tystlidande

Hade tänkt äta pizza idag, cyklade förbi pizzerian men den var stängd. Fan tänkte jag, då får jag väl köpa en fryst pizza istället. Men efter bara några sekunder så ifrågasatte jag mig själv, varför ska jag äta en fryspizza en dag som denna när jag kan laga ordentlig och riktigt god mat? Det fick bli vegetarisk lasagne med quorn, kvibillesås och timjan i lager med färska lasagneplattor, vilket är en favorit och receptet har jag hittat på själv. Till lasagnen åt jag baguette med Boursin vitlök och örter. Tänkte göra sallad till men kände att det inte behövdes. Senare ska jag äta morotskaka och ikväll har jag chips med dipp, till det har jag cider och cola.

 

Ska nog snart lägga mig en stund och fortsätta läsa Zlatans bok, på läsplattan står det hur många procent man har kvar av boken, eller snarare hur många procent man läst (jag har läst ca 73% av boken nu) och det står även hur många minuter varje kapitel beräknas ta, smidigt tycker jag!

 

På fredag klockan 9 har jag en tid bokad hos veterinären med min äldsta katt som haft problem med ögonen till och från och inte riktigt ätit som hon brukar. M ska skjutsa mig och jag håller verkligen tummarna för att allt ska gå bra. På torsdag måste jag åka och köpa en kattbur då jag inte har någon, kollade i stan för någon dag sedan men de hade ingen bra å jag får åka till ett köpcentrum lite längre bort och kolla.

 

 

 

Kan inte förstå att det är nyårsafton idag, efter att min hund dog 10 juli har allt bara varit en dimma. 13 är för mig ett otursnummer och jag kände att 2013 inte riktigt skulle bli mitt år. Jag sa till M i slutet av januari att det var konstigt att så många hade dött redan då, innan 2013 nästan ens börjat, och att det kändes som att många kommer dö det här året. Låter deprimerande, jag vet, men jag kände tyvärr rätt... jag vet många som förlorat någon i år, ovanligt många. Året har självklart också inneburit roliga händelser och att jag både blev fast anställd 1 september och klarade sista provet och fick fullständigt gymnasiebetyg är en stor seger. Jag har bestämt att 2014 ska bli ett bra år, med eller utan kvarskrivningen. Förresten så är det sista dagen på min kvarskrivning idag som jag har på papper, sedan blir den bara tillfälligt förlängd tills de tar beslutet om jag ska få det beviljat igen eller inte. För 3 år och 4 månader sedan lämnade jag alltså honom, vilken resa det varit! Det är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv och jag trodde aldrig att det skulle bli såhär bra. Jag har äntligen det liv jag vill ha och jag undrar om det var min inställning från första stund som gjorde att jag klarat det så bra? Jag hade mål och drömmar och det var två av få saker han inte lyckats ta ifrån mig.

 

Idag får jag se vad som händer, jag har bestämt att jag vill vara hemma och alltså inte åka och fira med min familj. Först tänkte jag att julafton går bra själv, men absolut inte nyår... men nu har jag tänkt om. Jag vill ta det lungt och vara med mina katter. Eftersom min semester under sommaren blev lite av en mardröm behöver jag den här ledigheten för att bara få vara, hur ska jag annars orka?

 

Bakade morotskaka igår igen, det verkar som min grej! Kladdkaka är jag superdålig på, den får samma konsistens som en skosula och smakar konstigt men morotskakan bir riktigt saftig och god!

 

Blev så lycklig när jag läste kommentaren i ett tidigare inlägga om att det finns en ideell förening som heter VOOV (Veterinär omtanke om våldsutsatta) som tar hand om djur till våldsutsatta som vill lämna den våldsutövande partnern. Jag vet att det är ett problem att många inte vågar lämna sin partner p.g.a. att de är oroliga för vad som kommer hända deras djur, man får inte ta med sig djur till kvinnojourer och många män använder djuren för att komma åt kvinnan. Alltså är VOOV något av det bästa jag hört om på länge! Jag ska ta kontakt med dom och se vad jag kan hjälpa till med, äntligen har jag någonstans att börja med mina drömmar om att få hjälpa till med något som är viktigt för mig. Jag vill inte bara stå på sidan och se på, jag vill göra skillnad.

 

Läs mer om VOOV här;

• http://www.arvsfondsprojekten.se/projekt/voov-2011
  
  
• http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/kvinnofrid/voov_stromsholm130314.pdf
  
  
• http://voov.nu

 

Den 4 november 2012 skrev en lista på hur jag tror mitt liv kommer se ut 2013, såhär såg den ut;

• Jobba på ett annat jobb än jag gör idag
• Börjat på någon utbildning
• Bo kvar här i lägenheten
• Fortfarande träffa psykologen och gjort många stora förändringar med mig själv, lärt mig våga visa käslor och våga gråta, vara mer harmonisk och lugn och bearbetat minnen som jag inte velat kännas vid.
• Fullt ut våga vara den jag är och inte gömma mig bakom en mask
• Vara mer trygg i min livssituation
• Ha fler vänner och även vågat berätta för fler jag litar på om min situation
• Förhoppningsvis träffat en kille/ha någon relation

Imorgon är det måndag och jag ska jobba 8-17 men sedan har jag ledigt till 7 januari. Det värsta med att ha så många lediga dagar som det varit nu är att man inser hur mycket annat man hade kunnat gjort om man inte behövde var på jobbet 9 timmar per dag, och den insikten gör att man tappar lusten att jobba. Dagarna bara går när man jobbar, man gör samma saker och hela tiden önskar man hade tid för sånt som verkligen betyder något. Men, det finns ett stort men, skulle man inte jobba eller jobba färre timmar skulle det inte finnas pengar till att göra sånt man drömmer om och brinner för. Här gäller det alltså att tänka om och inse att utvägen inte är att säga upp sig, utan se till att göra vad man kan för att göra arbetsdagen betydelsefull och på fritiden lägga tid på annat än att glo in i tvn eller datorn. Drömmarna ska inte fortsätta vara drömmar, de ska bli verklighet. Jag måste komma på hur jag ska kunna hjälpa djur som har det svårt mer än att skänka pengar, skulle gärna vilja hjälpa till på katthem men eftersom det finns stor risk att jag drar hem sjukdommar till mina katter så vågar jag inte chansa, både för mina katters hälsas skull och min plånbok. Jag ska i alla fall klura på vad jag kan göra...

 

Igår färgade jag utväxten (i mocka chokladbrun) och i morse smörjde jag in brun-utan-sol i ansiktet och på halsen, jag är på jakt efter den där känslan jag så länge sökt nu... den jag kände när jag såg mig i spegeln och log, log för att jag var nöjd med det jag såg. Jag skulle aldrig börja sola solarium som förut, men jag vill känns mig lika fräsch, utstråla samma lyster, känna samma känsla. Ibland undrar jag om jag egentligen kanske är på jakt efter något annat? Att allt det här handlar om ett tomrum av något slag? Äsch jag vet inte.

Nu stå en proppfull ICA-kasse i hallen med alla gamla papper jag inte längre behöver, pärmarna är välsorterade och därmed har jag full koll på vart jag har allt. Jag har även rensat bland lite andra småsaker hemma och tagit ner en tavla ovanför matbordet.

 

Tog bussen till stan efter att jag skrivit mitt förra inlägg och lämnade lite saker till myrorna och bytte en kabel som jag köpte i torsdags som var för lång. Fick även med mig lite annat hem såsom hårfärg, smala toffsar, sminkpensel och 3 charms från Pandora. Nedan är en bild på vilka charms jag hade tänkt börja med för att sedan önska mig och fylla på vid högtider osv. De 3 jag köpte idag var de två längst ut och giraffen i mitten, varför jag valde giraffen är för att den påminner mig om ett mjukisdjur jag hade när jag var liten som jag älskade. De sista två ska jag köpa när jag hämtar armbandet, hoppas verkligen affären hör av sig på måndag så jag slipper vänta så länge.

