tystlidande

Från skatteverkets hemsida:

"Om du känner oro med anledning av de uppgifter om dataintrånget som förekommit i media ska du i första hand kontakta din skyddshandläggare.

I annat fall är du välkommen att kontakta Skatteverket på telefon 020-120 00 99

Öppettider för telefonnumret är måndag - fredag kl. 07.00 - 21.00 samt lördag - söndag kl. 09.00 - 15.00.

Vid eventuellt akut hot eller fara ring 112."

http://www.skatteverket.se/omskatteverket/nyheter/2012/nyheter/fordigmedskyddadepersonuppgifter.5.71004e4c133e23bf6db800066811.html

Vad skönt med fredag! Har varit en lite jobbigare vecka på flera plan och känner att jag behöver lite vila och inga måsten så den här helgen har varit efterlängtad. På tisdag morgon är det dags för möte på praktiken, har lite ont i magen inför det eftersom jag inte riktigt vet hur framtiden ser ut. Allt hade ju varit så mycket enklare om man kunde göra som "alla andra", som tex söka vilket jobb som helst,  jag kan inte ha jobb där man träffar mycket människor/syns och dessa jobb är ju enklast att få när man inte har utbildning inom ett specifikt område, jag kan heller inte söka jobb hur som helst eftersom man då riskerar att fel uppgifter kommer "i omlopp"... och tyvärr är inte det här det enda problemet när man söker jobb, det finns hur mycket som helst man måste tänka på och vissa saker kan man helt enkelt inte ens göra.

Jag tycker också det är väldigt läskigt att man gång på gång påminns om hur känsliga datasystemen egentligen är och när man är tveksam till hur personuppgifterna förvaras och ifrågasätter säkerheten så får man alltid hör att man inte alls behöver oroa sig och att deras system är så bombsäkert något kan bli... men ett datasystem behöver ju inte ens bli hackat för att personuppgifter hamnar i fel händer, jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att få ut uppgifter man egentligen inte har rätt till och många gånger kan även olika myndigheter rabbla upp uppgifter jag inte ens bett om eller sånt de absolut inte får ta över telefon även fast jag frågar efter det. Hur kan de vara säkra på att det är jag? De känner inte mig och majoriteten av samtalen är med personer man aldrig pratat med förut, så vem som helst som har kvinnoröst kan ringa och låtsas vara jag, bara de kan mitt personnummer.

Det finns också "specialgrupper" på många ställen man ringer till som ska vara "experter" på hur man gör vid skyddad identitet men som ger helt fel information, så man måste alltid tänka själv och avgöra hur korrekt informationen verkar vara (genom att ta reda på "bas" information och upprätta regler för sig själv som man alltid håller sig till, tex att ingen kan tvinga ur en ens vilken del av staden man bor i även fast det säger att de "måste" veta för att kunna hjälpa en, för det ska kunna hjälpa en utan att veta detta). Det finns ingen myndighet förutom skatteverket som vet eller ska veta vart man bor och därför tillhör jag alltid "stadskontoren" när det handlar om kontakter som är uppdelade och utgår ifrån vart man bor.

I grunden handlar mycket om att alltid vara väl påläst och veta vad man har rätt till att dölja, för man stöter ofta på människor som påstår att man "måste" en massa men det handlar bara om okunskap från deras sida. Ring personkontakten på skatteverket och hör dig för om du är osäker i vissa situationer istället för att göra något förhastat eller påtvingat, känns något fel så gör det inte alls för din känsla säger dig något som det oftast ligget nått i.

Ringde till skatteverket för att höra från dom hur situationen ligger till, och uppgifterna som kan ha läckt gäller personer med sekretessmarkering, inte oss med kvarskrivning eftersom vår postadress går till skatteverket och vår adress har de i "säkert förvar" på annat ställe. De som är drabbade kommer bli kontaktade via telefon och brev, men de vet inte än vilkas personnummer som hackaren/hackarna har kommit åt eller om de kommit åt några känsliga uppgifter alls... det är bara att vänta och se.

Okänd hackare har kommit över ca 1000 personnummer som tillhör personer med skyddad identitet.

