hans taktik. Men jag förstår varför jag fastnade för honom. Det var hans ord som förtrollade mig, det måste jag säga är hans gåva... ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer så, fast använda det på ett bra sätt.
På de ställena i breven där han beskriver mig och min personlighet känns lite extra i hjärtat, ingen har någonsin kommit mig så nära som han gjorde och att nån kan se de där små detaljerna som få kan se får en att känna sig speciell. "Kommer ihåg när du brukade få dina skratt attacker. Det var bara du som skrattade. När man kollade på dig med en allvarlig min så skrattade du ännu mer...", älskade när han skrev sådana saker, för jag vet att han älskade mig för just dessa situationer och det gav och ger mig fortfarande mig en skön känsla inombords, den personen han beskrev mig som var ju någon som jag var på riktigt, inte någon som jag många gånger försökte vara för jag trodde att jag inte var värd att älska.
"Förut var du tjockis men nu är du spinkis! Du kommer alltid vara tjockis i mina ögon haha *mitt namn* har försvunnit. Du är så liten men ändå så många roliga egenskaper i den lilla kroppen. Du är rolig jag menar det verkligen, det roligaste är när du ligger på rygg i sängen och ska berätta något, då säger du: vet du vad jag kommit på, och sen börjar du berätta någon filosofisk tanke som du tänkt på hela dan".
"Du är så rolig när du kämpar för att tugga mat. Du brukar himla med ögonen med när du gär det..."
Tre kuvert som ligger i högen är tomma, den ena vet jag är för att det var ett rent hotbrev han skickade till mig och han skrev så vidriga saker att jag på riktigt blev illamående. Synd att jag slängde det, hade varit bra och haft ifall något hände. Jag kommer ihåg att han också skickade ett brev till mig som han lyckades få skickad genom en annan intagen så att polisen inte skulle kunna läsa det (de läste igenom alla brev vi skickade till varandra) som jag åkte och lämnade till en person och sedan skulle det brännas.
Några obehagliga meningar han skrivit i breven;
-"Sånt kan göra mig så arg att det kan kosta dig livet!!!"
-"Oavsett vad du gör och hur det blir mellan oss så tillhör du mig"
Vilket liv jag levde...
Ledig söndag
Blev väckt 07.58 av min ena katt som man kunde tro inte hade fått mat på en vecka. Mina katter som är 8 och ca 12 år, har börjat lägga på sig (väger ca 1,5 kg för mycket) vilket inte är bra när de börjar komma upp i åldrarna så jag har slutat ha mat framme hela tiden och ger dom istället mat vid specifika tider, vilket dom inte vant sina magar vid än. Försöker även ge dom bra mat och inte det billigaste man kan hitta, kokar ofta fisk och jag har även köpt hem ekologisk köttfärs som jag ska ge dom rå. Har börjat fundera mycket över köttet i kattmatsbrukar, för mig är det viktigt att djur haft det bra, oavsett om det är mina djur eller andra, och i de där brukarna är det knappast ekologiskt kött.
Efter att jag gått upp och givit dom mat så la jag mig i sängen igen. Katterna hoppade upp och la sig brevid mig och vi låg kvar där en timme innan jag kände att det var dags att gå upp. Det var mysigt. Har duschat och precis ätit lunch som bestod av hemmagjord pizza som jag hade i frysen. Lite senare ska jag till mataffären och handla mat inför veckan och sen tänkte jag även hinna städa innan dagen är slut.
Såg en jätte bra dokumentär förra helgen, "prostitution bakom slöjan", på svt2 (finns på svtplay). I kväll 22.15 visas ännu en dokumentär av Nahid Persson som jag ska se, "fyra fruar och en man". Det är sällan man ser en så gripande dokumentär som den första jag såg så det ska bli kul att se även denna i kväll.
Helgjobb
Trodde inte det skulle bli så många timmars jobb i dag, bara att vi skulle göra klart det som behövdes på min avdelning men på frukostrasten sa cheferna att de behövde hjälp där nere så vi alla uppifrån som jobbade i dag fick gå ner när de var klara. Vid 14.30 sa de dock att de började få kontroll över situationen och vi som kom uppifrån fick välja att gå hem om vi ville, så vi gick vid 14.45. Skönt. Hade varit för jobbigt att vara kvar ända till 17 känner jag.