 

Igår satte jag mig på golvet och började jag rensa i mina pärmar där jag sparat viktiga papper sedan 2008. Har 1 pärm för varje år och nu kände jag att jag behövde rensa i pärmarna från 2008-2010 för många av de papper jag har däri behövs inte längre förutom vissa kvitton, betyg osv. Fyllde en halv ICA-kasse med papper och senare idag ska jag fortsätta och organisera pärmarna med nya register så jag lätt hittar i dom.

 

Nej nu måste jag skynda mig åjag hinner med bussen till stan!

Jag har en molande ångest som sitter i bröstkorgen och spring i benen. Spring i benen får jag alltid när jag har ångest, det är som ett sätt för kroppen att hantera ångesten. Har ni märkt att jag mer och mer börjar få problem med ångest? En dag alldeles nyligen kände jag hur jag nästan började andas sådär som man gör när man får panikångest men jag lugnade ner mig och lyckades hantera det innan det blev jobbigt... jag undrar vad det är som gör att det blir såhär? För första gången på ett tag känner jag att jag är nöjd med situationen på jobbet och kan hantera cheferna och andra jobbiga personer bra, jag gör saker på fritiden som gör mig glad och som jag tycker om att göra, jag jobbar med målbild, självkänslan osv, men det är något bland allt det där som gör de vita molnen gråa, ibland till och med svarta. Kanske är det det här med hur det blir med min skyddade identitet och alla tankar om kring döden, och hur lätt allt bara kan försvinna.

 

Jag har börjat läsa Zlatans bok så snart ska jag lägga mig bekvämt i soffan med en filt över mig och läsa en stund. Fly från verkligheten nån timme. Min yngre katt sitter här brevid och väntar på att få lägga sig på min mage och slumra till, som hon alltid gör. Hon älskar närhet, bara hon får vara nära mig är hon lycklig. Det är vi som sover bredvid varandra varenda natt och har gjort sen dagen hon flyttade in här i lägenheten med mig (tidigare bodde hon hos min mamma). Min äldre katt är mer så att hon har sina perioder, ibland vill hon vara själv och ibland vill hon vara nära, men mest tycker hon om att ligga en bit ifrån och vara för sig själv... de kompletterar varadra så bra de där två.

Jag hade en jätte jobbig natt och skulle upp klockan 06.15 för att jobba idag, somnade nog vid 1 eller 2 och hade mardrömmar när jag väl somnade. Min katt ont i ögonen igår, det rann och jag torkade hela tiden med ljummet vatten på en bomullstuss... man såg att hon tyckte det var jobbigt. Hon har haft så till och från ett tag nu och jag har använt en ögonsalva men det kommer hela tiden tillbaka så nästa vecka ska jag till veterinären med henne för att ta reda på varför hon får såhär. Tänkte även passa på att göra en hälsokontroll på henne när jag ändå är där så jag vet att alla värden ser bra ut osv. När min katt mår dåligt kommer tankarna kring döden och jag påminns om att hon inte kommer finnas här för alltid... en dag kommer jag alltså behöva gå igenom ett farväl. Hur ska jag klara det? Jag får panik av tanken... hur ska jag kunna leva utan min bästa vän? Hur ska jag någonsin kunna känna mig hel när halva mitt hjärta saknas? Jag grät länge igår och varje gång jag kollade på min älskade katt grät jag ännu mer. Mina katter betyder allt för mig och om jag förlorar dom, vad har jag då? Jag vet att jag måste prata med Anders om det här men det är svårt för det gör så ont, tårarna kommer aldrig sluta rinna ner för kinden...

 

 

Åkte till stan för att kolla mellandagsrean vid 10.50 och kom hem 16.30. Träffade M vid 12 och gick runt lite med henne och kollade och vid 13.45 kände vi oss både jätte hungriga och gick till en grekisk restaurang och åt. Som vanligt var det inte mycket rea på sånt man behöver, men jag köpte en parfym som jag älskar 50% billigare och ett pandora armband 30% billigare. Armbandet med den knäppningen jag ville ha fanns inte i butiken i mina storlek så de skulle beställa från en butik i Uppsala som hade den och höra av sig när den kommit. När jag fyllde år fick jag pengar från min mormor och de pengarna ska jag köpa armbandet och några charms för, vill inte att pengarna ska "försvinna" på något som tex elektronik som man sedan kastar när det går sönder utan något som jag alltid kan ha och bära med mig. Jag har velat ha det där armbandet ett tag nu (tror det var sen augusti då en på jobbet fick ett sådant) så det känns alltid lite speciellt när man köper något man verkligen velat ha. Förutom parfymen och armbandet så köpte jag en fukt/lätt anti-age kräm från Clinique (Superdefense SPF 25) för att komplettera med de andra produkterna jag köpt. Hon i affären sa att hon hade använt anti-age kräm sedan hon var 23 och min mamma har gjort det sedan hon var 25 och båda har fantastisk hud och få rynkor så det är väl dags att börja nu om man inte vill se ut som ett russin sen, hehe. Köpte även en ögonskugga och puderpuff från Make up store för 20% rabatt, ögonskuggan kan även användas för att definiera/skugga i ansiktet vilket jag nog mestadels kommer använda den till. Sedan blev det lite småsaker jag köpte såsom sminkpendel, hårklämma osv. Ångrar inte ett enda köp, för en gångs skull tänkte jag efter och inte tog något bara för det var billigt.

 

 

Jag har haft en jätte trevlig eftermiddag med M, hon ringde vid 14.30 och frågade om jag var hemma och om hon kunde komma förbi. För första gången fick jag inte panik över att jag inte skulle hinna städa hela lägenheten + sminka mig innan hon skulle komma hit vid 15.00, så jag fixade bara "det värsta" och sedan tänkte jag att det får se ut som det gör, det är mänskligt att inte ha det perfekt (som jag annars brukar vilja ha det när någon kommer hit). Jag måste träna på att bli mer avslappnad för jag vill verkligen att folk ska kunna ringa och bara komma över utan att jag börjar hyperventilera och springer runt som en galning för att hinna städa så allt blir skinande rent. Nu hade jag det ganska städat och rent redan när hon ringde så det var en bra början på att vänja sig av med dåliga tankar och prestationsångest, det blev liksom inte så drastiskt utan en mjukstart.

 

Har precis dragit i mig en pizza och med M åt jag morotskakan jag gjort så idag blev det inte en sån nyttig dag som jag tänkt mig, men det är inte hela världen känner jag, jag kommer igen i morgon :)

Det gick så bra med att "börja äta nyttigt efter julafton" att jag har en kladdkaka i ugnen haha, det där sockret är beroendeframkallande det är en sak som är säker! Det där läskdrickandet är det i alla fall slut med från och med idag, endast en dag i veckan gäller, men helst inget alls.

 

Håller också på att tvätta just nu, hade egentligen lust att ta en lång promenad men det regnar och har gjort sen jag vaknade och jag känner mig inte så sugen på att gå i regnet. Ska nog ta och köpa en till e-bok att läsa, den svåra frågan är bara vilken!

Min första julafton själv börjar lida mot sitt slut, jag kan inte säga annat än att jag har haft en underbar dag. Jag verkligen älskar boken om gatukatten Bob och James, har bara några sidor kvar och boken har förgyllt min dag. Kan erkänna att det inte känts som julafton och jag har inte haft någon julkänsla alls i år men det kan nog till stor del bero på avsaknaden av snön? Eller något i den stilen?

 

Kom precis hem från stan, var där och kolla lite i affärer, köpte rouge och en kajalpenna och så hitta jag en jätte fin jacka som jag kan ha när det inte är fullt så kallt att man behöver en tjock dunjacka. Jag fryser sällan så nu när det är runt 8 plusgrader som det är idag till exempel så behöver jag verkligen något lite tunnare än min Boomerang jacka. Jag lovade mig själv för bara någon dag sedan att börja köpa kläder som jag verkligen tycker om och känner mig fin i, inte köpa något som bara får mig att känna mig "helt okej" för det piggar ju knappast upp en! Och jackan var en bra början på överrenskommelsen med mig själv tycker jag. Jackan fick också bli som en julklapp till mig själv, tillsammand med Kindlen.