"Skatteverket bekräftar för Expressen att det finns personnummer till personer med skyddade uppgifter i det material som hackarna kommit över. Personnumren i sig är dock inte sekretessbelagda.

- Det har läckt ut ett antal personnummer. Av dem är det drygt tusen personnummer som tillhör personer med skyddade uppgifter, och där finns det en teoretisk möjlighet att också annan information har kopierats, säger Kylesten."

(...)

"- Vi har upptäckt ett misstänkt intrång i ett av våra system. Det här är någonting som vi arbetar med tillsammans med polisen.
Han vill inte kommentera att hackarna kan ha kommit över hemliga uppgifter om personer med skyddade personuppgifter.
- Men det här är en allvarlig händelse. Vi har aldrig drabbats av någonting sådant här tidigare, säger Anders Sandell."

http://www.expressen.se/nyheter/hackerattack-mot-skatteverket/

Det känns jobbigt just nu, mår inte så bra...har lust att bara dra täcket över huvudet och ligga kvar där några månader. Känner mig stressad och stress får mig att må dåligt, men det är inte bara stress utan massa annat också men jag kan inte sätta fingret på vad det exakt är eller vad som är "värst". Är positiv till hur saker löst sig och allt, men ändå är det något som inte känns bra.

Sov i 2 timmar efter att jag kommit hem från praktiken, får hoppas att jag kan somna om 1 timme, max 2, annars blir det riktigt jobbigt. Låg och vred mig en del i natt och jag tror inte jag hann sova speciellt många timmar. Idag på praktiken fick jag göra lite nya arbetsuppgifter och imorgon kommer vi ha genomgång på en hel del nytt, då gäller det att vara pigg!

Vad gör man egentligen när man börjar känna att man mår sämre? Hur håller man sig fast vid ytan? Det var många år sedan jag mådde dåligt "utan orsak" eller vad man ska kalla det, innan har jag mådd dåligt pga dödshot, terror, psykisk och fysisk misshandel men nu finns inte det där längre men ändå mår man dåligt fast av andra orsaker, det känns ändå lite konstigt... jag "borde" må bra. Men livet fungerar inte så, det kommer alltid gå upp och ner och man får njuta av topparna och minnas de stunderna i de djupaste dalarna.

Jag har suttit och tänkt en hel del angående mitt problem, det är ju så att arbetsplatsen jag praktiserar på inte kan garantera mig anställning efter sommaren (är dock garanterad tjänst över sommaren), vilket gjorde mig väldigt ledsen eftersom jag verkligen hoppats på det då jag trivs så sinnessjukt bra där men jag hade faktiskt mina misstankar eftersom jag vet hur företaget fungerar (mindre jobb under vinterhalvåret) och det är flera som ska gå upp i tid efter sommaren så då hamnar ju jag i kläm. Jag får veta mer på mötet på tisdag men ingenting är säkert förens sommarens slut börjar närma sig och man vet hur personalstyrkan kommer se ut inför vintern, det är en del ruljans på personalen så ingenting är omöjligt.

Ja som ni förstår var inte detta ett drömscenario för mig och jag vart ganska bestört när jag fick höra det, men nu har jag smält det hela och som sagt suttit och funderat på hur jag ska lösa det hela, vägrar gå arbetslös efter sommaren och leva på nästan ingenting igen så jag har bestämt mig för att börja plugga på heltid om det visar sig att jag inte kan bli anställd i nuläget. Det kommer vara komvux studier då jag har 100 poäng kvar till fullständigt betyg. Känns som en jätte bra lösning just nu och jag tror det kan ha varit det här som var meningen med det hela; att jag skulle börja plugga så jag tillslut når dit jag vill komma. Kommer troligtvis också kunna jobba lite då och då på företaget jag praktiserar på nu samtidigt som jag pluggar vilket är ett stort plus. Sedan siktar jag mot högre utbildning...

Känner mig glad och hoppfull idag, en hel del tack vare min psykolog! Vågar jag hoppas på att jag är färdigutbildad om 4 år? (Vilken helvändning på framtidsplaner, trodde jag skulle jobba den närmsta tiden men tydligen inte, underbart!)