Jobb, lektion och konstig dröm
Jobbar extra i morgon (lördag). Erbjöd mig så det är något jag själv vill och orkar, vi hade så mycket att göra i eftermiddags att vi inte hann komma ikapp med mail osv. I går brakade hela telefonsystemet för de var så högt tryck men i dag klarade vi oss i alla fall. Hade lektion mellan 12.30 - 14.30 och cyklade tillbaka till jobbet där ett mindre kaos väntade.
I natt drömde jag en jätte konstig dröm, jag drömde att jag satt i fängelse, men det var liksom inte i ett fängelse utan i ett vanligt sovrum. Brevid mitt rum var ett annat rum där min barndomsvän (bästa killkompisen på den tiden) A**a också satt i "fängelse". Han lyckades lura sig ut och hjälpte sedan mig därifrån, därefter var vi i någon lägenhet och det hände massa konstiga saker, kommer inte ihåg vad men när jag vaknade funderade jag över hur jag kunde drömma så galet haha.
På lektionen i dag skulle läraren ha upprop för att pricka av de som var där, och jag har mailat lite med läraren om min situation för att försöka avstyra pinsamheter som annars alltid uppstår. Istället för att ropa upp namn frågade han alla vad de hette i efternamn (vi hade namnskyltar med förnamn), och när han kom till mig sa jag "antingen *förnamn1* eller *förnamn2*, beroende på vad ni registrerat". Brukar ofta använda mig av annat efternamn och hade även skrivit det till läraren i mailet men jag var osäker på om han hade noterat det så jag sa båda efternamnen. Läraren hade glömt mitt mail (och det har jag förståelse för, han har många elever i flera olika kurser) och mitt namn står som xxxx så han hittar ju inte mig på pappret så han sa "njaa jag vet inte om det blivit något fel" och när han tagit några steg på väg mot mig med listan såg man hur han plötsligt mindes mailet och sa "nej förresten, juste, ja det stämmer" och mummlade lite för sig själv och bläddrade i papprena. Alla började skratta, även jag för det blev en sån rolig situation för lärarens "jaha juste"-reaktion var så tydlig. Tack och lov blev det en rolig och ingen pinsam situation. När vi hade rast sa läraren " *mitt namn*, jag ska bara prata lite med dig om boken" så gick vi utanför klassrummet och pratade om ett litet fel som hade uppstått i registreringen. Haha, gulligt av honom att försöka dölja min situation. Tycker han verkar bra men samtidigt stenhård med betygssättningen så det kommer bli en tuff kurs.
Ska ta det riktigt lungt i kväll, har tuffa veckor framför mig med 3 lediga dagar på 3 veckor. Men det är riktigt skönt att jag kommer ifrån 3 dagar i veckan, även fast det bara handlar om några timmar.
Övertid
Jobbade till 18.00 i dag och börjar 07.00 i morgon. I går kväll var jag verkligen jätte trött så efter att jag legat i sängen och vilat gick jag upp för att diska lite snabbt, göra i ordning lunchlåda, borsta tänderna och sedan sova. Tänkte att det skulle bli perfekt att kunna gå och lägga sig tidigt men det slutade med att jag hade svårt att somna och det kändes som jag inte hade sovit speciellt mycket när jag vaknade. Så kan det gå. I dag hade vi den värsta dagen hittills på jobbet, tog eftermiddagsrast 45 minuter efter att jag egentligen skulle haft den för det var svårt att komma ifrån. Det var fullt ös från 10.00 till 16.55, sedan hade man allt pappersarbete kvar som samlats på hög. Jag skriver ner massa saker på post-it lappar och ibland har man upp till kanske 8-10 stycken med "måste göras" och flera mail att åtgärda på det.
Den här veckan har gått riktigt bekvämt snabbt och cheferna har jag knappt sett till, de verkar dock på väldigt bra humör vilket alltid är en lättnad.
Massa jobb
Blev tillfrågad att jobba till 18 i dag så det gjorde jag. Få se om det blir så i morgon också. På fredag efter min lektion som slutar vid 15 ska jag också tillbaka till jobbet och det kan eventuellt bli helgjobb på lördag. Känns faktiskt helt okej att det är så mycket jobb just nu för man vet att det här bara är en period, sedan lugnar det ner sig. Skönt att jag har så nära till jobbet också, värre när man måste åka långt.
Det gick bra på första lektionen idag, vi hade introduktion och sedan "upprop", därefter fick vi gå. Det var ganska få personer där, men det kan jag tycka bara är skönt. Vi har en manlig lärare som verkar bra. Vi kommer ha många inlämningsuppgifter istället för prov, blir endast ett prov och det passar mig utmärkt!