Morotskakan jag gjorde i söndags måste nog varit en av de mest lyckade bakverk jag gjort, riktigt saftig och god (recept hittar du här). Matlagning är mer min grej då jag oftast får till halvbra kakor men den här var perfekt. Limeskal i forstingen gjorde mycket! Men man får tänka på att inte ta för mycket så smaken tar över.

 

 

God morgon och god jul! Jag läste för ett tag sedan att kroppen utsöndrar må-bra-hormon när man ler och att de som ler ofta mår bättre och visst sjutton mår jag bra när jag märkte att jag gick runt och log för mig själv. Jag gör det ganska ofta, men det är svårt att avgöra om jag mår bra för att jag ler, eller om jag ler för att jag mår bra... det kanske är en kombination?

 

Båda mina katter sov brevid mig hela natten, i vanliga fall brukar bara den yngsta av dom göra det. När jag låg i sängen igår kväll kände jag mig så lyckligt lottad när jag kollade på dom och dom kollade tillbaka på mig med deras varma blickar, jag älskar dom verkligen och jag är säker på att dom älskar mig tillbaka. Hade jag inte räddat min äldsta katt för 11 år sedan hade jag aldrig fått uppleva den lycka och kärlek de ger mig, jag är övertygad om att det är tack vare de två som jag klarat allt det senaste 3 åren, de ger mig sån styrka. Min äldsta katt är mamma till den yngre och jag ser henne som en gåva, hon har ärvt sin fantastiska personlighet från sin fina mamma och när mamman inte längre finns hos oss kommer hon leva vidare genom sin dotter.

 

Valde boken "Gatukatten Bob" igår, det är en sån fantastisk fin historia om hur en man (som varit heroinmissbrukare och nu bor i en träningslägenhet och är gatumusikant) och en gatukatt finner varandra och ger varandra en mening med livet. Detta är en sann historia viket gör den så fantastisk!

 

 

 

Dagen har flutit på så sjukt bra idag. Jag hade dock en dålig start på dagen, vaknade vid 4 av en mardröm och hade sedan jätte svårt att somna om, var jätte rädd och hade ont i magen. Men natten glömdes snabbt när jag kom till jobbet, det började med att orderchefen sa att jag skulle ta på mig jackan igen eftersom jag skulle få hela ansvaret för julfrukosten och en kollega skulle följa med mig och handla maten. Bara där flög 1,5 timme förbi. Efter att vi ätit åkte jag och samma kollega hem till cheferna för att lämna julgrupperna vi alla köpt till dom (och jag hade ju köpt lite gott till deras hund). Det var kul att se en del av den här staden som jag aldrig varit i och även spännande att se hur cheferna bor. Eftersom jag också var ansvarig för eftermiddagsfikat i julens tecken så tog fixandet med det även sin lilla tid så det har knappt känts som en arbetsdag för mig, när man vet att man bara ska jobba 1 dag när man precis haft helg och sedan har ledigt 3 dagar så är man knappast jätte fokuserad och lika engagerad som man är i vanliga fall så det var skönt att ha en sån här slapp dag.

 

Förresten så kom Kindlen idag! Jag håller på och ladda den och kollar på någon bok att köpa så jag kan börja använda den direkt, har bara svårt att bestämma mig för vilken jag ska välja!

Blev så sugen på morotskaka att jag bestämde mig för att cykla till ÖB och köpa bakform med löstagbar kant och sedan till mataffären för att handla ingredienser och lite mat till julafton. Nu är kakan i ugnen och jag tror den kommer bli riktigt bra.

 

Använde mig av detta recept;

 

Leilas morotskaka (http://www.leila.se/leilas-morotskaka/recept/bakverk/index1,23.htm?id=2736)

1. Sätt ugnen på 150 grader.
2. Vispa ägg och strösocker vitt och pösigt.
3. Blanda alla torra ingredienser och vänd ner dem i äggsmeten. 
4. Tillsätt solrosolja och rårivna morötter.
5. Fyll smeten i en smord form och bröad kakform med löstagbar kant, 24 cm i diameter.
6. Grädda i mitten av ugnen i cirka 55 minuter. Prova med en sticka, den ska inte vara kladdig.

Låt morotskakan svalna.

Cream Cheese Frosting

1. Vispa alla ingredienser krämigt.
2. Bred frostingen över morotskakan.
   
   

Blev väckt av min ena katt vid 9, gick då upp och gav dom mat och la mig seda i sängen igen med e-boken "konsten att få mentala superkrafter", den blir verkligen bättre och bättre ju längre in i boken man kommer. Kapitlet jag är på nu älskar jag! Det handlar om mål, självbild och självkänsla, hur man utvecklar karaktärsdrag osv. Ska skriva ner allt allt jag vill utveckla/påminna mig om i min nya anteckningsbok senar, där i har jag redan skrivit ner några mål, lite pepp och funderingar kring hur jag ska uppnå det jag vill. 

 

Ni som inte läser böcker borde verkligen börja, det är viktigt att läsa sånt som intresserar en och har ni bara läst dåliga böcker och känner att läsning inte är något för er så har ni bara inte hittat rätt. Jag har läst böcker sedan jag kunde läsa, bl.a. böckerna "Godnatt har jag sagt", "Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin", "Alfons"-böckerna och "Alla vi barn i bullerbyn" älskade jag! Bert, Sune och tvillingböckerna har varit andra favoriter. När jag blev lite äldre så började jag läsa svårare böcker fast det har hela tiden gått i perioder, ibland läser jag mycket och ibland ingenting alls. Jag kan definitivt säga att läsningen har hjälpt mig i skolan och i andra sammanhang där skrift och tal är viktigt nu när jag är äldre, har alltid haft lätt för att skriva uppsatser och jag har fått mycket beröm av alla mina svenska-lärare. Jag hade tidigt ett ordförråd som nästan inga i min ålder hade och det underlättade en hel del. Så läs! Introducera läsningen för era barn!

 

 

 

Jag har tänt ett ljus på vardagsrumsbordet och nästan alla lampor är släckta, sitter med en dumleklubba i munnen och har en skål med chips och en med dipp framför mig. I glaset har jag det sista av apelsinjuicen jag köpte tidigare idag, har snart druckit en hel liter. Livet är härligt.

 

Tidigare idag bestämde jag mig för att åka till stan för att kolla på lite saker till mig själv och en julklapp till M. När jag såg alla springa runt och försöka klura ut julklappar (som skulle köpas bara för att köpas) så kände jag mig så lättad för att jag slapp sånt. M är den enda som får en köpt julklapp i år och till henne blev de två olika te sorter från en speciell te affär och ett stort ljus utan parrafin osv som man kunde använda som både ljus och massageolja, häftig kombo! Doftade kiwi oc aprikos tror jag det var. ljuvlig doft. Såg efter ett tag när jag gått runt i stan att jag hade fått ett sms från M, hon undrade om jag ville följa med till ett stort köpcentrum, så jag ringde upp henne och vi åkte dit med en av hennes söner.

 

Kom hem med en del till mig själv, såsom tvål och ansiktsvatten från Clinique, schampo från Kerastase mot fel och mjällig hårbotten (får hoppas att jag nu slipper tvätta håret lika ofta!) 6 galaxyrasboror för att fylla på akvariet lite och "godis" till både mina katter och chefernas hund av 100% frystorkat kött. I stan där jag gick själv köpte jag ett fint nagelack och ett torrschampo från Toni&Guy.

 

När vi var i köpcentret träffade vi Ms sons kompis, jag hälsade på honom och vände mig sedan om när jag märkte att M pratade med någon som jag inte hade sett och såg du en av de vackraste kvinnorna jag sett på länge. Det var hans kompis fru och stod bakom en barnvagn och i barnvagnen satt deras dotter. En av mina första tankar var "varför låter jag mig själv förfalla sådär?" och såg framför mig spegelbilden jag såg i morse på en halvsliten helt vanlig människa, nästan lite tråkig. Hon i spegeln känns inte som jag, men det är jag. Det är så annorlunda från hur jag såg ut förut, då var jag alltid lika välklädd och hade lika perfekt fixat hår som den där vackra kvinnan. Jag vill inte vara henne, jag vill inte se ut som henne, men jag vill vara mitt bästa jag och det är jag inte nu. Och så har jag sagt länge. Antingen skärper jag mig eller slutar klagar känner jag...

