tystlidande

Jobbade idag och skulle ha jobbat imorgon också men vi fick ledigt, skulle även ha jobbat onsdag och torsdag nästa vecka men fick ledigt då också så inte förens nästa fredag drar det igång. Skönt. Åker bort på lördag och kommer hem på tisdag.

 

Efter jobbet frågade en tjej, T, om jag ville följa med in till stan och gå lite i affärer och jag behövde kolla efter tröjor så jag hakade på. Hittade dock inte riktigt vad jag letade efter men hittade däremot jättesöta underkläder. T och jag har kommit varandra väldigt nära på kort tid och hon gör jobbet tusen gånger roligare att gå till. Hon känner även till lite om min situation.

 

Sov dåligt i natt och natten innan det, drömmer så konstiga saker. I går natt drömde jag att jag var jätte sjuk och hade hög feber, men jag undrar om jag kan ha haft feber på riktigt för jag tror att jag vaknade och var helt svettig mitt i drömmen... eller så trodde jag att jag vaknade men att det var en del av drömmen?

 

 

Idag har jag mått konstigt, känt mig seg och "lite borta". Trots att det var några minus ute tyckte jag det var alldeles för varmt med jacka så jag fick ta av mig den när jag och J var påväg hem från mataffären där vi hade träffats för att köpa med oss lite gott hem till mig. När vi var hemma och jag skulle duka fram så sa J "men du är ju helt skakig" och då kollade jag ner på mina händer och märkte att jag skakade. Igår precis efter att jag skrivit klart inlägget här så började det forsa blod från näsan och den senaste tiden har jag fått ryckningar i ansiktet och kramp i tårna. Vad är det som håller på att hända egentligen?

 

Imorgon ska jag träffa J i stan och kolla om optikern har öppet och isåfall beställa nya glasögon med smalare bågar (eftersom jag stör mig på att mina nu har för tjocka bågar som stör synfältet). Har haft linser den senaste månaden och det funkar perfekt men det blir så dyrt så jag tänkte skaffa nya glasögon som jag ska varva linser med, men endast ha glasögon på jobbet. Prövade J's glasögon idag och de var jätte sköna och passade mitt ansikte bra så jag ska köpa likadana.

 

Trodde nog aldrig att julen skulle bli såhär bra som den blev, var rädd för att jag på julaftons morgon skulle få panik och ångra mig, ångra att jag inte åkte och firade med familjen men jag är väldigt nöjd med mitt val. Det här har fått mig att känna mig stark, jag klarar mig själv och jag litar verkligen på att jag kan göra det bra för mig själv.

 

Vaknade ganska sent, runt 10.30 och låg kvar i sängen en stund, gick sedan upp och åt lite godis som jag hade kvar från igår och började laga mat, det blev potatis med gräddfil och gräslök och vegetariska "köttbullar". Gav katterna lite lyxig mat så de också får känna att det är en speciell dag och sedan lekte jag lite med dom, kammade igenom pälsen och kollade på tv och ringde några samtal. M hämtade mig 16 och vi åkte hem till en utav hennes barn och var där till runt 23.30. Där gjorde vi lite allt möjligt; satt och pratade allihopa, sjöng karaoke (men inte jag jag lyssnade bara), åt "ris à la Malta", chips och godis, kollade på tv och efter ett tag gick jag och M till köket och satt och pratade ensamma och åt medans de andra kollade på film.

Känner mig heeelt slut, vet inte riktigt varför egentligen, jag springer ju inte runt på stan som de flesta andra i Sverige och handlar julklappar eller julmat, jag har tagit det väldigt lugnt och inte känt av "julstressen". Fast jag har faktiskt handlat en del "julklappar" till mig själv, gick runt i stan efter att jag varit i kyrkan och det tog väldans tid, kom inte hem förens 15.30 och var då vrålhungrig så jag åt en smörgås jag köpt med mig från Subway.