Fick ett samtal från min kontaktperson på arbetsrehabiliteringen i dag och man kan väl konstatera att jag börjar gå i motvind nu... men det tillhör ju livet. Man får sig en knäpp på näsan som påminner en om att man måste kämpa och vara tacksam, man får också påminna sig själv om att det finns en mening med allt.

Våren är verkligen inte min tid på året, har aldrig varit det, den är alltid bara allmänt jobbig och tung.

Idag blev det lite påtankning av medicinskåpet, köpte vätskeersättning (Resorb) som jag aldrig köpte förra gången, Treo och Bepanthen (kräm som är bra till det mesta).

Idag fick jag sms om att linserna har kommit, så imorgon ska jag ta och hämta dom när jag ändå ska till psykologen.

Idag har jag ordnat med olika telefonlistor med viktiga nummer som jag satte på insidan av städskåpet så man har de nära till hands om något akut händer eller om man tex är sjuk och behöver gå till läkaren så slipper man hålla på och leta upp det på datorn (datorn/internet kan ju också krångla och ha sig). Funderar dock på att också sätta upp nummer till socialtjänsten och det skyddade boende ifall att något skulle hända.

I natt drar man fram klockan 1 timme, glöm inte det.

En "kollega" ska ha en fest den 5 april för oss som är yngre på företaget, vi är bjudna hem till henne och sedan är det tänkt att de ska gå ut. Det första jag tänkte när jag hörde detta var "jag ska INTE gå" eftersom jag tycker det är så jobbigt att vara bland folk jag måste ljuga för och dölja vem jag är, men jag har blivit övertalad om att gå eftersom det ju ändå "gynnar" mig att lära känna de på jobbet bättre och komma in i gruppen. Jag hade egentligen tänkt att åka bort den 5 april men jag har ändrat det nu till 6-9 april istället så jag kan gå på festen, men jag hade inte tänk att följa med de ut.

Linserna har inte kommit till affären än så jag får vänta några dagar till, optikern sa att de skulle komma i slutet av veckan men det blev väl några förseningar eller något. När man vant sig med att se bra så blir det ännu jobbigare än innan att se suddigt och behöva kisa.

Känner av lite vårdepression måste jag säga, känner mig ibland inte alls lika positiv som jag brukar men jag försöker kämpa på.

Smärtan i revbenen kom tillbaka idag när jag var på praktiken, har inte känt av revbenen på ett bra tag så jag trodde faktiskt att problemen var försvunna för alltid, men icke. Fick ta lite pauser när trycket/smärtan blev som värst, men nu efter att jag kommit hem och vilat lite har jag inte känt så mycket och jag hoppas det försvinner helt, annars vet jag inte vad jag gör.

3 april har jag möte med arbetsgivaren, kontaktpersonen på arbetsrehabiliteringen och min handledare på praktiken, vad vi kommer fram till på det mötet är nog väldigt avgörande för framtiden... ingenting är ju säkert än och jag tar aldrig ut något i förskott, jag vet att det lika gärna kan bli så att en anställning inte är aktuell och att jag måste börja praktisera någon annanstans, då är det bara att acceptera läget och kämpa på.

På något sätt har det bara blivit så att jag inte skrivit här sen i söndags, har varit "upptagen" av mitt dataspel som jag blivit smått besatt av.... tiden går så snabbt att man glömmer bort den.

I måndags var jag på kontroll hos optikern, har ett synfel som kallas coma, sfärisk aberration, som gör att jag egentligen måste ha speciallinser men vi testade med vanliga linser eftersom felet inte är speciellt "allvarligt" (ligger lite under gränsen) och det borde kunna funka genom att trixa med vanliga linser men jag har sett suddigt/dubbelt då och då när jag kollar nedåt så jag fick med mig linser med annan styrka för att se om de blev bättre men det blev det inte så igår efter att jag varit hos psykologen gick jag förbi optikern och vi bestämde då att han skulle beställa de där speciallinserna så jag får pröva och se om det suddiga förvinner helt. Förhoppningsvis får de in dom innan helgen.