 

 

 

Min kindle paperwhite har inte kommit än, hade annars varit kul att fixa med den under helgen. De nya ansvarsområdet jag fått på jobbet gör att jag då och då måste skriva och i enstaka fall prata på engelska, det värsta är bara att jag tappat nästan allt när det gäller skrift och tal och det flyter inte på som det gjorde förut men med kindlen ska jag börja läsa engelska böcker så jag fräschar upp ordförrådet. Engelska känner jag att man bara SKA kunna.

 

Jag har köpt ett jätte fint anteckningsblock som ska peppa mig att skriva och jobba med målbild osv. Ska börja med att alltid skriva ner viktiga saker Anders sagt till mig efter våra samtal för jag glömmer det så lätt, men det han säger är viktigt och som jag verkligen behöver påminna mig om mellan gångerna jag går dit.

 

Igår pratade jag med ett syskon i telefon 1 timme ganska sent på kvällen, och vi kom in på vår hunds död och när vi lagt på föll jag bara ner på golvet och grät. Kollade på min äldsta katt, man ser att hon åldrats och jag är livrädd, livrädd för den dagen då jag kommer behöva se hennes livlösa kropp och veta att det är över. Jag kommer nog bara skrika rakt ut. Viskade till henne, när jag låg där på golvet brevid henne, att hon aldrig får lämna mig och då började hon spinna... då rann tårarna ännu mer.

 

 

Sitter i soffan med en ansiktsmask, de här 4 dagarna har gått snabbt tack vare positivt tänkande och nu är det endast 2 arbetsdagar kvar till julledigt! Jag jobbar fredag 27:e och måndag 30:e men det känns ju knappt. Slapp jobba till 18 idag för vi varit så effektiva, så skönt. Har hunnit med att byta vatten i akvariet och gjort rent pumpen, fiskarna och snäckan mår toppen så snart är det dags att köpa några till fiskar av samma sort eftersom de tycker om att stimma. Men nu är det i alla fall dags för att hoppa in i duschen!

Har nu beställt en Kindle paperwhite läsplatta med hjälp av en kollega på jobbet, eftersom han också ville beställa en sak från amazon så gjorde vi en beställning tillsammans för att minska fraktkostnaden för båda. Eftersom vi gjorde det tillsamman kom jag inte ifrån att jag behövde berätta att jag har skyddad identitet eftersom jag fick uppge mitt riktiga efternamn osv. Det kändes helt okej att berätta, men det ger mig alltid en viss ångest och jag undrar hur han ser på mig nu? Det som var skönt är att jag på något sätt kände att han direkt förstod mig på ett helt annat sätt än förut, han la säkert ihop pusselbitar i sitt huvud och gjorde kopplingar på saker han inte förstått sig på, varför jag har sagt och gjort vissa saker, men det blir så självklart när jag säger orden "skyddad identitet". Varje gång jag berättar det här är det som att de plötsligt förstår vem jag är, det liksom vänder totalt, alla murar faller och det kan kännas riktigt befriande! Jag hatar att ljuga, men ändå måste jag ljuga för nästan alla... jag har gjort det i 3 år men snart räcker det, jag kan inte leva såhär så länge till, jag tänker berätta sanningen för fler när tillfälle kommer. Jag vill helt enkelt börja vara jag igen. Jag sa egentligen inte så mycket till min kollega, känner inte att det är nödvändigt heller. Jag sa att jag har skyddad identitet och använder mig av ett annat efternamn på jobbet och att min adress är hemlig. Berättade inte varför, eller när det började, men det är inte så viktigt heller känner jag.

 

Vi har jätte mycket att göra på jobbet så imorgon måste jag jobba extra, börjar 07.00 (börjar vanligtvis 10.00 på torsdagar), tar bussen till Anders (psykologen) 08.00 och sedan är jag tillbaka på jobbet vid 10.00 och jobbar till 18.00. Köpte med mig pizza hem efter att jag varit hos frisören (förresten så blev frisyren skit bra!) eftersom jag kände att jag behövde det när en jobbig dag väntar imorgon. Pizza kan vara riktigt bra för själen i vissa tillfällen hehe

 

 

Idag fixade jag jättefint vid mitt skrivbord/arbetsplats på jobbet, satte upp en stooor världskarta på en tråkig vägg som jag nu kan kolla på och drömma mig bort. Eftersom man är på jobbet så många timmar/dag så måste man hitta de där små sakerna som förgyller dagarna och som gör en glad. Jag ska också sätta upp bilder på olika saker jag vill uppnå som hela tiden kan peppa mig när jobbet känns tråkigt. Jag ser mitt nuvarande jobb som en del av ett stort mål, som en del av en resa innan jag uppnår mina drömmar.

 

Idag sa avdelningschefen att jag ska få ta över ett område efter en som går på mammaledighet, jag ska alltså bli "specialist" kan man säga. Sånt påminner mig om varför jag kämpar, för att få ta hand om ett sånt område gör jobbet mer varierande och roligt, jag får erfarenhet som jag sedan kan använda i mitt cv och jag får ännu än anledning att trycka på att jag borde få löneförhöjning haha. Jag vill hela tiden lära mig och på jobbet lär jag mig alltid "mer än nödvändigt", kunskap är makt, glöm aldrig det.

 

Imorgon sitter jag hos frisören 17.45, jag hoppas jag blir nöjd och inte känner att det blir för kort... men det ska bli så skönt att jämna till håret. Kom precis på att det imorgon var exakt 5 månader sedan jag klippte mig och gick från jättelångt till kort hår. Ibland ångrar jag att jag gjorde det, ibland inte. Beror lite på dagsformen tror jag.

Jag blir så lycklig av att se en sån här video, fast först gråter jag, det är mest på slutet jag blir lycklig. Egentligen har jag svårt för att se sånt här, jag kan må dåligt flera dagar efter och de värsta bilderna spelas upp i mitt huvud om och om igen. Jag önskar verkligen att jag en dag får chansen att ta hand om en hund som haft det svårt, eller kanske till och med jobba med att rädda hundar (och katter) någonstans i världen. Djur är min lycka, de ger mig en känsla inombords som ingen/inget annat lyckats göra. Det värsta är bara det här med döden, jag klarar inte rikitigt av det. Min äldsta katt åt inte i morse och jag blev jätte orolig, hon brukar annars vara hungrigast på morgonen och hon betedde sig inte som hon brukar. La ett fryst fiskblock i kylen och kokade när jag kom hem eftersom jag vet att hon tycker om det och tack och lov så åt hon med god aptit. Hon får aldrig lämna mig, jag panik av tanken att hon en dag inte kommer finnas på jorden mer...

 

 

 

Har bokat en tid hos frisören på onsdag efter jobbat, mitt hår har blivit för långt för att kunna ha den frisyren jag klippte från början så det ser bedrövligt ut när jag har utsläppt och det blir inte bättre av att jag har varit framme med saxen och "fixat lite". Så det är helt enkelt dags att fixa till det nu.

 

Ska ställa mig i duschen när jag är klar vid datorn och sedan lägga mig i sängen och läsa. 15 dagar kvar till skyddade identiteten inte längre är en självklarhet...

Det har varit lite väl mycket matlagning och bakning dom här två dagarna, men det är kul och man utvecklas. Känner att jag redan börjar tappa målbildstänket och allt jag var så peppad på att göra och förändra, det är så lätt hänt alltså. Men det är ju så att man i början hela tiden aktivt måste leda tankarna åt det håll man vill för att det sedan ska gå mer av sig själv, jag har inte riktigt lagt någon uppmärksamhet på det nu i helgen så innan jag går och lägger mig ska jag läsa i några böcker och skriva ner viktiga saker i ett block jag lagt vid sängen. Jag har läst i en bok jag håller på med nu att man ska ha ett block speciellt i sovrummet, för när man lägger sig ner och varvar ner kommer oftast de bästa idéerna eller tankarna som man sedan aldrig kommer ihåg dagen efter eller inte alls minns lika klart som man gjorde innan man somnade och skriver man ner dom kort och tydligt så kan det komma mycket bra ur det. Och det är ju det där man vill åt!