Är jätte trött nu, har precis ätit och behöver vila. Ska lägga mig i sängen innan det är dags för att ta hand om disken.
Bådas förluster
Skulle jobbat till 15.00 som jag brukar när jag ska till psykologen, men vi hade så mycket att göra att jag erbjöd mig att komma tillbaka efter att jag varit där och jobba till 18.00. Tiden gick snabbt och jag kände mig pigg så det var inga problem att jobba lite extra. Känner mig dock ganska trött nu.
Hos psykologen bröt jag ihop lite... men det kändes faktiskt bra. När jag pratat om hur min semester varit och frågade hur psykologen hade haft det sa hon "jag har också haft det lite jobbigt, min katt dog i slutet av semestern så jag förstår verkligen hur du känner". Det kändes så skönt att höra det, att hon verkligen förstår den där smärtan eftersom hennes katts bortgång var så nyligen... det är ju skillnad när det gått ett tag, då har den inte lika hårt tag om en. Jag tycker det är ganska otroligt att våra djur dog med bara några veckors mellanrum, hur stor är chansen för att det ska hända? Det är som att det finns någon mening med det...
Min dator funkar sådär, men bättre än förut. Får se om jag kan försöka fixa den på något sätt.
Krångel med datorn
Min dator krånglar riktigt ordentligt sen i går kväll, den fryser sig helt så fort man försöker göra något och jag har stängt av och satt på minst 20 gånger, gjort systemåterställning och en genomsökning av datorn. Lyckades komma in här nu men det förvånar mig inte om den helt lägger av snart. Hoppas verkligen inte datorn kraschar totalt, har inte alls lust att köpa någon ny då jag köpte den här för bara 1 år sedan och har ingen lust att lägga ner massa pengar på ytterligare en.
I går bestämde jag mig för att gå och lägga mig utan att låsa gallergrinden, det var efter en fråga från min mamma; "...låser du den fortfarande?" som jag började fundera. Varför jag fick den frågan var för att jag köpt en ny dörrmatta som var högre än den förra, vilket gör att man inte kan stänga gallergrinden utan att behöva flytta mattan. "Klart som fan jag gör det" svarade jag, nästan. Så svarade jag i mitt huvud i alla fall men det var de orden som fick mig att vakna till på något sätt... varför skulle det vara så självklart att jag låser den? Jag är ganska trygg här i min lägenhet, även utan gallergrinden, så varför inte börja jobba på att kunna känna mig trygg utan den? Det är ju det jag vill i slutändan, kunna leva som jag gjort förut.... vara fri och kunna vara hemma och gå vart jag vill i världen utan att behöva vara rädd. Att kunna hantera ljud utifrån på natten (speciellt skrapande ljud) utan att få panik även fast jag vet att grinden är öppen skulle vara fantastiskt, det skulle få mig att känna mig stark. Jag vill inte vara rädd längre utan jag vill vara just stark, inte längre känna att han skulle döda mig om han kom in här, utan att jag dödar honom om han hotar mitt liv, min existens.. Det är nästan som skillnaden mellan lycka och olycka. Det gick bra i natt men jag var rädd och sov inte speciellt bra, men jag vet att det blir bättre bara jag står ut...
I dag fick jag återgå till de arbetsuppgifter jag tycker är roligast (kommer dock hoppa lite mellan mina olika arbetsuppgifter) vilket känns jätte bra då cheferna kom tillbaka från semestern idag. Har knappt sett till dom och haft mycket att göra under hela dagen så det har gått snabbt och jag har haft roligt. Det är såhär en arbetsdag ska vara.
I morgon ska jag äntligen till psykologen men det känns lite jobbigt och nervöst. Jag kanske totalt bryter ihop. Skolan börjar också på onsdag, det känns plötsligt lite jobbigt, sitta i ett klassrum med helt främmande människor... i sådana situationer blir jag ibland jätte osäker och det är en jobbig känsla. Men det skulle vara kul om jag kunde lära känna någon i klassen, nya kontakter är alltid uppfriskande.