 

Har varit trött hela dagen och knappt orkat prata med någon men ändå svarat när telefonen ringer, bara för att. Gick till kyrkan på morgonen och fick faktiskt vara med om ett "vuxendop", har alltid undrat hur det går till. Imorgon ska M hämta mig vid 16 och vi ska hem till en utav hennes barn och umgås lite, jag ville inte vara med när de äter mat så jag kommer dit lagom till efterrätten. Har köpt hem godis och lite julaktig mat så jag får lite julstämning, men godiset har jag redan börjat äta av :)

 

Idag har det varit en såndär dag man hellre hade velat vara hemma än gå till jobbet. Det började med att jag vaknade av kramp i en tå mitt i natten och sedan drömde mardrömmar, han jagade/letade efter mig och jag skrek till alla att ringa polisen men ingen gjorde det och jag försökte ringa men kom aldrig fram vilket är en återkommande mardröm. Mina ögonbrynen som jag målar med penna varje morgon ville inte sammarbeta och det såg verkligen hemskt ut hur jag än gjorde så jag kom iväg till jobbet alldeles för sent (och det såg inte ens då bra ut) så jag fick springa hela vägen. Fy vad jobbigt det var! Väl på jobbet fick jag kasta av mig kläderna och sprang in på toaletten för att fixa ögonbrynen men jag svettades så mycket (eftersvettningar) att det inte gick att måla med pennan. Håret hann jag inte heller fixa hemma och det bara hängde i ansiktet och såg helt ovårdat ut. Var på jätte dåligt humör och hade inte lust att prata med någon på jobbet och undvek folk tills första rasten.

 

Har varit jätte trött idag (i vissa stunder inte ens orkat skratta eller röra en min) och känt mig sådär ful som man gör vissa dagar. Hatar de dagarna. Fick i alla fall hem antagningsbeskedet idag från skolan och blev antagen till båda kurserna som börjar i mitten av januari och håller på till slutet av maj. På fredags sätts betyg på kursen jag gick denna termin.

 

Imorgon ska cheferna få julklappar 07.45 så man måste vara på jobbet ännu tidigare än vanligt. På lunchen bjuder jobbet på julbord så vi slipper ta med oss lunchlåda och så får vi även längre lunch än vi brukar ha annars. I julklapp fick vi en kokbok.

 

Har på något sätt blivit en del julklappar till mig själv i år, köpte en jätte fin bok med olika tårtrecept, armbandet "frälsningskransen" som kom idag och på fredag (eller kanske lördag) ska jag köpa "the sims 3 - husdjur" och en silverkedja/halsband jag tittat ut. Jag har tydligen varit väldigt snäll i år.

 

Hade sista samtalet för i år med psykologen idag, nästa tid är inbokad om 3 veckor. Idag ritade hon en tidsaxel där jag fick försöka komma ihåg och fylla i olika händelser så man kunde få en bättre bild av när de mest traumatiska händelserna skedde. Jag blev förvånad över hur många datum jag hade koll och det blev totalt 6 olika händelser som fylldes i den här gången, många som hände 2010...det var ett hemskt år.

 

Hittade bloggen "djurpoliserna" igår, det finns inget jag avskyr mer än djurplågare och denna blogg skriver ut namn och adress på djurplågare. Varje gång jag läser om djur som plågats i tidningen tänker jag "nej nu jävlar letar jag upp adressen och åker dit och slår ihjäl den jäveln, precis på samma sätt han/han gjorde mot djuret". När jag t.ex. tänker på hundar som är hos någon hemsk person så önskar jag alltid att hunden var hos mig istället och fick de liv den förtjänar. Hur patetiskt är det inte att vuxna män ger sig på oskyldiga hundar (och ofta verkar det vara valpar)?

 

Gå in på bloggen: http://djurpoliserna.blogg.se/

Artikel från tidningen metro: http://www.metro.se/nyheter/valparna-torterades-och-styckades/EVHlhC!vHPLdYQC4LUo/

 

Någon dag ska jag hjälpa djur som råkar ut för sådana här människor, jag måste bara göra det, hela min kropp och mitt hjärta skriker efter det.

 

 

 

Underbara M har varit här och vi har suttit och pratat och pratat och pratat. Det tar aldrig slut när vi kommer igång. Visade bilder på han och några av hans vänner, även tjejen som jag var nära som är hans bästa kompis flickvän. När M gått satt jag här ensam med värsta ångesten. Märker att jag börjar få mer kontakt med mina känslor när jag pratar om allt och vissa saker skapar ångest, känns skit men jag vet att det i det långa loppet är bra. När jag känner den här ångesten så känns det som att jag går sönder inombords, jag vill gråta men det går inte. Jag till och med försöker pressa fram några tårar men det kommer inga.