 

Jag skulle gärna vilja köpa en läsplatta, tänkte kolla om det finns några under mellandagsrean så jag kan läsa e-böcker ordentligt, att läsa i datorn är otympligt och mobilden är för liten och man blir trött i ögonen. Jag älskar att läsa, men har igen plats hemma för att kunna köpa fler böcker och att låna på bibliotek tycker jag är stressande i fall man glömmer att lämna tillbaka osv. Därför är e-böcker ett perfekt alternativ. På jobbet har vi några som är proffs på elektronik så jag ska fråga dom om råd.

 

Okej nu är det 6 arbetsdagar kvar till julafton och en hel del ledighet (och därmed massa vila, läsning och annat kul), faaaan det känns som en evighet - hade jag tänkt förut. Nu sitter jag och försöker klura ut vad jag kan göra för att fylla både dagar och kvällar med sådant jag tycker är kul. Helt pötsligt känns 6 dagar inte som så lång tid...

 

 

Gjorde precis en rysligt god champinjonpasta som jag åt med fettuccine gjord av ekologiska sojabönor toppat med ekologisk parmigiano reggiano, jag hade dock ingen soja hemma, vilket jag trodde, därför fick den en lite blek färg. Lagade för första gången mat med vin i och det blev förvånansvärt bra. Hela helgen har verkligen spenderats i köket, men nu har jag många portioner i frysen och bröd som räcker länge (utan massa onödiga tillsatser). Nu kan jag göra annat kul efter jobbet än att behöva tänka på matlådan och frukosten, och roliga saker efter jobbet behövs för att man ska orka!

 

Recept på champinjonpastan:

1 gul lök

1,5 klyftor vitlök

300 g champinjoner

1,5 dl rött eller vitt vin

5 dl grädde

2,5 dl matlagningsgrädde 15%

2,5 biljongtärningar (grönsaksbuljong)

En skvätt soja

Smör/rapsolja

Salt, svartpeppar och vitpeppar
Ekologisk parmigiano reggiano (lagrad i 20 månader)

Såhär gjorde jag:

Stek först löken, sedan champinjonerna och därefter vitlöken (allt i samma panna)
Häll i vinet i stekpannan och låt sjuda några minuter.
Häll i grädden, matlagningsgrädden och buljongtärningarna.
Krydda och låt småputtra ett tag på ganska låg värme.
Häll upp på tallrik tillsammans med valfri pasta (pasta penne passar bäst) och toppa med ost/parmesanost.

 

I år har jag bestämt mig för att vara här hemma hos mig på julafton. Jag jobbar 8-17 den 23 december och känner därför att jag inte riktigt har någon lust eller ork att ta tåget till staden där hela min familj och släkt finns efter jag slutat (när man är helt slut)  Förra julen var jag också kvar här, men firade jul med M och hennes familj. Denna jul vill jag dock vara ensam (fast jag har ju katterna såklart). När jag säger det tycker nog många synd om mig, kanske får liten släng av ångest som kryper sig på och ser framför sig hur dåligt de skulle må av att sitta själva. Men det här är något jag verkligen vill, jag trivs att vara själv och jag vet att jag kan göra det precis lika mysigt här som det skulle kännas någon annanstans med familjen, kanske till och med mysigare eftersom jag slipper julaftons stressen då man ska åka runt halva stan för att hinna träffa alla (och alla stressar en för att man ska honna till just dom en speciell tid) och proppa i sig julmat på varje ställe. Nej julen är inte min favorit måste jag säga, jag älskade den när jag var liten och min pappa gjorde varje julafton magisk men nu när man är vuxen är det ju inte samma sak. När jag får barn ska jag däremot ge dom den julafton jag fick, kämpa lika hårt som min pappa gjorde för att den ska bli perfekt.

 

Jag känner också en enorm styrka inom mig av att kunna fira jul på det sättet jag väljer, jag är glad över att jag har lärt mig att göra det bra för mig själv, inte vara beroende av andra för att kunna känna lycka. Precis som förra året ska jag skänka pengar till djur som vanvårdats eller som av någon annan anledning befinner sig på katthem eller hundstall istället för att köpa julklappar. Julklappar köps lite "bara för att köpas" och jag skänker då hellre pengar (100 kronor/person) som gör skillnad. Varje person får bestämma om de vill att pengarna ska gå till ett specifikt katthem eller till hundstallet i Stockholm. En dag ska jag adoptera en hund därifrån, det är en målbild jag ofta ser framför mig och skulle fylla mitt hjärta med obeskrivlig lycka. Nedan ser du en julfilm från hundstallet i Stockholm.

 

 

Linsgrytan jag gjorde igår blev supergod, kunde frysa in 5 portioner och resten ska jag äta i dag och ha till matlåda på måndag. Nacho chipsen och gräddfilen kompletterade denna maträtt otroligt bra.

 

Nu har jag bröd som ligger på jäsning och snart ska in i ugnen, denna gång prövade jag ett recept jag aldrig tidigare använt mig av. Ingredienser i degen är bland annat kruskakli och naturell yoghurt.

 

 

Detta recept följde jag (orginalreceptet är lite annorlunda, jag ändra för att det skulle passa mina smaklökar);

Ingredienser

• 1 - 1 gröna chili t ex jalapeno
• 1 röd paprika
• 1 grön paprika
• 1 gullök
• 2 morötter
• 2 msk olja
• 4 dl röda linser
• 8 dl vatten
• 400 gram krossade tomater (naturell eller valfri smak)
• 1 msk spiskummin
• 1 msk chilipulver
• 2 tsk mald koriander
• 1 tsk salt
• Grönsaksbuljong

Till servering

• Nacho chips
• gräddfil

Gör såhär:

• Skär alla grönsaker i valfri storlek. Riv morötterna
• Fräs grönsakerna i oljan i en gryta. Rör i de sköljda linserna och häll över vattnet. Tillsätt krossade tomater och kryddorna och låt puttra ca 15 min under lock.
• Servera den heta linsgrytan med nacho chipsen och en klick gräddfil.

Jag har bakat bröd idag och det var på tiden. Använde köksmaskinen jag fick i födelsedagspresent. Receptet jag följer är så enkelt och brödet blir jätte gott. Finns det något bättre än hembakat bröd??

 

Ska snart till mataffären för att handla ingredienser till lite olika maträtter jag tänkte laga och frysa in så jag har till matlådor. Funderar bland annat på att försöka göra en linsgryta som man kan äta med nachochips och gräddfil, låter ju hur gott som helst!

 

 

Receptet jag följer för att göra bröden:

 

Ingredienser
5 dl vatten
50 g jäst
4 msk mörk sirap
1 1/2 tsk salt
1 msk brödkryddor
3 dl rågmjöl
ca 9 dl vetemjöl special

 

Gör såhär:

Rör ut jästen i 5 dl vatten. Blanda i brödkryddor, salt, sirap och det grova rågmjölet. Blanda ner vetemjöl, lite i taget och bara så mycket som är nödvändigt för att degen ska släppa bunken. Jäs under duk i 30 minuter. Baka ut med mer vetemjöl och knåda (jag knådar inte speciellt mycket, tycker brödet blir luftigare då). Rulla till frallor. Låt dem jäsa på plåt i 30 minuter under duk. Grädda i 250 grader i 10 minuter. Receptet borde ge 15 stycken

 

 

Har haft en jätte jobbig natt, var så trött igår kväll att jag gick och la mig vid 22 och jag somnade snabbt, men vid midnatt så ringde någon på dörren och jag hörde konstiga ljud och röster utanför som avslutades med en smäll i dörren till trapporna. Jag blev livrädd, reagerade starkare än jag gjort på länge och gick i skräck mot dörren för att kunna låsa gallergrinden så snabbt som möjligt, sedan gick jag till sovrummet och kände hur mitt hjärta slog och jag nästan fick panik. Mina katter blev också väldigt rädda och jag tror det är för att de kunde känna min rädsla, de la sig brevid mig i sängen och jag såg att speciellt en av dom såg väldigt orolig ut. Var vaken ett tag innan jag kunde somna och hela tiden kände jag hur mitt hjärta slog. Jag vaknade sedan 7 igen, kände ett tryck och en konstig känsla i bröstet, ett tag funderade jag på att ringa sjukvårdsupplysningen eftersom det blev lite värre ju längre tiden gick men jag var så trött så jag orkade inte för jag hade heller ingen lust att träffa någon läkare. Bestämde mig för att läsa "Konsten att få mentala superkrafter" i mobilen tills jag blev tillräckligt trött för att somna om. Vaknade 10.30 av min väckarklocka, hade ställt den eftersom jag inte ville sova bort hela dagen. Har nu ont i hjärtat till och från, det är jätte obehagligt, men jag tror det är en kombination av ångest och stress...