Helg med besök
I går var det 1 månad sedan vår hund somnade in, jag och min mamma som var på besök besökte djurkyrkogården som finna här, hon ville se hur den såg ut. Såg då en ny grav med tända ljus, de hade format ett stort hjärta av vita stenar på graven och hade en bild på hunden som fick sin sista vila där. Hunden var lika gammal som vår hund och när jag läste texten som fanns på kortet ville jag gråta, det beskrev precis det jag kände när vår hund dog... det var en sån smärta. Det kändes bra att vara där, nära andra djur som inte längre finns här även fast jag aldrig träffat någon av dom. Det fanns också en gravplats som var inhängnad och tillängnad ett katthems avlidna katter, så fint.
Det har varit en bra helg, förutom att jag varit jätte trött, men vi har hunnit få mycket gjort och det har varit kul. Känns också skönt att jag fått tag i en större kattlåda, nytt lysrör till badrummet, gummistövlar och regnkläder. Det är mycket enklare att få ärenden uträttade när man kan bli skjutsad, annars tar det ju sån tid att ta sig överallt.
Ringde precis till telefonsvararen på fysioterapin för att avboka min tid på tisdag, känner att jag måste försöka dra ner på tiden jag är borta från jobbet nu när jag valt att gå en kurs på dagtid, egentligen inte på grund av någon annan anledning än att jag vill. Återtar fysioterapin när skolan är klar i december.
Ska lägga mig i soffan nu med en filt över mig och kolla på tv, är fruktansvärt trött.
Skrivit kontrakt
Anställningskontraktet är nu påskrivet och träder i kraft 1 september. Eftersom jag får timlönen med 1 månads fördröjning och fasta lönen blir utbetalad samma månad kommer jag få dubbel lön i september, det är inte dåligt. Siktar in mig på att försöka spara runt 40.000 till årsskiftet, det skulle täcka alla mina budgetmål jag satt upp och få mig att känna att jag kan spara till mer än bara ekonomisk trygghet.
I morgon får jag besök till söndag, håller på att tvätta nu så jag får bort lite tvätt och tänkte städa ordentligt när jag vaknar i morgon, men börjar med lite småsaker nu i kväll. Känner mig konstigt nog inte speciellt trött efter den här veckan,det har varit en bra vecka och det har inte varit så tungt på jobbet. Nästa vecka kommer cheferna tillbaka, försöker att tänka positivt... jag tror det är det enda som kommer få mig att orka. Tänker man att det är jobbigt så blir det jobbigare, speciellt också eftersom jag har en kollega som hela tiden klagar och sånt blir jag alltid påverkad av, mer än jag borde. Ska försöka att inte bli så engagerad i hennes klagande, och klarar jag inte det så får jag på något fint sätt att vi kan prata om annat. Jag tänker att jag varje dag måste försöka göra dagen till en bra dag, försöka ta kontroll över arbetsuppgifterna, det är enklare att göra något man själv tycker är viktigt och behövs än att bara göra sådant som andra säger och man avskyr (för ni måste hålla med att det är enklare att göra något man själv bestämt än något som någon annan säger åt en, även fast det handlar om exakt samma uppgift). Är man självgående styr man över sitt arbete.
Lyssnade på denna hela morgonen, så fin...
Ett erbjudande från personalchefen
Fick ett erbjudande på jobbet i dag som gjorde mig riktigt förvånad. Har skrivit flera gånger att jag inte trivs på jobbet, att jag funderat på att säga upp mig osv, men nu kanske jag får tänka om. Personalchefen (som till skillnad från cheferna är toppen) kom fram till mig innan sista rasten och sa att han ville prata med mig, jag trodde att jag hade gjort något fel och blev lite nervös måste jag säga, haha. Men när han började prata om förnyelse av en ansökan som ska in till arbetsförmedlingen och jag kom på att den måste lämnas in på fredag av företaget blev jag lugn. Personalchefen tog även upp att mitt kontrakt går ut sista augusti och att ett nytt ska skrivas, det var inget konstigt med det.. förutom när han plöstligt säger att jag har en möjlighet att skriva på ett kontrakt på en tillsvidareanställning. Förstår först inte vad han menar, och jag såg att han såg att jag inte förstod vad det innebar (har noll koll på vad allt heter) för då sa han; "alltså en heltidsanställning" och då gick det upp för mig! Herregud jag har blivit erbjuden fast jobb! Det var lycka och panik på samma gång, lycka för att jag äntligen då kan slippa oroa mig för min ekonomi, och paik eftersom jag inte vill vara kvar där hur länge som helst och vill plugga lite samtidigt som jag jobbar (och det är enklare att komma och gå lite hur jag vill som timanställd). Vi pratade lite om vad tillsvidareanställningen innebär och mina möjligheter att plugga osv, och jag sa att jag behövde få tänka på det till i morgon.