 

Var i kyrkan idag, för 3e söndagen i rad. Varje gång pratar man med nya jätte trevliga människor. Idag hade de nattvarden men jag ville inte gå fram (även andra satt kvar), satt och kolla på de andra istället. Det var jätte fin musik som vanligt och nästa söndag kommer jag absolut gå dit igen, fast då själv eftersom han jag gått dit med åker bort under julen. Funderar på att även gå på nattgudstjänsten på julafton men det kan nog bli svårt att ta sig hem därifrån...

 

Imorgon ska jag upp 06:15 så det är dags att gå och lägga mig! Hade hellre legat och deppat i sängen än att jobba men det är bara att bita ihop. Förresten så drömde jag en konstig dröm inatt, drömde att jag fick en son som jag promt ville skulle heta David. Vart fick jag det namnet ifrån?

 

Julen är påväg alltså! Nio dagar kvar. Är så skönt att slippa julklappsstressen, ska istället för att köpa julklappar skänka 100 kronor/person till hundar och katter som har fått utstå människor som inte ens borde få komma nära ett djur. Jag tänker ofta på djur som är i händerna på onda människor och idag när jag och J var inne i en kyrka tände jag ett ljus för alla dom.

 

J kom hem till mig en stund idag, vi gick iväg och köpte en pizza som vi delade på. När vi varit här en stund åkte vi till stan och satte oss på stället vi brukar gå till och tog en sallad och fikade efter. Vi hade djurpa diskussioner om tro idag, om livet och döden och saker som verkar hända av en mening.

 

Fick fyra silversmycken av J idag som är från en stor kyrka (Peterskyrkan) i Italien, blev jätte glad! Ska köpa en silverkedja nästa helg så jag kan börja använda dom. J köpte dem för över 10 år sedan och ville att jag skulle få dom eftersom de "bara ligger och skräpar hemma" men har en stor mening och betydelse för mig.

 

Imorgon ska jag till kyrkan igen och M kommer eventuellt till mig på eftermiddagen. Jobbar hela nästa vecka vilket jag inte gjort på ett tag nu och det ser jag inte fram emot, är så skönt att vara ledig måndag och tisdag men jag får tänka på att jag behöver de extra pengarna. Nästa lördag har jag och J bestämt att vi ska försöka fasta en hel dag, det ska tydligen vara bra för kroppen och så ska jag tänka på att slappna av och ta det lugnt. Jag behöver en livsstilsförändring.

 

Älskar att komma hem efter jobbet småfrysandes och kunna tända massa ljus och sätta sig i soffan och mysa med katterna. Det är det jag älskar med vintern, allt blir så mysigt. Måste nog vara den enda i Sverige men jag längtar verkligen inte till sommaren!

 

Jag och M ska eventuellt till en julkonsert i kyrkan nästa fredag (inte den jag går till utan en annan), ska bli roligt, trodde inte hon skulle hänga på sånt faktiskt. På jobbet idag kom M fram till mig och frågade vad jag ska göra i jul, jag svarade att jag skulle vara hemma själv men att jag valt det själv och inte har något problem med det, och då sa hon "men du kan ju komma och fira med oss (hon och hennes barn) om du vill, du får jätte gärna göra det". Underbara M, finns inte många som hon.

 

Imorgon hoppas jag på att få de två armbanden (frälsarkrans) jag beställt - se bild längst ner. Varje pärla har en viss betydelse och jag bara älskar den! Här kan du läsa om pärlornas betydelse; http://www.verbumforlag.se/frlsarkransen/prlornas-betydelse/1307119-prlornas-betydelse.