 

Vet inte vem det var som ringde på i natt, men antagligen någon full granne med sällskap som skulle till krogen, det bor många ungdommar i mitt hus så de tycker väl att det är roligt att skoja, tyvärr så tänker det inte på att det finns de som kan regaera som jag gjorde. Jag önskar att jag egentligen hade blivit förbannad istället och sprungit ut genom dörren och skällt ut dom så de skulle tänka efter nästa gång de skulle få idén att göra samma sak. Ilska är enklare att känna än rädsla, ilska gör en stark, rädsla gör en svag. I alla fall känner jag så när det gäller mig själv.

 

 

 

Såg ett stjärnfall på vägen hem. Gick till stan efter jobbet och när jag skulle ta mig hem tog jag bussen. Stannade vid pizzerian som ligger i närheten och köpte med mig pizza och gick sedan sista biten hem. Såg i ögonvrån att något rörde sig på himlen och när jag tittade dit såg jag klart och tydligt att det var ett stjärnfall. Jag älskar stjärnfall, det känns lite magiskt på något sätt och varje gång jag ser ett måste jag önska mig något. Vet inte om det ger otur om man berättar vad man önskat, så jag vågar inte skriva det. Det visar sig kanske...

 

Gick upp 05.10 i morse och var hur pigg som helt, som tur var. Tog bussen mot tandläkaren 06.37 och lagningen tog inte alls lång tid att göra så jag kom i god tid till jobbet. Sa till tandläkaren att han inte skulle visa sprutan för mig och då sa han till assistenten att hon skulle ta fram en barnkanyl och när han skulle sätta bedövningen använde han en teknik som gjorde att jag inte kände någonting! Helt otroligt, jag som är smärtkänslig brukar känna allt som har med nålar att göra, brukar till och med få in innan den nuddar huden haha men jag visste knappt om han hade stoppat in nålen eller inte. Helt grym var han.

Imorgon sitter jag i en tandläkarstol 07.10 och ska laga en lagning. Fråga mig inte varför jag tog den tiden, det är inte mänskligt att sitta hos tandläkaren så tidigt... men förhoppningsvis hinner jag till jobbet till klockan 8.

 

Var hos Anders idag, han jag går och pratar hos istället för hon som är sjukskriven. Vi tog upp mycket intressanta saker och kom bland annat fram till att jag har en prestationsbaserad självkänsla, att jag inte känner att jag är värd något om jag inte presterar och så är det verkligen. Sorgligt att jag inte kan inse att jag har ett värde av att bara vara mig själv. Såhär står det om prestationsbaserad självkänsla; Det är vanligt att man vid låg självkänsla har en så kallad prestationsbaserad självkänsla som påverkas just av hur man presterar och vad dessa prestationer får för erkännande av andra. En sådan självkänsla kan göra en överdrivet sårbar för kritik och andras åsikter. Det kan vara en del av problematiken vid svårigheter att uppvisa så kallade självhävdande beteenden som att vid behov sätta gränser, säga nej och hävda sin egen åsikt. Jag sa till Anders att jag kanske vill fortsätta prata med honom, även fast hon jag pratat med tidigare kommer tillbaka. Känner att jag tror att jag kan komma vidare med honom, M var jättebra under den mest kritiska tiden och hon har hjälpt och stöttat mig mycket, men jag tror att Anders kan hjälpa mig komma vidare med det jag behöver hjälp med nu. Vi tre ska träffas och diskutera det här vid något tillfälle för att se hur vi ska göra, blir jobbigt att säga till henne att jag vill gå hos Anders, det gör liksom ont i kroppen när jag tänker på det.

 

Läste klart "Isabellas hemligheter" igår, jätte tråkigt för den var så rolig att läsa och det är svårt att hitta bra böcker i den genren tycker jag, lånade en bok igår men den gick knappt och läsa för att den var så tråkig. Ska börja läsa boken "Konsten att få mentala superkrafter", hoppas på att den är intressant och givande.

 

 

Idag kände jag mig riktigt grym på jobbet! Fick i uppgift av avdelningschefen att förhandla med en kontakt, och direkt tänkte jag på det som står i boken jag läser - hur man ska tänka. Hade jag fått denna uppgift för bara 1 vecka sedan hade jag blivit nervös och inte trott på mig själv, men idag, då jäklar satt jag där på min stol med rak rygg och tänkte "nu har jag min chans att visa vad jag går för". Föreställde mig i huvudet hur samtalet skulle bli och sa hela tiden till mig själv att det här är lätt som en plätt, jag såg också Isabella Löwengrip framför mig och tänkte "hur skulle hon gjort?". När jag lagt på och gick fram till avdelningschefen och berättade vad som hade sagts så skulle ni sett hans min! Han och en kollega kollade utbytte blickar med varandra och fick först inte fram några ord. Ser de framför mig och kan inte hjälpa att jag börjar skratta, vem hade kunnat tro att jag kunde förhandla mig till något så bra? Nästan löjligt bra.

 

Jag är stolt över mig själv och jag vet att jag egentligen kan mer än vad jag tror och bara jag tror på mig själv vet jag att jag kan nå längre. Boken har börjat fått mig att tänka "sikta högt" när jag ska göra något eller när jag sitter och dagdrömmer, aldrig mer ska mina tankar få begränsa mig. Man märker att man har en annan syn på sig själv och utstrålar det när man mår bra, när jag kollar mig i spegeln ser jag något annat nu än jag gjort när jag känt mig nere ett tag, jag är nöjd med det jag ser och jag ser inte sådär sliten ut som jag annars tycker att jag gör. Äntligen börjar jag få kontroll över mitt liv och känner att jag kan påverka hur jag mår. Äntligen.

 

 

Jag har börjat förstå att man måste tänka efter en hel del för att bli nöjd med sitt liv, sina dagar och sina prioriteringar. Man måste liksom arbeta fram det, hela tiden aktivt ta beslut och göra eller inte göra. Det finns vissa meningar man måste säga till sig själv hela tiden för att inte tappa greppet om sitt liv eller vem man är, påminna sig själv och inte låta tiden ta beslut åt en. Dags att ta kontroll över sitt liv och vad som fyller det helt enkelt!