Har köpt en bok med de 1000 mest använda vardagsorden på teckenspråk, kan hela alfabetet utantill och det flyter på men jag har länge velat lära mig mer, i flera år faktiskt. Har haft användning av teckenspråk i tidigare arbeten och jag har även lärt känna en döv kvinna här så det underlättar ju en del om man kan använda sig av fler "snabbtecken" än att behöva bokstavera allt.

Nästan hela dagen har spenderats framför datorn idag, har spelat ett spel som är lätt att fastna framför. Åkte och pantade lite bukar på eftermiddagen som jag hade stående och passade på att handla lite när jag ändå var i affären.

I morgon ska jag till optikern för kontroll 10.30 och på tisdag ska jag äntligen träffa psykologen. Såg på datorn att det ändras om till sommartid 25 mars 02.00, alltså om en vecka.

Åkte och köpte en ram till mitt utbildningsbevis jag fick från utbildningen för 2 veckor sedan så jag kan hänga upp det som en liten påminnare om en hel del saker, bla att man ska följa sina drömmar. Tror den ska få hänga på väggen i sovrummet mittemot huvudkudden så jag ser den varje morgon när jag vaknar. Köpte en jordgubbsmilkshake på mcdonalds innan jag åkte hem, har fått "dille" på den.

Ska åka bort över påsken 5-8 april, det var ett tag sen jag åkte sist... tror att jag också kommer åka iväg till valborg och ska då bo på hotell och hela baletten.

Har haft en mycket bättre dag idag än igår, men det har varit ett fullspäckat schema sen 06.10 i morse. Gick från praktiken 20 minuter tidigare än vanligt för att hinna hem och äta, cyklade förbi mataffären snabbt och handlade några nödvändigheter eftersom att jag visste att jag inte skulle orka göra det senare och sedan var jag hemma och åt och bytte kläder. Var tillbaka på jobbet vid 13 för att cykla tillsammans med de andra till föreläsningen som höll på till 17.30 (drog ut på tiden). Intressant och peppande föreläsning, men sista halvtimmen var jobbig, man var så trött och ville bara ut och få lite luft. Cyklade därefter till Max och köpte hamburgare, cyklade snabbt hem för att de inte skulle kallna och var så hungrig att jag började äta i hissen och hann knappt tugga innan jag svalde.

Har tittat på Unga mödrar Danmark på nätet och ska nu bara ta det lugnt och stressa ner. Äntligen fredag!

Idag har jag haft en riktigt skitdag, allt har bara varit blä. Har inte varit hos psykologen på 2 veckor och jag mår ofta sämre än vanligt när jag inte varit där på ett tag... har låtit mig "tröst äta" lite idag, kände att jag behövde det.

I morgon ska jag på föreläsning med praktiken/jobbet 13.00 - 17.00, var 5 personer från företaget som valdes ut och de ville ha med mig, ska bli intressant att gå dit och lyssna. Den enda nackdelen är väl att jag kommer hem ganska sent och mitt ena husdjur mådde lite dåligt idag (mår dock bra nu) så jag hade gärna velat vara hemma med "den" så mycket som möjligt imorgon...

Är och har varit jätte trött idag, gick och la mig vid 22.15 igår vilket är tidigare än vad jag brukar men somnade nog inte förens 23.30, kunde inte sova trots att det hade varit en ovanligt lång dag och jag var helt slut. Igår fick jag ett diplom för utbildningen jag gick förra veckan, ska köpa en ram så jag kan hänga upp den här hemma.

Konferensen vi var på idag var verkligen givande; har mer förståelse för företaget, hur alla led i processen arbetar och fungerar och hur markanden fungerar, vilket ju på något sätt gör att man kan arbeta bättre/effektivare när man har förståelse för allt i det stora hela. Vi var på en jätte fin konferensgård med underbar natur/utsikt ca 30 min härifrån. Fick bättre kontakt med några jag inte pratat så mycket med och försökte vara så "öppen" som möjligt och inte endast hålla mig till personer jag vanligtvis är mycket med.