 

Sist hos psykologen pratade vi om trauman. Känns som jag börjar vakna lite ur min bubbla och det är väl därför jag inte mår så bra, jag börjar inse allt som hänt sen jag var 12 år. Så mycket smärta och sorg i samma kropp och på något sätt såg jag på det han gjort mot mig från ett annat ljus den här gången, det kändes nästan värre för innan har jag kanske inte sett "allvaret" i vissa händelser, jag har tvivlat på min egna upplevelse och känslor. När jag satt där och pratade kände jag hur ilskan tog tag i mig och jag satt gång på gång och önskade livet ur honom. Vi pratade om hur han behandlade mig och förnedring var en stor del i hans sätt att trycka ner mig och när det gäller vissa saker han gjorde mot mig har han inte gjort som annars är vanligt bland män som misshandlar, utan han har varit särskild grym och känslokall. När det gäller en del saker sticker han verkligen ut från det normala mönstret.

 

För att hantera det som är jobbigt försöker jag lära mig att slappna av, tex lägga mig i sängen och släcka alla lampor och endast ha några tända ljus och fokuserar på dom och andningen. Även innan jag somnar försöker jag göra några andningsövningar som gör att kroppen slappnar av.

 

 

 

 

Tycker verkligen om den här, en jullåt med en twist.

De spelade den här sist jag var i kyrkan.

 

Har massa saker inplanerade hela tiden och personer jag ska träffa, att "odla" relationer tar tid och engagemang och eftersom jag kom hit utan att känna någon är alla relationer nya (fast några nyare än andra) och man måste lägga ner mycket i varenda reation för att utveckla och bevara den. När jag har många att träffa och mycket att göra tänker jag tillbaka till när jag var med han, jag hade inga vänner jag kunde umgås med förutom hans vänner och jag satt hemma mycket och mådde dåligt, väntade alltid på att han skulle ringa och hitta på något med mig. Jag satt och önskade att jag hade lika många vänner som han, att någon förutom han skulle ringa min mobil och att jag skulle ha väner att hitta på saker med, precis som han gjorde. Jag hade det så under 5 år och trodde livet alltid skulle vara så, men nu när mitt liv är berikat med massa underbara människor omkring mig tycker jag det är jobbigt att tänka tillbaka på hur mycket jag missade under de där åren. Mitt liv var totalt händelselöst förutom några resor jag och han åkte på, men resten av alla dagar då jag kollade på tv dag ut och dag in är som slöseri på livet.

 

Lämnade honom för 2 år och 4 månader sen, det som händer på en vecka i mitt liv nu hände under ett år med honom. Jag fick inte utvecklas, han höll mig tillbaka och kvävde mig. Han ville att jag skulle tycka och tänka precis som honom och han tog några av de bästa åren i mitt liv, jag är inte bitter men jag känner en stor sorg.

 

Var i kyrkan igår och träffade på fler som sommarjobbade på mitt jobb i somras, det var inte riktigt en gudstjänst den här gången utan det spelades upp en jätte rolig pjäs och så var det en tjej som sjöng jätte vackert. Efteråt fikade vi med lussebulle och saft och sen åkte jag hem efter att ha suttit där och pratat med olika människor 1,5 timme.

 

Även idag var jag faktiskt inne i två olika kyrkor, träffade J och tog en fika och när vi var klara och påväg mot stan så sa jag "kan vi inte gå in i den där kyrkan, jag har alltid velat se hur den ser ut". Vi gick in där och man kände direkt lugnet, det var så vackert där inne. J är så långt ifrån troende man kan komma, men man kände ändå lugnet och friden hos oss båda. Vi tände först ett "vanligt" ljust som man brukar och satte den i en avlång träprydnad som liknade en liten båt/kajak fylld med sand och jag sa till J "tänk på någon som du bryr dig om och sätt ner ljuset". Därefter gick vi till en annan del av kyrkan där det stod en frälsarkrans med kulor som symboliserar olika saker, och så kunde man tända ljus och sätta vid de olika kulorna. Jag satte mitt ljus vid den vita kulan som kallas "uppståndelsepärlan" som står för godhetens seger över ondskan, J satte sitt ljus vid de två röda kulorna som kallas "kärlekspärlorna". När vi kollat klart i kyrkan bestämde vi oss för att passa på att gå till ännu en kyrka som finns här i staden som är en sån som man bara "måste" ha varit inne i.