 

Trodde tills alldeles nyligen att jag aldrig skulle läsa någon av Isabella Löwengrips böcker, vad har de att ge mig? Svaret nu i efterhand: ALLT. Fan vad grym boken "Isabellas hemligheter" är alltså, helt klart värd att läsa. Man blir peppad, förstår hur man ska förändra det man inte trodde eller inte visste hur man skulle förändra och inspirationen är enorm. Jag har tidigare inte förstått vad som fått det att vara så kämpigt på jobbet, det är såklart många faktorer som spelar in, men speciellt en person som jag umgås med på jobbet trycker ner mig, kan vara ironisk på ett fult sätt, ignorerar mig ibland och beter sig på ett sätt som får mig att må dåligt och jag har bara svalt det, men fan heller att jag ska ta det där! Har hjälpt henne jätte mycket, så fort jag lär mig något nytt lär jag henne det, är det något mailar jag henne direkt så hon snabbt får informationen, hjälper henne med olika kunder och tar reda på saker åt henne... förstår ni hur mycket energi allt det där tar från mig, mitt arbete och min utveckling? Medan hon bara satt och väntade på att få informationen utan att anstränga sig. Jag har jobbat på avdelningen kortare tid än hon men kan otroligt mycket mer, det beror nog kanske på min envishet och min nyfikenhet? Men medan jag använder arbetstiden till att bli mer kompetent och kunna svara på olika frågor så sitter hon och surfar på facebook, läser tidningen osv. Från och med igår är det slut med att hjälpa henne, det är slut med att gå till henne och berätta saker (som t.ex. jobbiga kunder som gör att man måste prata av sig), utan istället finns det andra personer som finns nära och som lyssnar, inte bara bryr sig när det handlar om henne. Blir arg på mig själv att jag kunde låta det bli såhär, men jag är ändå glad att jag förstått vad som håller på att hända och gör en förändring. Jag kan prata med henne, absolut, och fortsätta sitta med henne på luncherna, men jag håller henne på avstånd och berättar inget som finns under ytan. Idag frågade hon om jag ville komma till henne och kolla på nobelmiddagen och äta gott, jag tackade nej. Valet var inte svårt mellan att vara med henne eller åka hem och göra sånt jag tycker om och som får mig att må bra.

 

Jag ska sätta mig ner och göra en lista över vad jag vill att mitt liv ska innehålla, och hur många procent av mina dagar/veckor jag ska ägna åt det. På det sättet får jag mer kontroll över mina dagar och vad energin går, en sak jag måste lära mig är att värdesätta tid med vänner mer och jobba på vissa egenskaper jag har som absolut inte får ta plats i mitt liv, på så sätt blir det nog enklare att acceptera andra och skapa starka relationer.

 

 

Har börjat läsa Isabella Löwengrips bok "Isabelas hemligheter", jag beundrar hennes inställning och drivkraft. Hon om nån kan det där med inställning, visualisering och positvt tänkande. Där hon är - dit vill jag komma. Jag vill kunna knepen, jag vill kunna rikta mig energi på rätt saker och fokusera på det som gör mig lycklig och får mig att må bra. Jag vill lära mig respektera mig själv så mycket att jag skyddar mig mot alla som försöker skada mig eller gör mig till någon som jag inte är, kunna älska mig själv från djupet av mitt hjärta. Jag ska aldrig mer behöva be om ursäkt för vem jag är, aldrig mer.

 

Efter mitt och M:s långa samtal i lördags har jag börjat förstå att vissa på jobbet får mig att må dåligt, de får mig att göra det som absolut ingen ska få mig att göra; be om ursäkt för mig själv. Jag tappar mig själv på jobbet, min personlighet, min sprallighet. När jag pratade med psykologen (A) i torsdags sa han en sak som jag tänkt på sen dess; man lägger märket till dig när man ser dig, du har liv i ansiktet och man blir nyfiken, de finns de som ser helt likgiltiga ut och kollar ner när man går förbi men du har alltid hälsat och ger en ett leende som smittar av sig, det är en fin egenskap. Jag som på sista tiden har tryckt ner mig själv, sagt till mig själv att jag inte ska synas, att jag ska försöka göra mig själv liten för att ingen ska märka mig så de inte ska märka hur jobbig och irriterande jag är. Jag blir ledsen när jag tänker på det, hur kan jag göra så mot mig själv? Tycka så illa om mig själv? Det är vissa på jobbet som får mig att tänka så, och det gör nästan det hela lite värre...

 

Idag skrev jag stort "NEJ!" och satte den synligt framför mig för att under hela dagen påminna mig själv... jag måste sluta leta mig till människor som inte får mig att må bättre på jobbet, hålla de på bekvämt avstånd. Jag ska bli självständig, när det är något jag inte kan ska inte lösningen vara att jag frågar någon direkt, utan jag ska ta det som en utmaning och försöka själv, och sedan fråga någon om jag inte klurar ut det. Jag tycker det är tråkigt att jag känner att jag måste börja hålla mig mer för mig själv på jobbet, men det är det enda alternativet för att må bra, istället får jag fylla kvällar och helger mer trevligt sällskap. Jag tror jag utvecklas mer på flera plan genom att göra såhär också.

 

I natt sov jag dåligt, vaknade 3 och hade svårt att somna om men tillslut gjorde jag det i alla fall. Var jätte trött nästan hela dagen, blev pigg framåt 16. Såg en civil polisbil här utanför porten när jag var påväg hem, undra vad de gjorde här... det brukar ju vara så otroligt lungt i mitt område. Kände mig bevakad när jag gick förbi, började känna samma känslor som när jag var ihop med mitt ex och jag såg en sådan bil och började nästan bete mig likadant. Det sitter djupt det där.

 

 

Ett tips på en bra sida där man kan läsa om hur stress påverkar kroppen; http://mabra.se/besvar/utbrand-stressad-binjureproblem.html

Vaknade vid 9, tog bussen till kyrkan för att vara där 11, träffade J 12.30 och åt lunch och fikade på vanliga stället. 17.00 befann jag mig i kyrkan igen (fast i en annan) för att kolla på luciakonsert och J hakade på. Nu är jag hemma och har precis laddat ner Adobe Digital och lånat en e-bok, smart det där med att låna e-böcker. Ska försöka komma igång med läsningen igen, det finns ju så mycket bra att läsa och gratis är det också!

 

Det var över 6 månader sedan jag träffade J sist... det har sin anledning men nu har vi hittat tillbaka till varandra igen och det är kul. J inspirerar och pushar och det behöver jag, speciellt när det gäller kost och avslappning och J är "mästare" på dessa områden. I morgon har jag bestämt att jag ska sluta med allt socker och dåligt fett på veckorna och börja äta bättre, åt väldigt bra ett tag men nu har jag blivit lite slapp. Träningen måste jag komma igång med också.

 

Vill göra så mycket mer än jag hunnit med i hegen, men nu är helgen slut och jobbet "kallar". Ska försöka spendera tiden efter jobbet bättre så man inte känner att tiden bara rinner ut händerna...

 

 

Alltså jag måste nästan skratta åt min bakning idag, marängen blev helt perfekt men botten blev ett totalt misslyckande. Herregud vilket sjå jag haft med den där tårtan idag haha det blev världens mardröm. M kom i alla fall hit 14 och cyklade hem vid 21 och vi har haft en riktigt rolig dag. Vi har pratat mycket om motivation, positivt tänkande och peppat varandra. Fan nu är det dags att börja ändra om lite i sitt liv och börja leva efter The secret. Dags att komma igång med träningen och bra kost också, det är slut med slappandet.

 

 

Marängtårtan till M står nu och svalnar, hon kommer hit vid 14 och till dess har jag en del kvar att göra som t.ex. diska, städa, duscha, ta en sväng förbi affären osv. Jag hoppas verkligen tårtan är så god som den ser ut, jag har höga förväntningar!

 

 

Äntligen snö och något som börjar likna en riktigt vinter! Kom hem från middagen och föreställningen med jobbet vid 23 och det blev en lyckad kväll, helt annorlunda än jag hade föreställt mig. Nu är det dags att börja gå och lägga sig så man är pigg imorgon och orkar göra allt som man tänkt.

 

God natt.

De senaste tre dagarna har jag känt mig sjuk på jobbet men inget bryter liksom ut. Var så dålig vid lunch idag att mina händer skakade så jag frågade en kollega efter ipren, och när jag äter ipren är det illa eftersom jag helst undviker värktabletter. Kände mig också illamående fram till eftermiddagsfikat, på bussen på väg till psykologen var det värst, trodde jag skulle kräkas och fick kämpa emot och försöka tänka på annat. Vi var underbemannade på jobbet idag så jag kände inte riktigt att jag kunde gå hem även fast jag egentligen hade behövt vila, känner fortfarande att jag inte känner mig riktigt bra.