Ju mer jag tänker på det desto mer känner jag att jag vill tacka ja. Ekonomisk trygghet betyder hur mycket som helst för mig och detta ger mig en möjlighet till en bra ekonomi och ett sparande som kommer hjälpa mig senare när jag väl ska börja plugga "på riktigt". Jag behöver aldrig oroa mig för att inte få tillräckligt med pengar en månad och jag har möjligheten att t.ex. köpa en bostad. En tillsvidareanställningen känner jag också kan göra en mer attraktiv på arbetsmarkanden sen när man ska söka ett annat jobb. Jag har två arbetsuppgifter på jobbet, den ena, som jag gör nu och inte trivs med, är inte min huvuduppgift och det är det som får mitt beslut att bli enklare. Det är bara i en period som det är som jobbigast och som cheferna är en i ansiktet hela tiden, sen kommer jag sitta själv och göra det jag tycker är roligast i lugn och ro. Utan stressen och pressen från cheferna. I värsta fall om jag inte står ut ändå sen säger jag bara upp mig, men att inte ta vara på denna möjlighet gå inte. Jag behöver tryggheten. Planerna får bara förändras lite, men i slutändan vet jag att jag inte kommer ångra mig.
Är man inte värd något utan en utbildning?
Hade ett samtal med två kollegor på lunchrasten i dag som gav mig en mindre uppenbarelse. Jag älskar diskussioner, ofta leder de till nya tankar, synsätt och vinklar som man omöjligt kan få utan påverkan utifrån. Vi började prata kring stress och b.la. att de kan bero på att man har för höga krav på sig själv. Dessa kollegor vet inget om att jag har skyddad identitet och hela den biten, men vi pratade om att jag har problem med stress och kom på något sätt in på mina funderingar kring studier. Jag sa hur jag tänkte och kände kring det, att jag känner mig pressad att skaffa en utbildning men att jag inte riktigt vet vad jag vill jobba med i slutändan... då sa båda kollegorna saker som fick mig att tänka om och det kändes så bra att få höra det dom sa. Varför stressa när jag inte är riktigt redo och hoppa på en utbildning "bara för att"? En utbildning gör mig inte till en bättre eller mer värdefull människa. Men så kan jag känna, att jag inte är värd något förens jag kan säga att jag har en utbildning och det känns som att andra ser ner på mig, sådana som är yngre och har en utbildning. Men det sitter nog bara i mitt huvud.
För att sammanfatta det hela kan man väl säga att jag bestämt mig för att gå en lite annorlunda väg än jag tänkt tidigare, tänkte eventuellt söka till universitetet i höst men det skjuter jag upp 1 år och satsar på att försöka börja till januari 2015. Jag kommer fortsätta läsa vissa ämnen på komvuxnivå för att sedan ha fler utbildningar att välja mellan och samtidigt jobba och spara ihop pengar. Kurser som är speciellt intressanta är matematikkurser och vissa kurser inom naturvetenskap.
Jag kan tycka det är synd att jag inte tycker jag är bra, bara för att jag utbildningsmässigt inte kommit längre. Jag vet ju egentligen att livet handlar om mer än en utbildning. Jag har kommit långt när det gäller andra saker i livet och om man tänker på vad jag varit med om är det egentligen fantastiskt att jag lyckats komma dit jag är. Jag vet inte om det hela egentligen handlar om drömmar jag hade när jag var yngre, för kanske 10 år sedan. Jag trodde livet skulle vara underbart när jag var 25, att jag skulle ha ett bra jobb, en man, och ett eller några barn. Det är absolut inte för sent att få allt jag drömt om, men mina drömmar som drev mig i tonåren var viktiga för mig och jag kan känna mig misslyckad för att det aldrig blev så, inte i den åldern då jag ville ha allt det där i alla fall.
Måndag igen
Ska bli skönt att sluta 14.45 i morgon, arbetsdagar från 8 till 17 tycker jag är alldeles för långa. Man har inget liv, orkar ingenting... nästa vecka kommer cheferna tillbaka, INGEN på jobbet ser fram emot det. Hoppas de håller sig lugna annars vet jag inte hur jag ska orka.