 

Idag fyller en speciell liten pojke år. Grattis till dig, önskar att jag kunde träffat dig och säga det. I andra kyrkan jag och J var i fanns det en bok där man kunde skriva vad man ville be för, jag skrev att jag bad för att mitt liv skulle ordna sig och för den här pojken och hans mamma.

 

Har precis tvättat ur hårfärg ur håret och väntar på att det ska torka, fick ett ryck och gick till affären precis innan de stängde och köpte hårfärg (toning). Håret närmast huvudet började bli så ljust jämfört med resten så jag ville jämna ut färgen. Imorgon ska jag till kyrkan, ser fram emot det. Förra gången hann jag inte vara med på fikat eftersom jag skulle träffa J men denna gång har jag inga planer efter gudstjänsten så det blir kul att prata med lite folk där.

 

Ska försöka varva ner nu och lyssna på en avslappnings cd, måste försöka lugna ner mitt höga tempo och bli mer närvarande men det är inte lätt!

 

Är inne i en svacka just nu, har varit väldigt stressad och "frånvarande" men i och med att skolarbetet är inlämnat så känner jag att jag kan försöka ta det lugnt nu. Eller inte försöka, utan jag MÅSTE ta det lugnt för att inte krascha totalt. Det var länge sen jag kände mig så här nere, när jag mår som jag gör nu vill jag bara låsa in mig i lägenheten och avskärma mig från omvärlden, det tar emot att umgås med någon överhuvudtaget men jag tvingar mig själv för att inte "fastna" i ett dåligt mönster.

 

Sitter mycket vid datorn och spelar the sims för att fly från verkligheten. I datorns värd är allt möjligt, där finns inga problem... när man inte orkar med det riktiga livet är det enklare att leva i en fantasivärld.

 

 

 

Skrev precis klart ett skolarbete som ska vara inlämnat senast idag innan 00:00. Skönt att äntligen vara klar med arbetet (det har varit tuuungt att skriva det) och också hela kursen! Egentligen är det ett sista prov på tisdag men jag har valt att helt strunta i det då jag psykiskt mår för dåligt för att orka, hälsan måste gå först. Är besviken på min prestation med tanke på hur jag har presterat förut men jag försöker tänka på att jag i min situation ska vara glad över att jag tagit mig igenom hela kursen samtidigt som jag jobbat och kämpat med annat. I och med att denna kurs är slut har jag också äntligen tagit mig igenom hela gymnasiet! Den 21 december sätts betygen och då är jag officiellt behörig till högre studier. När jag sitter och tänker på det nu blir jag glad i hela kroppen och ett leende satte sig på läpparna. Blod, svett och tårar men jag klarade det. Jag klarade det!

 

Dagarna har gått... haft besök, träffat J, mått dåligt osv. Fick träffa mitt syskonbarn för första gången i fredags som bara är ca 3 månader, det kändes speciellt. Vid vissa tillfällen blir det så tydligt att mitt liv är här, och deras där, det finns inget tillsammans längre. Förra veckan berättade jag för en arbetskamrat om min situation, skyddade identiteten och allt det där, det kändes bra, känner att jag kan lita på henne. Jag märker behovet av att få prata med andra, jag orkar inte hålla allt hemligt längre utan jag söker mig mer och mer till folk utanför min bubbla. Märkte att arbetskamraten blev chockad när jag berättade, hon sa dagen efter; "jag har tänkt jätte mycket på det du berättade, det är sånt jag bara trodde hände på tv men nu är det nära mig och verkligt". Jag tror det är svårt att koppla när jag berättar det, utåt ser man inte en enda glimt av insidan, av sanningen. Får ofta höra att jag spelar bra, att man aldrig kan gissa att det är något "fel" på mig.

 

Igår var jag i kyrkan, gick tillsammans med en kille som sommar jobbade på mitt jobb och som är väldigt troende. Har varit i en annan kyrka här tidigare som tillhör svenska kyrkan men den här var annorlunda, mer "fart" och sång, det tyckte jag verkligen om. Känner alltid ett visst lugn i kyrkan och även fast man inte känner någon där känner man sig som en del av gemenskapen och värmen, till och med mer än vad man kan göra med människor man känt ett tag. Ska eventuellt dit nästa helg, både på lördag och söndag.