 

Hos psykologen idag var det toppen, han är så jäkla bra! Fick mycket med mig därifrån jag ska tänka på och jobba med. När jag berättade för honom att jag klarade biologiprovet och därmed är klar med gymnasiet blev han jätte glad för mig skull och jag såg att han nästan fick tårar i ögonen och han sa "jag blir rörd när jag hör sånt, det är helt fantastiskt när personer som kämpar som du gjort lyckas" och jag kände att han verkligen menade det, på riktigt. Det var inget han bara sa. När någon säger något sånt till mig tänker jag "ja, jag är ju fan grym!", jag känner mig ofta dålig och misslyckad för att jag inte har det ena och det andra, men tänk bara det att jag lyckats ta mig från en man som hjärntvättat mig, pluggade under tiden han gjorde allt för att jag skulle må dåligt och fick trots det bra betyg, och nu med allt som hänt de senaste 3 åren sen jag lämnade honom så har jag ändå lyckats avsluta mina gymnasiestudier tillslut. Jag måste påminna mig själv om allt jag lyckats med och trots att man inte kan mäta det i pengar, ägodelar eller karriär så är det en stor bedrift. Varför är man så dum mot sig själv och säger att man inte duger? Att man inte är bra nog? Är det kanske typiskt svensk, att man inte får tycka att man själv är bra?

 

I helgen kommer M hit, har saknat att prata med henne. Tänkte försöka baka marängtårta till henne och vi ska ha en riktigt mysig dag/kväll här! Hon förtjänar att bli lite ompysslad och uppskattad och jag har varit riktigt dålig på att visa att hon betyder mycket för mig.

I natt drömde jag en riktigt märklig dröm. För att ni ska förstå lite bättre så kan jag berätta att jag träffade en tjej, Sanna, första året på gymnasiet och vi blev riktigt nära vänner, det var som att vi alltid hade kännt varandra... sommarlovet vi hade innan vi skulle börja andra året åkte hon till sitt hemland på semester där de flesta av hennes släktingar bor och när hon skulle åka hem visade det sig att familjen hade tagit hennes pass och att det aldrig hade bokats en biljett hem. Hon blev kvar där i 2 år tror jag det var innan hon fick komma till Sverige och vi träffades igen, vi hade dock haft kontakt på MSN under hela tiden.

 

Så i natt... då drömde jag att hennes familj jagade henne för att tvinga med henne till hemlandet, jag försökte hjälpa henne gömma sig och efter ett tag så lyckades vi bli av med dom, sedan kommer jag inte ihåg om jag och hon letade efter mitt ex eller om jag och hon var rädda för att han skulle hitta mig, men hela drömmen slutade i alla fall med att jag och hon dränkte honom, och höll ner hans huvud under vattnet extra länge för att verkligen försäkra oss om att han inte skulle kunna börja andas igen.

 

Det här är andra gången jag drömmer att jag dödar honom på 1 månad, och om jag tänker på alla drömmar jag drömt om honom så började det med att jag hade en period där jag drömde han jagade mig och ville döda mig på olika sätt, först var det väldigt aggressiva drömmar som sedan blev mildare och mildare, sedan hade jag en preiod där jag drömde att han letade efter mig och jag var rädd, men han gjorde aldrig något mot mig. Därefter var jag i en period där jag i drömmen kund gå förbi honom utan att känna någon rädsla, och nu drömmer jag att jag dödar honom. Han påverkar inte mig på samma sätt längre och jag tror mina drömmar är ett bevis på hur jag bearbetar det som hänt och hur jag blir starkare och starkare psykiskt. Nu slog det plötsligt mig att det börjar närma sig januari 2014! Och vad betyder det? Jo min kvarskrivning går ut om 27 dagar, 31 december. Då har jag haft skyddet i 3 år och jag hoppas jag får det förlängt, i alla fall ett år till. Den här biten är riktigt jobbig och det är väl därför jag förtränger det. Jag måste försöka förbereda mig psykiskt på ett avslag för att klara det, ska ta upp det med psykologen i morgon!

 

 

När jag vaknade i morse kändes det konstigt i halsen när jag svalde och när jag kollade halsmandlarna i spegeln såg jag att det såg ut som det brukar göra när man har halsfluss, jag hade ingen feber och mådde okej så jag gick till jobbet men jag har inte mått speciellt bra i dag. Det har gått upp och ner under dagen och nu är det är bättre i halsen men jag ska lägga mig och sova snart, känner mig inte alls pigg. Det är lite komiskt att jag i går sa till en kollega "vad skönt det skulle vara att bli sjuk och få vila lite" (när det pratades om att en på jobbet var sjuk), och så vaknade jag och kände mig dålig i dag. Det är "farligt" att säga sådär och just nu passar det sig inte riktigt att bli sjuk.

 

På fredag ska jag på middag och sedan teater med jobbet, eftersom jag är vegetarian hade jag tänkt säga till om vegetarisk mat men det har liksom inte blivit av (läs jag har inte orkat) och tänkt att det inte spelar så stor roll om jag äter sallad eller liknande, jag är inte så kräsen... men på sista rasten så satt chefen med oss och frågade mig om jag ville att de skulle beställa något annat eftersom det skulle serveras biff och att han tänkte på mig uppskattas måste jag säga.

Har precis avnjutit en underbart god hemgjord hummus med myntayoghurt och tunnt orientbröd. Blev riktigt lyckat och nu är jag proppmätt.

 

För att göra hummusen följde jag receptet nedan:

• 1 vitlöksklyfta
• 1 burk ekologiska kikärter (à 390 g)
• 1/2 tsk spiskummin
• 1 msk pressad citronjuice
• 3 msk olivolja
• 1 msk tahini (sesampaste)
• salt och peppar

Gör såhär:

1. Finhacka vitlöksklyfta. Lägg den med kikärter, spiskummin, pressad citronjuice, olivolja och tahini i en matberedare.
2. Mixa till en jämn smet. Smaksätt med salt och peppar. Förvara kallt till servering.

 

Jag är inne i en period där det känns pest att gå till jobbet, när väckarklockan ringer vill jag inget hellre än att somna om. Men jag försöker påminna mig om fördelarna när det är som värst, att det är p.g.a. att jag går dit varje dag jag kan bo i den här fina lägenheten, slippa oroa mig för pengar och kunde köpa akvariet osv. Det gäller att inte glömma varför man gör det, för när man tänker på alla möjligheter jobbet ger får man energi.

Stod för en liten stund sedan i kassakön i affären och märkte plötsligt hur ledsen jag kände mig. Det bara kom över mig. Tidigare satt jag hemma i soffan och tänkte, tänkte på saker som jag är tacksam över, sånt som gör mig lycklig men också allt som gjort ont i livet och jag tror det var känslorna jag kände då som också kom upp i kön.. Kände hur jag "vaknade till" på ett konstigt sätt när jag stod där och jag kände att ögonen var lite uppsvällda av tårarna som fallit ner för kinden tidigare, vilket jag inte uppmärksammat förens då. På vägen hem tänkte jag på hur jag har börjat kunna släppa fram känslor till skillnad från förut och hur befriande det känns, samtidigt som det kan vara jobbigt att känna och blir tvungen att hantera smärtan...

 

Jag tycker känslor är vackert, det är inget obehagligt längre. Tårar kan ge andra förståelse, få de att förstå hur ont det gör.

 

 

 

Gästerna åkte hem för ca 1,5 timme sedan och vi har haft riktiga bra 24 timmar tillsammans. Alltid kul att träffa familjen. Den här gången var det min mamma och ett syskon som var här och i går fick jag hjälp med att bland annat köpa gardiner, en bänk till badrummet som jag har kattlådan under och kan ställa saker på , fyra fiskar (glödljusrasbora) så jag får lite liv i akvariet, tre ramar varav två jag satt upp i vardagsrummet och i en av dom har jag en förstorad bild på min ena katt och i den andra ska en förstorad bild på min andra katt i... osv.

 

Vi fikade med riktigt goda lussebullar och julmust dagen till ära innan de åkte. Nästa söndag ska jag på luciakonsert i kyrkan som ligger precis vid mig och tanken på att det bara är 24 dagar kvar till julafton får ju mig att undra vart tiden tar vägen?! Nej dags att börja göra mer saker så livet inte går ut på att jobba, äta, sova.