Var hos optikern i morse, skaffade ju glasögon i maj förra året och använder de när jag kör bil (ett måste) och lite då och då, men det är ingen regelbunden användning... på jobbet märker jag dock av behovet och eftersom jag inte vill använda glasögonen varje dag bestämde jag mig för att skaffa linser, ska pröva de en vecka och har en ny tid nästa måndag då jag ska kontrollera så allt funkar bra med linserna. Det är underbart att kunna se saker och ansikten på långt håll utan glasögon som stör och är i vägen, men ögonen börjar bli trötta nu innan dom vant sig så jag ska snart ta ur dom.

Köpte en jordgubbsmilkshake på mcdonalds som jag var så sugen på efter besöket och fick ett samtal väldigt lägligt så jag bestämde mig för att promenera hem medans jag pratade med en vän.

I dag är det 1 års dagen för min flytt till min underbara lägenhet. Det var första dagen på början till ett nytt liv, jag kommer ihåg hur rädd jag var för att sova här själv, utan gallergrinden dessutom... somnade med lamporna tända.

Imorgon ska jag till optikern klockan 10, måste även ringa några samtal och fixa med lite papper. På tisdag ska jag på konferans med företaget jag praktiserar på, härligare chefer får man leta efter! Jag är "bara" praktikanten men ändå behandlar de mig som en av dom...

Har inte hunnit gjort så mycket idag, lät mig själv sova ut i morse, men vaknade lite då och då för att sedan gå upp någon gång vid halv 11. Gick till mataffären och handlade ingredienser till en maträtt jag tänkt göra i morgon, Dr. Oetker stenugnsbakad pizza (tycker de är underbart goda) och vindruvor och pepsi max till melodifestivalen. Går runt och tycker livet är allmänt underbart, tänker mycket på vad jag gjorde förra året vid den här tiden.

Denna dag för 1 år sen stod jag med nycklarna till lägenheten för första gången, (typ) redo att flytta ut från skyddade boendet. Allt som hänt hamnar bara längre och längre bak i minnet, jag är inte "i" det längre, utan det är den del av mitt förflutna. Det som gör att jag ständigt blir påmind om vilken situation jag varit i är den skyddade identiteten (som är mycket krångligare än vad man tror att leva med) och att jag ännu inte har 100% arbetsförmåga.

Idag är det internationella kvinnodagen om det är någon som missat det, precis som det är den 8 mars varje år. För 5 år sedan kommer jag ihåg att jag satt på ett skyddat boende. Varje torsdag hade vi ett kvällsmöte med personalen, 19.00 om jag minns rätt, där vi pratade om saker som hänt under veckan, om det varit några problem m.m. Den 8 mars 2007 var en torsdag, och den kvällen "firades" vi kvinnor med tårta.

Åkte till stan efter praktiken för att handla mer galgar och gick snabbt in i en affär för att kolla på skor men istället hittade jag en jättefin väska som jag köpte. Rensade lite i garderoben igår när jag ändå höll på, det är så skönt att rensa ut det gamla ibland som har massa minne "i sig", och byta ut det mot ännu "tomma" plagg som man skapar nya minnen med.

Fick arbeta helt självständigt idag eftersom min handledare inte är där, så jag fick ta allt själv från - genom hela "processen". Det gick bra men allt sitter inte än, finns vissa saker jag fortfarande är osäkra på och måste fråga om. Ska börja skriva ner allt steg för steg så jag har det i ett block jag kan kolla i om något är oklart. Fick beröm av flera för en sak i utbildningen igår när jag kom till praktiken, sånt är alltid kul.

Åkte till stan och köpte nya galgar idag också (tunna stål galgar), hade alldeles för stora innan som tog stor plats i garderoben och gjorde att jag fick plats med hälften av vad jag borde kunna få in. Måste dock åka in till stan imorgon igen för att köpa fler, köpte 20 idag men det behövs några fler i den garderoben jag satte dom i och jag ska även byta ut galgarna i den andra garderoben jag har.

Utbildningen gick galant, så med andra ord så klarade jag det! Höll på att tveka på mig själv där ett tag måste jag erkänna och jag märkte faktiskt idag att jag ibland klankar ner på mig själv och säger "det är för svårt, jag kommer inte klara det" när jag egentligen bara borde lita på förmågan jag VET att jag har.