Min nya "spara pengar-plan" går utmärkt, har nu en matbudget på 350 kr/vecka vilket jag tycker är lätt att hålla bara man planerar. Tycker faktiskt det på något sätt är roligare att ha en tight budget än att bara kasta pengar kring sig, det är lite pysslande och fixande med det. Skulle vara toppen om jag kunde lyckas spara 16.000 (eller mer) till sista december. Får se hur det går!
Ännu en solig dag
Har legat ute i solen två timmar tills jag blev hungrig och gick in för att äta. Ena katten var också ute med mig och låg först med mig på filten och sedan vid buskarna precis brevid för att få skugga. Pluggade lite medan jag solade ryggen, tror kursen kommer vara jätte intressant och lärorik. Just nu håller jag på med böngrytan och laddar inför en ny vecka. Har nu endast en hel arbetsvecka kvar tills skolan börjar, ska bli skönt att komma bort från jobbet lite och göra annat. Kommer väl bli som om att jag jobbar 75% och nästa tisdag har jag äntligen tid hos psykologen igen, har inte träffat henne sedan 25 juni.
Fotbad
Gjorde ett fotbad i går kväll och klippte tånaglarna och sörjde in nagelbanden, gjorde samma sak med naglarna på händerna. Åskan kom vid 21.30 men den var långt bort och varade inte så länge. Ska ta mig ut och sitta på gräsmattan ett tag om solen bestämmer sig för att titta fram bakom molnen snart, tills dess tänkte jag plugga lite och senare ska jag göra en böngryta att ha till lunchlåda i veckan. Billigt och bra för plånboken.
Fin varm dag i parken
Det har varit en fantastiskt fin dag, som mest var det runt 30 grader och jag och M har suttit i en jätte fin park sedan 11.30 och bestämde oss för att börja röra oss hemåt vid 18.30. Innan vi satte oss i parken cyklade vi förbi Myrorna för att jag skulle lämna två kassar kläder. När vi suttit och svettats några timmar tog vi oss till en mataffär i närheten och köpte varsin plocksallad och baguette.
Duschade direkt när jag kom hem, kände mig klibbig och helt svettig. Gick sedan ner till tvättstugan och satte på två maskiner så jag har det gjort och slipper hålla på i morgon. I kväll ska det tydligen bli riktigt busväder med åska, men det kan vara lite mysigt. Ska tända ljus och ligga och lyssna på bullret.
Fredag - inte en dag för tidigt
Prövade lyckan med mina kakor i dag igen, cyklade till stan efter jobbet och fick med mig 6 stycken hem! De var till och med nybakade så de smakade bättre än någonsin. Så värt det.
Annars har dagen varit lång och tråkig på jobbet, till lunch gick det jätte snabbt men ju mer jag började längta hem och till helg desto segare gick det. Men hem kom jag i alla fall till slut. En tjej på jobbet hade sin sista dag i dag, hon ska flytta till USA och börja plugga och det känns lite tråkigt (för oss på jobbet men inte för henne såklart). Jag kan få en släng separationsångest av sånt här, trots att jag inte var så nära henne. Det måste vara något fel på mig... fast en annan på jobbet, hon jag åkte till Helsingborg med, sa att hon känner samma sak, så det kanske beror på att vi är en viss typ av människor? Vi båda är väldigt känsliga och blir upprörda för samma saker, oftast.
I morgon ska jag träffa M, vi ska sätta oss någonstans ute i det varma vädret och skvallra. Behöver få skvallra av mig lite. Ska även prata med henne om det här med kvarskrivning, hon har varit i samma situation som jag och vet vad hon pratar om.
Pratade tidigare med min mamma i telefon om vår hunds bortgång, så fort det nämns känner jag gråten i halsen men gör allt för att hålla tillbaka det. Bävar mig lite inför det kommande samtalet med psykologen, vet att jag kommer gråta, kanske bryta ihop helt och jag brukar göra allt för att undvika det... men när det gäller det här är det omöjligt.
Sugen på kakor
Cyklade till stan efter jobbet för att köpa "Macadamia Cookies" från Subway som jag varit så sugen på, men väl där fick jag veta att de var slut... kan man ha mer otur? Att cykla till stan är en jätte omväg och jag som var trött men ändå kämpade mig dit fick inget för besväret. Kom i alla fall inte hem tomhänt, passade på att handla lite i mataffären när jag ändå var där, så i morgon blir det potatis, biffmed ost och spenat + dillsås till lunch. Mums!