Fick en behövlig boost idag och jag tänker på vad jag lyckats åstadkomma på bara 1 år, mitt liv ser ju helt annorlunda ut mot då. Den här utbildningen betyder jätte mycket för mig, det är något jag blev erbjuden att göra för 5 år sedan men tackade nej till pga han, men han fick inte förstöra mina drömmar... tillslut lyckades jag. Jag behöver inte någon för att må bra, vara lycklig eller nå mina mål, nej jag behöver verkligen ingen som håller mig i handen... jag klarar allt det där på egen hand.

Läraren var väldigt förstående över min situation och skulle göra en liten "specialare", sådant värmer alltid lite extra i hjärtat och gör så att man förstår att det finns mycket gott i världen.

Har pluggat idag inför utbildningen imorgon och var tvungen att gå och handla något att ta med mig att äta imorgon till lunch. Vet inte riktgt hur lång tid utbildningen/proven kommer ta, men jag gissar på 6-7 timmar eller något sådant. Är nervös så det kommer vara riktigt skönt när det är över! Får sen ta och sätta upp ett annat mål att jobba mot, anställning på praktiken är på G så har jag snart ett riktigt jobb, väntar endast på att allt ska klaffa.

Vi hade en jätte trevlig utekväll igår, var kul att gå hem till en innan också och se hur hon bodde och umgås. Vi satt och diskuterade djupa saker och åt lite olika småplock. Vi blev "bara" 4 personer där innan men det blev mer personligt kan jag tycka än om vi hade varit många, väl ute blev vi nog totalt 10 stycken. Träffade en från praktiken när vi var på väg hem, hon hade varit på samma ställe men vi hade inte stött på varandra där inne, dock märker jag ganska stor skillnad mellan den här staden och min hemstad, här stöter man på varandra oftare och man lever liksom mer inom "samma omårde" och då måste man tänka lite mer på vissa saker som jag inte är van vid innan... fast det är inget jag ser som ett "problem" det är bara en sak som jag lagt märke till, älskar att bo här och jag tror det fanns en mening med att jag hamnade just här.

Har vaknat prick 09.26 två dagar i sträck, ganska märkligt. Gick och la mig kanske 4 i natt och tänkte låta mig själv sova ut eftersom jag tänkte plugga idag då jag har utbildningen på tisdag, men ändå vaknar jag 09.26. Sov 2 timmar på eftermiddagen eftersom jag var så trött och har inte fått så mycket gjort med pluggandet men jag ska sätta igång när jag skrivit klart här och diskat disken från idag som blivit stående. Ska inte träffa psykologen på 2,5 veckor vilket känns lite tungt faktiskt och min handledare på praktiken kommer vara borta hela veckan och det känns också lite pirrigt på något sätt, men det är när jag tagit mig igenom sånt som inte riktigt är som jag tänkt mig som jag känner mig starkare...

Imorgon är vi några som ska hem till en innan vi ska ut, fick sms igår med förfrågan och blev väldigt glad. De andra ska vi träffa på stan för att sedan gå tillsammans till det ställe vi ska till. Ska till henne vid 18.00 för att sedan vara i stan vid 21.00. Kommer bli riktigt roligt!

Idag var det riktigt segt på praktiken pga ett fel så vi gjorde bara det lilla som kunde göras. Planerna har ändrats angående praktiktiderna, väntar till slutet av april/början av maj innan jag går upp i tid, detta är inte pga att jag inte klarar/vill gå upp i tid, utan planeringen blir bäst på detta vis. Det är faktiskt lite skönt att få ta det lite lungt ett tag till.

Nu är vi inne i mars månad, snart 1 år sen jag flyttade till min lägenhet! 11 mars för att vara exakt. 1 år och 7 månader sen jag lämnade han. Pratade i tisdags med psykologen om att jag har ett väldigt fungerande liv jämfört med många andra i min situation, vilket är något jag är tacksam för varje dag och verkligen försöker ta till vara på.